Tag Archives: copyriot

Strömmande media är förlorad media

Spotify har på sistone skrivits om i media eftersom de handikappar användarnas gratiskonton (mer än reklamtvånget alltså). Sannolikt på grund av skivindustrin, vem som nu blir förvånad. Spotify har ju aldrig varit en hedersvärd eller särskilt revolutionerande tjänst. Spotifiering är väl snarare ett skällsord?

IDGs webbundersökning anno 2011-04-25

 

Många frågar sig vad man ska göra nu. Flertalet alternativ kommer på tal, särskilt Grooveshark är populärt. Själv identifierar jag mig inte ett dugg. Spotify har erbjudit strömmande musik, utan nedladdningsmöjlighet, med oerhört begränsat utbud av artister såväl som versioner av låtar. Grooveshark är väl det man använt när man inte hittat en torrent omedelbart, eller verkligen inte ids ladda hem permanent just för stunden.

Google, eller andra sökmotorer som The Pirate Bay har alltid varit stället där man hittat permanent nedladdningsbar musik. Som dessutom inte försvinner på grund av företagsekonomi.

Inte för att strömmande musik skulle vara mindre nedladdning för det, allt lagras ju ändå på din dator. Det handlar bara om ifall det tas bort eller inte – och på vems villkor. Även om det aktivt bränns pengar på att göra detta jobbigare, t.ex. med SVT Play som verkar ha försvårat att kopiera från lokal cache på sistone. [Uppdatering: spara från SVTPlay med SVTGet!]

Med tanke på hur enorma lokala musikarkiv vi kan ha på våra datorer idag, eller handhållna enheter för den delen, så är frågan varför man insisterar att använda strömmande musiktjänster. Utan permanent cache dessutom. Självklart är det en licensfråga, men det ämnas ju råda bot på när skivindustrin dör och Creative Commons-licensierat eller motsvarande får en rejäl uppsving i mediavärlden. På ungefär samma sätt som Vimeo idag, där man stärker platsen för fria licensieringsalternativ och erbjuder nedladdning av de klipp man tittar på. (Vilket i sig är ett starkt argument mot YouTube.)

Rubriken säger att strömmande media är förlorad media – vilket är en framtidsvision snarare än konstaterat faktum. För det är i framtiden som all musik, all kultur och all kunskap antingen kontrolleras av ett fåtal maktinstitutioner eller tillgängliggörs för allmänt bruk. Den strömmande musiken (och filmen etc.) av idag kommer nämligen att försvinna om den inte tillåts arkiveras av allmänheten (“the commons”). Denna slutsats drar jag av att vi, särskilt sedan 2000-talet, bör vara medvetna om att IT-bolag, data och annat därtill är förgängligt. Vad som dock består är de kollektivt framförda idéerna, gemensamt utvecklad infrastruktur och verktyg – samt de därav komna kunskaperna. Allt annat glöms.

Det säger ju sig självt. Om ingen har tillgång finns det ingen som kan bevara.

Kontenta av detta inlägg är nog att om du, säg, uppskattar en konstnär, musiker, filmskapare eller crewet till respektive verk – se till att bevara deras kreationer för framtiden. När du är äldre och ska presentera för kommande generationer hur världen var tidigare så kommer urvalet att vara mycket livfullare och förklarande ifall du har tillgång till vad du själv kopierat.

Jag vill inte behöva föreställa mig den dystopi där jag måste förlita mig på Spotify, Twitter, Facebook och andra upphovsrättsligt låsta, asociala medier för att visa vad som hände 2011 – på grund av upphovsrätt – istället för vår gemensamma historia, skapad med kopimi som värdegrund. Jag bekänner härmed min tro för Det Missionerande Kopimistsamfundet. Kopiera mig.

Sammanfattning av mitt Ipred-mål hittills

Nu måste jag medge att jag har sugit röw och inte meddelat tillräckligt mycket information här på bloggen. Folk har frågat mycket, men jag har inte skrivit och sammanfattat särskilt mycket. Så nu skriver jag kortfattat hur läget är och är nöjd som så för närvarande. Det gäller Ipred-fallet jag försökte mig på att driva.

  1. Jag fixade en plagierad ansökan om informationsföreläggande eftersom någon individ med Telia som internetleverantör hade spridit mina upphovsrättsskyddade verk utan tillåtelse.
  2. Efter en massa klurande om vem som var motpart skickade jag in mina plagierade papper till Umeå tingsrätt. De vidarebefordrade till Södertörns tingsrätt, som alltså handhar ärenden till företag inom deras område (kommun?).
  3. Jag lämnade således in den tredje Ipred-anmälan i Sverige.
  4. Folk reagerade på att “Ung pirat jagar pirater” och jag förklarade mina tankegångar kring mitt rättsärende. Varför jag gör det, min syn på Ipred-lagen etc.
  5. Det visade sig att dotterbolaget Telia Network Sales AB (en del av koncernen TeliaSonera AB), som använder samma juridiska avdelning som moderbolaget,  inte har de efterfrågade uppgifterna. Jag hade skickat till fel juridisk person (dock inom rätt koncern).
  6. Antipiratbyrån hinner lämna in en egen ansökan om informationsföreläggande mot Swetorrents genom just TeliaSonera AB. De har riktat denna ansökan mot rätt juridisk person.
  7. Jag återkallar min ansökan eftersom den alltså inte träffat rätt byråkratiska kärnpunkt. Skriver att jag ska väcka en ny ansökan. Slutar rapportera om mitt Ipred-fall. Folk börjar fråga afk om detta, varefter jag verkar glömma gång på gång att blogga om det.
  8. Antipiratbyråns ärende gällande Swetorrents-uppgifter bifölls av tingsrätten men blir överklagat av Telia. Jag följer händelseutvecklingen noga.

Men det är inte över än. Rasmus Fleischer sms:ade häromdagarna och kollade vad planerna var med mitt Ipred-mål. Jag återgav planerna i 160 tecken, vilket resulterade i följande sammanfattning:

Om Antipiratbyrån avgår med segern i det målet, tänker piratpartisten Mikael Nordfeldth återuppta sitt praktiska försök att själva använda lagen på samma sätt. Antingen är rättsordningen konsekvent och litar på varje rättsinnehavare som uppger att en IP-adress använts för intrång, eller så utvecklas en praxis där domstolarna bara litar på de anmälningar som kommer från Antipiratbyrån, Ifpi och liknande branschorganisationer. Innan detta vägval har gjorts är det svårt att uttala sig om vad Ipred-lagen är för slags institution.

Vidare bör ni som läser detta även det aktuella inlägget hos Rasmus. Det handlar bl.a. om Antipiratbyråns önskan om en Hadopi-lag (“skapande vs. internet”-lag) i Sverige. Håll gärna i åtanke hans årgångsinlägg om hur Ifpi grundades i Europas största diktatur.

Jag har fortfarande en blyg, men intensiv, internet-crush för rsms.

Buzzin’ & flattrin’ up teh internets

Det var ett tag sedan jag skrev om Flattr förra gången. Mikrobetalningar som INTE ÄR PAYPAL. Whoo! Och då hade det varit officiellt “på gång” i säkert ett år eller mer vad jag kan minnas.

Men nu har det till och med gjorts en beskrivande video. Så saker händer. Så länge det går framåt, liksom. Jag väntar gladeligen på den dag någon – i detta fall brokep och hans förslavade underhuggare – botar världen från Paypalaids i hjärnan.Copyriot har redan en Flattr-knapp, förövrigt.

Jag hittade det genom Thomas Tvivlaren som får stå för videovisningen då jag är på för mycket löpande fot för att skriva mer nu.

Fildelningen är ju horisontell, sade Rasmus. Regeringen tittade bort och visslade.

Jag tror att regeringen (riksdagen i helhet egentligen) behöver få en föreläsning om hur fildelning fungerar. Alternativt så bör någon tipsa media, så de inte rapporterar det som en bra grej att man mumlar bort kritik genom att komma med menlösa ändringar.

Det känns gång på gång som att strategin inom politiken är:

  1. Kom med ett förskräckligt förslag som alla kommer att hata.
  2. Fixa till några detaljer så att det låter mycket bättre och rata själva det gamla förslaget.
  3. ???
  4. PROFIT!

Vi bör komma ihåg att detta bygger upp för en oerhörd attitydförändring hos det svenska folket. Det kallas psykologi och har använts flitigt av såväl uttalade demokratier som diktaturer genom tiderna. Genom att “ändra på sig” visar man sig medmänsklig – och att man vill ju det bästa för alla. Så därför “backar man” på enstaka, irrelevanta punkter.

  • För FRA backade man aldrig på den totala avlyssningen av det svenska folket. Exakt samma apparatur med exakt samma kabeldragningar och exakt samma kopior av exakt samma trafik är kvar. Inget ändrades.
  • För Ipred 1 målade man först upp en hotande skräckbild som i praktiken innebar att samtliga IP-nummer insamlade av Antipiratbyrån sedan flera år tillbaka riskerade civilrättsliga åtal. Nu har Beatrice Ask (Publicity Stunts, lektion 1) uttalat sig om att det inte ska gälla retroaktivt. Men framtiden är ju kvar.

Vi bör förvänta oss samma taktik med datalagringsdirektivet och Ipred 2 (båda klubbade hos EU-parlamentet) där det förstnämnda förmodligen kommer att diskuteras i Sverige till våren. (Hurra för politiska klimatprognoser!)

  • Datalagringsdirektivet innebär en massavlyssning som läggs på internetleverantörerna och inkluderar data inom Sveriges gränser. Metadata ska lagras om vem som ansluter var och med vilken metod, vid vilken tidpunkt och vem som ägde vilket IP-nummer då.
  • Ipred 2? “Det Ipred 1 gör jävligt gör Ipred 2 jävligare” skriver Marcin. Det är en bra början på att förklara de svärjelser man kommer att införa i den svenska lagstiftningen.

Som tur är så är brokep på väg att bli superhjälte! Då kan han fixa ett möte med Beatrice Ask och tala vett, etikett, sunt förnuft, klokhet, kunskap och samtliga övriga saker man verkar behöva lämna hemma för att gå till jobbet som politisk marionettdocka.