Tag Archives: centralisering

SNS: Vad innebär federering?

StatusNet Sverige är en del av ett globalt omspännande nätverk som kallas internet. Det finns ingen enskild leverantör, ingen samlad användardatabas och heller inga användaravtal. Till skillnad från centraliserade tjänster som Facebook och Twitter, slutna nätverk med användaravtal, så har internet – och även det decentraliserade StatusNet – en öppen policy ämnad för fri användning. Så vad är för- och nackdelarna med en centraliserad jämte decentraliserad modell?

Först och främst vill jag förklara begreppet “federering”, något så gott som alla internetanvändare har stött på. Med största sannolikhet har du som nätanvändare åtminstone en federerad identitet. Alltså en lagrad profil med vilken du kan verifiera dig själv med en personlig eller hemlig detalj (typ lösenord). Det bästa exemplet är e-post, något nästan alla har stött på – och kanske rentav har fler än en instans av. Med e-post kan du välja vilken leverantör du litar på (ditt företag, Gmail, Yahoo!, etc. eller vara din egen leverantör (med eget domännamn, typ mmn-o.se). Därefter finns inga begränsningar, mer än spam-filtrering, att skicka meddelanden till andra identiteter hos andra leverantörer. E-post är decentraliserad och federerad.

De “sociala” tjänster som erbjuds av ex. Facebook, Twitter och Google+ är slutna och begränsade nätverk med centraliserad kontroll. För att använda dessa sidor måste du ha ett konto hos den enskilda leverantören! Vill du diskutera en bild med dina vänner på Facebook – ja då måste dina vänner också registrera sig hos dem med allt vad det innebär! Jämför detta med e-post, där konkurrenterna Gmail och Hotmail tillåter användare att konversera även utan lokalt konto!

I en liknelse med köttvärlden kan de slutna tjänsterna jämföras med privata utrymmen vars regler dikterar vilka som får vara där och hur platsen ska användas. Tänk herrklubbar, sektmöten etc. där kvinnor och oliktänkande utesluts – förutom att i “sociala media” handlar det om 12-åringar och personer med skyddad identitet. Bland annat därför är det konstigt att offentliga organisationer använder dessa tjänster alltmer i sin verksamhet, om man egentligen ska tjäna hela samhället.

Fria och öppna sociala nätverk som StatusNet fungerar istället på slutanvändarens villkor. Precis som med e-post kan du välja leverantör utan att uteslutas från gemenskapen (communityn). Istället för att tvingas på ett ansiktslöst, privatägt amerikanskt företag som vill tjäna pengar på din privata information (Facebok, Twitter, Google etc.) så väljer användare leverantör baserat på förtroende. I ett öppet, federerat, socialt nätverk kan man som användare välja vem man ska lita på.

Federerade nätverk: Antingen gör man allt själv och har absolut kontroll över sin egen information – eller så överlåter man detta till någon man respekterar och har förtroende för.

Är du sugen på att pröva ett öppet socialt nätverk som drivs av mjukvaran StatusNet kan du registrera dig hos t.ex. den tjänst jag själv driver tillsammans med Piratpartiet – Free & Social – eller någon av huvudutvecklarens egna instanser: Status.net och Identi.ca. Vill du “skända sociala medier” kan du använda quitter.se! Oavsett vilken du väljer kan du prata fritt över gränserna! Leve Internet!

Den låsta plattformens baksida

Som konsekvens av upphovsrättsliga bekymmer med distributionen av program, spel och säkert hårdvaran tillhörandes Playstation 3 så har Sony – vilket vi alla vet – infört extrema åtgärder för att begränsa dina möjligheter att använda den.

De har inte bara stängt av möjligheterna att köra valfritt operativsystem, de spenderar en massa utvecklingspengar på att försöka stoppa kopiering vilket allt som oftast bara orsakar användarproblem med såväl spelande som filmtittande – det vill säga helt legitimt brukande av produkten du äger och har köpt för egna pengar.

Om du tycker att begränsningarna jag nämnde ovan ändå på något sätt kan vara okej är du den jag vill nå ut till, men förmodligen inte den person som kommer att ta till sig av vad jag skriver. I vart fall så vill jag skriva, för dig, med anledning av…

… det centraliserade programutbudet

Som konsekvens av ett instängt, begränsad och centraliserat programutbud (precis som med Apple’s iPhone) så har man lagt ner ännu mer pengar på att försöka skapa en betalningsmodell. Systemet ifråga dubbelagerar även som verifikation på ditt ägande och bör rimligen vara “säkert” då det hanterar ekonomi. Databasen som allt lagras i håller nämligen koll på dina personuppgifter och annan information, t.ex. kreditkortsnummer, som du tillhandahåller.

… betalningsmodellen

Som konsekvens av betalningsmodellen kan användarna emellanåt ej spela sina lagligt köpta spel på grund av problem hos den enda leverantören (Sony). För att bevara sin kontroll så hindrar man t.ex. användare från att logga in med sitt konto på fler än 4(?) kompisars/LAN-caféers konsoler. Vidare sträcker sig kontrollen till att du ibland inte kan spela spel alls – vilket exempelvis är fallet sedan ett par dygn tillbaka i skrivande stund. Datorerna som hanterar ditt namn – och kanske även kreditkortsuppgifter – har nämligen utsatts för dataintrång.

… spårning och lagring

Som konsekvens av att din identitet spåras så måste ju detta data finnas tillgängligt någonstans. Inte bara lagrat utan faktiskt tillgängligt, eftersom uppgifterna behöver tillgås när man t.ex. betalar för spelen. Denna påkostade struntlösning har du förmodligen okejat genom att knappa in siffrorna – varigenom Sony givits direktaccess till ditt bankkonto. Med tanke på att Sony inte är svenska har Datainspektionen inget att säga till om – vilket gör att du inte har en chans att veta hur dina känsliga person- och kortuppgifter lagras.

… centraliseringens risker

Som konsekvens av den tillgängliga och centraliserade databasen utsätts alltså samtliga användare för ekonomiska risker när Sony riskerar ha delgett dina kortuppgifter till obehöriga individer i och med dataintrånget. Tänk vad mycket bättre för alla om betalningsmodellen var annorlunda – eller kanske att utvecklare kunde göra program och spel till konsollen utan Sonys centralisering och kontroll. På samma sätt som t.ex. Debian och Ubuntu i Linuxvärlden fungerar.

… den obligatoriska slagdängan

Som konsekvens av dataintrånget och riskerna för användarnas person- och kortuppgifter bör man väl aldrig någonsin lita på ett företag som Sony? Där man kräver kontroll och bevisligen inte kan ta ansvar för drift och säkerhet. Eller för den delen officiellt uttalat installerar trojaner på din dator om du vill lyssna på musik från skivbolaget Sony.

Kom ihåg att ovannämnda aldrig hade skett (på så stor skala, vi talar ju miljontals kunder) om mjukvaran var fri och hårdvaran var öppen. För då hade vi inte behövt de felande systemen i första början. Tänk så mycket billigare för företagen, bättre spridning för producenterna, djupare förståelse för användarna och tryggare privatliv för alla vi hade kunnat uppnå – om inte företagen var sådana kontrollfreaks. Det biter dem ju ändå alltid bara i ändan och folk föredrar i slutänden ändå en säkrare, tryggare och bättre communityutvecklad miljö. Vare sig det är digitalt eller i samhället i övrigt.

Så till syverne och sist, nu när du aldrig mer ska köpa en Sony-produkt kanske du även bör tänka på att din stalkphone (iPhone och Android) inte bara lagrar dina kreditkortsuppgifter och är sårbar på samma sätt. Den lagrar även din geografiska position ganska kontinuerligt. Eftersom operativsystemet dessutom är slutet kan du inte garanteras att Apple (eller någon som jobbar där) inte har programmerat in möjligheten att ta kontroll över din iPhone vilken dag som helst – oavsett skäl.

Ung stad mellan(?) broarna

Jag undrar. Är “Staden mellan broarna” verkligen intressant? För vem i så fall? Är det en sådan där grej som bara är – som hänger kvar som ett spöke och folk använder för att språngbräda sina idéer? Så vad man säger passar in i någon skum mall som ingen vet vad det betyder egentligen ändå.

Joråsatte. Ett “kulturens centrum” ska man skapa tydligen. Ah. Wonderful idea. Försök kläm in all kultur i ett centrum och se det misslyckas. Kultur är olik annan kultur av en anledning – och det ska inte matas in i något “centrum” eller “samlas” på något vis. Sure att man ska ha kulturutbyte, samverkan över gränser och whatever annat – men att tro att något “kulturens centrum” faktiskt skulle vara annat än fina ord… Det är mest bara naivt.

Menmen. En av de grupper som ska klumpas in i kulturens centrum är givetvis ungdomen (sida vid sida med finkultur, annan ungdomskultur såväl som seniorkultur?). Häromveckan så samlades de unga visionärerna för “Ung & Aktiv”-området i Staden mellan broarna och presenterade sina idéer för ett par politiker och tjänstemän:

[youtube MRkKMTCZCzQ]

Det roligaste är väl att det här handlar om Broparken, som mig veterligen ligger mellan ett annat par broar än ursprungligen tänkt… Oh the irony i att skyffla in ungdomarna vid sidan av. Såhär är beskrivningen på Umeå kommuns hemsida:

Projektet “Staden mellan broarna” handlar om att utveckla kajområdet mellan Kyrkbron och Broparken i centrala Umeå till en attraktiv mötesplats för umebor och besökare. Kommunen har det samlade planeringsansvaret och ska involvera övriga berörda fastighetsägare i projektet.