Tag Archives: Birgitta Markinhuhta

Att sälja toapapper i skogen

Birgitta Markinhuhta, en vän som är väldigt engagerad särskilt i rockmusikens Umeå, frågade mig följande:

Förlåt jag är seg i huvet fattar inte allt…men folk som försöker leva på skriverier eller musik….Dom måste helt enkelt sälja sina alster på annat vis ? Och jobba med nåt breve i bästa fall , för vem vill leva på samhället om dom har förmågor till eget bidrag till sin försörjning.Jag grubblar nog på en enklare nivå än dej…Funderar ofta vad folk lever på

Frågan kanske egentligen är vad folk lever för. Kontexten är fildelning och stekta sparvar (…vilket jag drog upp). Såhär blev mitt svar i alla fall:

Ah, den svåraste tankeställaren av alla. Exemplarförsäljningen. Säg mig, vari finns egenvärdet i ett exemplar av ett musikaliskt stycke.

Vi i den digitala generationen har växt upp med ett samhälle där musik, litteratur och annan kultur betraktas som den gjordes innan “plattan” kom till. Innan ett exemplar blev en produkt som blev en försäljning. Idag råder oändligheten. Den går inte att sälja.

Kulturens ekonomi är på väg tillbaka till något liknande allemansrätten. Förutom att nu kan inte bara enstaka förbipasserande, utan faktiskt hela världen, “tälta gratis” i din privatägda skog.
Och tänk dig om världen vill komma till just din skog för att tälta – vilken chans du har att kommunicera. Med alla. Samtidigt. Momentant. Gratis.

Sätt upp en stuga och hyr ut rum åt bärplockarna, liksom. Det kan ju ingen annan än markägaren göra.

För inte har man väl någonsin, i en märkbar utsträckning, kunnat leva på att sälja sin musik som man säljer toapapper? Även om alla drömmer om att vara fotbollsproffs, musikkändis eller VD på toapappersfabriken…