Tag Archives: asocial media

Conversations in “social” media (and why OStatus rocks)

So, what’s more social than having a conversation? Two or more participants in an exchange of words or acts that relate to a common subject. It’s called communication and as human beings we have a natural born talent for maintaining several subjects in our mind at once.

The conversation is very important for humans and our social life. We not only want to interact with others – we want to understand the context of a conversation we’re not immediatly being a part of. Be it a political debate, people on the street passing by or when reading posts on an internet forum. Quotations are a great example of how maintaining the intended context is important, as many phrases have multiple interpretations. With the age of books, physically printed literature, keeping the context has been a hard task – but with computers, the internet and hypertext on the world wide web it is no longer difficult.

So one may wonder why websites that are portrayed as “social” are so bad at presenting communication. Lately we have started seeing one-level threads that contain comments and mentions in the “social media”. Not much more than bulletin board systems did during the ’70s and ’80s. The visual representations, event the metadata, of these digitally stored conversations are limited to relatively short bursts of chaotic chatter in the realtime-adapted webservices. Not a very socially sustainable style of communication.

The two major players in the area of asocial media services in Europe and the US are Facebook and Twitter. Both fail to respect human conversation in their own particular way:

  • Facebook has a single-thread style conversation. A user initiates this with a post or link. This notation may be quite long and occasionally sparks an intense debate. However, any replies that are made are only linked to the original post.
    Should a thread get multiple conversation participants that reply on several invisible subthreads it doesn’t take long before it is too chaotic to follow. Even for a trained robot or human being.
  • Twitter conversations are built on reply-to notifications. An original tweet, limited to 140 characters, can often gain attention and be subject to discussions. Any replies to this post will be required to contain a multi-character mention (@username) of the user replying to, while still being subject to a character limit.
    Assuming, contrary to experience, that a 140 char-limit is enough the available characters are quickly reduced with conversation participant, effectively disorienting any third-party that tries to follow up.
    To make matters worse there’s not even a method of linking tweet follow-ups in metadata, which has caused some clients to add any “>>”-like signature to indicate humans to continue reading in the next tweet.

Compare it to mailing lists. Any mailing list or e-mail client can handle threads, replies, carbon-copies and even blind carbon copies since decades ago. That’s like space-age technology compared to the asocial media services’ scrapbooking kit which even lacks a proper glue.

Google+ also uses the single-thread style. There are of course also many other services out there, even some of which have learned from (or even incorporate) mailing lists. Usenet for example should reasonably be an early example of an open social media, lacking only a flashy front-end, a marketing department and better anti-spam measures to be successful.

WordPress is probably the best example of a social web media and sports appealing multi-threaded comments with proper computer-readable markup. However, WordPress currently lacks integrated federation. It’s more of a social oasis, where you park your camel and talk for a while before you head off to the next water hole. Besides, that structure is better used for the topic of a discussion rather than the place of a discussion.

So welcome OStatus, the federated social web protocol. Its main implementation, the software StatusNet (see it in action on identi.ca or freesocial.org), already does threading and proper in-context metadata. It has the backbone for cross-domain notifications and replying without clogging the post with the @-mentions. As opposed to WordPress, the social bit is integrated both up- and downstream so feeds you subscribe to get pushed into your timeline and from there you can post comments upstream and interact with replies.

The OStatus protocol is open and free for anyone to use, works across domain-names and gives you control over what you share, how your data flows and especially where it is stored. You’d never give up control of your “real” social life to someone else – so why give up the digital representation of it? OStatus is an easy solution to maintaining this control.

So if one wants a true social media service, I think it is important to choose one that is not only open and free as in speech but also compatible with how humans really interact with each others. A system that not only respects the user by keeping the user in control, but also something that understands our social interactions – where conversations are a very important part.

The social web is nothing but communication anyway, so why not make sense out of it and keep its context open, transparent and clear?

Varför bredda Piratpartiet?

Piratpartiet håller på att förbereda sig inför att bredda för fullt. Först och främst håller jag med om Klaras kommentarer kring breddningen och dess inriktning från vårmötet (vars organisation och metodik jag ej förmår medverka i). Mycket är bra och visionerande medan annat är löjligt, töntigt eller rentav oseriöst. Ungefär som de flesta andra partiers ståndpunkter om man granskar kongressbeslut, historia etc. Så inga konstigheter där, mer än att man hade kunnat hoppas på att Piratpartiets breddning skulle skilja sig från mängden.

Dock är ju inte alla som engagerar sig i politik bra människor och sådana som vill göra saker bättre. Det finns många troll, såväl medvetna som omedvetna sådana. Många vill förstås göra saker bättre för sig själva snarare än andra – och dessa har ju alltid en större förmåga att kränga åt sig plats.

Jag ser huvudsakligen breddningen som något som ger oss uppmärksamhet, vilket ger oss möjlighet att sprida tankar och politisk inriktning som gynnar informationspolitiska ställningstaganden. Ifall vi bara får fram vår politik på ett par nya områden är det mycket bättre än att folk tror att Piratpartiet är ett en-till-tre-frågeparti. Och får vi andra partier att visa att de saknar konkret politik där vi har det – vilket är det absolut vanligaste – så är det ju exakt vad som behövs för att föra diskussionen framåt.

Dock vill jag mena att Piratpartiet håller på att bredda sig innan man ens själva lever som man lär. Piratpartiet är fullt av en massa integritetsignoranta individer i styrelsenivån som (åtminstone genom handling) förespråkar slutna protokoll, centraliserade tjänster, avskyvärda licensavtal, mjukvaror som förstör det fria mjukvaruekosystemet och dessutom betalar vi en massa pengar till inlåst infrastruktur och hårdvaruleverantörer som direkt verkar mot vår politik. Dessa människor är tyvärr alltför många, högljudda och inflytelserika i partiet för att kunna ändra på något i praktiken. Vi kommer att leva kvar med Skype, en Microsoft-orienterad medlemshantering (.NET-plattformen ), GSM-kommunikation, Applehårdvara, sluten forummjukvara, VMWare för serverparken och partiunderstödd promotion för Facebook och Twitter som sociala mediaplattformar trots deras extrema asocialitet.

Inte en själ i partiledningen (såväl den formella som informella) försöker aktivt uppmuntra bruk av fria, öppna plattformer och standarder. Kanske någon i vissa fall yttrar sig om detta i förbifarten, men sådan kommunikation går förlorad och har absolut ingen bäring i praktiken. Förvisso vill jag ge mycket cred till Henrik Brändén och Anna Troberg, som åtminstone talar varmt om dessa saker, men jag har än mycket konkret handling från dem att se. Mer action!

Så ska Piratpartiet bredda sig tycker jag att vi först och främst ö.h.t. bör leva som vi lär. Såsom att påtala hur Spotify är dåligt för artister och att gå på bio finansierar motståndet. Mer fri kultur åt folk och mer stöd åt kreatörer – och ingen finansiering av PR-lobbyn som försöker få Piratpartiet att verka som något dåligt. Mer piratkopiering – och inte minst frigörandet av inlåst kultur. Tvångs-CC-licensiera de verk du kopierar och använd huvudsakligen riktiga sociala media när du kommunicerar med folk.

Jag har ingen respekt för någon som beter sig som en vanlig politiker. Ord betyder inget utan handling. Så stå for the fuck’s sake upp för dina åsikter och värderingar. Eller är folk för pragmatiska? För vardagsinbitna.

Utrikesdepartementet <3 Facebook?

Utrikesdepartementet har startat en satsning på “social” media. För att delta i den publika, spontana konversationen behöver man dock ett Facebook-konto. När man läser om varför så står det såhär:

Om du inte har eller vill skapa ett Facebook-konto är du alltid välkommen att skicka in dina kommentarer eller synpunkter till UD eller direkt till den aktuella bloggaren: fornamn.efternamn@foreign.ministry.se.

Detta är förstås helt oförståeligt för min del. Vad har Utrikesdepartementet för intresse av att finansiera Facebook – vilket görs med varje enskild sidvisning på facebook.com eftersom de visar reklam. Givetvis försöker jag hitta närmare information, men i slutänden visar det sig att det närmsta social media jag kommer är ett kontaktformulär till Utrikesdepartementets webbredaktör. Jag fyller i det med min fundering:

Hej, jag har svårt att kommentera på er blogg. Den försöker hindra mig från att kommentera ifall jag inte skickar mina personuppgifter till ett privatägt, amerikanskt företag som förbehåller sig rätten att sälja vidare dessa uppgifter till andra företag. Dessutom kräver de i användaravtalet att de ska ha rätt att göra i praktiken vad de vill med samtlig information jag delger dem.

All deras datahantering verkar dessutom ske utanför Datainspektionens synfält och inte minst helt utanför svenskt lagrum.

Jag förstår inte riktigt vilket intresse Utrikesdepartementet har i att jag ska bidra med dessa uppgifter till “Facebook” och hur det kommer sig att jag inte kan kommentera när det är tänkt att vara “social media”.

Tacksam för förklaring till ovanstående bekymmer och problematik.

Hela fenomenet är mycket intressant. Särskilt när de i sitt pressmeddelande för den slutna, inlåsta iPhone-appen för reseinformation som de nyligen lanserat med pompa och ståt, påtalat att de inte gjort en Android-version för att de bedömde att det inte hade “varit en ansvarsfull hantering av skattemedel”. Vad som inte varit ansvarsfullt med såväl det projektet som att påtvinga Facebook-finansiering är dock att källkoden är sluten, plattformen låst och hela satsningen i det stora hela är mycket asocial.

Utrikesdepartementet – om någon av er därifrån läser detta – ni är mycket välkomna att kommentera ämnet här på min blogg. Jag kör samma plattform som er, WordPress 3.x, och tillåter en social konversation. Med Akismets antispam-plugin.

Med anledning av “sociala medier”

Hej VF, jag piratkopierar en bild från er hemsida för att bevisa en poäng om "riktigt social media". Upphovsrättsintrång är sååå 00-talet, jag vill se Creative Commons-licens hos prasselmedia!
Anders Ågren (m) är en flitig användare av social media för lokalpolitik i Umeå. Foto: Per A Adsten

Dagarna efter jag publicerat mitt konstaterande att “Social media does not mean Facebook and Twitter” så publicerar Västerbottens Folkblad en artikel om politik och sociala medier där man fokuserar på Facebook och Twitter. Trots att amerikaniserade censurtjänster är sååå 00-talet.

Förvisso nämner de bloggande också. Så gör jag ett upphovsrättsintrång med deras bild av Anders Ågren för att visa dem hur man bloggar som bäst. Så jag får min poäng om “riktigt sociala medier” bevisad. Där man faktiskt får dela med sig – vilket typ är definitionen av “social afk”.

Jag vill med detta konstatera att jag vill se Creative Commons-licensiering hos – som språklig konsekvens – asociala media, såsom Västerbottens Folkblad! Eller prasselmedia eller man nu kallar tidningar idag.

Update några minuter senare: Givetvis kan jag inte publicera detta utan att hyckla genom att distribuera länken till mitt inlägg över just Facebook.