Tag Archives: Antipiratbyrån

Brottsprovokation tillåten i Sverige enligt Åklagarmyndigheten

En kort diskussion under det konstitutionerande mötet för Umeå Hackerspace kom upp gällande brottsprovokation i Sverige. De flesta var överens om att polis inte fick provocera fram brott, à la entrapment i t.ex. USA. Att t.ex. Antipiratbyrån betalar folk för att piratkopiera samt leker polis har vi vetat länge – men får Polismyndigheten provocera fram brott? Får de göra det genom tredje part?

För många månader sedan fick jag dock ett mail jag tog till mig av som innehöll följande, gällande nyhet hos Åklagarmyndigheten:

Den sista meningen var det som jag reagerade på.

“Provokativa åtgärder (så kallad brotts- och bevisprovokation) kan efter beslut av åklagare vidtas i brottsutredningar om allvarligare fall av olovlig fildelning.”

Jag kände inte till det och ställer mig undrande varför detta inte framkommit tidigare

Jag kände inte heller till det. Åklagarmyndigheten säger att det är tillåtet med brottsprovokation. I brottsutredning. Om åklagaren finner det lämpligt. Mm, bevisfabricering.

Av anledningen att diskussionen ö.h.t. dök upp på mötet gör att jag citerar den som mailade mig: Jag kände inte till det och ställer mig undrande varför detta inte framkommit tidigare. Visste du det?

Den allmänna kritiken gentemot Åklagarmyndighetens uttalande lyder:

<soso> men brottsprovokation tillåts inte även om det inte finns uttryckligen lagreglerat
<soso> men man måste nog plöja igenom de viktiga HD-rättsfallen på området för att se var praxis går då det är långt ifrån solklart
<soso> minns jag såg en debatt innan valet med bodström och ask, där han fick förklara detta för henne :P
<soso> ja
<soso> men det är åklagarmyndigheten
<soso> jag bryr mig inte om vad de skriver
<soso> de hoppas ju bara komma undan med det i en domstol

<soso> Ja alltså, de måste ju pröva gränserna för vad som är tillåtet
<soso> när det inte finns uttryckligen reglerat i lagtext

Sammanfattning av mitt Ipred-mål hittills

Nu måste jag medge att jag har sugit röw och inte meddelat tillräckligt mycket information här på bloggen. Folk har frågat mycket, men jag har inte skrivit och sammanfattat särskilt mycket. Så nu skriver jag kortfattat hur läget är och är nöjd som så för närvarande. Det gäller Ipred-fallet jag försökte mig på att driva.

  1. Jag fixade en plagierad ansökan om informationsföreläggande eftersom någon individ med Telia som internetleverantör hade spridit mina upphovsrättsskyddade verk utan tillåtelse.
  2. Efter en massa klurande om vem som var motpart skickade jag in mina plagierade papper till Umeå tingsrätt. De vidarebefordrade till Södertörns tingsrätt, som alltså handhar ärenden till företag inom deras område (kommun?).
  3. Jag lämnade således in den tredje Ipred-anmälan i Sverige.
  4. Folk reagerade på att “Ung pirat jagar pirater” och jag förklarade mina tankegångar kring mitt rättsärende. Varför jag gör det, min syn på Ipred-lagen etc.
  5. Det visade sig att dotterbolaget Telia Network Sales AB (en del av koncernen TeliaSonera AB), som använder samma juridiska avdelning som moderbolaget,  inte har de efterfrågade uppgifterna. Jag hade skickat till fel juridisk person (dock inom rätt koncern).
  6. Antipiratbyrån hinner lämna in en egen ansökan om informationsföreläggande mot Swetorrents genom just TeliaSonera AB. De har riktat denna ansökan mot rätt juridisk person.
  7. Jag återkallar min ansökan eftersom den alltså inte träffat rätt byråkratiska kärnpunkt. Skriver att jag ska väcka en ny ansökan. Slutar rapportera om mitt Ipred-fall. Folk börjar fråga afk om detta, varefter jag verkar glömma gång på gång att blogga om det.
  8. Antipiratbyråns ärende gällande Swetorrents-uppgifter bifölls av tingsrätten men blir överklagat av Telia. Jag följer händelseutvecklingen noga.

Men det är inte över än. Rasmus Fleischer sms:ade häromdagarna och kollade vad planerna var med mitt Ipred-mål. Jag återgav planerna i 160 tecken, vilket resulterade i följande sammanfattning:

Om Antipiratbyrån avgår med segern i det målet, tänker piratpartisten Mikael Nordfeldth återuppta sitt praktiska försök att själva använda lagen på samma sätt. Antingen är rättsordningen konsekvent och litar på varje rättsinnehavare som uppger att en IP-adress använts för intrång, eller så utvecklas en praxis där domstolarna bara litar på de anmälningar som kommer från Antipiratbyrån, Ifpi och liknande branschorganisationer. Innan detta vägval har gjorts är det svårt att uttala sig om vad Ipred-lagen är för slags institution.

Vidare bör ni som läser detta även det aktuella inlägget hos Rasmus. Det handlar bl.a. om Antipiratbyråns önskan om en Hadopi-lag (“skapande vs. internet”-lag) i Sverige. Håll gärna i åtanke hans årgångsinlägg om hur Ifpi grundades i Europas största diktatur.

Jag har fortfarande en blyg, men intensiv, internet-crush för rsms.

Använda rättssystemet för kommersiella syften

Antipiratbyrån bloggar om att “färre tittar på nedladdad film“. Inlägget leds triumferande med:

Mediamätning i Skandinavien rapporterar idag om att konsumtionen av nedladdad film minskat sedan IPRED infördes.

Läser man vidare verkar det inte alls som så. Följande var vad jag kommenterade:

En kort tid efter nedgången steg den rapporterade nedladdningen till sin tidigare nivå.

Vänta, hade det effekt eller inte? En högst temporär effekt kanske menas? En stor, temporär, effekt?

Alltså, för att bevara en “lägre” konsumtionsnivå av fuldelat material så måste man ha återkommande, stora rubriker om dömda fuldelare som får dagsböter alternativt fängelse+miljonskadestånd.

Vad har förresten haft mest fördelaktig effekt för upphovsrättsindustrin, dagsböter eller fängelse+miljonskadestånd?

Är det rätt att använda ett förtroendebaserat, juridiskt system i kommersiellt syfte?

[Dagsböter tidigare har ju inte haft någon nedåtgående effekt. Inte fängelse+miljonskadestånd för TPB heller, trots att APB kopplar fällande domar till nedgången. Ipred svängde ju tillbaka rätt fort och … ja, suck my balls helt enkelt.]

Internt 2014-bråk och ingen nätartikel om det från VK

Jag vet inte vad jag egentligen vill få ut av detta. Men Karin Hörnfeldt på Västerbottens Kuriren har publicerat en nätartikel om “sprickor i kultursamarbete“. Förutom att den inte går att läsa på nätet. Suckass, jag prenumererar ju inte på döda träd.

Så nu måste jag gå till stadsbiblioteket för att läsa pappers-VK gratis istället för att kunna länka och citera… (ja förresten, vad ska ni göra med biblioteken, nätartikelbetalarförespråkare?)

Men nä, jag tycker väl mest – utan att ha hunnit läsa artikeln än – att det var på tiden med bråk inom 2014-gruppen. “Kultureliten” som vissa säger. De är schysta och snälla många av dem, även om deras agendor verkar lite väl skeva i förhållande till mina egna ideal.

Det vore värt att ha närvarat på detta – enligt VK åtminstone – gräl. Folk brukar ju bråka om så meningslösa ting. Sådär skadeglad som jag är ibland hade jag nog mest suttit och lett för mig själv åt de självförvållade problem man nu ställs inför. Med organisationsgrupper och stuff som dragits fram för att göra Umeå till världens bästa luftslott.

Istället för att gräla med kultureliten satt jag tillsammans med habib i UmeTVs vardagsrumstudio och bedrev fulkulturell verksamhet. Sebastian Edin gästade. Det var mycket softare verkar det som. Man ska inte vara så jävla pretentiös.

Tele2, missförstånd och Antipiratbyrån

Tele2 går nu ut och klargör missförstånd om deras taktik på att radera personuppgifter. Personer i allmänhet, media och know-it-alls verkar ha ruskigt dålig koll på allt vad heter Ipred, internet och relaterad terminologi.

För det första, lite enkel logik. För att radera något behöver man ha informationen i första början. Tele2 har sagt att man raderar informationen – vilket innebär att de, precis som alla andra, har vid något tillfälle koll på kopplingen IP<->person. Självklart behöver de ha viss koll – och precis som Integrity.st påpekar lagrar ISP:erna uppgifter så länge som fakturorna och dylikt är återkallerligt:

6 § Trafikuppgifter som krävs för abonnentfakturering och betalning av avgifter för samtrafik får behandlas till dess att fordran är betald eller preskription inträtt och det inte längre lagligen går att göra invändningar mot faktureringen eller avgiften.

LEK, kap. 6

Ändå reagerar alltså Metro på detta. Men det konstigaste och jobbigaste är ingressen. Dels förvirrar den folk, dels tyder den på okunskap inom ämnet man behandlar i artikeln.

Detta trots att man på sin hemsida uttryckligen skriver att man inte tänker spara kunders IP-adresser.

Vadå sparar kunders IP-adresser? Det är klart de har kundernas IP-adresser liksom, de har ju fått dem tilldelade av RIPE (eller vilka det nu är). Åsyftas “personuppgifter kopplat till specifika abonnemang”? Hur görs det med t.ex. statiska IP-nummer, som många leverantörer – om än kanske inte Tele2 – använder?

Nåja, det är bara en massa mumbojumbo crap-o-doodle. För vi vet alla att datalagringsdirektivet kommer – och det är där branschens röst behövs.

Metro meddelar även vad Henrik Pontén vid Antipiratbyrån har sagt om det här. Mycket intressant, må jag säga.

Enligt svt.se tror Antipiratbyrån inte att detta kommer försvåra deras verksamhet.
– Två veckor räcker för oss, säger Henrik Pontén jurist på Antipiratbyrån till svt.se.

Så två veckor kommer att räcka från upptäckt av intrång, till framställd anmälan och beslut från tingsrätt i frågan? Det lät oerhört effektivt! Nästan lite för bra för att vara sant, men byråkratin i tingsrätten i kombination med överklagan om bevisning kanske inte är så jobbig som man kan tro?

Att göra en Ipred-anmälan, del 6

Nu är papperen inlämnade! Den som snackar med Umeå tingsrätt bör (när papperen tagits om hand och stämplats och grejs) kunna få ut en kopia av min ansökan om informationsföreläggande.

Nämnas bör att fortfarande så vet man inte ens i Solna om Danowskys papper ger resultat. Ipred har inte fått någon effekt ö.h.t. än utöver anmälningar.

Jag väntar alltså på beslut om hur tingsrätten ska bedöma min ansökan, om det finns en avgift ö.h.t, ifall jag skrivit något felaktigt eller om det saknas information t.ex. Med tanke på att det är min första ansökan skulle jag bli förvånad om det godkänns rakt av. Fast det är ju baserat på Danowskys heliga skrifter, så varför inte…

Det enda som saknas är screenshot av GPS-synkroniserad klocka. Min klocka synkroniserar tyvärr endast efter en tidsserver som går efter atomur, inte geografisk lokation på vår planet. Sedan kör jag Ubuntu och använder mig av klienten Transmission också och överlåter verifikationen till de hash-algoritmer som SHA1-standarden som används i BitTorrent tillåter. Istället för att “verifiera” nedladdningen med en proprietär nätverksniffare för 129-429 EUR (Commview, att jämföra med Wireshark).

För att säkerställa absolut korrekt tidsangivelse har min dator kontinuerligt synkroniserat tidpunkt med GPS.

//Anders Nilsson, datageni @ Antipiratbyrån

Liksom… WHAT THE FUCK?! Sida 9 i Danowskys ansökan (sidan är skriven av Anders Nilsson vid Antipiratbyrån) bör kompetenskonkursförklara hela fadäsen.

Ipred1 ej igenom än. Vi bör stoppa den medan vi kan.

Uppenbarligen är det fortfarande oklarheter hos den grå massan huruvida Ipred röstats igenom än. Lagen är ej antagen av riksdagen. Opinionsmässigt i riksdagen så är Alliansen för lagen, (S) har inte uttalat sig och (V) + (Mp) är mot ett införande.

Regeringen har godkänt (“klubbat”) propositionen. Det betyder inte att det varit omröstning i riksdagen. Det som skedde 4 december var en hearing ordnad av Folkpartiet där Sveriges MAFIAA-motsvarigheter var inbjudna för “debatt”.

Den grå massan verkar heller inte förstå vad lagen ö.h.t. innebär. Det är då man ska besöka brokeps blogg.