Tag Archives: ansvar

Dataintrång i Umeå kommun (igen)

Västerbottens Kuriren, vilka låser in sina artiklar bakom “plus”-symbolen så jag varken kan eller vill länka dem, publicerade idag en nyhet om dataintrång i Umeå kommun. Det gäller en “gymnasieelev, som för mindre än ett år sedan dömdes för två fall av dataintrång, är återigen misstänkt för samma slags brott”. En brottsrubricering som snarare borde vändas mot målsägande Umeå kommun för oansvarigt hanterade av känsliga uppgifter.

I och med publiceringen av denna information, eftersom jag misstänker att det inte framgår särskilt tydligt annars, tycker jag vi ska vara oerhört tydliga med var ansvaret ligger för den typ av dataintrång det gäller. Datorsäkerhet är ett snårigt träsk där man hela tiden måste hålla sig uppdaterad med fräsch information om nya hot. Denna uppgift ligger hos administratörer i ett nätverk. Se till att användarna inte kör program med sårbarheter, se till att obehöriga inte tar sig in utan korrekta uppgifter – och se till att dessa uppgifter (typ lösenord) byts ut med jämna mellanrum.

Användare kan inte förväntas ha en särskilt god säkerhetskunskap. I många lägen måste man till och med kunna räkna med att användarna själva lämnar ut lösenord och andra uppgifter till personer de tror sig kunna lita på. Det är sällan ett stort problem eftersom det sker i begränsad skala. Förtroendenätverk av den typen tenderar att fungera och att folk på samma kontor kan logga in som varandra under en tidsperiod är inga större bekymmer.

Större bekymmer är när man som nätverksadministratör, såsom Umeå kommun, exempelvis producerar en automatiserad metod att distribuera (eller inhämta?) lösenord. Det går förstås att göra säkert, men det krävs en hel del strategiskt tänkande för att inte läcka uppgifter. Själva överföringen måste vara säker, själva genereringen bör vara säker den med. Lösenord ska inte vara för korta, man ska kunna komma ihåg dem och de ska variera mellan individer.

Att som nätverksadministratör skapa en – inom organisationen (elevnätet) – publik utdelning med samtliga användares hemliga lösenord lagrade i klartext är inte att ta sitt ansvar. En nätverksadministratör, särskilt med de dyra certifieringsutbildningar som många tekniker brukar ha diplom från, ska aldrig någonsin tillåta lösenord att lagras i klartext i första början.

Om så önskas, Umeå kommun eller vilka som eventuellt läser detta, ställer Umeå Hackerspace säkerligen upp på att granska era säkerhetsrutiner, automationsscript och rutiner.

FI brände 100 lakan för lika löner

Förvirringens rubrik. Dels läser jag alltid “Finansinspektionen” när jag ser förkortningen “FI”. Sedan är ju lakan i det här fallet inte sängkläder, utan pengar. Och “bränna” kan vara “slösa”. Och 100 kan vara 4.

Men ja, Feministiskt Initiativ eldade alltså upp 100.000 svenska kronor. Betalningsmedlet kronor. För att … det är en symbolhandling tydligen.

Tänk om Schyman vore riksdagsledamot, då hade hon kunnat utnyttja sin åtalsimmunitet. Eftersom det givetvis är i hennes politiska arbete hon gör det. För att visa skillnaderna i lön mellan två idag ganska godtyckligt indelade grupper (män och kvinnor). Inget värre än att Alliansens ministrar inte betalar tv-avgift, eller att sossarna köper godis. Lagbrott som lagbrott liksom, politik är som bekant ett laglöst land. [PS. tydligen är pengaförstöring ej ett brott sedan c:a 1980 i Sverige]

Fast det är ju kul att hitta olika vinklar på detta. T.ex. har nyligen den suveräna musikgruppen The Knife gått in och stöttat feministerna med 50.000kr:

Musikerna Olof Dreijer och Karin Dreijer Andersson på skivbolaget Rabid Records och musikgruppen The Knife skänker 50 000 kr till Feministiskt initiativs valkampanj! HURRA!!!

FIs hemsida [2010-07-06]

Stackars musiker[s pengar]! Eller, de kanske tyckte det var en kul grej, vad vet jag. Fast sedan [efter publiceringen] så märkte jag att detta var ett reklambolags satsning, så Knivens pengar var aldrig i fara. Gudrun Schymans inlägg på Newsmill nämner nämligen följande:

Det var detta som de två männen, Tomas Mazetti och Per Eriksson på reklamkollektivet Studio Total, ville uppmärksamma.

Och även om 100 000 kronor är mycket pengar så är det en liten summa om man använder den till traditionell marknadsföring. Det motsvarar ungefär vad en halvsidesannons i en kvällstidning kostar.

Personligen tycker jag om eld mer än pengar och uppskattar detta initiativ mest av den anledningen. Även om FI fortfarande hävdar att pengar är ett dödsviktigt maktinstrument (över en viss nivå anser jag motsatsen) och att kvinnor och män, på grund av någon bakomliggande och omedveten patriarkal konspiration, är olika lyckligt lottade genetiskt.

Kan man inte betrakta handlingskapacitet som makt och sedan kön och människor som olika men lika? Så slipper vi debatten om att kvotera, vare sig det gäller kvinnor, rosaklädda homosexuella män eller rosaklädda superheterosexuella turkar.

Med ovannämnda teori, med handlingskapacitet som grund, vill jag mena att vi kommer närmare defnitionen av förtryckbar individ än med genusteori. Att sedan ge flock möjlighet att handla (ta initiativ, agera, utföra) är vad vi behöver förtroende för från samhällets sida. För möjligheten att göra skiljer sig inte mellan män och kvinnor i dagens Sverige.

Vuxenhet och ålder

Publicerad i Västerbottens Kuriren 2010-03-29

Ett återkommande ämne den senaste månaden, eller kanske sedan VKs självmordserie, har varit artiklar och diskussioner som handlar om just åldrandet och vuxenskap. Senast var igår då jag genom en vän (på ett mycket förvirrat vis) fick klart för mig att definiera skillnaden mellan mogenhet och ansvar. Alltså ens representativa ålder jämte vilken karaktär man har som person.

Ansvar tillskrivs endast människor inom praktisk filosofi för det mesta. Filosofer som Immanuel Kant menar att det endast kan tillskrivas tänkande varelser, och menar vuxna människor, och att moral är något individuellt. Man kan endast ta ansvar för vad som ligger under ens egen, personliga kontroll. Andra intressanta standardfilosofer, t.ex. Platon, tolkar jag som att i en demokrati – eller egentligen liberalism enligt min tolkning – saknar människor ansvarsroller. Fast nu lever vi inte i den typen av samhälle, så jag vill mena att ansvarsroller faktiskt ligger rätt nära individen. Vid dennes person alltså, ej dennes roll i samhället.

I ansvarsroller ingår dels personens egen värld samt de kausala förhållanden som följer gentemot miljöer man vistas i. På en större, kollektiv nivå, handlar ansvarstagande om att även se till så att andra inte “gör fel”. För detta bör man ju först på viss nivå kunna ta ansvar för en själv – t.ex. föregå med gott exempel, kalla det vad du vill. Kant, och säkert även Locke (och många andra), menade att individen (en tänkande varelse med viss grundkunskap) är den enda som kan vara moraliskt förpliktigad. Det vill säga ta ansvar. Många menar att nämnda filosofer utesluter barn/icke-vuxnas möjlighet till ansvarstagande.

Vad handlar då mognad om? Den “representativa åldern” kallar jag det. Här kvarteras folk in i lådor där det står “barn”, “ungdom”, “ung vuxen”, “vuxen” ungefär. Det är grader av tolkad världsuppfattning. Hur man graderar en persons mognad handlar huvudsakligen om utåtriktat beteende och hur “barnslig” man är. Detta bildar en vuxennormativ skala där man blir bättre på mognad desto närmare vuxen man är. Ofta sätts rentav likhetstecken mellan vuxen och mogen.

“Vuxen” i sig dekoreras gärna med ord som erfarenhet, insikt, klok-/vishet. Notera särskilt erfarenhet, vilket förutsätter en längre levnadstid och man tänker sig gärna att “ju äldre någon är desto mer vet den”. Människor med kortare förvärvad tid på jorden har således i regel mindre erfarenhet, kunskap och därmed sämre möjligheter att inte “göra fel”. Alltså vara mer ansvarsfull.

Med mer mognad kan man ta mer ansvar, vilket härleds från ålder.

Föräldrar gör på fel sätt, av William Markström Spetz. Västerbottens Kuriren 2010-04-16

I “vuxenhet” ingår alltså mognad och ansvar. Av fetstilen ovan att tyda skulle absoluta åldersgränser kunna försvaras utan problem. Lägg dock till inlägget jag ursprungligen skyltade med som indikerar en tidigare “uppväxt”. Alltså tidig, omedelbar tillgång till “vuxeninformation”, men ofta utan vägledningen som behövs för att hantera den. Följande citat rör alltså definitionen av ansvar ovan som sträcker sig lite utanför den direktpersonliga sfären:

Ansvarsbeläggandet måste alltså åläggas personer i den fysiska världen. Där vi verkligen vet vad som gäller.

Till citatets innebörd vill jag med detta inlägg lägga till värderingen av mogna respektive ansvarstagande individer.

  • Erfarenheten, ursprungskriteriet för mognad, kommer alltså mycket tidigare än tidigare “vuxenålder”. Barn må vara barn, men likväl kan de alltså till en mycket större grad vara lika mogna som en i “vuxenålder”. Detta framförs rätt väl i William M. Spetz artikel i VK 16 april 2010. William skriver även Lillabloggen på VKs bloggportal.
  • Ansvaret, i bemärkelsen kunna ta ansvar för ens egna och andras handlingar och beteende, är vad som är intressant att diskutera. Bör mogna människor alltid betraktas kunna ta ansvar? Här ligger något mycket mer skört, nämligen folks framtid. Till vilken grad är det acceptabelt att ta över ansvaret från en mogen människa?

Kort sagt, till föräldrar: Du kan faktiskt prata med ditt barn om saker. Fler saker än vad du anar. Ta chansen.

Till den yngre generationen: Var ihärdig men respekterande om föräldrarna bara fnyser. Föräldrarna är nog bara ovana med situationen.

Se båda även till att vara öppna med erfarenhetsskillnader sett till helheten. Föräldrar och deras avkommor kommer alltid att ha olika uppfattning om saker samt skiljande (ingrodd) världsuppfattning. Den ungdomliga drivkraften och själen måste dock, konkluderar jag, konstant påtryckas den äldre generationen. Annars försvinner den i glömska och arrogans och vi i slutänden allihop bara jobbar som ivriga bävrar på ICA.