Tag Archives: Anna Lundström

Twilight-besökare fick inte se film

Jag tycker egentligen att mailet jag skickade till skribenterna för nöjesredaktionen på Västerbottens Kuriren respektive Västerbottens Folkblad talar för sig självt. Fast ni får ändå en liten utveckling av tankegången nedanför. Det handlar om respektive tidnings artikel (VK [bild] och VF [bild]) om filmvisningar dagen innan Umeå-premiären för Twilight-seriens tredje film, Eclipse.

Vad jag visst hade missuppfattat var att Eclipse hade en åldersgräns från 11 år och att artiklarnas skriverier om 15 år endast handlade om den första filmen. Fast som det var nu på en “Twilight night” – där seriens hittills tre filmer visades – drabbas ju även efterföljande filmer indirekt av 15-årsgränsen då minderåriga besökare behöver vara utan film i väntsalen under den åldersbegränsade visningen.

Skickar detta till båda journalister som täckte Eclipse-premiären i VK och VF .)

Tänka sig så kul det vore om, t.ex. i dagens artiklar om Eclipse, man frågade tittarna hur de ska göra för att se filmen. Vad svarar de då? Tar de med sina föräldrar eller kanske rentav laddar de hem filmen “illegalt” (de har ju betalat!)?

Samt skrev ingen om man får tillbaka pengarna om man är för ung men ändå köpt biljett? Det är väl den minsta kompensation man kan tänka sig, t.ex. för de som är 15 men inte betalat för ett ID-kort…

Om ni råkar ha koll på läget i dessa funderingar får ni gärna svara, annars lämnar jag det bara som önskade frågeställningar framöver .)

Min kritik grundar sig alltså i åldersgränsen (på de tidigare filmerna). För det första är det konstigt att en film vars förmodade största besökarskara består av folk under 15 år har en åldersgräns på 15 år. Handlar det om naivt kontrollbeteende (censur etc.) eller en önskan att locka dubbla antalet besökare då ungdomarna måste ta med sina föräldrar också om de vill se den? Man kan tycka att t.ex. (2*14=) 28 sammanlagda år borde vara tillräckligt för att man ska kunna hålla varandra i handen när det blir skräck, sex och/eller blod. Så går man på bio med en vän bör man väl åtminstone få komma in?

Kritiken vandrar därefter vidare till det faktum att man förmodligen hellre laddar hem en åldersbegränsad film om man inte får se den (utan föräldrar) på biografen. Hejdå, biografintäkter. För det är ju symtomet piratkopiering man vill laga istället för att bota sjukdomen censur/kontrollbehov. Fast det har man ju då alltså löst för Eclipse (och New Moon), även om första filmens åldersgräns består.

Men en av kvällens tiotalet besökare som inte var lika glad var Frida Lundberg. Hon passerade inte den noggranna 15-årskontrollen, där legitimation var ett krav.- Jag är 15 år, men har inget leg… sa Frida sorgset.
Henrik Norman, vid insläppet, beklagar det hela. Men reglerna är hårda och inget som personalen i Umeå kan göra något åt.
– Det känns såklart tråkigt, särskilt när folk åkt långt för den här kvällen, säger Henrik.

Noteras bör även det faktum att jag nämner “betalat för ett ID-kort”. Min övertygelse är att man inte ska behöva betala något för att få vara en själv. Skatter och andra samhällsnyttiga utgifter stöder jag, men specifika avgifter – där banker åtminstone är en del av processen – tar jag starkt avstånd från. Precis som med kontanter hellre än betalkort (där man bl.a. måste betala för att betala) anser jag att ID-handlingar endast bör användas i undantag och nödfall.

Det finns nämligen saker som kallas förtroende och tillit – och utan det kommer samhället att braka ihop uppifrån. Ifrågasätter och misstänker man samtliga människor – dvs. kräver identifikation, övervakning och blind lojalitet – bygger man snabbt grunden till ett otrevligt samhällsklimat.

…och anledningen till att jag mailade journalisterna var för att jag tycker man bör belysa dessa problemställningar när personer bevisligen direkt drabbas av det. Det var lite av uppdraget som journalist trodde jag. Att det är en nöjessida betyder inte att man ska undvika konsekvensanalyser och ställa kritiska frågor.

Replokalerna på Hamnmagasinet försämras

Jag läser Anna Lundströms artikel om Hamnmagasinets replokaler, där Tove Andersson (Sorry Let’s Bowl) yttrar sig. Replokalerna på Hamnmagasinet planeras bli mindre, sämre och dåligt placerade. Surprised?

Dialog och kommunikation är vad man stoltserar med i kulturhuvudstadsatsningen. “Open source”, att medborgarna får vara med och forma staden. Jo tjena! Följande citat sammanfattar ungefär situationen:

Varför har aldrig den utlovade samrådsgruppen tillkallats?
– Först ska vi få till en lokallösning, det måste vara steg nummer ett.
Är det inte just i det här läget som musikerna borde få vara med och tycka till?
– Frågan är ju ute på samråd. Jag kan inte säga att det blir varken på det ena eller andra sättet. Om någon springer till dig med uppgifter, är det väl bättre att de kontaktar personalen på Hamnmagasinet, säger Hans-Erik Bergström.

Inte nog med att man aldrig hållit löftet om dialog och kommunikation. Hans-Erik Bergström säger uttryckligen att han inte vill dra in media. I mina ögon verkar det här som att han vet att man aktivt gör saker fel. “Kontakta personalen på Hamnmagasinet” betyder nästan ordagrant “låt oss köra vidare på vårt race”.

– Ingen säger något om planerna och jag vet inte vart jag ska vända mig, säger Tove Andersson.

Ljudnivåerna kan lösas lika väl enligt arbetsmiljöverket om replokalerna befinner sig i “Fack 3” (där de är nu). I “fack 2” (scenlokalen) sitter de ju bara vägg i vägg med ANDRA kontor än Kulturcentrums. Och grundar sig inte problemet ursprungligen i att man tar bort ungdomsverksamhet och ersätter med vuxna tjänstemän?

– Jag förstår att kommunen måste spara pengar, det måste man respektera. Men finns det verkligen ingen annan plats för tjänstemännen? undrar Tove Andersson.

Sedan glömde jag kanske nämna att jag (genom dataintrång, HÖHÖ) luskat ut att ombyggnationerna för “Fack 2”-lösningen är mycket dyrare. Riva fler väggar, bygga upp dem på nytt, stoja, stöka och greja, bla, bla, bla. Ha kvar replokalerna i Fack 3!

Då kan man typ ge reparna egna nycklar och kit till och med, så de slipper springa genom scenlokalen med en massa dyr utrustning. Tänka sig om ungdomarna kunde repa på helger också. Eller för den delen även när det är aktivitet i fack 2.

Fuck it all. Lyssna på Tove nu. Hon för god talan.

Update:

Även en studio planeras läser jag. Då kommer jag personligen till frågan om man verkligen bara ska betrakta musik som ungdomskultur… Lämna kvar några rum åt annat också. Två replokaler är jättebra och nödvändigt, men anpassa dem till studiofunktionalitet istället för att ta över ett till rum!

Sedan är ju frågan varför man flyttar replokalerna till Fack 2 om det helt plötsligt ändå inte är några problem med ljudet mot scenen. Åtminstone inte enligt Lena Sandlin:

– Det kommer ju inte att vara öppet mellan replokalerna och scenen, utan det blir väggar emellan.

Konsekvens, bitte.

Ny research gällande replokalerna

Anna Lundström på Västerbottens Kuriren har gjort ett alldeles utmärkt arbete att gräva och gneta i debatten om replokalerna. Nu visar det sig att ingen någonsin mätt ljudnivån utanför replokalerna. IRC kommenterar:

– Det har gjorts en ljudundersökning av en konsultfirma. De simulerar mycket, men om någon varit och mätt med decibelmätare när någon har repat, det har jag ingen aning om, säger [Mattias Uhrner, fastighetsförvaltare på Umeå kommun].

<frink> dvs. de slösade pengar på en navelpillarfirma som kör lite generiska gissade siffror i något form av program och fick ut siffror som inte är baserade på något vettigt

Helt galet. Vad har Hans-Erik Bergström tänkt sig nu? Heaten lägger sig på Lena Sandlin som verkar känna sig tvungen att försvara tjänstemännens helt retarded beslut.

Den 18 december stänger lokalerna. Varför har fortfarande ingen kallat ungdomarna till något informationsmöte?
– Det är viktigt att vi har alla fakta först, säger hon.
Hon tycker att informationskedjan brustit och hoppas nu att det kommer något gott ur diskussionerna.

Ja, det är väl bra det. För det är redan så jäkla mycket skada skedd genom de “verksamhetsbeslut” som är tagna. Hela grejen med att replokalerna nyttjas och är så viktiga är ju för att studieförbunden är så dyra. “Lösningen” kommer – och det kan jag svära på – vara att studieförbunden ansvarar över verksamheten. Men oavsett detta så resulterar det i en försämring – såväl logistiskt som ekonomiskt – för de som repar.

Jag ska se till att närvara på det möte som ungdomarna blir kallade till “när man har alla fakta”. Frågan är dock var faktat har tagit vägen, med tanke på att man fattat oerhört dyra beslut på dem redan

Besluten är fattade av verksamheten, inte politiker, och nu ska Lena Sandlin granska delarna i arbetet med replokalerna och även titta på kostnaderna med en ljudisolering.

Och att kalla detta för “i verksamheten” tycker jag låter lite väl bullshit. De som påverkas i verksamheten av besluten har – bevisligen – inte ens blivit förmedlade detta förrän några veckor sedan. Intressant nog.

Patrik Berglund, som jobbar med replokalerna på Hamnmagasinet, har nämligen skrivit ett personligt öppet brev till Fritidsnämnden (.doc för retards). Han avslutar med följande ord som jag tycker är väl värda att läsa:

Jag upplever det som mycket tråkigt att vi i personalgruppen inte erbjudits att delta i diskussionerna runt dessa verksamhets frågor och ge en konsekvens analys. Ska jag se det som en värdering av vår status i förvaltningen eller är det bara ett beklagligt misstag? Att man sen glömt att föra samtal med ungdomsombud och våra kunder, ungdomarna, känns olyckligt. Djupt olyckligt.

Biograf läggs ner, biobesöken minskar, the surprise IST TOTAL

Biografen Royal i Umeå står öde. I och med dess nedläggning minskade biobesöken i Umeå med 25000. Jag undrar om det har något att göra med att folk inte vill se SFs filmer

Anna Lundström, en generellt sett bra och kvick journalist, har dock en total avsaknad av återkoppling till det faktum att SF gjorde rekordsommar 2008. Hon har skrivit båda artiklarna.

Är detta ett tecken på att vilja framföra en åsikt i journalistiken, eller bara för kort textlängd? Jag förmodar det förstnämnda. Inte för att det är fel i det här fallet – att SF behöver konkurrens är nämligen en av mänsklighetens största bataljer.

Sedan är frågan om det är särskilt bra att återupprätta en ny biograf om det blir som-alla-andra-alternativbiografer… Bion är väl ett döende medium? Förhoppningsvis kan det fräschas upp på något vis – men med retarddåliga avtal med t.ex. SFF kanske det blir svårt. Det blir i alla fall fortsättningsvis för dyrt antar jag. Det har nog mest att göra med att digital distribution är en synd inom stenåldervärlden av biofilm.

Fast jag kvarstår vid att nämna att även om 25000 färre biobesök har gjorts i Umeå så har detta gynnat den i praktiken monopolställning som SF besitter.