Tag Archives: amatörkultur

Proffskultur och kommersialism

Egentligen tillhör detta inlägg Common Culture of Umeå. Men att dela med sig är ju fint. Och det var ju jag som skrev det, så. Samt så är det relevant för andra aktuella händelser.

—-

Amatörkultur är något människor brinner för. Fast det heter fortfarande “amatör” på den nivån. Så något som får andra att betala för kulturen – proffskultur – bör väl rimligen vara bättre? Man tycker det, och så kan det i många fall vara, men skillnaderna ligger inte nödvändigtvis i kvaliteten. Amatörkulturen uppmuntrar kreativitet, samarbete och talang – inte lögn och falskspel.

Sara Meidell är kulturredaktör vid Västerbottens Kuriren och har nyligen bloggat på ämnet.

ingen hyser längre riktigt någon tro på att den goda litteraturen klarar av att tala för sig själv, kring både den viktiga och riktiga litteraturen som kring lågstatuslitteraturen kletar sig i dag samma kommersiella strävan fast

Det handlar om professionella som i bra och “professionella” som i yrkesverksamma. Den andra gruppen påverkas av kommersialismens klandervärda, ihåliga utseendefixering. De förstnämnda är ofta de lyckliga få som grott ur amatörernas rabatt.

Sara Meidell skriver om hur boken idag tappar fokus, att kulturen påverkas av marknadsknep. Det finns så mycket där ute att något måste sticka ut för att man ska hitta det. Böcker skrivs dock fortfarande i stort med samma bokstäver och med samma material. Folk är intresserade av hjärndöd skräplitteratur, verktyg för världsflykt eller en djupare mening beroende på humör och miljö. Ändå läggs energi, fokus och kapital på att just den boken är intressantast just nu.

Boken är accessoar, författare ikoner och idoler och behovet av kringprodukter till litteraturen tycks hos hungrande kulturkonsumeter omättligt.

Så är det förlagens eller konsumenternas orsak att denna utveckling sker? Konsumenterna är som oftast att betrakta som en stor massa av gråaktiga får. De springer efter saker som glänser och skräms lätt på plats av en ensam hund, trots att de själva är i hundratal. Att locka dem till just den boken är alltså ingen match, vilket förstås hjälper förlagen på traven i strategin att marknadsföra.

Även de med rötter i amatörkulturen dras in i denna cirkus. För att synas bland de “professionella” är läget svårt idag utan att släppa på sina principer. En kraftig linje behöver nu dras i sanden. Mellan lägret där skapandet ligger till grund – och lägret där utsmyckningen inte längre grundar sig i kreativitet.

“Vi bjuder på tre kakor till boken. Vi är 50% bättre än de som bara ger två!” lyder marknadens eko när boken alltmer tappar betydelse i litteraturens värld.

“Klubbstart i DIY-anda”

Evelina Burström inspirerar till att starta klubbverksamhet i DIY-anda. Även om hon menar att det ö.h.t är ett alternativ att “som många andra kan ni köra era Spotify-spellistor av kända electro-låtar”. Fast jag tycker mig känna av lite less-het i den meningen…

Det pratas ofta om Umeås DIY-kultur (do it yourself), ett sinnelag som verkar genomsyra större delen av nöjeslivet. Gör ingen annan det så gör jag det själv – och om någon redan gör det så ska jag göra det ändå, fast på mitt sätt.

Och ska det vara DIY 2.01k så är det väl deltagar- och amatörkultur som gäller för att det ska vara något nytt på klubbarnas spelplan? Inte för att klubb-besökarna vill ha något nytänkande och häftigt – de vill ha hög, kass musik och sprit. Fast att försöka erbjuda fulkultur åt folket tycker jag man borde ändå! Det är ju kul åtminstone.

Inom en månad tycker jag man hinner styra upp en inledande Common Club of Umeå, inte sant?

Common Kjell of Umeå

Vi som ska pyssla med Common Culture of Umeå träffas imorgon (tisdag) 17:00. Stuff are in the works. Idéer, förslag och stuff mottages gärna! Tycker ni att ni borde vara medverkande men inte blivit kontaktade – kontakta då mig omedelbums! :)

Efter den träffen är det ju även dags för tisdagens Awesome talkshow 19:00, där kvällens gäst är Kjell Thelberg! Han är omöjlig att nå, men vi lyckades boka honom för cirkus en månad sedan. Så nu har han inget val utom att sätta sig i vår soffa och prata ungdoms- och amatörkulturens möjligheter i Umeå! Vi har även bjudit in Marie från Galaxen/Hamnmagasinet som kan sitta och påpeka vad för möjligheter folk har därigenom att faktiskt komma till skott med idéer.

Givetvis finns det vissa baktankar med detta i kombination med Common Culture of Umeå som alltså arrangeras på Hamnmagasinet. :)

Så that’s what’s up på tisdag.

Umeå Ungdomskommun ratar ungdomars kultur

Nu har den artikel jag väntat på kommit i VK äntligen. Jag preppade med VFs artiklar tidigare. Det handlar om upproret som dragits igång av några av Umeås coolaste musiker. Många människor har reagerat – och jag uppmanar folk att skriva på namnlistan mot detta agerande.

Men nu har kommunen beslutat att de runt 20 banden som spelar i de två replokalerna inte får vara kvar med sina analoga instrument. De lever helt enkelt om för mycket och snart flyttar även Kulturcentrum för barn och unga in där.
– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Jamen, man kanske inte borde skyfflat in barnverksamhet i ungdomens hus i första början? Lägg skulden där den hör hemma. Vem trodde att verksamhet för 10-åriga barn hör hemma i ett hus med målgruppen 15-25 år? De har jättebra verksamhet som bör fortsätta – men… The fuck?

Det hela grundar sig, för den konspiratoriske, i att man på kommunnivå vill få bort all verksamhet från Mimerskolans grusplan. För att bygga ett badhus mitt i centrum. Även om random invånare vill ha det – endast centrumhandlarna är intresserade.

Så, man måste skicka Kulturcentrum för Barn och Unga någonstans – och det fort. Det finns ingen egentlig lokal, så man tar Hamnmagasinet – Ungdomens Hus. Som tur är har en nyttig idiot till verksamhetschef tillsatts c:a ett år tidigare (kort tid inom den byråkratiska kommunen I guess). Denna chef kan inte svara på något ö.h.t. – eller vill kanske inte – om vad som händer i huset. Inte ens för oss som har verksamhet där och blir utkörda till nyår. Svaret har hittills varit – från Cecilia Bergström, verksamhetschef – “ingen vet riktigt vad som kommer att hända”. Konstigt svar att komma från den som har slutligiltigt ansvar för verksamheten i huset må jag säga. Särskilt när jag frågade det där efter sommaren i år. För bara någon månad sedan.

Svaren fram tills att det var för sent gällande replokalerna ifråga har varit “de ska ljudisoleras”. Vilket givetvis har varit ett skeptiskt förfarande, men klart genomförbart i praktiken. Fast nu – vilket har gett upphov till den nuvarande folkstormen – har helt plötsligt agerandet blivit “fuck you, replokalerna ryker”. (digitala “replokaler” i form av DJ-utrustning och så finns redan på Hamnmagasinet)

– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Vad är motivationen? Jo, att arbetsmiljön störs. Vilken arbetsmiljö? Ja inte de ungas i alla fall, även om det är Ungdomens jävla hus. Ungdomarnas arbetsmiljö är ju replokalerna och övriga rum som nu ryker från Hamnmagasinet.

Ännu bättre ord från Hans-Erik Bergström är dock uttalandet i VF:

– Det är ett problem med buller där sedan tidigare och när det nu ska rymmas ytterligare verksamhet i huset blir det ohållbart, säger fritidschefen vid Umeå kommun, Hans-Erik Bergström.

Det har inte varit något jävla problem. Om någon borde veta huruvida det är ett problem borde det vara jag som suttit vägg i vägg med en av nämnda replokaler i ett och ett halvt år utan problem och kunnat videoredigera, handleda praktikanter, arrangera, dokumentera huset och stadens kulturliv samt verksamheter och utveckla sändningsteknik för en tv-kanal. No problem.

Bort med ungdomarnas verksamhet, de har inte i vår kommun att göra. Ruinera vår framtida musikscen, please. Skit i att fråga ungdomarna eller för den delen faktiskt planera tillsammans med dem. Sätt in en verksamhetschef i Ungdomens Hus utan erfarenhet av ungdomsverksamhet, smäll in helt andra målgrupper i samma utrymmen och fasa ut dessa skränande ungdomar en gång för alla. Att urinera våldsamt på Galaxen var inte nog, antar jag. Se nu till att avsluta jobbet och institutionalisera ungdomar och amatörkultur. Please, do.

Winnerbäck är en riktig artist

Lars Winnerbäck kommer till Umeå. Kommentarerna goes wild på VK-webben:

Humlan vet vad riktiga artister är

I beg to differ… Alltså, okej. Jag tycker inte att Roger Pontare eller Alannah Myles är särskilt suveräna eller så, men det är ju helt irrelevant i Kulturnattas fall. Själva poängen med Kulturnatta är ju att peka på allt jävla annat som görs i stan under de <24 timmarna. Typ 300 kulturarrangemang på en och samma dag – och att ha en relativt känd större artist är väl mest för att dra in den stora, grå massan till centrum skulle jag tro. Så att de tillåts uppleva det lokala amatörkulturlivet också.

Och även om t.ex. Nordman eller Thomas Di Leva inte marknadsför sig själva lika hårt eller formulerar lika tomma metaforer så fylls rådhustorget i Umeå år efter år. Oavsett väder. Så helt fy skam verkar det inte vara oavsett vad jag eller ovanciterade skribent tycker om artisterna ifråga.

Men vidare till själva poängen och varför jag reagerade ö.h.t. på den där kommentaren. Well, sedan när var Winnerbäck något exceptionellt? Tacka vet jag t.ex. Kreti och Pleti som visar vad Winnerbäck egentligen går för:

[youtube b3iAja8O2Ts]
Som att Lars Winnerbäck skulle vara särskilt mycket mer märkvärdig än det här…

Att sedan Humlan är de som kräver betalt för att man ska få engagera sig ideellt kan även ha hjälpt till att få bägaren att rinna över i det här fallet. :)

Umeå, kulturhuvudstad 2014?

Jag märkte nyss att vi har hårdare motstånd än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Kampen om att bli Europeisk Kulturhuvudstad 2014 (som avgörs idag) kräver att vi skaffar coolare namn på våra delegationsdeltagare.

Varför? Jo, för Lunds konstnärliga projektledare heter BALTHASAR! We’re doomed! (även om det är ett stort plus i kanten för Umeås Lindegren som är klädd à la Kraftwerk)

Fast det är lite för sent nu att göra något åt, så det är bara att vänta. Men förhoppningsvis så kickar vi röw. Ty då kan vi äntligen få lite uppmärksamhet på – inte bara sub- men även – amatörkulturerna i staden. Istället för någon jäkla David Sandström eller Retard Lyxzén.

Update 2009-09-08 13:00: Vi får veta 13:30 idag. Jag orkar inte rapportera. Umeå är i vilket fall amatörkulturhuvudstad. Sådetså!

Action Art: Umeå v1.0

Här är videos från första implementationen av Action Art. SUPER AWESOME!

Action Art-video med musik av Ill Bill (tillsammans med Necro på “Street Villians” [sic]) som soundtrack. Fett underground etc. etc.
[youtube geTS0vQpZbA]

Action Art-video med K-Pist – Analog Master, ultrabra electronica-rock, som soundtrack!
[youtube wjiwQ4DhvVI]