Tag Archives: aktivism

Man är alltid störst i sin egen värld

Piratpartiet lider inte bara av växtvärk (vilket dock sträcker sig ganska långt tillbaka). Partiet lider även av megalomani och ju mer grupperingar växer desto mer klubb för inbördes beundran blir det. Just nu diskuteras det Piratpartiets chanser i riksdagsvalet.

Jag är övertygad om att Piratpartiet inte kommer in i riksdagen. Jag tycker det är synd att Mattias Bjärnemalm tystnat som internkritisk röst. Jag tycker det är löjligt att tro att man är något bara för att man lyckats väl en gång gör man det en andra. Svepskälens maskineri är ju fortfarande i rullning.

Det finns nämligen flertalet enkla sätt att hålla Piratpartiet borta från den politiska debatten. Det är bara att rikta in “valfrågorna” på saker som vi inte har något att säga till om. Vips var det klart. Jobb, finanskris och vårdpolitik – utan något informationspolitiskt perspektiv, så gemene man förstår det. Smack, boom, pang-jävlar!

Jag hoppas förövrigt att jag inte är den enda som misstänker att överenskommelserna kring Datalagringsdirektivet är ren och skär valtaktik från vårt fantastiska tvåpartisystem. Trots att vissa menar att vi är den stora, starka bloggosfären som kan vända det till vår fördel

Så min tro ligger inte i riksdagsplatser. Okej om vi lyckas – då kan det göra stor skillnad. Dock finns inte det folkliga stödet – och stödet stagnerar så länge fokus hålls borta från våra principer. Debattprogrammen kommer inte att ta upp frågor där ett enstaka uppkäftigt parti sitter och skriker något som ingen annan tar seriöst.

Piratpartiet är inte intressanta längre. Oavsett ny TPB-rättegång eller datalagring.

För att genomföra praktisk informationspolitik behöver vi först hacka det allmänna medvetandet. Svensson ska veta varför fri inte betyder gratis. Varför öppen inte betyder fri. Samt hur Svenssons digitala vardag faktiskt påskyndar demokratins stagnation.

Min tro ligger i praktisk aktivism, inte att ha riksdagen som mål. Vare sig det är genom Piratpartiet, något annat parti eller ens politiskt i första början. Vi – Sverige, Europa, världen – behöver ett omruskat Piratbyrån som driver opinion.

Informationsflödets överflöd (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Det är mitt fel att jag ser ut så, inte fotografens. Foto: Carl Johan Rehbinder (2009)

Carl Johan Rehbinder, som tagit pressbilden jag fick användning av i Ipred-debatten, ställer upp i Piratpartiets val till riksdagslistan. Det gör jag också. Det gäller alltså valet av vilka som ska kandidera till riksdagen 2010 för Piratpartiet.

Som vanligt när det gäller information så blir det i slutänden en närmast oöversiktlig ström av data man handskas med. Processen har inneburit att alla medlemmar fick anmäla sig och att det från detta sållas ut kandidater genom medlemsomröstning. Sista tjing vill jag minnas att partistyrelsen har på att stryka eventuella “dåliga” kandidater – typ om uppenbara foliehattar eller jobbiga rättshaverister tagit sig in i listan. Vissa är mer jämlika än andra, så att säga.

Men ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt att använda mig av hans råd när jag själv väljer kandidater. För det är fler än bara ett personkryss man gör nu när det väljs internt i Piratpartiet till riksdagslistan.

Jag tänkte mest bara upplysa er om att det börjar närma sig ett internval och att det kan vara vettigt att börja hitta kärnkandidater. Vill man på sin personliga lista ha kända namn, ihärdiga aktivister eller snarare en geografisk representation? Oavsett vad så är det 250 namn som ska bli upp mot 20-22 eller vad det var, vilket jag tycker låter jobbigt nog i sig.

Att jag sedan känner till många fler än 20 av dessa kandidater som närmast förtjänar en riksdagsplats genom sin aktivism gör det inte lättare, när man väl fått bort det övriga packet. Fast jag är övertygad om att Rehbinder (som har sin plats på min mentala lista redan) kan komma att hjälpa mycket på traven:

Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…

följ hans inläggserie i sökandet efter en bra PP-lista. Demokrati är kul!