Tag Archives: åklagare

Brottsprovokation tillåten i Sverige enligt Åklagarmyndigheten

En kort diskussion under det konstitutionerande mötet för Umeå Hackerspace kom upp gällande brottsprovokation i Sverige. De flesta var överens om att polis inte fick provocera fram brott, à la entrapment i t.ex. USA. Att t.ex. Antipiratbyrån betalar folk för att piratkopiera samt leker polis har vi vetat länge – men får Polismyndigheten provocera fram brott? Får de göra det genom tredje part?

För många månader sedan fick jag dock ett mail jag tog till mig av som innehöll följande, gällande nyhet hos Åklagarmyndigheten:

Den sista meningen var det som jag reagerade på.

“Provokativa åtgärder (så kallad brotts- och bevisprovokation) kan efter beslut av åklagare vidtas i brottsutredningar om allvarligare fall av olovlig fildelning.”

Jag kände inte till det och ställer mig undrande varför detta inte framkommit tidigare

Jag kände inte heller till det. Åklagarmyndigheten säger att det är tillåtet med brottsprovokation. I brottsutredning. Om åklagaren finner det lämpligt. Mm, bevisfabricering.

Av anledningen att diskussionen ö.h.t. dök upp på mötet gör att jag citerar den som mailade mig: Jag kände inte till det och ställer mig undrande varför detta inte framkommit tidigare. Visste du det?

Den allmänna kritiken gentemot Åklagarmyndighetens uttalande lyder:

<soso> men brottsprovokation tillåts inte även om det inte finns uttryckligen lagreglerat
<soso> men man måste nog plöja igenom de viktiga HD-rättsfallen på området för att se var praxis går då det är långt ifrån solklart
<soso> minns jag såg en debatt innan valet med bodström och ask, där han fick förklara detta för henne :P
<soso> ja
<soso> men det är åklagarmyndigheten
<soso> jag bryr mig inte om vad de skriver
<soso> de hoppas ju bara komma undan med det i en domstol

<soso> Ja alltså, de måste ju pröva gränserna för vad som är tillåtet
<soso> när det inte finns uttryckligen reglerat i lagtext

Ett brev till Åklagarkammaren i Umeå

Följande skrev jag alldeles nyss till åklagarkammaren i Umeå. Förhoppningen är en påskyndad utredning eller – vilket vore det sundaste – en nedlagd utredning.

Nu i efterhand märker jag att media-utlåtanden från kommunen handlade om 1/3 av trafiken och inte bandbredden, men orden växlades om vartannat för 8-9 månader sedan. Frågan är väl mest intressant vad kommunen sade till Mats Bruhn för att skapa en demonisk bild av den lilla datapenetreraren.

Faktumet kvarstår dock att jag omöjligen – ett påstående baserat på naturlagar som resultat av infrastrukturen i sig – kunnat förbruka tillräckligt med kapacitet för att vara ett dilemma på kommunens nät.

Från: Mikael Nordfeldth
Till: registrator.ak-umea@aklagare.se
Ämne: Fråga om utredning av K1121-10
Datum: Wed, 06 Oct 2010 11:05:40 +0200

Hej, jag har på senare tid förgäves försökt kontakta åklagare Kjell Jannesson via telefon. Han har varit ofta varit på sammanträde fram till en viss tid varefter han omedelbart varit på tjänsteresa. Därför mailar jag istället.

Mailet rör ärende K1121-10 och mitt namn är Mikael Nordfeldth, kontraktsinnehavare för det relevanta kontoret samt idag – sedan mer än 8 månader tillbaka – misstänkt för dataintrång samt berövad datorer essentiella för min verksamhet i kontoret såväl som utanför.

I januari 2010 utsattes jag alltså för ett tillslag på mitt kontor på Hamnmagasinet i Umeå, vilket var resultatet av en anmälan från någon individ på Umeå kommun. Denna anmälan tolkades baserat på hörsägen/telefonsamtal och bekräftades som “misstanke om dataintrång” av jourhavande förundersökningsledare Mats Bruhn, vad jag förstått, inför ett tillslag den 19 januari 2010.

Vid min egen inspektering av de bevis som lagts fram, som jag verkligen behövde pressa ut från kommunen, har jag inte funnit något som på något sätt kan styrka misstanke om dataintrång. Den trafikmängd som skulle vara exceptionellt hög enligt anmälan kunde rent fysiskt (dvs enligt _naturlagar_) aldrig faktiskt nå till den grad som Umeå kommun hävdade i media dagarna efter tillslaget, dvs “en tredjedel av deras bandbredd”.

Noteras bör även att jag personligen behövde söka upp polis på dagen av tillslaget för att lämna mitt förhör, trots att den anmälande parten (Umeå kommun) var fullkomligt medveten om att jag som privatperson stod ansvarig för kontorsutrymmet. Det får mig att tro att de medvetet utelämnat mitt namn vid anmälan.

Men åter till ärendet för detta mail. Min förfrågan till åklagarkammarens Kjell Jannesson, alternativt kammarchef Annika Öster, är ifall denna utredning kan avgöras och gå vidare till åtal eller
läggas ner snarast möjligt eftersom det orsakar bekymmer för mitt liv och jag känner mig direkt utsatt av maktmissbruk och särskild från Sveriges grundlagstadgade likhetsprincip om likhet inför lagen.

För att sätta saker i perspektiv utsattes alltså Umeå Universitet för ett tillslag från polisen i början av september 2010 där en dator beslagtogs. Denna dator återlämnades inom en månads tid. Mitt fall har nu varit aktivt(?) i strax 9 månader och vad jag förstått har inte ens
teknisk utredning av det beslagtagna materialet påbörjats.

Varje dag som passerar orsakar ekonomisk skada och därav osäkerhet för min privata, sociala och ekonomiska, tillvaro.

För att sammanfatta:

* Min konkreta förfrågan är alltså ifall en åklagare ansvarig, antingen direkt eller genom chefsposition, för förundersökningen snarast möjligt kan ta beslut i frågan. Alternativen som jag, som inte jobbar med det förvisso, ser är att lägga ner utredningen i brist på bevis, kräva påskyndad teknisk utredning eller vilken annan åtgärd som nu än gör att något sker och att denna utredning och brottsmisstanke inte blir alltför utdragen.

* Utöver detta önskar jag gärna göra – ännu en – formell begäran om att återfå det beslagtagna godset snarast möjligt. Ifall jag behöver lämna in en sådan på annat sätt än skriva i detta mail önskar jag kontaktas via mail eller telefon för att få veta hur en sådan begäran skall göras.

Mvh,
Mikael Nordfeldth
mmn@hethane.se
070-5657637

Ostyrkt teknisk undersökning och röjd anonymitet

Jag ringde polisen nyss och frågade vem som var åklagare i ärendet rörande mitt kontor. Det var Kjell Jannesson, kammaråklagare hos polisen i Umeå, som verkar ha blivit tilldelad ärendet i och med mitt samtal. “Alldeles nyss” sade han i alla fall, efter att jag hade väntat på att receptionen skulle leta mer information. :)

Nåväl. Han sade i alla fall att beslutet om teknisk undersökning redan har fattats. Trots de “i alla fall håller på” att lämna in underlag från kommunens håll. Kjell sade uttryckligen att husrannsakan utförts från muntlig angivelse utan några som helst övriga belägg. Inte ens skärmdumpar.

Hur var det förövrigt med anonyma tips? Jag är ju sådär allmänt öppen, snäll och fin och tycker att kommunikation och transparens är bra grejer. Så jag förklarade när jag blev förhörd “som annan” första dagen att man kan finna material som kan verka olagligt (researchnedladdningar à la Bert Karlsson). Jag förklarade även att det inte alls var vad som orsakade trafiken, utan snarare webservern.

Ska man kanske aldrig någonsin överhuvudtaget bör säga något till en polis? Inte ens sådant som underlättar utredningen? För uppenbarligen går det inte att påvisa falsk hörsägen som legat till grund för husrannsakan så man slipper slösa samhällets resurser på onödig verksamhet. Och så jag kan fortsätta med mitt ideella arbete på Hamnmagasinet. För när man pratar med polis betyder det tydligen inte att man har rätt att vara anonym. Inte ens efter ett förhör “som annan” – dvs ej misstänkt.

Ingen anonymitet mot polisen? Jo, såhär ligger det till. Efter förhöret “som annan”, dock fortfarande i förhörsrummet, nämnde jag – med tydlig önskan att vara anonym – att en av bilderna som lagrats på webservern kan betraktas som barnpornografisk. Jag anser det inte alls själv, men menar att det genom tittförbud och retardåldersgräns för fotografiskt material skulle kunna vara barnpornografi.

Johanna Sjödin, tack för denna chans att indirekt testa rättsväsendet. :)

I vilket fall, det skamfulla och groteska övergreppet på min anonymitet visade sig när åklagare Kjell Jannesson tydligt sade att jag hade nämnt eventuellt barnpornografiskt material. Jag som person, Mikael Nordfeldth. Inte en anonym person. Rätta mig om jag har fel, men jag trodde man hade rätt att vara anonym, även om man talar direkt till en polisman.

Inget ont om de som förhörde mig då dock, de var jätteschysta. Men närvarhur fick åklagaren reda på min identitet rörandes detta? Och vad tror ni gör mig ännu mer upprörd? Jo, att åklagaren sade att “det är saksamma” huruvida jag var anonym eller ej när jag nämnde det. Jag som trodde det var en förutsättning för kommunikation med polisen – att man har rätt att vara anonym. Då är det inte något att förbise.

Ärligt talat vet jag dock ej om en polis, efter jag godkänt förhöret, faller under tystnadsplikt. Det kanske inte är på det viset. Råkar det vara på annat vis vet man nu att man helt enkelt inte ska säga något. Någonsin. Om något. Förbjud privat kommunikation.