Tag Archives: 2010

Piratpartiet i Umeå kommun? Rösta ja eller nej

Internkommunikationen i Piratpartiet suger ju röw, som typ alla är medvetna om. Antingen sägs inget alls, eller så förutsätts det att man läser ett mail långt som en uppsats där information finns begravd någonstans mitt i precis som denna oerhört långa och onödigt krångliga mening, eller så sägs det över Skype och då kan inte majoriteten ö.h.t. läsa skiten. Eller så finns det djupt begravet på det oöverskådliga, groteska forumet som ingen besöker utom foliehattarna i partiet som propagerar vaken.nu-retardedness.

Men nu, för de som scrollat hit ner (om man har en jättelåg upplösning på skärmen) så kan ni läsa om att Piratpartiet önskar ställa upp i Umeås kommunval 2010. Klicka på den där länken så kan ni rösta om ni är medlemmar på det oerhört dåliga forumet, som dessutom måste kopplas till ert Pirateweb-konto som ingen vet finns eller hur det fungerar.

Den plattform vi slängde ihop i sista sekunden (faktiskt efter den sista sekunden) finns att läsa som PDF på forumlänken…

Min personliga åsikt är att PP bör ställa upp i Umeå, men om det inte verkar behövas så borde vi inte slösa energi på att kampanja in oss själva i fullmäktige. Snarare borde vi rikta energin på praktisk övertalan av andra partiers inställning till våra principer.

Polisen raidade mitt kontor

Jag har, som enda med nyckel, haft tillgång till ett projektkontor på Ungdomens Hus i Umeå, dvs Hamnmagasinet. Det kontoret blev imorse utsatt för ett tillslag från polisen på misstanke om “mycket trafik mot ett IP-nummer” som kom från Umeå Kommuns IT-avdelning.

Min verksamhet där var i egenskap av ideell kulturarbetare (utan någon slags arvode ö.h.t.) och i projektbaserad form genom en ideell förening (helt utan ekonomi, så hyran betaldes ur egen ficka). Saker som gjorts genom min verksamhet i kontoret har varit dokumentation av Ungdomens Hus i Umeå, kulturarrangemang, politiska debatter (“EU-val WTF?” eftersom kommunen totalratade EU-info till ungdomar) och en massa spinoff-grejer, mest i samband med UmeTV.

Props till de som skrivit om detta (inkl. mitt juridiska ombud!), efter min statusuppdatering på Facebook. Låt mig sammanfatta situationen nedan. Jag lär uppdatera med nya inlägg allteftersom fler detaljer kan förtydligas.

Mikael Nordfeldth Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).

Sett från någon annans ögon kan jag förstå tankegången hos IT-avdelningen. De ser ovanlig (för kommunanslutning) trafikmängd, typ 50-100 KiB/s konstant, mot ett specifikt IP-nummer. “Trojan?” hade varit min första tanke som systemadministratör. Skillnaden är väl att  jag som systemadministratör inte polisanmäler det, utan snarare kollar upp det närmare – själv, fysiskt – eller rycker kabeln.

Huvudsakliga anledningen är väl att jag inte har skrivit under avtal för uppkopplingen. Så formellt “vet de inte” att jag använt linan, därav kan IT-kontoret skylla bort att de inte vet. Däremot har de varit i kontakt med de anställda i huset tidigare – dock inte mig, som innehaft kontraktet för kontoret där det kommer från. De har bett verksamhetschefen om tillgång – men inte mig. Inte en enda förfrågan.

Jag har förövrigt relativt frekvent kontakt med IT-kontoret i Umeå kommun, har påtalat min uppkoppling etc. De vet vem jag är och troligen även vad jag gör i huset. Samt så har det varit närapå identisk nätverksetup sedan maj 2008 (>1.5 år)… Jag har förutsatt att eftersom jag tillåtits interneta så har tillgången varit tillåten (de spärrar t.ex. deras trådlösa nät med den teknik som skulle ha kunnat användas för min anslutning).

Anledningen till att “mycket trafik” genereras är för att uppkopplingen hos kommunen är kraftigt filtrerad och jag löst det genom att skicka så gott som all trafik genom en VPN-tunnel. Då samlas alla anslutningar vilket, givetvis, orsakar en enda, väldigt långvarig, anslutning med den samlade bandbredden.

Bakom det krypterade dunklet låg en webserver som orsakade mest trafik (min blogg, backups och en databas över filers hash-summor), en konstant webtv-ström för UmeTVs webtv, projektets kontorsdator (videoredigering) och min irc-burk. Jag medger att jag har laddat ner filer i researchsyfte (Bert Karlsson does it too, se Best of Bert S02E02)- men specifikt sett till att inte sprida vidare. Jag har ingen aning om den nedladdningen varit lagligt/straffbart eller något, men jag kan säga att majoriteten av sådan trafik varit Creative Commons-licensierad.

För närvarande så är jag alltså inte misstänkt för något. Dock var jag till polisstationen för att försöka luska ut någon information ö.h.t. vad jag drabbats av. Hamnmagasinets personal sade till IT-administratörerna (och/eller polisen?) som var på plats att de bör underrätta mig snarast. Jag misstänker dock att IT-folket var för upptagna med att leka brutal polis för att bry sig om det. Jag har inte fått veta något utan att gräva ännu.

Kommunens IT-tekniker sade specifikt till personalen på Hamnmagasinet att inte ringa mig för att komma in på kontoret eftersom jag “skulle kunna ta bort sådant som är olagligt” (obs, citerar från återförtäljande).

För att debunka lite myter så hade jag tänkt dra följande:

Hur sysslolösa är snuten i Umeå egentligen om de har tid att sno datorer av nån nörd som laddat ovanligt mycket internetz?

Polisanmälningen var ett initiativ från IT-avdelningen vid Umeå kommun, vars anslutning orsakade “mycket trafik”. Lars Klefbohm (IT-ansvarig vid Umeå Fritid, som driver Hamnmagasinet) hävdade sig inte ha med saken att göra och refererade till Stefan Granberg på IT-kontoret. Stefan Granberg sade över telefon att de “sett mycket trafik mot ett IP-nummer hos Riksnet, en VPN-tunnel eller så”. Vilket stämde – och han var väl medveten om sedan tidigare samtal och diskussion.

Jag vill även kommentera att jag ej är misstänkt för något. Jag har besökt polisstationen för ett förhör – som jag blev erbjuden och gladeligen genomförde. Det innebar att jag förhördes som “annan” – och får inte veta något ö.h.t. om misstankar eller liknande. De 5 beslagtagna datorerna bekräftades i förhöret, samt en extern hårddisk.

Ett lokalpolitiskt experiment i Umeå

Inom en vecka kommer jag att till Umeås fullmäktigepartier skicka ett mail till vardera gruppledare. Mailet kommer att användas som mätinstrument för att bedöma varåt mina krafter bör riktas i bearbetningen av kommunpolitik på det/de områden jag finner intressanta/relevanta.

Jag kommer att presentera kort vad jag tror blir ett par ämnen där jag har uppfattningen att Umeå kommunfullmäktige kan påverka. Dessutom är min uppfattning att vad jag påtalar är politiskt obundet, så det handlar inte om ideologi eller sådant crap i grunden. Det går att tolka in, ja, varpå jag gärna ser kritik som kan hjälpa mig förtydliga den konkreta, praktiska rationaliteten i förslagen.

De ämnesområden jag kommer att beröra i mailet är starkt kopplade till mina intressen och således saker jag brinner för. Denna första runda grundar sig i samma tankegångar som håller mig aktiv inom Piratpartiet och har samma mål:

  • Öppna standarder i kommunens verksamhet
  • Fri mjukvara i kommunens verksamhet
  • Indexerad, gärna wikifierad, tillgång till kommunala beslut etc.

Inget parti i fullmäktige kan rimligen vara mot detta. Det finns inga ideologiska motsägelser mellan demokratiska principer och demokratiska partier. De som snappar upp på vad jag har att säga skulle ha en helt ny plattform att arbeta efter – vilket i sig kan gynna dem i valdebatter. Om alla nappar på det, så är ju det en seger i sig (förutsatt att det genomförs).

Mitt experiment ska alltså kolla om engagemanget från partiernas gruppledare är starkt nog i de frågor jag brinner för. Annars kan jag inte rekommendera det partiet till de som inte bestämt sig än i valrörelsen senare detta år, 2010. Är engagemanget från gruppledarna begränsat bör det åtminstone delegeras till partiernas ansvariga för det området. Saknar grupperna en ansvarig för området får de skylla sig själva, eller försöka styra upp sig när de nu får chansen.

Med detta menar jag inte att jag på något sätt skulle ha möjlighet att påverka valet. Däremot erbjuds härigenom en helt ny sakpolitisk fråga på Umeås arena. Jag hoppas att våra lokala politiker tar chansen att göra det till en valfråga. Kan vi statuera en genomgående självklarhet för öppenhet och transparens så kanske de inte behöver oroa sig över Piratpartiet så mycket på riksnivå…

Informationsflödets överflöd (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Det är mitt fel att jag ser ut så, inte fotografens. Foto: Carl Johan Rehbinder (2009)

Carl Johan Rehbinder, som tagit pressbilden jag fick användning av i Ipred-debatten, ställer upp i Piratpartiets val till riksdagslistan. Det gör jag också. Det gäller alltså valet av vilka som ska kandidera till riksdagen 2010 för Piratpartiet.

Som vanligt när det gäller information så blir det i slutänden en närmast oöversiktlig ström av data man handskas med. Processen har inneburit att alla medlemmar fick anmäla sig och att det från detta sållas ut kandidater genom medlemsomröstning. Sista tjing vill jag minnas att partistyrelsen har på att stryka eventuella “dåliga” kandidater – typ om uppenbara foliehattar eller jobbiga rättshaverister tagit sig in i listan. Vissa är mer jämlika än andra, så att säga.

Men ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt att använda mig av hans råd när jag själv väljer kandidater. För det är fler än bara ett personkryss man gör nu när det väljs internt i Piratpartiet till riksdagslistan.

Jag tänkte mest bara upplysa er om att det börjar närma sig ett internval och att det kan vara vettigt att börja hitta kärnkandidater. Vill man på sin personliga lista ha kända namn, ihärdiga aktivister eller snarare en geografisk representation? Oavsett vad så är det 250 namn som ska bli upp mot 20-22 eller vad det var, vilket jag tycker låter jobbigt nog i sig.

Att jag sedan känner till många fler än 20 av dessa kandidater som närmast förtjänar en riksdagsplats genom sin aktivism gör det inte lättare, när man väl fått bort det övriga packet. Fast jag är övertygad om att Rehbinder (som har sin plats på min mentala lista redan) kan komma att hjälpa mycket på traven:

Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…

följ hans inläggserie i sökandet efter en bra PP-lista. Demokrati är kul!

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.

Helg med norra distriktledningen i Piratpartiet

I helgen bondade ledningen för Piratpartiets norra distrikt. Själv sitter jag som vice distriktsledare efter DL1 Andreas Larsson.

Vi satt i en stugby utanför Ånge (fortfarande ovanför/i linje med Sveriges mittpunkt, så helt onorrländskt var det ej). Inget rinnande vatten, ingen el och ingen mobiltäckning. Men sepåfan att vi fick igång internet ändå, över NMT450-bandet med antenn från ice.net. Var god notera att de faktiskt har ett abonnemang utan tankningsgräns. Fast riktigt lika portabelt som Huaweimodemen blir det inte, men funkar banne mig bättre.

…men nåväl. Mycket diskuterades under helgen – till och med Piratpartiets politik, strategier inför valet etc! Bland annat valsedlarnas upplägg i riksdagsvalet etc.

Kort och gott så börjar vi ladda upp inför valkampanjandet och försöker få koll på vad vi alla pysslar med i norr. Mycket sköts autonomt och vi bråkar inte lika mycket som sörlänningarna. I största allmänhet råder konsensus kring saker och saker löper på väl.

Vad som är intressant nu är väl att vi nordpirater – mestadels medlemmar som ej närvarade i helgen – försöker komma med idéer, förslag och engagemang. Dyk upp på fikaträffar, ta initiativ eller leta upp saker man kan göra. Prata med folk, skriv insändare och fundera på vad Piratpartiet behöver göra inför riksdagsvalet 2010.