Category Archives: Uncategorized

Sverige, Sverige, Internetland

Comcast kapar användare efter överanvändning skriver Slashdot. Rapporter har även kommit från internetS att Comcast skadar BitTorrent-trafik. (vilket är lagligt men även kan användas till olagliga grejer också: ungefär som bilar, sprutor och digitalkameror)

Jag vet inte hur många av er som läser det här som kommer ihåg de där gamla dagarna i internets begynnelse här i Umeå (för mig i alla fall) då folk började koppla över till fetband (100 Mb/s! ingen utanför Sverige trodde på mig!) och Sverige stämplade in sig som piratnationen där CD-till-kassett-kopieringen avtog omedelbart.

Vad som var mindre lyckligt med de uppkopplingarna var dock priserna. Uppkopplingarna i sig var billiga – max 500kr/mån, ungefär som nu, per hushåll dock ofta nere kring 100-200kr från bolag som BoNet (numera Bostream och uppköpt av Bredbandsbolaget). Däremot var man begränsade till UMDACs nät ‘NorrNod’. De stod för uppkopplingen ut mot internetS och om t.ex. bostadsrättsföreningen eller den enskilde anslutne steg över sin Megabyte-pott så stängdes man av från internet någon dag framöver.

Idag har vi fått enorm konkurrens på det marknadsområdet i Umeå. Leverantörer hanterar världsklass-uppkopplingar för struntsummor och företagen varierar från hycklare (SkyCom) till hjältar (Riksnet och Telecom3/a>) och blivande(redan?) Feliabolag (Bredbandsbolaget). Vi snackar fiber nu, mannen. Vi snackar 10 till 100 Mb/s eller snabbare.

Idag vågar ingen ha begränsningar på sina uppkopplingar. Betalar man för 100 Mb/s ska man kunna använda sig av linan obegränsat. (även om det ibland, t.ex. mest tydligast i SkyComs fall, innebär att packa alla anslutna på ett smalband som resulterar i urusel uppkoppling för alla)

…om man inte har monopol förstås. Kommunicera har fortfarande begränsningar. Även de har dock ändrat sina räknare på sistone – från 6GiB/mån för något år sedan till 24GiB/mån idag. Helt ok om man nu inte är en internetian som mig t.ex. Deras situation är på väg att ändras genom en övergång till öppna stadsnätet har jag dock hört, läst och fått bekräftat.

Nåväl, tillbaka till Comcast. Min poäng är att _nu_ börjar t.ex. USA känna av effekten av att folk verkligen använder sina ‘bredband’. (de sitter på ADSL till hemmen som bäst allihopa där borta, därav citationstecken)

Vi har redan upplevt, gått igenom, passerat och tittar nu tillbaka på de dagarna som ett felsteg i nätverkstopologi. En av södra Sveriges häftigaste internetleverantörer Bahnhof planerar att visa Norge vägen till öppna stadsnät. Sverige visar framfötterna. Hooray. En färre anledning att kalla Sverige ett crapland.

Comcast är nog första(?) steget i USAs väg mot _ännu_ mer begränsade nät. Jag har svårt att se deras fake-marknadsekonomiska värld kunna propagera för öppna stadsnät. Där vill man äga och inte oäga och om kommunen/staten tillhandahåller nätet bygger företagen hellre egen fiber som de har monopol på. Det är visserligen svårt, dyrt och jobbigt. Kanske är det därför de är kvar på ADSL-grottnivå?

Hylla eller klaga på staten hur mycket ni vill, jag gör det till och från också. Däremot har jag åtminstone sett tillräckligt för att vara övertygad i detta fall om att vi har det statliga monopolet på telekommunikationens utbyggnad att tacka för Sveriges unika position i bredbandsvärlden – vilken mest troligen har lett oss till den sunda, slappa och nyttiga policyn majoriteten invånare har till fildelning och vardagsteknologi.

Jag vet bara att i Finland försökte de överlåta bredbandsutbyggnad till privata företag. Där verkade marknaden endast tycka om Nokia – och således utvecklades endast Nokia. Här i Sverige har vi både vår Nokia-ersättare Ericsson OCH en bra infrastruktur.

Och ja, jag fick inspiration att skriva detta från att någon var _för_ frälst i rena marknadsekonomiska ersättningar för föregående regeringen Persson (och t.o.m. nuvarande regeringen Reinfeldt!).

Internet är dock inte politik. Internet är verklighet.

"Videobutik i Umeå i konkurs"

VK rapporterar

Videobutik i Umeå i konkurs

Video City på Ålidhem i Umeå försattes på tisdagen i konkurs. Umeå tingsrätt meddelar att konkursansökan behandlades i parternas utevaro.

Jag gissar att det går på det viset om man försöker erbjuda häst och vagn när taxin står i ditt vardagsrum. (haha, visst var det ett bra ordspråk?)

Hm, jag borde gå och kolla in lokalen. Det hade varit häftigt om det blev något roligt av det.

Britt-Marie Lövgren och frågan om betygen

Britt-Marie Lövgrens tankar om subjektiva betyg på skolor.

Är betygen kvalitetssäkrade i Umeå eller är det andra faktorer som styr betygsättningen?

Hon antyder själv i sitt inlägg att det inte är så. Jag vill inget annat än hålla med.

Hela förhoppningen om att det inte vore andra faktorer inblandade krasar ihop när man kommer ihåg att det trots allt är lärare – mänskliga

faktorer – som bedömer elevers utveckling. Detta innebär dels favoriseringsproblem, men även svårighet att bedöma alla elever (i klasser à 25-30 pers och flera simultana klasser). Etc. etc.

Jag vill bara påpeka att människan som tror att betyg är ett objektivt bedömningsverktyg är ganska naiv. Den som tror att betygen visar på elevens faktiska kunskap och kan avgöra om någon är bättre än den andre… Ja, då borde den bli påmind att läroböcker – och således oftast vad som testas på proven – utgör en minoritet av den kunskap och lärdom vi har kapacitet att inta och bruka.

Även ‘MVG-uppgifterna’ som ofta innebär diskussion och ‘eget tänkande’ brukar kunna vara pluggbara. Något jag ställer mig kraftigt emot. Alla uppgifter som ska verifiera kunskap (och inte pluggskap) borde tas muntligt eller på annat vis där läraren faktiskt kan bedöma detta. Just a thought.

…fast då ett papper med punkter att följa är betydligt mer objektivt än en lärare lutar jag ändå mot att dagens system är det bättre av pest eller kolera.

Min fråga till Britt-Marie Lövgren är nu, med tanke på vad hon själv faktiskt kritiserar i betygsättning och dylikt, om hon själv står för den sänkta åldern för betygsättning som hennes parti, Folkpartiet, står för. Speciellt intresserad är jag av att få veta hur man ska bedöma ordning och uppförande – som verkligen inte kan vara annat än subjektivt.

Nu läser säkert inte Britt-Marie min blogg, men i vilket fall så är det saker som jag tycker att folkpartister och andra ideologer (resten av alliansen) inom skolvärlden bör hålla i åtanke.

Det sagt, jag är inte särskilt positiv till avskaffande av betyg som de är idag heller. Se inte detta inlägg som en (anti)partipolitisk åsikt. Jag statuerar bara ett par åsikter.

Squatting/överlåtande av en lokal att hänga i?

Eyy, jag undrar om jag klår Lenne & Ågrén idag. Tidigast är jag hoppas jag åtminstone!

Den käre medbloggaren Mandi Edeljung skrev härom dagarna att ‘Det finns inget ställe i Umeå där Ungdomar kan hänga!’.
När jag läste det kom jag omedelbums att tänka på Köpenhamn och de så kallade ‘squatters’ som vägrade lämna sitt hus. Säga vad man vill om den situationen, men hela begreppet och fenomenet med squatters är mest bara coolt rakt igenom. Folk som verkligen väljer att leva ett mindre ekonomiskt beroende liv (eller vilken anledning de nu har).

Vore det helt omöjligt att kombinera Mandis saknad av ett centralt hak där folk kan hänga med ett slags kollektivt uppehälle?

Det är väldigt sällan jag egentligen är särskilt ideologisk och drömmande, men samtidigt brukar jag sällan vara den som bangar för att testa idéer på mindre skala. Det här vore ett underbart tillfälle att se om man kan dra ihop engagerat folk som egentligen inte vill inleda någon direkt vinstverksamhet. Bara ordna ett ställe att hänga och umgås, inte nödvändigtvis (ekonomiskt förlustmässigt) finansierat av andra än besökarna.

Vad kommunen eller något ideologiskt företag kan gå in med vore dock behjälpligen lokal av någon sort. Annars finns ju möjligheten att belägra övergivna utrymmen.

Min drömmande vision – som är väldigt löst förankrad i verkligheten, mind you – är att det gärna får vara någon taskig lokal man röjer ut och snyggar till från grunden. Då får stället den där hemmagjorda känslan, samtidigt som de som är med från början åtminstone känner att de gjort något intressant även om resten av projektet går åt skogen.

Nej, jag ska försöka ta ner fötterna på jorden. Klockan är ju inte ens halv åtta på måndag morgon. Jag kan inte börja sväva iväg redan nu. Kaffe, skrivbord och monoton musik är vad jag behöver nu.

Cheerios.

Introducerar: Battle of the Lokalpolitiker

Nu vill jag väl inte påstå att jag är ett särskilt stort fan av varken (m) eller (s), så det är rätt lätt för mig att hacka på båda parter. Jag tror att det blev mest hackande på (s), men jag är faktiskt osäker. Det beror på hur mycket man vill läsa in i vad jag skrivit.

Påpekas kan ju att poängsystemet i följande tävling är helt improviserat.

Battle of the Lokalpolitiker

Wohoo för kapplöpning! Det är visserligen inte förvånande, men VK-bloggen har lett till ännu ett sätt att mäta storlekar för våra lokalpolitiker: “Veckans första blogg!”

Tävlingen delas in i tre kategorier:

  • Informationspunkter, hur mycket egentlig fakta som skrivs
  • Intressantfaktor, hur mycket av det föregående som är relevant
  • Gnällfaktor, antalet [osakliga] gnäll från skribenten

Denna vecka står Anders Ågren som segrare över sin eminenta ärkenemesis (what a word!) Lennart Holmlund.

Analys
De har vardera postat sitt inlägg kring 08:30 imorse. Ågren fick iväg sitt 08:29, 4 minuter före Holmlund. Inget superresultat, men ändock vann han denna rond.

Skrytronden tar Holmlund hem med 200% skryt (okej, 2 vs 1 tillfällen). Visserligen en dålig rond att vinna, motståndaren får nämligen poängen. Förhållandet mellan längd och innehållsrikedom är en klurig poäng att beräkna. Eftersom det är första omgången av Battle of the Lokalpolitiker så gör vi en liten fuling och testar oss fram:

Formeln lyder: intressant – gnäll/2 [+ intressant/totalt]

(intressant-kvoten medräknas ej vid värden > 0.5)

Anders Ågren
Informationspunkter: 5
Varav intressanta: 2, (2/5 < 0.5)
Varav gnäll: 0
Poäng: 2 – 0 + 0 -> +2 (m)

Lennart Holmlund
Informationspunkter: 7
Varav intressanta: 5, (5/7 > 0.5)
Varav gnäll: 4
Poäng: 5 – 4/2 + 5/7 -> +3,71 (s)

Beräkning
(m): 1 + 1 + 2 = 4
(s): 0 + 0 + 3,71 = 3,71

Det var en jämn match, men Anders Ågren klev ut som segrare med 107,8% seger! (visst är det coolt att räkna statistik så?) Tack och bock för denna match, kära medtävlande. Håll era fingrar varma tills nästa gång ni möts!

PS. Jag hade skrivit fel formel i inlägget först, men det är ordnat nu. Poängen består.Ni ska dock inte förlita er på analyser. Vad som är intressant och gnäll skiftar från person till person. För att få en korrekt uppfattning borde ni läsa inläggen själva. Låt inte någon annan tugga er mat. DS.

Totalt innehållslösa artiklar; Gogo Tidning Rangers!

…what?

Well, vi börjar där min lilla historia börjar: Kommunalrådens bloggar.
(jag har gjort det till en hobby att följa dem nu då pajkastningen, vilken belyses av Lotten Lindström, rullar vidare)

De nämner båda (överenstämmande i deras negativitet!) att länsarkitekten gör fel som söker regeringens inryckning för detaljplaner kring byggande på Öbacka strand.

Länsarkitekten Bo Berge tycker inte att landshövding Lorentz Andersson (it’s personal! tror jag) agerar enligt staten intresse i frågan. …mm’kay. Tack för den du. Duhrhr.

…får jag fråga vad som egentligen kritiseras? Vad är det monsieur Andersson tycker fel? Varför är det fel? Hur kommer det sig att staten skulle tycka rätt? Vad är ens alternativen?

Artikeln skriver: ‘Länsarkitekten Bo Berge har däremot en annan uppfattning, som framgår av artikeln här nedan.’
Right. Det framgår att Bo Berge har en annan uppfattning. Det framgår dock inte varken vad uppfattningen är eller ens i runda svängar var skon klämmer, mer än Öbacka strand och att länsstyrelsen är infiltrerat av kommunalråd.

Uppföljningsartikeln är ännu tommare på information. ‘Margareta Gistorp på miljödepartementet förklarar att det är ett mycket ovanligt ärende.’ <– JAHA?
Nä, man får inte veta mycket. Alls. Ö.h.t.

Nog för att jag säkert kan kolla upp detta själv om jag gräver och frågar lite. Kanske jag måste lyssna på lokalradio eller läsa helt andra artiklar. Who knows. Jag tycker i alla fall att det minsta man kan begära av journalister är att de nämner vad problemet är och inte bara att det finns ett problem någonstans.

Hade man varit nöjd med ‘Indien och Pakistan bråkar. Nu till sporten!’?

Men nåja, vi behöver inte bry oss som vanliga invånare i Umeå. Öbacka strand är ju ändå bara ett tillhåll för ungdomsfylla och whatnot, lika bra vi bygger hus – oavsett hur detaljplaneringen ser ut.

Vi kommer ändå inte att kunna göra något för att bevara fina strandpromenader i blivande storstäder i längden. Sedan kan vi alldeles för lite om arkitektur för att bedöma om något är vettigt. Men det är chill. ‘[Landshövdingen beslutar] att inte överpröva planen. Det beslutet kan inte överklagas.’ Då kan vi luta oss tillbaka och slappa.

En till på listan över YouTube-blockerande nationer

Nu börjar det nästan bli lite skrämmande. Nästa in på planen av länder som blockerar den kända videositen YouTube är den totalitära staten Thailand.

Intressant är att anledningen till blockerandet är, well officiellt i alla fall, direkt relaterat till att någon har gjort ‘roliga’ (‘Thailands kungs ansikte full av graffiti’) videoklipp av kungen.

‘Så fort filmen försvinner så kommer det åter vara möjligt att surfa in på Youtube, menar han.’

//Thailändska informationsministern Pookaiyaudom Sitthichai till BBC (nyteknik.se)

Tänk om Sveriges kung skulle få klaga på punkband som Knugen Faller eller trallmusik à la Kreti och Pleti (Kungens Pung bl.a.). Vinkevink skulle vi kunna säga åt dem – även om de är ren och skär humor (bra/dålig låter jag vara osagt) enligt mig åtminstone.

Webcomicen (var det väl?) Knugahuset hade nog varit lite körd då också, fast just nu verkar de snarare ha hosting-problem hos sitt webhotell.

Nä, jag är lite skeptisk faktiskt till att det är just kungen i Thailand som tycker att det ska stängas ner. Han verkar vara poppis och omtyckt. Någon som är så uptight så den förbjuder folk att titta på ‘kritiserande material’ har jag svårt att tänka mig egentligen kan vara särskilt folklig. Om inte annat så kan vi ju alltid finna ro i att vår kung verkar mycket slappare än så. Även om han inte träffat The Pirate Bay-folket ännu.

Sedan är det väl en annan sak om det är rena principer bakomliggandes
beslutet gällande t.ex. anonymitet. Om den sittande militärjuntan i Thailand inte tycker att man ska få yttra sig utan att de ska kunna kolla upp vem man är. (som t.ex. Kina har det! landet där man fängslas för regimkritiska bloggar).

Riktigt så kritiskt och seriöst menat tror jag dock inte att en video med ‘Thailands kungs ansikte full av graffiti’ är… Men det tålde att nämnas ändå.