Category Archives: Uncategorized

Hälsobloggande och OSM-uppmuntring

Jag har nyligen börjat blogga under Västerbottens Läns Landstings projekt “Hälsa 2020” (att Västerbotten ska ha världens bästa hälsa år 2020 är målet). Bloggarna där skrivs ideellt och skriver om sina hälsotips typs. Mitt hälsotips är att kartlägga¹ för då har man motivation att ta sig runt i omvärlden på promenader, cykelturer, vandringar m.m.

OpenStreetMap är tack vare sådana som intresserar sig för lokalkännedom, geografi etc. således mycket bättre uppdaterad än t.ex. kommersiella otjänster som Google Maps. Google tjänar ju inga direkta pengar på städer som Umeå, vi är för små helt enkelt, så därför skiter de i att köpa in uppdateringar av stadens kartor.

Ett tydligt exempel är IKEA som flyttat in på Söderslätt här i staden. Här är en visuell jämförelse mellan Google Maps och OpenStreetMap jag gjorde häromveckan (OSM har förbättrats ännu lite mer sedan dess):

osm_vs_gm-comparison
Notera att Google Maps inte ens har infartsrondellerna…

Inte ens Väven, Umeås skrytprojekt som kostade en miljard att färdigställa, är utritat på Google’s karta vilket jag passade på att informera det fik som hushåller där som alltså använder en utdaterad karta för att vägleda besökare:

Hej, kartan från Google Maps ni använder är ganska utdaterat och visar inte ens byggnaden som ni befinner er i.

Jag kan tipsa om att använda OpenStreetMap som är mycket bättre underhållen för städer som Umeå, se t.ex. på https://www.openstreetmap.org/?mlat=63.82425&mlon=20.26012#map=16/63.82425/20.26012

Om ni vill hjälpa den som fixar hemsidan att lägga in detta så kan ni länka dem till: https://wiki.openstreetmap.org/wiki/Deploying_your_own_Slippy_Map

Google har ju inget kommersiellt intresse i städer så små som Umeå, så det lär dröja ett par år innan de får för sig att uppdatera kartorna här i stan! OSM-projektet underhålls istället på samma sätt som Wikipedia, genom folk som har lokalkännedom och intresse för staden!

[1] http://blogg.halsa2020.se/geografibloggen/ – tyvärr använder VLL den proprietära bloggplattformen Typepad som förutom att vara sluten mjukvara även förbjuder besökare genom Tor-nätverket, man möts av 404 Not Found, samt inte erbjuder en HTTPS-uppkoppling och utöver det är allmänt smutsigt med javascript och tredjepartsresurser… så besök sidan med försiktighet.

“Cykelkampen” med rätt att marknadsföra sig som dig

Mailade iväg detta till Umeå kommuns inkorg för “Cykelkampen“, som är deras försök att få någon slags miljöpoäng för utbrett cyklandet vid sidan av allt köttätande i stadshuset och masskonsumtion+föroreningar pga det nybyggda IKEA. Jag är lite skeptisk till vad de faktiskt försöker få en att skriva upp till.

Kortfattat så är Cykelkampen en del av en på något sätt EU-sponsrad kampanj där man ska få folk att rapportera in sina vardagsresor. Jag tycker det är asbra med frivillig datainsamling och delar med mig av mina egna spår på OpenStreetMap under fri licens. Således låter jag den som vill använda datat för t.ex. statistiska analyser och även i marknadsföring – men uttryckligen utan rätten att låta det se ut som att jag stöder deras verksamhet. Så därför är jag skeptisk till att acceptera användaravtal som tar sig rätten att låta företag använda min identitet för att “passivt sprida” datat – alltså utan mitt aktiva godkännande.

Mailet jag skickade till cykelkampen@umea.se lyder:

Jag sportcyklar inte, men väldigt ofta (“till vardags”) brukar jag vara ute och cykla för att kartlägga för projektet https://OpenStreetMap.org Det innebär att jag cyklar ett någon mil ett par gånger i veckan och ser det som något mer vardagligt än t.ex. handla i butiker vilket är en era uppräknade godkända cykelturer på http://www.umea.se/umeakommun/trafikochinfrastruktur/trafikochgator/cyklingochcykelvagar/cykelkampen.4.65771eb14bfe25fed2217c2.html

Så jag undrar alltså lite kort om mina fritidscykelturer för kartläggning är godkända till Cykelkampens datainsamling.

Sedan undrar jag varför man behöver skriva upp sig på ett användaravtal som ger någon italiensk organisation, SRM (myndighet? bolag?), kommersiella rättigheter till ens inspelade spår med möjligheten att sälja vidare genom marknadsföring och “tredjepart de har handelsavtal med”.

Jag tycker det är kul att sprida spåren och lägger själv upp allt jag cyklar, men tycker det är jobbigt att ge en specifik organisation rätten att använda mina spår i marknadsföring på ett sätt som antyder att jag stöder deras verksamhet. Särskilt när jag inte har någon aning om vad det är.

Såhär står det på http://cycling365.eu/privacy/

“3.1 Your data, including data on the journeys made, are collected and processed for purposes relating to […] (iii) communications, including marketing and interactive communications relating to products and/or services and/or companies/entities/parties with which SRM has entered into trade agreements, and for studies and statistical and market research”

Samt att det kan vara värt att informera folk att SRM tar sig rätten att använda folks asociala media-inloggningar till att “passively share the data processed by the App” (passivt som i att man inte själv tar aktivt initiativ till att dela med sig av informationen utan SRM t.ex. kan skriva marknadsföring för sig själva i användarens namn).

Offentlig konst ej tillåtet att sammanställa fotografiskt

För ~9 månader sedan var jag supertaggad och sugen på att bidra till http://offentligkonst.se/ – idag läste jag om hur deras arbete motarbetas. Jag visste inte att det pågått en rättsprocess ända sedan sommaren 2014 mot Wikimedia Sverige, i syfte att förbjuda fotografering i det offentliga rummet, av kulpriterna “BUS” (Bildupphovsrätt i Sverige).

Grejen är alltså att Högsta Domstolen tycker att när människor samarbetar i ideellt syfte för att sammanställa och lyfta fram – alltså synliggöra och uppmärksamma – konst i det offentliga rummet så blir man skyldig skulptörerna och bildkonstnärerna m.fl. pengar (trots att dessa redan fått skäligt betalt för sina konstverk dessutom).

Länkar från Bybrunnen på Wikipedia:

Diverse media om beslutet:

Detta gör mig så upprörd att jag inte kan komma mig för att skriva något sansat. Det offentliga rummet måste givetvis kunna dokumenteras och kategoriseras av ideella krafter. Jävla upphovsrättsfanatiker. Som tur är hade tydligen PO Ågren skrivit en krönika för ett halvår sedan.

Inte undra på att man tappar suget att göra något bra för samhället när man ser vilka som vinner i sådana här rättsfall. Känns som att allt meningsfullt man vill göra för bevarandet av vårt kulturarv i slutänden kommer att stampas på av några giriga skitstövlar.

Mail till IT-ministern gällande ny radioutrustningslag med risker för fri mjukvara

Hej Mehmet,

jag är aktiv i Umeå Hackerspace och vi bedriver en ideell verksamhet där vi bland annat hjälper till att installera fri och öppen mjukvara (ej leverantörslåst) med öppna standarder på datorer, handdatorer/telefoner och internetroutrar. Detta för att fri mjukvara tenderar att vara säkrare, resurseffektivare, miljövänligare (längre livslängd) och mer flexibel för slutanvändarens önskemål.

Jag har dock noterat att i proposition 2015/16:93 om en ny radioutrustningslag så diskuteras det att “radioutrustning inom vissa kategorier eller klasser ska uppfylla ytterligare väsentliga krav”.

Detta “kan” bland annat innebära att radioutrustningen:
–ska stödja vissa funktioner för att säkerställa att programvara enbart kan laddas i radioutrustningen om det har visats att kombinationen av radioutrustning och programvara överensstämmer.

Jag läser detta på sida 27 på https://data.riksdagen.se/dokument/H30393

För fri mjukvara och öppna standarder är detta ett oerhört stort orosmoment. Utvecklingsprocessen för fri mjukvara i det närmaste förutsätter att slutanvändaren har möjlighet att köra modifierade kopior av den källkod som bygger upp programmet. Till exempel för att kunna anpassa mjukvaran till ny hårdvara, att kunna t.ex. utveckla nya funktioner för en trådlös router och dela med sig av dessa ändringar. Eller för att slippa de säkerhetshål och den reklam som medföljer i många telefoners operativsystem.

Därför undrar jag hur prognosen är för konsumentutrustning, t.ex. telefoner/trådlösa routrar, där mjukvaran/operativsystemet kan bytas ut. Skulle vi som hobbyist-fri-mjukvaru-utvecklare påverkas negativt och exempelvis inte längre kunna hjälpa mindre tekniskt kompetenta med sina trådlösa routrar på samma sätt som förut?
Det vill säga genom att installera mjukvara som utvecklas gemensamt världen över och inte nödvändigtvis granskas av hårdvarans ursprungliga leverantör.

En stor diskussion har nämligen brutit ut kring FCC i USA som vill förbjuda hobbyister att köra egen mjukvara på sina datorer-som-råkar-vara-trådlösa-routrar. Och här i Europa strider Free Software Foundation hårt för att bevara dessa möjligheter: https://fsfe.org/activities/radiodirective/

Svar till “Skickat från min”-reklam

Brukar ofta svara på signaturen i mail där personen gör reklam för den som producerat telefonen (Apple, Microsoft…), särskilt om denne jobbar för en offentligt finansierad verksamhet.

Här är två exempel, båda skickade i retur till tjänstemän på Umeå kommun:

> Skickat från min Windows Phone

Skickat från fri mjukvara som till skillnad från proprietära alternativen inte orsakar barnarbete, dåliga arbetsförhållanden, säkerhetshål, bakdörrar eller bekymmer för varken privatpersoner, företag eller offentliga organisationer.

Sedan en av enhetscheferna för ungdomsverksamheten:

> Skickat från min iPhone

Tack för reklamen. Detta mail skickades från en telefon som kör fri, öppen mjukvara och vars leverantör till skillnad från Apple _inte_ har en miljöfientlig strategi för planerat åldrande genom outbytbara batterier, proprietär mjukvara, fjärravstängning av telefoner som lämnats in på tredjepartsservice m.m.

Lågstrålande router med fri mjukvara (OpenWrt)

Jag är som bekant högst skeptisk till påståenden som elfobiker har kring deras “elöverkänslighet” och hur de påverkas av elektromagnetiska fält och strålning med relativt låga frekvenser (GHz och lägre) och låg effekt (typ mobilstrålning eller wifi). Däremot tänker jag mig att dessa personer som har sådan misstro till myndigheter och företag, många pekar på konspirationer med korrupta nämnder som tar beslut å “mobilindustrins” vägnar etc, rimligen borde dela mina övertygelser kring fri mjukvara och rätten till användarens kontroll över dess rättmätiga ägodelar.

T.ex. håller EU på att införa bestämmelser som skulle förbjuda installation av fri och egen (“overifierad”) mjukvara på radioutrustning, t.ex. ens router i hemmet. Det vore fruktansvärt för ett visionärt framtidssamhälle som kretsar kring informationsteknik, utveckling och allt det där – att man måste lita på att produkten man köper (som tenderar att ha allt från vanliga säkerhetshål till bakdörrar och allehanda buggar i övrigt).

Dessa bestämmelser är något elfobiker borde bli eld och lågor över! Därför tänkte jag maila en person som säljer “lågstrålande” utrustning och hjälpmedel kring detta om mina tankar kring detta. Det tar fart utifrån en video om hur man gör sin router lågstrålande:

Såg en video nyss som länkades av en bekant om hur man sänker strålningsnivån från en trådlös router, där ni visar hur man kan göra det med någon slags kåpa (antennformad, eller sådan där nätduk) [https://www.youtube.com/watch?v=uZa_VPuIrnM]

Eftersom ni verkar någorlunda tekniska av er så tänker jag mig att ni känner till konceptet fri mjukvara och dylikt (t.ex. som operativsystemet GNU/Linux, som man får modifiera och distribuera fritt till skillnad från Windows och OS X). Man får även mer egenkontroll över den egna hårdvaran, eftersom varken Microsoft eller Apple kan säga vad man får och inte får göra med datorn med Linux.

Samma rörelse, baserat på Linux-kärnan också, finns kring trådlösa routrar vilket gör att man kan installera eget operativsystem på dem. Det största sådana projektet heter OpenWrt, https://openwrt.org/

OpenWrt kan man installera på jättemånga konsumentroutrar, vilket i sin tur ger en samma frihet som Linux på en dator! Och bland annat kan man ställa in en lägre utsändningsnivå (mätt i dBm) genom inställningarna – vilket sällan går på konsumentroutrar som bara vill “skrika högst” i wifispektrat!

Jag rekommenderar varmt att försöka installera OpenWrt på en router som ni har (det går inte på _alla_, men väldigt många! jag kan bistå med hjälp över epost om det önskas), göra denna inställning och sedan använda mätutrustningen för att verifiera att det fungerar.

Ni skulle t.ex. säkert kunna sälja förkonfigurerade, lågstrålande routrar (eftersom OpenWrt är fritt har man rätt att sälja det vidare, även med modifikationer).

Samtidigt håller dessa möjligheter till egenkontrollerad mjukvara på att försvinna på grund av kommande EU-lagstiftning/direkt som fråntar konsumenten rätt att installera egen mjukvara, t.ex. OpenWrt, på sin router.
Det vore förstås jättetråkigt för alla som vill kunna kontrollera att deras tekniska utrustning inte gör något fuffens eller t.ex. själv bestämma nivån på strålning utan extra tekniska instrument. Mer info om det finns att läsa på: https://fsfe.org/activities/radiodirective/

Alkoholreklam till minderåriga, annonsören eller publicerarens ansvar?

Läste nyss en artikel hos SVT där de nämner alkoholreklam riktad mot minderåriga på Facebook (och deras dotterbolag Instagram) m.m.

Mailade iväg en fråga till Konsumentverket om det inte rimligen är _Facebook_ som borde granskas och bära ansvar för sådan publicering.

Hur resoneras det om t.ex. en dagstidning eller en tv-kanal gör reklam riktad till barn, eller olämplig dryckesreklam etc.

Det känns som rimligast att det måste vara mediet/plattformen som accepterar + distribuerar annonsen som är ansvarigt för själva publikationen (man har ju ansvariga utgivare på tidningar och webbplatser/databaser m.m. av en anledning). Den som köpt reklamplatsen har ju inte någon konkret kontroll i slutänden över vilka som får se det, medan plattformen i åtminstone Facebooks fall vet _exakt_ hur gammal någon är m.m.

Man kan givetvis som annonsör välja profilering för vilka som ska se reklamen, men eftersom Facebook använder hemliga algoritmer för att bestämma när något faktiskt visas är det ju omöjligt att faktiskt kontrollera detta för annonsören – endast Facebook kan ta ansvar för vem som ser materialet.

Icke-kommersiella licenser är inkompatibla för företag

Tyckte jag hittade en lustig liten företeelse i ett av IIS guide-dokument! Det gäller “Vägledning för införande av DNSSEC“.

Beskrivningen är: “Ett hjälpmedel och verktyg för kommuner som är på väg att införa DNSSEC. Guiden fungerar även i andra typer av verksamheter inom både offentlig förvaltning och näringsliv.”

Öppnar man den sedan så ser man att “Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell 4.0 International Licens”.

Alltså blir det svårt för just näringslivet att nyttja guiden! Det kanske är en lite snäv tolkning av upphovsrättslagstiftningen förstås, guiden verkar inte innehålla exempelkonfigurationsfiler och dylikt så det finns inget man direkt kopierar (skapar derivativt verk) från materialet. Dock om vi kikar på den åsyftade meningen av licensens “ickekommersiella” del:

Creative Commons NC licenses expressly define NonCommercial as “not primarily intended for or directed towards commercial advantage or monetary compensation.”

Jag skulle t.ex. säga att en DNS-leverantör som väljer att reproducera verket (ladda hem/skriva ut) och lämna över till sina tekniker är “primarily intended for […] commercial advantage”. (+ alla andra problematiska situationer som uppstår med CC:*-nc)

De som läser min blogg är förmodligen mycket väl medvetna om hur jag ogillar vinstsyften och åtminstone större delen av näringslivet. Rent principiellt måste ju dock även dessa kategorier gynnas av fria licenser anser jag, annars är de ju inte fria “på riktigt”.

Det jobbigaste med “NC”-tillägget, alltså att kopiering inte får göras i kommersiella sammanhang, är att exempelvis en ideell biograf som endast tar inträde för att täcka lokalhyran är “kommersiellt” och således inte får visa ex. Hanna Skölds CC-licensierade filmer Nasty Old People och den kommande Granny’s Dancing on the Table utan explicit tillåtelse från upphovsrättsinnehavarna. Något bl.a. Nina Paley kommenterade när hon var i stan.

Mailade ovanstående text med en lite annan formulering till IIS för att höra deras syn på saken.

git outta here, GitHub

What a relief! I just deleted my GitHub account. Life is already looking brighter. ’cause you know, GitHub is Facebook. And you don’t want a Facebook account.

tuttle: Github is Facebook.

Git is decentralised-by-design source control management. It is meant to be self-hosted and self-controlled. These are important properties inherent in all free and libre software. If you have a copy, you have the right to that copy. Not like when you purchase a compact disc with music, when you might own the piece of processed plastic and aluminum but not the content stored on it.

GitHub, on the other hand, is centralised. It runs proprietary source code on the back-end. Users may not copy GitHub in order to run it on their own infrastructure. If GitHub has an outage, every single user has to suffer through it all the same. If GitHub gets hacked, every single user on the disservice gets hacked. If GitHub goes bankrupt? Well, then every single user on that platform loses. As well as all the users of software hosted on GitHub.

Elbinario's representation of the federated social web

Decentralisation is an integral part of a software project I’m involved with, GNU social, for which we use git for version control and development. We might as well have used something like Mercurial, but for all our intents and purposes they are equivalent. Both mainline implementations of Mercurial and Git are free, libre software and they both let developers work independently and then merge the differences in a relatively seamless manner. It just so happens that git was the choice of the StatusNet developers and we’ve kept using it. But the mainline repository has always been hosted along with issue tracking using libre software.

But developers, even FLOSS developers, seem to flock to GitHub. Developer-related websites with OAuth-enabled logins centralise to GitHub (instead of something truly federated like OpenID 1.0). Projects, even large-scale free software projects, leave self-hosting to instead embed themselves in the fabric of centralised, proprietary vendor lock-in. Python has decided to move to GitHub for example (leaving Mercurial for source control, but keeping their own issue tracking) – essentially with the argument “everyone is there and other alternatives didn’t have killer features” (forgetting that software freedom is the biggest feature of all!).

Now, you may argue, git is still decentralised. Absolutely, when GitHub goes badonkers and either starts with advertisement (as all proprietary gratis services seem to) you can just move the repository since you’ll still have your local copy (Right? You’re not working with some cloud-based service without keeping a local copy? RIGHT?!). I just don’t personally want to find myself trying to change all the URLs everywhere, trying to communicate to all developers and users how to find new copies and set up a new issue tracking system and move all the issues and all the accounts and all the other things I can’t even think of.

But the worst case scenario of lock-in is that people become used to it. GitHub will undoubtedly start doing something annoying. Maybe it’s not third-party advertisement, maybe it’s something more subtle. Maybe less subtle, like blastering some repositories’ administrator e-mail inboxes with “upgrade plans” or other things that can’t be clicked away. Maybe they’ll undevelop their API and require you to use their website instead of a desktop client – unless it’s their desktop client. And when this happens, and repository owners get annoyed, they can’t channel their contributors to other sites because “that’s too much work” (for both sides of the situation). Because “everyone” are on GitHub.

Deleting my GitHub account

But at least I’m not anymore.

När du fotas analyseras din bild av Facebook

Nytt år, nya avskyvärda taktiker från företag som folk överlämnar hela sina liv till av irrationella anledningar. Så nya tag måste göras för att undvika att själv utsättas för terrorn från internets största fiender.

I november 2015 annonserade Facebook att de ska analysera alla dina bilder på mobilen. De kör en testrunda i Australien först och sedan ska det förstås implementeras för resten av världen. Alltså är det nog redan på väg till Facebookanvändares telefoner, utan varken pompa eller ståt.

Facebook will scan back in their camera roll until it finds a photo that includes their friends.

Det betyder att människor som fotas kommer att utsättas för ansiktsigenkänning, sammankopplas med andra individer och dylikt otillåten databasförande av personuppgifter. Huruvida informationen om biometriska data (ansiktsstruktur m.m.) lagras på din telefon eller på Facebooks servrar är oklart eftersom man inte har rätt att läsa källkoden till deras mjukvara. I vilket fall måste dessa biometriska profiler lagras någonstans och oavsett åt vilket håll de skickas (till eller från Facebook/mobil) så är det högst integritetskränkande för den vars ansikte analyseras.

Förra nyårslöftet här på bloggen var att lämna GSM-nätet hemma, vilket har fungerat till nivån att jag endast har igång telefonen när jag vet att jag väntar samtal. Dessutom har jag ringt max ett samtal per månad det senaste halvåret och skickat ungefär lika få SMS. Folk jag kommunicerar med digitalt använder öppna, federerade protokoll (XMPP, epost…), vilket går hur bra som helst.

Nästa nyårslöfte blir sannolikt, med tanke på ovanstående information kring Facebooks galleri-massanalys på mobiltelefoner, att totalvägra att fotas av någon med Facebooks applikation installerad (aktiverad) på sin handdator/telefon. Frågan är om jag orkar vara så socialt disruptiv att jag även passar på att informera alla andra som fotas av en sådan spionmanick vad de utsätts för.