Category Archives: Art, Movies & Music

Att göra en Ipred-anmälan, del 6

Nu är papperen inlämnade! Den som snackar med Umeå tingsrätt bör (när papperen tagits om hand och stämplats och grejs) kunna få ut en kopia av min ansökan om informationsföreläggande.

Nämnas bör att fortfarande så vet man inte ens i Solna om Danowskys papper ger resultat. Ipred har inte fått någon effekt ö.h.t. än utöver anmälningar.

Jag väntar alltså på beslut om hur tingsrätten ska bedöma min ansökan, om det finns en avgift ö.h.t, ifall jag skrivit något felaktigt eller om det saknas information t.ex. Med tanke på att det är min första ansökan skulle jag bli förvånad om det godkänns rakt av. Fast det är ju baserat på Danowskys heliga skrifter, så varför inte…

Det enda som saknas är screenshot av GPS-synkroniserad klocka. Min klocka synkroniserar tyvärr endast efter en tidsserver som går efter atomur, inte geografisk lokation på vår planet. Sedan kör jag Ubuntu och använder mig av klienten Transmission också och överlåter verifikationen till de hash-algoritmer som SHA1-standarden som används i BitTorrent tillåter. Istället för att “verifiera” nedladdningen med en proprietär nätverksniffare för 129-429 EUR (Commview, att jämföra med Wireshark).

För att säkerställa absolut korrekt tidsangivelse har min dator kontinuerligt synkroniserat tidpunkt med GPS.

//Anders Nilsson, datageni @ Antipiratbyrån

Liksom… WHAT THE FUCK?! Sida 9 i Danowskys ansökan (sidan är skriven av Anders Nilsson vid Antipiratbyrån) bör kompetenskonkursförklara hela fadäsen.

För Ipred i Sverige och forntiden

Dagen till ära behöver jag ju länka en underbar film, “The Man Who Saved the World“. Eller som bootleg-titeln lyder “Turkish Star Wars”.

Turkish Star Wars

Notorious for ripping space battle footage from Star Wars and jamming it at random into a “find the magic sword and kill the evil wizard” movie shot in Turkey on a budget that wouldn’t buy a chai latte, this also shamelessly borrowed soundtrack music from Flash Gordon, Battlestar Galactica and Raiders of the Lost Ark. You also get toilet paper monsters, red felt monsters, a magic sword made of balsa wood, a human brain in a box and a training sequence that involved our hero hitting rocks repeatedly.

För de med konto på Asian DVD Club så är den enkelt tillgänglig. Annars kan man ju alltid registrera sig.

Och nej, jag kör inte med aprilskämt. “April april, men tyvärr skämtar vi inte” så att säga. Ipred är nu tagen i drift och det är bara att börja anmäla IP-nummer med misstanken att någon random fildelar dina verk.

Fast det finns ju coola aprilskämt, typ som Webhallen vilka lanserar – i samarbete med The Pirate Bay och Western Digital – en extern hårddisk med datat från de populäraste torrentarna direkt på disken.

Fritz-Anton Fritzson och Oscar Swartz

Detta inlägg skrivs eftersom jag flera månader efter publiceringen hittar en frågeställning av Fritz-Anton Fritzson, doktorand i praktisk filosofi vid Lunds universitet, som kommenterar Oscar Swartz inlägg Kulturarbetare missförstår: Exemplarförsäljning död. Jag har inte läst några uppföljningar eller sett om Swartz svarat. Så det här är helt och hållet baserat på det enda jag läst av Fritzson.

Inlägget tar upp Swartz påstående att kulturentreprenörer måste anpassa sig till “den nya miljön”, att marknaden inte fungerar som för 10 år sedan längre. Fritzson invänder:

Om den nya miljön uppkommer via människors fria val på en fri marknad utan inslag av stöld och bedrägeri så håller jag fullständigt med honom. Men om “den nya miljön” är ett resultat av piratverksamhet så bör vi inte hålla med.

För det första så handlar det inte om stöld eller bedrägeri, det som sker på internet. Det som har förändrat marknaden är, som Swartz skrev, att “det digitala nätsamhället ställer oss inför fullkomligt nya utmaningar”. Hur kan man tjäna pengar när “varje 15-åring är en lika effektiv exemplarproducent som t.ex. världens alla CD-presserier tillsammans”?

För det andra tror jag inte Fritzson riktigt greppar vad den nya tekniken möjliggör. Det är förståeligt, koncepten är ganska abstrakta och man behöver en ryggmärgsvana för att verkligen kunna sätta sig in i resonemangen. Här är hur doktoranden i praktiskt filosofi resonerar med fler ord än tidigare (fetstil av mig):

Om jag förlorar mina kunder på grund av att en konkurrent börjar erbjuda lika bra produkter till ett bättre pris, eller bättre produkter till samma pris så kan jag inte klaga. Sådan är den fria marknaden, […] Men om jag förlorar mina kunder på grund av bedrägeri, stöld eller liknande så har jag helt klart rätt att klaga. Att i det senare fallet komma och säga att jag måste anpassa mig efter “det nya läget” är ”to add insult to injury” som det heter.

Är det så svårt att förstå? Film, musik och allt annat digitaliserbart blir allt lättare att producera på amatörnivå för allt lägre budget. Vem som helst kan göra det – och samtidigt distribuera till miljontals människor på så gott som nolltid. På nolltid!

Det här innebär att alltefter tekniken börjar användas kommer vi att få en större och större legal gratismarknad. Anledningen till att forntida kulturentreprenörer inte kan leva på “sina” verk (dvs. t.ex. skivbolag dör) är för att den marknaden inte kan leva i konkurrens med gratis – laglig gratis.

Värt att notera är dock – som Oscar Swartz skrev men Fritzson inte uppfattade – handlar “gratis” om exemplarframställningen, inte att avsäga inkomster i samband med sin verksamhet. Swartz påpekar alternativa inkomstkällor – sådant folk alltid vill ha (live, t-shirt, kommersiella uppdrag). Även om de artister jag lyssnar på inte tar betalt för musiken så vill jag stödja dem. Detta betyder att pengar omfördelas från den rigida plastbitsbranschen till en levande, utövar- och konsumentstyrd marknad.

Vi har tyvärr ännu inte sett bra exempel på att finansiera filmer, men detta har mycket att göra med att det inte ännu kommit lika många amatörfilmare. Däremot är det definitivt på uppsving och alternativa finansieringsmodeller kommer att dyka upp.

Det går inte att konkurrera med gratis. Men vad det handlar om är inte fildelningsgratis. Det handlar om att det finns så många kreatörer miljoner och åter miljoner, som gör väldigt bra produkter. Och det behövs endast en bråkdel av dessa som är villiga att sprida musiken i sig gratis för att topplistornas affärsmodell raseras totalt. Skivbolag kommer att dö, musikbolag kommer att överleva.

Makten har omfördelats. Skivbolagen tappar ställningen – nu är det kreatörer och konsumenter styr.

Och nej, det här betyder inte att upphovsrätten urholkas. Det betyder att den kan användas till att skydda kreatörerna – istället för skivmonopolet.

Teknologi och juridik med Sverige i tiden

Tid är ett av mina favoritämnen. Att filosofera kring tids betydelse, effekt, funktion och upphov är ett av mina mest älskade tidsfördriv. Rick Falkvinge skriver (inte riktigt, men typ) om hur rapid den teknologiska utvecklingen varit. Det fick mig att spinna vidare i tankecentrat till varför vi drabbas av meningslösa rättegångar och havererande affärsmodeller.

Ricks spånande gäller ett hypotetiskt Sverige där vi ligger i framkanten av världens teknologiska utveckling. För 10 år sedan låg Sverige på en plats dit övriga världen just anlänt. (med undantag för typ Sydkorea)

100 Megabit per sekund? Det är ett otänkbart välfärdsmått för många i utlandet.

År 2001 kände jag ingen i Umeå med telefonmodem. Den sämsta uppkopplingen som nyvärvda internetister använde i Umeå stad – c:a 100.000 invånare – var ADSL. Umeå har visserligen utsetts till en av världens bredbandstätaste städer, men det bevisar bara att teknologin och drivkraften fanns redan då.

Idag har t.ex. samtliga hushåll i Bostadens hyreshus – det kommunala bostadsbolaget alltså – möjlighet att välja 10 eller 100 Mb/s i jacket. Begränsat endast av infrastrukturen själv, t.ex. switchars maxkapacitet med flera anslutna användare.

Back in the days, kring 2000, hade de flesta leverantörerna avtal med NorrNod, vilket gjorde att man hade maxgränser – en kvota – på uppkopplingen. 800 MB/dag – utanför NorrNod-nätet – var det för oss innan det blev gränslöst vill jag minnas. Idag känner jag inte till någon leverantör i Sverige, utom mobilnätnissarna, som begränsar bandbredd/total nedladdning. Det är ett industriellt självmord.

Begränsa internet? Vem kommer på sådana dumheter?

Så när jag ser utvecklingen i USA med “net neutrality”-kämparna och motparten där många vill att bandbredd ska kännas i plånboken… Ja då tittar jag tillbaka i tiden nästan 10 år. “Har inte den debatten redan varit?” frågar jag mig. Vi streamar ner, upp och till varandra dygnet runt. Vi sitter på toppen av världen, men tycker att 100 Mb/s, det känns ju sooo last year.

Så, Napster, Gnutella (Morpheus/Limewire), eMule, KaZaA, Direct Connect… och så BitTorrent. Det mest helgade av alla fildelningstekniker hittills. Det är här någonstans vi visar att ja – Sverige älskar tekniken. KaZaA föddes tack vare en svensk och världens största tracker drivs av svenskar.

Fast som TPB-rättegången visat hänger inte allt och alla med i svängarna. Juridiken, “hej jag stämmer dig!”-mentaliteten som alla skämtar om med USA, är alltså ett område där vi ligger efter. Eller, snarare så ligger juridiken efter oss. Varför? För att byråkratin är seg – och det är inte förrän på senare tid som de utländska rättsfallen börjat få utgångar. Läs t.ex. om det kända fallet med bl.a. Grokster.

Oral arguments were held for MGM v. Grokster on 29 March 2005, and in June 2005, the Court unanimously held that Grokster could indeed be sued for infringement for their activities prior to the date of this judgment. But the future impact of the case may only be to require software companies to more carefully advertise their packages to discourage illegal downloading.

Wikipedia page for Grokster, 2009-03-20 15:12 CET

EFF, Electronic Frontier Foundation, är en av de främsta juridiska kämparna för informationssamhället. De försvarade i det rättsfallet företaget bakom fildelningsklienten Morpheus. Jag vill bara nämna dem för att de gör ett sjujäkla bra jobb och behöver få uppmärksamhet och stöd.

För att sammanfatta min poäng vill jag alltså påpeka att vi i Sverige har mer vana med just själva fenomenet “internet” än omvärlden. Vi som vuxit upp med det – och många av de som vuxit in i det – känner intuitivt fördelar och möjligheter med denna nya världsordning. Kampen mot tekniken i t.ex. USA, Frankrike och Italien har gått framåt för att de inte har samma ryggradskänsla för öppna samhällen och den demokratisering nätkulturen innebär.

Att för en kreatör, eller snarare bolag som representerar kreatörer, gå och stämma organisationer och personer som levererar tekniska lösningar och infrastrukturer för effektivisering… Ja det är som att man på ålderdomshem skulle kräva att maten tillagades “som när jag var ung”.

Tjärna smöret, mjölka korna, mal vetet!

Fast ibland är de gamla metoderna faktiskt bättre. Valurnorna tycker jag borde behållas. Annars blir väl omröstningar lite väl magiska?

Glesbygd'n, Wikipedia, skivbolag, källkritik

Gårdagens VK hade en artikel om Glesbygd’ns försök att läggas in på Wikipedia. Sensationalismen fick det att låta som att de “kastades ut” från sidan. Givetvis handlade det bara om någon sur moderator (som alltid) som inte kände till bandet och hade en föråldrad syn på musikbranschen. “Om de är så stora så bör de ha gett ut ett antal skivor på hyfsat stora skivbolag” står det på diskussionsidan.

Det förvånar mig att någon som är engagerad i Wikipedia har en syn på att man i princip måste vara signad för att existera i musikbranschen. Men uppenbarligen går vane- och teknikanpassningen inte alltid i jämn takt hos folk. Man kan vara engagerad i fri kunskap och information, men ändå inte ännu sett bieffekterna av detta i resten av samhället. Typ att skivbolag är utdaterade och, för att fälla en dålig liknelse, fyller samma uppgift som en nationalencyklopedi i bokformat. De är stora, klumpiga, långsamma att leta i och kostar en massa pengar.

Glesbygd’n lever enligt samma “internettänk” som Wikipedia, men det har nog bara inte den som tagit bort artiklarna tidigare riktigt greppat (än). Glesbygd’n bekostar sina egna produktioner utan skivbolag. De är en egen ekonomisk förening. Utöver detta är de ett av de bästa banden jag känner till ö.h.t. (inte bara i genren reggae) och har en fantastisk scennärvaro. Enda nackdelen är att jag inte kan spela deras låtar på Last.fm! Men det är lugnt, The Pirate Bay finns ju alltid.

Sedan saknade artikeln även helt och hållet källhänvisningar.

Poängen med Wikipedia är att vad man hittar där ska kunna verifieras. Det här är även anledning nog att Wikipedia ska godkännas som källmaterial i skola och dylikt. Det är många som avfärdar Wikipedia “för att alla kan ändra innehållet”.

Tyvärr är lärare ofta obefattade med Historik-funktionen. Det går alltid (och det är bara att lära studenterna det) att referera till en specifik revision av en artikel – precis som att man refererar till utgåvor av böcker.

Sedan har även mjukvaran (MediaWiki) som policy att aldrig ta bort data helt. Så även om man “tar bort” något från sidan lagras det på servern i majoriteten fall (typ bilder). Jag förmodar att Wikipedias administratörer har undantag gällande direkt illegalt material.

The Authors Guild discriminate against the handicapped

Apparently Amazon now caves on the retarded outburst from Authors Guild head Roy Blunt, Jr. Amazon will now implement technology to prevent people with for example eye-sight deficiency or other reading difficulties to enjoy good litterature. Not in general though, it’ll be left up to the authors to decide whether to .

Therefore, we are modifying our systems so that rightsholders can decide on a title by title basis whether they want text-to-speech enabled or disabled for any particular title.

In Sweden, fortunately, there are exceptances to copyright law which aids people with disabilities to consume culture. There are certain restrictions to what the copyright monopoly can restrict in regard to making available texts as audio. This because people who have a hard time reading books also have a right to consume culture. I have a hard time thinking that anyone in Sweden could publicly accept the collateral cultural damage Amazon’s actions will cause.

We’ll see how the various unavoidable Kindle-style devices that are soon to sprout up in Europe and Sweden handle the issue. Hopefully the European Union won’t fall for the same threats as Amazon and issue federal laws that discriminate against less fortunate citizens. Because then we might as well say goodbye to public culture as we know it. Because of copyright-monopolistic maniacs.

Fuck you, Authors Guild.

Wikileaks is important – I donated support

Wikileaks has released the US Congress’ quasi-secret reports, partly using The Pirate Bay.

Wikileaks is doing the best job I can think of in the name of free information and democracy. Publishing what is chosen to be hidden in order to reveal the truth to those it matters to – us, people in an ever-tightening world of surveillance and “secureness”.

Phenomenons like Wikileaks and The Pirate Bay are the best thing to come in the 21th century. Soon they will also be the most necessary weapons in case further laws across the globe strip ordinary citizens of human rights.

In Sweden, communication is no longer considered private. In this year, “FRA” will be supplied automatically with copies of all cable-bound communication passing Sweden’s borders. Yes. All of it. No matter how much they say “we’re throwing the uninteresting data away”, it still means they analyze private communication.

With The Pirate Bay going through THE SPECTRIAL, which I will travel down to Stockholm to visit, I figured Wikileaks might need some support to stay afloat on the seven internetseas.

Dear Mikael Nordfeldth,
This email confirms that you have paid donations@sunshinepress.org 20.00 EUR using
PayPal.

The Pirate Bay are using ads to pay the bills, which is something I’ve got a negative attitude towards. Also, they seem to be staying afloat rather well so far, considering how they have the Swedish law on their side.

Until the non-forced EU-directive “IPRED” (which the Swedish government will implement) passes of course. And apply data retention laws, and wait for ACTA as well as the telecom treaty.

Then a private person (Ipred) will be able to request/take advantage of private data from logged private communications (retention, Acta) and if they want to have it supplied to another nation’s law enforcement (Acta) and ban them from the Internet (telecom).

And if it weren’t for Wikileaks we wouldn’t know nearly as much as we do about the democratic tragedy that is Acta. So please, if you have the dimes to spare, give them your support. It’s better than starving kids in Africa.