Konstiga krav på URs Programchef-kampanj

Nu är jag sådär jobbig igen och mailar till svenska, relativt publika företag som premierar amerikanskägda privata företag med en lång historia av privatlivsintrång och skamlig hantering av personuppgifter.

Det gäller denna gång Utbildningsradion, UR, som driver en Programchef-kampanj. Den välkomnande texten på sidan för kampanjen är:

Nu kan du göra ett av våra program till ditt! Det enda som krävs är ett Facebook- eller Twitterkonto. Börja med att söka upp ett program, utifrån ämnen som intresserar dig. (Eller låt oss leta åt dig – utifrån din Facebook-profil kan vi ge förslag på passande program.)

Kampanjen handlar om att hitta människor vars intressen passar särskilda program och därigenom kanske kan sprida kunskap om dess existens till nya människor runtom i Sverige. En mycket god idé och självklart intressant eftersom mer kunskap åt fler är en bra sak!

Jag blir dock mycket förvånad av att de _kräver_ att man har ett användarkonto hos antingen Facebook eller Twitter. Mig veterligen så är det endast c:a 50% av befolkningen i Sverige som ö.h.t. _har_ ett Facebook-konto (och betydligt färre med Twitter). Av de som sedan har ett konto på sidan är det långt ifrån alla som faktiskt _använder_ det. Alltså har man från URs sida effektivt begränsat sin spridning av kampanjen till mindre än halva befolkningen. Way to go.

Hej, jag tyckte Programchef-kampanjen verkade väldigt intressant. Dock har jag svårt för att bli kund/produkt hos ett privatägt amerikanskt företag som förbehåller sig rätten att sälja och vidareupplåta information om mig, mina vänner, mina vanor och mina intressen till tredjepart i reklamsyfte.

Så skulle det gå att “bli programchef” utan ovanstående grova intrång i privatlivet gjorda av företag som inte ens kontrolleras av svensk lagstiftning? Typ med OpenID eller en helt vanlig e-postadress.

En sak jag särskilt reagerar på med detta är att ni försöker nå ut till så många som möjligt (alla) med denna kampanj. Det är mig veterligen bara ungefär hälften av Sveriges befolkning som faktiskt _har_ ett Facebook-konto. Och av dessa är det långt ifrån alla som faktiskt använder det! Gällande Twitter är det ännu färre som nyttjar tjänsten.

OpenID och vanlig e-post är inte domändiskriminerande och kräver inte att man går med på något användaravtal hos något obskyrt utländskt bolag med mycket dubiösa karaktärer i styrelserna. Om det går att anpassa sidan för detta är det min övertygelse att man får ett större genomslag än med det exkluderande Facebook/Twitter-kravet.

OpenID är mycket snarlikt både Facebook-inloggning och Twitter-inloggning rent programmeringsmässigt. Den enda skillnaden är att OpenID inte bryr sig om vilken domän du kommer från. Du behöver alltså inte bli kund/produkt hos ett vinstdrivande företag utan kan upprätthålla dina privata data och din onlinepersonlighet helt inom din egen kontroll, eller förlägga det på någon du litar på.

Vidare får man även exempelvis OpenID-inloggning genom registrering på ex. de flesta StatusNet-instanser där ute, dvs ett federerat socialt nätverk där man kan kontrollera sin egen information utan att opålitliga typer som Mark Zuckerberg kan luska i ens privatliv – eller sälja vidare det till slumpade annonsföretag för en spottstyver. Leve Free & Social och leve OpenID!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *