Är det ens verkshöjd inom #svenssonjakten?

Jag har kort och koncis fundering som jag hade förutsatt att försvarare inom den ohederliga jakten på fildelare etc. etc. hade tänkt på tills alldeles nyligen. Under tiden jag tänkte hann ännu en rättegång ske. Tydligen ska man inte förutsätta något. Vänligen läs följande beskrivning kring hur processen går till och vad jag tycker den försvarande sidan bör trycka på:

  • Svensson fildelar genom att gå in på t.ex. The Pirate Bay, hittar en länk till en fil som innehåller metadata om filer man kan ladda ner och öppnar detta med ett helt separat program etc. etc. Ja ni vet hur det går till.
  • Antipiratbyrån sitter då och spanar och spejar och leker polis och fångar in en massa IP-nummer på användare, kollar vad de delar, samkör säkert några av sina register med laglig rätt genom undantaget från personuppgiftslagen, PUL-sabbande tillägg i Ipred etc. etc. Det där har ni läsare också koll på.
  • Då blir det rättegång. Åklagaren visar på en massa papper om att de denne företräder har inspelningsrättigheter och kanske rentav anges som skapare av de (ibland tusentals) verk som rättegången behandlar.
  • Den åtalade erkänner ofta, ibland inte. Ibland var det egentligen en granne som satt på dennes wlan, ibland inte. Ibland har polisen brutit sig in i den åklagades hem, beslagtagit godtycklig egendom och behållit detta under hela rättsprocessen.
  • Åtalad döms eftersom typ alla med en dator fildelar vad man hävdar är illegalt dessa dagar. Inga konstigheter. Nästa fall!

Men var det verkligen intrång i någons upphovsrätt? Alla som har läst om upphovsrätten/immaterialrätt känner till begreppet “verkshöjd”. Det är den subjektiva nivån ett kreativt verk behöver uppnå i form av originalitet för att faktiskt ha en upphovsman. Alltså bör det egentligen ligga på åklagarens bord att inte bara visa att man representerar verkens angivna skapare – utan även att verken faktiskt är skyddade.

Alltså: Har verkligen låtskrivaren till “Fyrtaktarna – Ännu en poplåt” skapat något som är originellt nog för verkshöjd? Se följande roliga video för ett idéfrö till mitt resonemang:

Så varför ifrågasätter inte den åtalades advokat verken i sig? Det vanligaste klagomålet jag hört från konsumenter de senaste 10-15 åren är i alla fall att “all musik på radio låter likadant” – och nog fan är väl det sant (förutom för remixer, ironiskt nog)? Lägg därtill att samtliga “kreativa verk” som använts i Svenssonjakten är standardbolagens radiovrål och tvskval. How about that for a subjektiv bedömning?

7 thoughts on “Är det ens verkshöjd inom #svenssonjakten?”

  1. Efter vad jag förstått så iom Bern-prytteln så räcker det med att ett verk får upphovsrättsskydd i ett av länderna för att ha det i alla, eller med andra ord att eftersom verken i fråga har amerikansk copyright så har de automagiskt även upphovsrättsskydd i Sverige (trots att USA egentligen inte är med i Bern-prytteln).

    Men jag kan ha fel.

  2. Jag håller med Isak, men vill utveckla min ståndpunkt lite.

    Jag är av åsikten att alla som tror sig ha uppnått “verkshöjd” med något överhuvudtaget bara saknar insikten att vi egentligen inte är kapabla att hitta på något “nytt” i någon annan bemärkelse än att vi kan modifiera och förbättra. Vi kan ta de intryck vi har fått och kombinera ihop dem på samma eller liknande sätt som vi har sett förut.

    Ibland kan vi röra oss mellan olika sfärer, en dikt kan föda en association som blir en avgörande detalj i en mekanisk konstruktion. Men faktum kvarstår, vårt eget bidrag till varje “verk” är ytterst marginellt, vare sig det är en låt, en film, en bok, ett datorprogram, en vedbod, en bil, en maträtt, en tröja osv. osv.

    Och när det gäller just kultur har vi svårt att ta till oss sådant som verkligen är originellt – vi vill inte ha originell musik, vi vill ha musik som låter välbekant. Det är därför samma kvintcirkel återfinns i hit efter hit. Det finns en annan ackordföljd som också är grymt vanlig – 12-takts-bluesen. Ni har alla hört den på längden, tvären, bredden och höjden. Dessa tre ackord har också kombinerats i andra konstellationer än just “12:an”, i ändlösa variationer som har blivit stora hits.

    Dvs om musiken inte lät likadant så skulle upphovsrättsindustrin inte kunna tjäna några pengar alls på den för den skulle inte bli populär!

    Sug på den…

  3. Resonemanget faller på att en sång inte är reducerbar till bara sin ackordföljd, speciellt inte i pop/rock/punksammanhang. Produktion, arrangemang & instrumentering är mycket viktigare för att skapa låtens särart – för att inte tala om melodi. Som ett tankeexperiment: anta att de spelat in låten instrumentalt, hade de olika verken fortfarande gått att känna igen? Om så, så vill jag påstå att melodierna i sig har verkshöjd i lagens mening.

    Om vi för över resonemanget till poesi är det som att påstå att en sonett inte kan vara originell, eftersom den följer ett väletablerat formschema (fjorton versrader jambisk pentameter, med ett av en handfull olika rimscheman).

    1. Tomas Kronvall: Jag vill mena att texterna i låtarna inte heller är särskilt originella. Inte för poplåtar åtminstone. De flesta har färre variationer i hela låttexten än vad man får citera från noveller.

      Kompositionen är ju vanligen på recept, så där finns inget nytt heller. Och mycket text skrives separat från musiken, så att det skulle vara ett unikt, kombinationsproducerat verk har jag svårt att försvara.

  4. Now, du ställer betydligt högre krav än vad verkshöjdsbegreppet gör. Ja, harmoniken är formelmässig. Ja, texterna är formelmässiga. Det är inte de aspekterna av verket som spelar roll inom pop.

    Popmusik bygger mycket på omedelbar igenkänningsfaktor. Det innebär, som jag skrev, att faktorer som instrumentering och produktion får väldigt stort fokus gentemot andra genres. Klang, sound. Et cetera. Och rent allmänt, om man inte är van vid att lyssna på musik av en viss genre vet man inte vad man ska lyssna efter, vad i musiken som är fokus för den genrens…tja, musikalitet.

    Det innebär i förlängningen kanske att pop till större del än annan musik skyddas under “närstående rättigheter” snarare än “upphovsrätt”. Men det är brutalt brevid poängen – en inspelning, en tolkning, är också ett verk, även om det rör sig om ett annat lagrum.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *