Mexiko och källkritik vs. Pojken och vargen

Mexiko debatterar yttrandefrihet efter att två personer skrivit text på Twitter och Facebook Internet. De riskerar nu upp till 30 års fängelse. Bakom galler 30 år för ett par hundra tecken på Internet. Oj.

En lärare och en radiopratare riskerar upp till 30 års fängelse för att ha larmat om att en skola stormats av beväpnade män. Uppgiften, som var felaktig, fick panikslagna föräldrar att rusa dit för att rädda sina barn.

De två har hänvisat till att de bara vidarebefordrade information från andra källor.

Vad har hänt med Internets automatiska distans, skepticism och inte minst källkritik? Sedan när blev Internet en källa där allt betraktas som sant? När kan motsvarande juridikmissbruk hända i Sverige bara på grund av enstaka missdåd? Istället för att bemöta och konstruktivt hjälpa.

Jag som trodde att sensmoralen i Pojken och vargen var etablerad sedan drygt 2500 år tillbaka. Det är klart att pojken har rätt att missbruka sitt förtroende som fåraherde – förutsatt att denne tar konsekvenserna. Idag verkar dock samhället tycka att konsekvensen ska vara straff och fängelse snarare än förlorat förtroende och en social bakläxa.

Jag trodde dessutom att poängen med Internet var att man dubbelkollade fakta på nolltid. Tydligen verkar dessa slutna, opålitliga källor som kallas Twitter och Facebook dock användas som sanningsenliga informationsdatabaser. Till skillnad från tiden då hemsidor och forum var “Internet” och man faktiskt granskade saker dubbelt upp.

Det där med “sociala medier” inkluderar även falsarier och lögner.
Internet är samhället!

3 thoughts on “Mexiko och källkritik vs. Pojken och vargen”

  1. Lever man i ett krigsliknande tillstånd så är chansen stor att man agerar direkt om man tror att ens barn är hotade. Ett av meddelandena sa att 5 barn just hade blivit kidnappade från en skola, något som Martinez hade fått veta av sin svåger som var på den skolan. Fok är redan rejält nervösa i Veracruz efter veckor med skottlossning och granatattcker och twitter och bloggar har tidigare, med framgång, använts i Mexico för att varna folk för verkliga eldstrider som pågår på gator och torg då det ofta saknas officiell information. Jag har full förståelse för att de föräldrar som handlade i panik inte tog sig tid att dubbelkolla om det var sant eller falskt. Vad Martínez och Bravo är anklagade för är inte att ljuga utan för att medvetet ha försökt skapa panik. Jag tycker de handlade helt fel och ev. borde dömas till skadestånd för de trafikolyckor paniken orsakade. Att hota dem med 30 års fängelse får nog däremot motsatt effekt eftersom de kommer behandlas som martyrer om de döms till så långa straff.

    1. Tänk om de hade blivit internetrapeade. Någon hade kapat kontot, antingen hackat eller bara lånat en mobil en stund. Det händer tillräckligt ofta för att galna skriverier minsann inte alls borde tas seriöst vid första anblick.

      Nyhetsmedia där information passerar många öron innan det når ut i etern (av vilka det blir allt färre) är därav att föredra i ett sådant här fall.

      Eller kan vi inte bara ersätta “don’t cry wolf” med “pics or it didn’t happen”?

  2. Det kunde inte finnas några andra källor än de åtalade i Mexico-fallet. Tror du att tidningarna skulle hunnit dit redan innan polisen?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *