Dollarstore orsakar huvudbry med sin snatteriförsoning

Nedanstående inlägg skrevs i tron att det skamstraff som påtalas skulle ersätta polisanmälan etc. Så är dock ej fallet och därför anser jag inte att det är helt förkastligt trots tidigare lydelse. Den administrativa avgiften är dock fortfarande sannolikt högre än straffsatsen, vilket fortfarande gör mig smått irriterad. Det enda syfte den avgiften bör ha är att återgälda förlusten för butiken som resultat av en extra tidskrävande arbetsinsats.

Den administrativa avgiften på 1500kr, räknat i runda slängar med schyst lön och OB-tillägg à ~200kr/h, skulle betyda c:a 8 timmar arbetstid. Att antyda att extraarbetet som följer av en snattare berövar butiken på en anställd under en hel arbetsdag är bara löjligt.

Originalinlägget

Flera tidningar rapporterar från Östersunds-Posten att Dollarstore i Lycksele inför straffarbete för snattare, istället för att polisanmäla.

– Du kan i stället få bära omkring på en skylt samtidigt som du drar in kundvagnar på lördag och söndag. Lönen du får för helgjobbet byter vi mot den administrativa avgiften, säger Peter Ahlberg till ÖP.

Sedan tidigare tar Dollarstore ut en administrativ avgift på 1500 kronor av snattare, något man nu istället kan välja att arbeta av. Villkoret är att man gör det utsmyckad med en skylt med texten: “Jag är en tjuv. Jag snattade på Dollarstore”.

1500kr i administrativ avgift är för det första en oerhört hög summa och andra butiker brukar kunna ha mellan 500-1000kr som mest. Kom ihåg att detta endast är butikens egenkrävda ersättning för att de behövt hålla kvar en snattare och göra polisanmälan (eller förvisso ibland behöva tillkalla polis).

Utöver detta tillkommer nämligen för det mesta dagsböter vilket beräknas på ens inkomst och förmögenhet. Förmodligen blir detta lägre än butikens administrativa avgift, åtminstone för de med den ekonomiska sitsen att de av den anledningen behöver snatta (t.ex. 40 dagsböter à lägsta beloppet 30kr = 1200kr). Inte för att någon med personnummer i Sverige behöver vara så fattig men…

Varav dessa t.ex. 1200kr går en del, vilket jag tror är kring 500kr, till brottsofferfonden. För att exempelvis ersätta och hjälpa människor (inte butiker) som blivit utsatta för brott. Resten går till staten för t.ex. framtida brottsbekämpning eller för att bekosta okynneshusrannsakan hos privatpersoner.

Två intressanta dilemman identifierar jag med Dollarstores butiksägare Peter Ahlberg och detta beslut. Dels fråntar han brottsofferfonden sitt stöd genom förfarandet att brottsutövare betalar en del av sitt straff till fonden. Mer intressant är dock kanske det moraliska (och juridiska?) i att han låter en brottsling arbeta motsvarande en högre summa än brottets sannolika straffvärde för butikens vinning.

Med ovanstående resonemang verkar inte Peter Ahlberg vara den som bör prata moral, även om han vill utge sig för att vara en moralens väktare och hävdar sig till och med redo att trotsa juridiken:

– Det vet jag inte. Men jag kommer att göra så här även om det inte skulle vara lagligt. Det går inte att snacka om moral med snattare.

Peter Ahlberg, Dollarstore i Lycksele

Hans beslut är helt förkastligt enligt mig och ett vidrigt missbruk av rädslan gentemot polismakten för privat sektors vinning. Jag är dock inte förvånad att standardmedia inte ids analysera det djupare än att “haha, man ska få bära skamskylt”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *