Twilight-besökare fick inte se film

Jag tycker egentligen att mailet jag skickade till skribenterna för nöjesredaktionen på Västerbottens Kuriren respektive Västerbottens Folkblad talar för sig självt. Fast ni får ändå en liten utveckling av tankegången nedanför. Det handlar om respektive tidnings artikel (VK [bild] och VF [bild]) om filmvisningar dagen innan Umeå-premiären för Twilight-seriens tredje film, Eclipse.

Vad jag visst hade missuppfattat var att Eclipse hade en åldersgräns från 11 år och att artiklarnas skriverier om 15 år endast handlade om den första filmen. Fast som det var nu på en “Twilight night” – där seriens hittills tre filmer visades – drabbas ju även efterföljande filmer indirekt av 15-årsgränsen då minderåriga besökare behöver vara utan film i väntsalen under den åldersbegränsade visningen.

Skickar detta till båda journalister som täckte Eclipse-premiären i VK och VF .)

Tänka sig så kul det vore om, t.ex. i dagens artiklar om Eclipse, man frågade tittarna hur de ska göra för att se filmen. Vad svarar de då? Tar de med sina föräldrar eller kanske rentav laddar de hem filmen “illegalt” (de har ju betalat!)?

Samt skrev ingen om man får tillbaka pengarna om man är för ung men ändå köpt biljett? Det är väl den minsta kompensation man kan tänka sig, t.ex. för de som är 15 men inte betalat för ett ID-kort…

Om ni råkar ha koll på läget i dessa funderingar får ni gärna svara, annars lämnar jag det bara som önskade frågeställningar framöver .)

Min kritik grundar sig alltså i åldersgränsen (på de tidigare filmerna). För det första är det konstigt att en film vars förmodade största besökarskara består av folk under 15 år har en åldersgräns på 15 år. Handlar det om naivt kontrollbeteende (censur etc.) eller en önskan att locka dubbla antalet besökare då ungdomarna måste ta med sina föräldrar också om de vill se den? Man kan tycka att t.ex. (2*14=) 28 sammanlagda år borde vara tillräckligt för att man ska kunna hålla varandra i handen när det blir skräck, sex och/eller blod. Så går man på bio med en vän bör man väl åtminstone få komma in?

Kritiken vandrar därefter vidare till det faktum att man förmodligen hellre laddar hem en åldersbegränsad film om man inte får se den (utan föräldrar) på biografen. Hejdå, biografintäkter. För det är ju symtomet piratkopiering man vill laga istället för att bota sjukdomen censur/kontrollbehov. Fast det har man ju då alltså löst för Eclipse (och New Moon), även om första filmens åldersgräns består.

Men en av kvällens tiotalet besökare som inte var lika glad var Frida Lundberg. Hon passerade inte den noggranna 15-årskontrollen, där legitimation var ett krav.- Jag är 15 år, men har inget leg… sa Frida sorgset.
Henrik Norman, vid insläppet, beklagar det hela. Men reglerna är hårda och inget som personalen i Umeå kan göra något åt.
– Det känns såklart tråkigt, särskilt när folk åkt långt för den här kvällen, säger Henrik.

Noteras bör även det faktum att jag nämner “betalat för ett ID-kort”. Min övertygelse är att man inte ska behöva betala något för att få vara en själv. Skatter och andra samhällsnyttiga utgifter stöder jag, men specifika avgifter – där banker åtminstone är en del av processen – tar jag starkt avstånd från. Precis som med kontanter hellre än betalkort (där man bl.a. måste betala för att betala) anser jag att ID-handlingar endast bör användas i undantag och nödfall.

Det finns nämligen saker som kallas förtroende och tillit – och utan det kommer samhället att braka ihop uppifrån. Ifrågasätter och misstänker man samtliga människor – dvs. kräver identifikation, övervakning och blind lojalitet – bygger man snabbt grunden till ett otrevligt samhällsklimat.

…och anledningen till att jag mailade journalisterna var för att jag tycker man bör belysa dessa problemställningar när personer bevisligen direkt drabbas av det. Det var lite av uppdraget som journalist trodde jag. Att det är en nöjessida betyder inte att man ska undvika konsekvensanalyser och ställa kritiska frågor.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *