Den praktiska konsekvensen av falska misstankar

Okej. För det första så kan jag ju inte göra någon produktiv eller kreativ verksamhet i kontoret under dagarna. Det är som ganska ovärt, men egentligen är det väl Hamnmagasinet (Ungdomens Hus) som går miste om den verksamheten. För min del vill jag ju inte ligga och lata mig, så jag har gått på Social Media Club, besökt poetry slam-kvaltävling, vetenskapslunch och i allmänhet funnit tid för mig själv.

Men allt är ju inte solsken och gladhet. Min privata laptop (som inte var ansluten till nätverket) är fortfarande beslagtagen (fast inte den andra som låg precis bredvid). Min privata GPG-nyckel ligger på en krypterad partition hos polisen, jag har en stor jävla skitklumpig laptop istället för min fina netbook, jag har behövt återupprätta backups från ett halvår tillbaka. Men jag är int’ bitter.

Det som suger mest, och faktiskt är riktigt dåligt, är det faktum att jag tappat möjlighet till förvärvsverksamhet genom dessa skriverier. Projektet på Hamnmagasinet innebar ju ursprungligen bl.a. handledande av elever från Ungdomscentrum som hoppat av gymnasiet och behövde något att göra. Det arbetade jag helt ideellt med i drygt ett år.

Just den altruistiska delen hann jag inte med under förra våren, men jag sökte jobb som kontaktperson hos en närliggande kommun till Umeå. En kontaktperson är en sådan som följer med och gör roliga saker, ser på film eller bara pratar med ungdomar som har problem. Sådant jag gör vardagligen typ, fast med folk jag redan känner. Det vore ju även bra om man hjälpte folk som faktiskt har problem.

Fast fuck me sideways. Igår skulle jag ha haft ett möte med en handledare på den kommunen, men blev uppringd i tisdags. Meddelandet var att vi kanske skulle vänta tills rubrikerna har lagt sig. Anledningen? För att föräldrar till dessa ungdomar kanske skulle vända sig mot att någon – oavsett hur löjligt rättsfallet är – som utreds för brott umgås med deras barn.

Jag förstår dem ju. Givetvis. Föräldrar kan i allmänhet bete sig oerhört skumt, galet och konstigt. Fast att detta skulle vara konsekvensen för agerandet från Umeå IT-avdelnings sida, att ungdomar som behöver en kontaktperson riskerar bli utan? Ja, det undrar jag om de hade kalkylerat.

För min del så överlever jag fortfarande rent ekonomiskt, men något socialt konstruktivt verkar svårt att utföra. Men jag är int’ bitter. Det är ju inte jag som drabbas negativt. Ursäkta min egoism.

4 thoughts on “Den praktiska konsekvensen av falska misstankar”

Leave a Reply to Isak Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *