Är en stad någonsin lagom?

Ett av mina favoritord är “lagom”. “Lagom” är välbeskrivande, om än beroende av tolkning, kunskap och sunt förnuft. Det är inte för mycket eller för lite, utan lagom – utan att vara otillräckligt eller överflödigt. Anledningen till att många system och strävanden går åt fanders är att man suktar efter för mycket – man vet inte när lagom är.

Det är i det ljuset jag läser Anders Ågrens tankar om ett växande Umeå. 114000 invånare vid årsskiftet, coolt. Umeå är fortfarande på en sund och förnuftig skala och har utrymme att växa ännu lite till. Frågan är dock när vi slutar vara det Umeå nuvarande generationer känner till. Hur mycket till kan vi växa? Inte bara hållbarhetsmässigt, utan även för att slippa gå samma väg som 08:orna man skämtar om så fort det kommer på tal.

Jag tror väl förövrigt inte att en politisk växling i fullmäktige skulle innebära större engagemang för att driva på växkraften i Umeå – det finns redan vad jag uppfattat en majoritet (S&M) där som tycker att vi ska bli/vara störst, bäst och vackrast. 200000 vid 2050 känns ju lite väl mycket aids i hjärnan till exempel. Fast att byta stolsits emellanåt är nyttigt, så ur den aspekten förstår jag Ågren till fullo.

Det är som sagt bra att Umeå fortsätter växa.

Anders Ågren

…fast varför? Vad drar Umeå i sig för nytta av det – än mer dess invånare? Precis som att jag slutar äta när jag är mätt så borde man väl kunna mätta en by eller stad. Om det sedan sker vid 150′, 200′ eller 500000 vet jag ej, men därikring skulle jag gissa att den övre gränsen ligger för vad som är hälsosamt.

Det handlar inte om konservatism, jag är bara negativt inställd till bloat. Bloata inte städer bara för att ha något att göra (eller få mer att bestämma över), please.

Update 2009–10-23 12:05:

Anders Ågren gav svar på tal genom att referera till ett tidigare skrivet blogginlägg. Jag valde kommentera det i ett separat inlägg här på bloggen.

4 thoughts on “Är en stad någonsin lagom?”

  1. Pingback: MMN-o
  2. Personligen tycker jag att det är tveksamt att över huvud taget ha åsikter om olika städers tillväxt och avtagande. Ge människor frihet att bo var det vill. Låt den som har nytta av befolkningstillväxt sträva efter det med sänkta skatter, reklamkampanjer (då tänker jag mest på “Umeå. Mer blindporr” som någon med kommunala pengar klottrat öst på stan) och jippon. Tids nog uppnås jämvikten då det slutar löna sig att locka.

  3. Jag är väl mest skeptisk till funderingarna kring att behöva växa för att betraktas som framgångsrikt.

    Men som du säger, låt folk bo var det vill. Nog finns det väl folk som väljer att inte bo i storstaden i förhoppningen om att stadsklimatet inte kommer att utvecklas åt samma håll som storstäder brukar? Ju fler man lockar till en stad desto mer problem uppstår i förhållande till befolkningsmängden – när man kommer över en viss gräns åtminstone.

    Jag förstår dock problematiken med att saker och ting stagnerar. Mycket intresse tappas för att investera i staden, om den inte strävar efter att växa, växa, växa. Men vad händer när man börjar närma sig befolkningsgränser i regionen/landet/världen? När ska dessa frågor om statisk statistik behandlas, så att säga?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *