I fucked the pope and he liked it

Jag stötte på the creator of awesome gay eurotechno idag på Umeå Pride. Fick tips att youtuba på Common People of Umeå.

Finns det något bättre än remixmojs och grejer? Att det är eurotechno gör det ju inte sämre! I like your big gay ass, I really like it yes! Big gay ass!

[youtube wvL9XpXMYM4]

Att det sedan får mig att må dåligt i kropp och själ, det är helt irrelevant. Jag tar bara och botar mig själv med Common People of Umeås “I fucked the pope”. En parodi på Katy Perrys “I kissed a girl”:

[youtube FmrD41D8Ves]

Awesome.

8 thoughts on “I fucked the pope and he liked it”

  1. Jag ser fortfarande inte någon finess i sättet att framföra eventuell kritik på.

    Jag är ateist. För mig betyder det någonting! Men vänner jag har som är troende katoliker skulle säkert uppfatta framförandet som väldigt kränkande mot deras trosuppfattning.

    Att det förekommer övergrepp på körgossar i katolska kyrkan är fruktansvärt. Det måste göras någonting åt detta. Det måste beivras på hårdast möjliga sätt. Men den katolska religionen är inte “körgosseknullande”.

    Jag tycker själv att den katolska kyrkan är uppblåst och att en del ritualer är väldigt främmande. Men respekt för de många som ärligt tror på en gud och som gör detta i den katolska kyrkan gör att jag finner uttrycksättet främmande. Men så skulle jag aldrig sparka ned gamla, spotta krigsfångar i ansiktet eller våldta deras flickvänner heller.

    Man vill ju inte sänka sig till de vidrigas nivå…

  2. Shit!

    Var har du hittat det där gamla fotot på mig?!?

    Har du Skype så ska du få se på Musche!!!

    (P.S. Vi är på samma sida!)

  3. Käre Hans J.
    Jag är också ateist och jag tycker att påven behandlas långt mycket bättre än han förjänar. En religiös ledarfigur som uppmanar HIV-smittade människor i fattiga länder att INTE använda kondom förtjänar att brinna i helvetet. I brist på existensen av ovan nämnt varmt ställe så får vi nöja oss med att driva med honom.

    MVH / Eric

  4. Käre Eric,

    Jag trodde diskussionen i denna punkt var över. Men ok. Jag tyckte alltså inte att det var “att driva med honom”. Jag tvingas för att fortsätta diskussionen att argumentera ur en troendes synvinkel.

    Du skriver att påven på grund av sitt handlande förtjänar att brinna i helvetet. Svaret är nog: Hur vet vi att det inte är exakt det som Herren har i beredskap för honom… Det minsta vi kan säga är nog att det verkar som om påven håller ju på att spara ihop.

    Det som kan åstadkommas är ungefär att de redan frälsta (de som ser på övergreppen som skett av katolska präster samt uppmaningar och handlingar även av påven som vämjeliga och frånstötande) jublar över “fräna och saftiga” uttryck medan de som är katoliker kommer att stötas bort av detta sätt att framföra “kritik” på (personligen tror jag bara att det är en “häftig grej” som framförs mellan rapningarna och spyorna – det är ju fest?).

    Det som åstadkoms är alltså att fortsatt samtal försvåras. Detta är väl ändå motsatsen till vad som behöver åstadkommas?

    Vi vill väl att kritik ska träffa i hjärtat och då måste både skjortan och jackan vara av!

  5. Bäste Hans J.
    Diskussion och argument grundade i logik och vetenskapligt bevisade fakta väger dessvärre alldeles för lätt mot sinnen som redan lärt att anstränga sig för att anpassa världsbild efter ideologi istället för tvärtom. De argument och metoder som övertygar den rådville agnostikern är verkningslösa mot någon som redan blivit “frälst” från allt vad kritiskt tänkade heter. Detta problem kräver alternativa angreppsvinklar.

    Om vi inte längre kan övertyga genom rationell diskussion, hur gör vi då? Jo; vi får ta till lite mer emotionellt baserade grepp. “Fulspel” om man så önskar kalla det.

    Genom satir (även billig, lågtravande sådan) så lyckas vi förlöjliga själva idén om den religiösa ledaren och samtidigt förarga många av den religiösa rörelsens lojala (läs ‘hjärntvättade’) anhängare. Vad åstadkommer då detta som inte sansad diskussion gör? Jo; emedan de flesta av de förargade lojala anhängarna (vi kan kalla dem ‘fundamentalister’) kommer att avfärda detta som ännu enbart en i raden av många ogudaktiga hädelser så kommer någon liten procent av dem att fråga sig själva just VARFÖR de förargats över denna billiga satir. Att gå omkring och vara arg hela tiden rimmar ju i längden illa med ett sunt sinne och förr eller senare kommer även den värsta mistantrop inse att denne huvudsakligen skadar sin egen tillvaro genom att ständigt dränka sig själv i ilska. Från denna fundering är inte steget långt till att tillförskansa sig ett mått av självironi, om inte annat så enbart i psykologiskt självförsvar. Det jag kan distansera mig ifrån och skratta åt behöver jag inte längre förarga mig över. Likt många andra av våra vanligare beteenden så är det en mycket effektiv metod att rationalisera en omvärld som rimmar illa med de egna idealen. Det finns ju definitivt ett antal religiösa människor som besitter självironi och självdistans och vad de allra flesta av dem brukar ha gemensamt är att de inte brukar vara de första att tillräknas gruppen ‘fundamentalister’. Låt oss för argumentets skull anta litet av ett kausalt samband här.

    Okej, antag att denna långsökta hypotes stämmer och att några av dessa religiösa fundamentalister lär sig ett mått av självironi, vari ligger då vinsten? Jo; när en sedan tidigare “frälst” person lärt sig att åsidosätta “den absoluta sanningen” (om så bara för ett ögonblick, om så bara för att kunna skratta med eller åt någonting som annanrs skulle framkallat ilska och kränkningens avsky) så har denne person också lärt sig att åsidosätta de tankemönster som följer med “den absoluta sanningen” och skyddar denna “sanning” från logikens ondskefulla hädelse. En psykologisk försvarsmekanism används för att luckra upp ett annars oemottagligt sinne.

    Nu ÄR rationella, faktabaserade argument helt plötsligt verksamma.

    Sammanfatningsvis; hur får vi våra argument grundade i det sunda förnuftet att gå fram när fundamentalisterna vägrar ta dem till sig? Vi lär fundamentalisterna självdistans.
    Hur lär man en fundamentalist självdistans? Satir. (Och eftersom det är fundamentalister vi talar om så handlar det om kvantitet framför kvalitet…)
    Vad händer i värsta fall om detta enbart är en exercis i ordbajseri och pseudoargument vilandes på logik av kokt spaghetti och alltså inte alls fungerar? Underhållande satir för alla oss hädare. :)

    MVH / Eric

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *