Hans Wallmark och paketpolitik på två stolar

Jag läser i skandalpressen några dagar sent om hur Hans Wallmark (m) reagerar på Piratpartiets medlemstillskott. Kritiken lyder “medlemskap är ju gratis” i princip – som att politiskt engagemang borde kosta pengar.

Det är inte av anledningen att “det är gratis” eller “vem som helst kan” som man bör kritisera Piratpartiets rekordökning i medlemsantal. Det handlar om att vi kommer att ha problem att hålla igång alla. Inför riksdagsvalet kommer vi att få ett kännbart bortfall, även om vi behåller en stor andel av våra nya medlemmar. Media kommer att vinkla det mot oss, det känner jag på mig.

Vi kanske har vuxit för fort är frågan. Varför och hur vi har vuxit är självklart. En ny politisk målgrupp med en tillgänglighet som heter duga!

Men tillbaka till Hans Wallmark. Jag tar honom som exempel nu för att han verkar vara ett gott exempel på vad jag ogillar hos politiker idag. Dels talar han nedlåtande om öppna, välkomnande politiska strukturer, dels verkar han inte bry sig om vikten i sina politiska uppdrag. (say what? jo, läs vidare)

Hans Wallmark, och jag får ursäkta att jag använder honom som exempel, är idag riksdagsledamot. Han är vald att följa med i Sveriges utveckling och rösta i frågor som bestämmer vårt lands framtid. Samtidigt kandiderar han till EU-parlamentet.

Han vill sitta på två krävande, omvärldsbevakande poster samtidigt. Under minst ett år, fram tills nästa val. Vad händer med demokratin när makthavande personer får fler uppdrag än de räknas kunna ta hand om? Kan han inte koncentrera sig på riksdagen när det är dit han blivit vald?

Hur ska man kunna föra politik om man behöver vara i Stockholm och Bryssel på samma gång – i både kropp och sinne? Lika bra grävande arbete och diskussioner som exempelvis Erik Josefsson driver tror jag inte man kan vänta sig från någon som gör à la Hans Wallmark.

Finns det fler politiker som vill sitta på dubbla poster? Vad har de för försvar till detta? Ett uppdrag i taget, vad fan, det här är samhällets framtid vi snackar om.

En sak vore det kanske om man faktiskt hade en fokuserad agenda, men det har ju inte paketpartierna. Paketpolitik i två vitt skilda arenor vågar jag inte lita på att en person klarar av samtidigt.

PS. För att klargöra är detta en moralisk fråga i mitt tycke. Huruvida man t.ex. bör säga upp sitt folkvalda uppdrag för ett andra dito där man har mindre inflytande bör diskuteras.

5 thoughts on “Hans Wallmark och paketpolitik på två stolar”

  1. Öhh, om han kommer in i EU-parlamentet så avgår han väl ur riksdagen och nästa M-person i hans valkrets får platsen i stället?

  2. Men är det fortfarande rätt att avsäga sitt förtroendeuppdrag i riksdagen? Han sitter ju rätt högt upp på M-listan, nummer 5.
    Okej om han hade varit lägre och åkt in på personval, då hade det ju varit väljarnas val. Men nu är det sannolikt att han åker till EU även om hans förtroende från 2006 räknar honom till riksdagen.

  3. Menar du moraliskt eller juridiskt rätt? Självklart måste man få avgå som riksdagsman oavsett vilkan plats man hade på listan. Man kan tycka att det är fel mot väljarna eller partiet. Eller så tycker man inte det.

    Det är ju ingen som tycker att det är konstigt att förstanamnen på vinnande sidan hamnar i regeringen och därigenom måste lämna sina riksdagsplatser. Fast de är ju fortfarande kvar i sverigepolitiken, i allra högsta grad.

    Var det inte nåt av mp:s språkrör som fick jättemånga kryss i kommunalvalet för nåty decenium sen? Hur gjorde han?

  4. Moraliskt förstås. Det finns – och bör ej enligt mig – finnas en lag som reglerar detta. Man kan ju förstås under 4 år finna ett annat kall i livet än att sitta i en nationell riksdag och vilja gå över till EU.

    Så han får gärna göra vad han gör, men jag tycker det klingar lite fel med uppdragens natur i riksdag och EU.

    Det är förövrigt skillnad på kommun och riksdag, med tanke på inflytande, områdets spannvid och hur många arbetsuppgifter man har. Så Mp-kommun-grejen är lite annorlunda. :)

  5. Vill bara tillägga: det finns ingenting i nuvarande EU fördrag eller lagar som säger att man måste avgå från nationella ämbeten om man arbetar på EU nivå. Vad jag vet finns det ingen Svensk lag som bestämmer det heller.

    Det enda som regleras är EU Presidenten i Lissabonfördraget. Den får dock möjligheten att ha dubbla jobb om det är på EU nivå (vilket är varför endel förespråkar möjligheten till att Presidenten också blir Kommissionsordförande)

    Har för mig att det fanns en Brittiskt MEP som både var med i EP, Brittiska House of Lords samt hans bys lokala council (ska försöka hitta var jag läste det). Har ingen jäkla aning hur han klarade av alla uppdrag, troligtvis väldigt dåligt då våra svenska MEP knappt klarar 50% närvaro. Det säger det ganska mycket om hur dagens partier har en sådan oansvarig syn på EP där man låter folk som inte närvarar, folk som har dubbla ämbeten och folk som slutat politiken men vill tillbaka (Junilistan är stereotypen) får alla Svenska sitsar i Europaparlamentet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *