Upphovsrätten och kommersialism (Del 1)

En viktig debatt som kommer att lyftas i framtiden om Piratpartiet är var man ska dra gränsen för “kommersiellt bruk”. Som vi alla, vid det här laget, borde veta så förespråkar Piratpartiet inte avskaffning av upphovsrätten. Piratpartiet förespråkar fri fildelning för icke-kommersiellt bruk. En slags kommersiell rätt består även i Piratpartiets principförespråkande, även om den bör begränsas nämnvärt. 70 år efter kreatörens död är bara fel, fel, fel. Piratpartiet tänker sig att snarare kring 5 år kommersiella rättigheter vore sunt, men det är diskuterbart.

Så var bör man dra gränsen för vad som är kommersiellt bruk? Jag hade sagt någonstans kring att man gör vinst, eller har till syfte att få en slags inkomst. Låt mig ta tre exempel som jag tror att alla kan vara överens om. Om någon har något att invända, var god säg till.

  • Laddar jag hem musik eller film och lyssnar på det har jag inget intresse av att tjäna pengar på det. Icke-kommersiellt.
  • Använder jag den nedladdade musiken i en filmproduktion som jag säljer vidare tjänar jag på det. Kommersiellt.
  • Producerar jag filmen för, säg, en skoluppgift skulle det vara utan vinstsyfte. Icke-kommersiellt.

Piratpartiet vill alltså att endast filmproduktionen ska otillåten i visst många år efter att ha släppts till publikum.

Men det finns mer komplexa situationer. Själv blev jag besviken och arg på den (för Umeå) lokala gratis-att-använda communityn Apberget.se [Apberget AB, 556689-0637] när deras användaravtal ändrades till att ge bolaget fulla bruksrättigheter av uppladdat text- och bildmaterial. Inklusive kommersiella rättigheter.

Så i Umeå finns ett praktexempel på hur en sida som Apberget.se – vilken erbjuder en gratis tjänst – kan (och bör) räknas till en kommersiell verksamhet. Faktum är att Apberget redan nyttjat denna rättighet till bl.a. att överlåta/sälja en bild till sitt moderbolag Västerbottens Kuriren (bara Norrlands största mediakoncern eller så). Bilden var av en brottsmisstänkt som på communityt laddat upp en bild av sig själv uppvisandes knivar han ägde.

Det är väldigt likt fallet med den prostituerade 22-åringen “Kristen”. Hennes bilder som var uppladdade till Myspace kopierades av Associated Press (världens största nyhets- och bildbyrå) och såldes vidare utan vidare. Kolla t.ex. DN-länken och se den intressanta bylinen “Myspace.com / Reuters”. Om sedan Myspace har motsvarande EULA som Apberget vet jag inte och anser vara högst irrelevant – AP gjorde helt enkelt fel. I kommersiellt syfte.

Det finns fler exempel på sidor som erbjuds gratis men är kommersiella. Alltså sådana som ej bör få använda t.ex. musik och bilder etc. för att locka besökare vilket genererar inkomst (genom reklam). Så nu kommer vi till piraternas eventuella svarta får – The Pirate Bay.

The Pirate Bay är högaktuella i den kommande rättegången som börjar 16 februari och är även troligen den enskilt starkaste anledningen att Ipred-lagen strax förmodligen drivs igenom av den svenska riksdagen. Ipred ämnar göra “förberedelse eller försök” till immaterialrättsintrång illegalt – vilket det inte är idag. Samt gör Ipred, om det bedrivs i “kommersiell skala”, att den åtalades tillgångar kan frysas.

Är The Pirate Bay illegala idag? Kommer de att vara illegala efter Ipred? Upprepas åtalet mot The Pirate Bay i stil med “ett nej är egentligen ett ja“? Jag ska försöka behandla dessa frågor senare i Del 2.

Ond bråd död.

4 thoughts on “Upphovsrätten och kommersialism (Del 1)”

  1. Men Apberget ägs ju rentav av ett mediabolag vars huvudsakliga intresse är att hitta saftiga bilder till sina scoops!

  2. Jag har bloggat om det här: Gränsen kommersiellt / icke-kommersiellt.

    Den upphovsrättslagstiftning som vi har idag innehåller redan gränsen mellan vad som är “i förvärvssyfte” (alltså kommersiellt) och vad som inte är det. Det finns alltså redan en färdig praxis, och vi föreslår inga förändringar av de gällande reglerna på den här punkten. Såvitt jag vet ligger den gränsen ganska vettigt och rimligt.

    Skulle det framkomma att dagens praxis är olämplig på något sätt får vi ta ställning till om vi behöver förändra lagen när det gäller den här gränsdragningen, men jag har inte hört talas om några exempel på att gränsen skulle ligga helknasigt, så tills vidare utgår vi från att vi kan låta gränsen ligga kvar där den ligger.

    De tre exemplen du ger skulle bedömas precis som du skriver enligt den praxisen, så inga invändningar.

  3. Christian: Det intressanta med Ipred och även anledningen till att TPB åtalats har nog mycket att göra med missuppfattningen kring vad som bör räknas som kommersiellt.

    Det är tydligt enligt gängse praxis vad som är kommersiellt och icke-kommersiellt. Finns det dock någon allmän uppfattning om vad som bör räknas till kommersiell skala?

    Kommersiell skala är en benämning av icke-kommersiell verksamhet som på grund av dess storlek/utbreddhet bör betraktas kommersiell enligt den (troligen) kommande lagstiftningen. Det står i Ipred-propositionen lite närmare hur det bör tolkas – och jag är övertygad om att TPB kommer att falla in under den beskrivningen. Sida 132-133 har en kortfattad version av hur propositionsförfattarna tolkar direktivets ingress.

    Så det jag vill klargöra är en (min) uppfattning om “kommersiell skala” och dess vara/icke vara. Input är högst välkommen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *