Varför Ipred-ogillande artister inte hittas på TPB

Jag medger att jag personligen brukar kunna gå ganska hårt ut med fynd och aha-upplevelser och dylikt. Att känna att man funnit något tydligt, konklusivt och uppenbarande är en härlig känsla. Fast jag har blivit bättre (men inte bäst såklart) på att objektivt analysera mina upptäckter. Därför blir jag lite besviken när andra inte sneglar en sista gång med sitt kritiska öga på det de avslöjar för världen.

Senast är det en skribent på Helsingborgs Dagblad vars ingress till ett superavslöjande lyder såhär:

Jenny Maria Nilsson ger sig in i Ipred-debatten och frågar sig hur det kan komma sig att de artister som förespråkar fildelning inte förekommer på The Pirate Bay – medan artisterna som är mot fildelning förekommer flitigt.

Kritiken gäller insändaren “Ingen piratjakt i våra artistnamn!” som i sig är ett svar på “Politikerna måste våga stå upp mot piraterna”. Jenny Maria Nilsson menar att de som skrev under pro-Ipred-insändaren fildelas mer på The Pirate Bay än de som skrev under insändaren kontra-Ipred.

Vilken märklig ironi – ”Ja till IPRED”-förespråkarna, som inte vill förekomma på The Pirate Bay, gör det i stor mängd medan de nya kreatörerna från ”Ingen piratjakt i våra artistnamn”, som vill vara tillgängliga för nedladdning via The Pirate Bay, inte gör det alls.

Det finns tre grundläggande bekymmer i Jenny Maria Nilssons tankegångar vilka renderar hennes inlägg mycket kraftlöst:

  1. De som signerade pro-Ipred är redan väletablerade. Inte bara i bemärkelsen “veteraner”, “folkkära” eller “storsäljare”. Snarare menar jag att de har ett fördelaktigt, riktat stöd från den industri som kontrollerar marknaden. Skivindustrin (4 bolag) kontrollerar, i Sverige m.h.a Stim, musikmarknaden och bestämmer vilka artister som ska spelas i t.ex. radio och tv. Den som spelas mer i radio och tv får mer publicitet och fildelas således av fler.
    Sedan har ju någon som producerat sedan 2000-talet betydligt färre verk att lista än någon som hållit på sedan 80-talet.
  2. Metoden som Jenny Maria Nilsson använt sig av är dessutom högst tvivelaktig. Givet att hon valt liknande typer av verk (musik/film), men hon har ju totalt missat att väldigt många idag använder pseudonym (eller “nick” som det då heter!). Du hittar artisten “Per Gessle” om du söker på Per Gessle, men du hittar inte artisten “Timbuktu” om du söker på “Jason Diakité”.
  3. Sist men absolut inte minst: Man behöver inte använda just The Pirate Bay om man redan anammat tekniken. Därför hittar man inte många av kreatörerna som skrev under. (fler länkar ids jag inte googla fram)

Vidare: Anklagelserna som Jenny Maria Nilsson gör mot Rick Falkvinge för att vara någon slags opportunistisk skitstövel som kommer att driva sina katastrofala övertygelser för långt tycker jag bara är skit.

3 thoughts on “Varför Ipred-ogillande artister inte hittas på TPB”

  1. Jag sökte aldrig på Timbuktu eftersom jag inte var medveten om att han skrivit under “Ingen piratjakt i våra namn”

  2. Hans namn var inte med i listan när jag skummade igenom. Det var dock inte därför jag nämnde honom.

    Poängen var att inte ens en så välkänd artist hittas på TPB med sitt riktiga namn. Undertecknarna på listan kan ha samma “problem” om de använder pseudonym. Detta problem analyserade du aldrig i den förhastade slutsatsen att “fildelade artister ogillar fildelning mer än vad oönskade småartister gör”.

    Lisa Miskovsky är t.ex. ett artistnamn samtidigt som hennes riktiga namn. Därför hittas hon på TPB när man söker på det. Detsamma gäller Per Gessle, Eva Dahlgren och Jill Johnson – de enda musikaliska artister (där jämförandet går att utföra) jag känner igen på listan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *