Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.

2 thoughts on “Jag anar patentdebatt”

  1. Vet inte vart du vill komma med blogginlägget…

    “Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay. ”

    Håller med om den slutsatsen.

    “Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas. ”

    Modifierar man citat efter eget tycke kan man komma vart som helst. Man kan nog konstatera att författarna inte diskuterar ipred över huvud taget. Däremot verkar författarna vilja att man tar i med hårdhandskar BÅDE för att skydda svenska patentinnehavare och för att sätta dit folk som piratkopierar.

    Ditt resonemang verkar bygga på att det skulle finnas någon likhet mellan “småfolk” som piratkopierar och “småfolk” som har patent. Själv ser jag ingen likhet alls.

    Slutligen, vad är problemet med korslicensiering? Om företagen inte korslicensierade skulle patenten ändå finnas där i händerna på någon av parterna. Det skulle alltså inte bli lättare (än idag) för små uppfinnare att ta sig in på området.

  2. Så bra att jag fick chans att klargöra detta. Jag ville inte göra inlägget alltför långt.

    Erik: Min tes är att principiellt om de står för vad som skrivs i artikeln och bara byter ämnet så gäller deras argument för piraternas sak.

    Huruvida de sedan växlar principer beroende på situation (patent, fildelning) – eller för den delen kanske borde betraktas som vitt skilda individer vilka skrivit under en debattartikel som behöver passa samtligas övertygelser – är något man inte borde lägga alltför mycket vikt i just nu.

    Syftet med mitt inlägg var huvudsakligen att visa på likheterna i debatterna och att samma argument “för IPR” i en situation bör kunna betraktas som argument “mot” IPR i en annan situation. Det blir så när båda sidor använder samma argumentation.

    Problemet med korslicensiering att det är invecklat och uteslutande av småföretagarna de vill försvara. Patent idag utan intrångsrisk är så gott som omöjligt – och “kanske ett intrång” är det enda som krävs för en orättvis rättsprocess.
    Därför är korslicensiering en haltande lösning på ett problem som skapas genom idémonopol – aka patent.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *