Holmlund och Ågren om knarksprutor

Det är ändå rätt kul att sitta och läsa politikernas vackra ord om förebyggandet av knarkande och relaterade problem.

Nu handlar egentligen diskussionen som jag förstått det om att inte ge ut gratis sprutor för att det inte har en bevisad förebyggande effekt av spridning mot HIV.

Holmlund skriver följande:

För att förhindra och stoppa knarket behövs både förebyggande åtgärder och hjälp för att knarkarna ska ta sig ut träsket. Då behövs nog hårda krav på knarkarna och på personalen som jobbar med detta, hela sjukvårdsapparaten och de behandlinsplatser som finns, mindre dalt som en drabbad moder sa till mig efter radiointervjun. Det behövs också en polis och en tull som tar krafttag mot leverantörer av knarket och att leverantörerna runt om i världen straffas ordentligt när de åker dit.

Ågren skriver följande:

Vi moderater vill inte öppna för fria sprutor till narkomaner i Umeå. Men uppenbarligen ska socialnämnden nu ta upp det i höst, trots att ordföranden Eva Andersson (s) tydligt stängde dörren när vi diskuterade frågan i fullmäktige.
Umeå ska inte kapitulera inför drogerna utan istället måste vi anstränga oss hårdare för att hjälpa människor ur sitt missbruk. Narkomanerna behöver vård, inte fria sprutor! Umeå ska inte bli en plats där fria sprutor delas ut till narkomaner.

Min fråga till båda dessa politiker, samt alla andra som är mot gratis sprutor, varför de är så fastlåsta vid sina stackars principer.

Fair enough om det inte är bevisat att gratis sprutor hindrar spridningen av blodöverförbara sjukdomar. Det handlar inte om detta tycker jag dock. Vad jag anser att det borde handla om är att man ser möjligheten att informera vid uthämtning och liknande om t.ex. metoder och hjälpcenter där man kan få hjälp att avbryta sitt beteende.

För ingen politiker hade väl tänkt att man ska få sprutorna via postorder, right? Någon gång måste man hämta ut dem och då borde man underrättas om hur man kan få hjälp till att sluta.

Detta är även ett ganska bra sätt att ha bättre koll på hur utbrett det är i kommunen. Hur många sprutor hämtas ut t.ex?

Nej, jag tror definitivt inte att gratis sprutor till injicerande narkomaner kommer att vara uppmuntrande. Jag skulle nog gissa att en majoritet inte skulle hämta ut sprutor heller egentligen, men det kan fortfarande ge en fingervisning på antalet.

Och i vilket fall finns _möjligheten_ att det räddar någon från HIV eller t.ex. någon hepatitvariant – till ett väldigt lågt pris. (för hur mycket kostar egentligen sprutorna?)

Viktigast är nog möjligheten att kunna få kontakt med narkomanerna på något vis i alla fall, istället för att gå och gissa mörkertal och hoppas att någon åker fast och blir tvångsvårdad.

One thought on “Holmlund och Ågren om knarksprutor”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *