Släng inte pengar i Copyrightsjön, Umeå kommun!

Publicerat i Västerbottens Kuriren 2012-09-14 på Ordet Fritt

Umeå kommun satsar 2 miljoner kronor på Festival 2014, som de kallar “open source” (öppen källkod). Vad festivalen har att göra med öppen källkod att göra är dock inte särskilt klart: Det enda som görs kollaborativt är insamlingen av pengar.

Festivalens “källkod”, det som bygger upp festivalen, är enligt alla planer hittills lika sluten som nästan vilken festival som helst. Upphovsrättsskyddat, inlåst och otillåtet (även om ingen bryr sig) att filma med mobilkameran och ladda upp på nätet.

Är det våra gemensamma medel i form av kommunens och “crowdens” pengar, bör inte då resultatet vara fritt för alla att sprida, remixa och bygga vidare på? Släng inte pengar i copyrightsjön och investera istället i ett kulturarv som faktiskt tillåter att vi bevarar det!

Informationstillgänglighet bör absolut vara en ledstjärna för en kulturhuvudstads investeringar. Kanske är det inte för sent? Annars är ju 2014 också ett valår, vill jag minnas, där Piratpartiet Umeå ställer upp för ett fritt framtida kulturliv!

Mikael Nordfeldth
Ung Pirat Umeå

open source. orly?

VF förlorar presstödet! Vem rapporterar?

Jag är förvånad över hur Västerbottens Kuriren och Västerbottens Folkblad inte kan ha som toppnyhet på webben att den sistnämnde tappar pressstöd som följd av att VK köpte VF.

Förvisso är beslutet helt förståeligt, att presstödsnämnden inte godkänner detta nära samarbete, men man måste väl informera sina (nät)läsare om vilka klavertramp man själv tar? Västerbottens Kuriren, vars huvudbolag alltså äger VF och således är orsaken till det förlorade stödet, verkar inte ha skrivit en enda rad i dagens tidning har en liten artikel undantryckt någonstans i mitten av tidningen.

De enda som rapporterat om det faktiska beslutet just nu är SR P4 Västerbotten (t.e.x Norran har bara skrivit om förvarningen). Tydligen är det bara en förvarning(?) än så länge. Dvs, Presstödsnämnden ska ha ytterligare ett möte i februari med detta på dagordningen. Jag uppfattade det först som att man beslutat – men det verkar endast vara preliminärt.

I vart fall är lösningen på dilemmat enligt Daniel Nordström, superseriös chefredaktör på VF, att de ska “avgränsa tydligare”. Det innebär bland annat att “flytta i lokalen så vi hamnar i en egen del”, säger Daniel Nordström till Norran. Jo. För det löser ju problemet. Att VF-redaktionen inhyses i regionens största tidning VKs lokaler, ägs av densamma och dessutom delar en massa material sinsemellan är väl orsaken till tveksamheterna ö.h.t?

Daniel Nordström, som jag i övrigt respekterar, har skrivit ett inlägg om det på sin redaktörsblogg. Där fanns även de länkar som jag haft svårt att hitta via webbesöken. Det kan kortfattat sägas att bekymren inte kommer från VF-redaktionen i sig utan snarare samarbetet – oavsett vilken anledning man haft till att inleda detta.

Syftet med presstödet är att främja mångfald och konkurrens inom dagspressen. Sedan de köptes upp finns inga skäl att ge stöd till Västerbottens Folkblad längre, då deras organisatoriska bihangmodell inte bidrar till en mångfald. Det låter jag vara min slutkläm.

VK skriver om bedrägeri-utredningen

Nu har Sven Björkland skrivit en artikel i Västerbottens Kuriren om de rättsliga turerna kring Mifare-korten som SMS-biljetterna till bussarna i Umeå/Västerbotten/Norrland. SVT rapporterade också [01:55] om detta på morgonen. “Otack är världens lön” tror jag stämmer rätt ofta, à la SR P4 Västerbotten.

Det bästa jag kan göra i detta tillfälle är att länka min debattartikel som jag inte tror publicerades när jag skrev den i våras: Fri mjukvara hade löst busskortproblemen.

Vad jag lärt mig sedan dess är att Sverige numera har ett ramavtal för öppna programvaror som åtminstone samtliga landsting och Umeå kommun kan nyttja. Eftersom de som äger Länstrafiken i Västerbotten är Västerbottens landsting samt kommunerna i länet kan detta lämpa sig ganska väl.

Sedan är frågan hur mycket de lagt ut för själva utrustningen – själv har jag hört groteska summor. Jag kan dock personligen konstatera att c:a 1000kr/buss är det absolut maximala jag hade lagt ut för hårdvaran. Om det på något udda vänster kostat mer än så per buss är det inget mer än att kasta skattemedel i sjön.

Den bästa lösningen för kommun och landsting är den utan dyra konsulter, extrem administration, sjukliga kontrollbehov etc. etc. Ung Pirat kommer sannolikt att föreslå nolltaxa i kollektivtrafiken och väva in detta i sitt politiska arbete efter den politiska kongressen i Norrköping 3-4 december.

Anonymitet viktigare än kontroll

Debatten om “näthat”, kommentarer och tidningsartiklar på internet har blossat upp rejält. Det pratas om förtal hit och rasism dit, påhoppningar och hånande. Precis som i skolan och på arbetsplatser alltså, jämte allting bra som följer av att tillåta öppen kommunikation.

Rädsla väcks förstås hos den ovane när den läser kommentaren “judesamen slår till igen” följt av en generisk invandrarkritisk debatt. Trots att inlägget skrivits och bemötts tusen gånger om diskuteras det nu om inte “motortomten64″ med flera borde fråntas lekplatsen i nättidningars kommentarsfält. Självklart finns ingen skyldighet att förmedla alla tredjeparters harranger till sina läsare – varpå ett slags spamfilter behöver användas. Eller ska man rentav kräva ID-handling till varje kommentar?

Internets öppna och fria natur.

De sidor som väljer att kräva ID har missat något viktigt med internet och samhällets öppna och fria natur. Det är i sin grund kommunikativt, precis som att man inte begär ID-handling när man inleder en bekantskap utan istället bygger upp ett förtroende. Läsare som känner sig hemma återkommer, bidrar och skapar ett mervärde.

Internets historik lär oss att den mest öppna och fria lösningen är den som lyckas bäst. Nättidningar som inte tillåter pseudonym kommentering kommer att försvinna – en “väktarvägg” avskräcker besökare precis som “betalväggar” gör.

Anonymitet är dessutom mycket viktigt. Bara senaste året har den slagit stora slag för demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet. Inte bara i Nordafrika och Mellanöstern, där anonymitet hållit dissidenter vid liv, utan även för organisationer som Wikileaks.

Värdet i anonymitet är varför Piratpartiet principtroget kämpar vidare för ett fritt och öppet samhälle. Dagens debatt må handla om frispråkiga internettroll, men samma infrastruktur skyddar whistleblowers, hjälper människor att socialisera, sprider kultur och välter omkull diktaturer.

Riksdagspartierna avvecklar sakta det fria internet, genom allt från Trips till FRA och Ipred. Om nu även media, “den tredje statsmakten”, ska gå samma väg är det hög tid att stå emot. Även om några högljudda rötägg ibland överröstar den konstruktiva diskussionen får vi inte glömma att det är vår, allas, yttrande- och åsiktsfrihet som står på spel!

Risken finns att de öppna debattutrymmena minskar i antal. Det är fyra år mellan Sveriges anonyma riksdagsval – men vad händer med diskussionen däremellan, med idéer och debatter, när ingen längre kan yttra sig anonymt?

Publicerat under Ordet Fritt i Västerbottens Kuriren 2011-09-07

Övervakning utan skyltar (forts.)

Åtminstone en av bussarna som har 7 övervakningskameror, dvs de som hade olaglig övervakning i över ett år, saknar skyltning. Nobina slarvar alltså inte bara på bussar med nyinstallerade kameror – de har inte ens gjort en översyn på sina tidigare installationer.

Buss 6911, ledbuss i Umeå. Kameror: 7. Skyltar: 0.

Västerbottens Kurirens skribent Bertholof Brännström har förövrigt skrivit om felaktigheterna i den första bussen som upptäcktes sakna skyltning. Nobinas trafikchef har ej gått att nås:

Nobina bör ej få tillåtelse till mer övervakning

Västerbottens Kuriren 2011-05-04

 

Nobina, de som kör bussarna i Umeå, har ansökt om att få kameraövervaka fler bussar. De vill öka från kameror i 16 ledbussar till 26 ledbussar och 25 normalbussar. Detta är alltså en ökning från 16 till 51 övervakade bussar. Västerbottens Kuriren publicerade notisen här till höger 2011-05-04.

Idag gäller alltså tillståndet endast för 16 bussar , inte kameror (som notisen antyder). Ansökan ifråga noterar också att det är antalet bussar som det är frågan om. Följande skrev jag tidigare i vår:

[...] enligt dokumenten som finns hos Länsstyrelsen har detta tillstånd utökats till 16 ledbussar, men fortfarande 4 kameror per buss, med obligatorisk skyltning att övervakning sker

Frågan är då varför, förstås. Det har ju aldrig någonsin varit ett omfattande problem med förstörelse på bussarna i Umeå kommun. Rånrisken är absolut minimal, dels historiskt och särskilt då man förskjutit den potentiella brottsligheten genom att det är “kontantfritt”. Och någon trygghet i att bli övervakad på ens resa till jobbet eller kompisarna ser jag inte.

Snarare ligger förklaringen i att de under minst 1-2 år (sedan de skaffade de nya bussarna?) övervakat resenärerna olagligt. De har förmodligen redan alla dessa kameror. Något jag personligen inte bara har anmält till Länsstyrelsen i Västerbotten utan även till polismyndigheten redan i början av mars 2011 (ärendenummer 2400-K4084-11)

Frågan är då varför kommunstyrelsens arbetsutskott i Umeå, enligt notisen, vill tillåta dessa “ytterligare” kameror, när företaget bevisligen inte ens brytt sig om lagen tidigare. Samt att de faktiskt har bussar där man använder uttrycket “trygghetskamera”. Ledamöterna i AU är följande politiker, tämligen högt uppsatta i partierna (som förmodligen inte hinner/ids sätta sig in i riktiga frågor) – kontakta dem gärna med din åsikt i ärendet:

Holmlund, Lennart (S), 070-5504785
Ågren, Anders (M), 070-3416764
Rönnmark, Marie-Louise (S), 070-6556484
Lindvall, Christer (S), 070-6389470
Spiric, Tamara (V), 070-2771989
Lövgren, Britt-Marie (FP), 070-2278777
Larsson, Mattias (C), 070-6821719

Åtminstone Marie-Louise Rönnmark har uttalat sig negativt till kameraövervakningen under ett tillfälle då jag besökte matsalen i stadshuset (efter CCOUs harmlösa snöborgsmålande). Hon påpekade bl.a. att stadshuset inte har någon kameraövervakning alls och hon tyckte det “var konstigt” med så många övervakningskameror som Nobina hade. Detta efter att Andreas Lundgren (S) vid tekniska nämnden, som var den jag besökte, hade påpekat att socialdemokraterna utgav sig under valrörelsen 2010 för att vara ett “integritetsvänligt parti”.

—-

Västerbottens Kuriren publicerade 2011-05-05 artikeln som förstasidestoff. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot, men jag tar väl och uppdaterar det någon gång då jag orkar stå still. Egentligen borde ju VK publicera allt på sin hemsida, men de har väl valt metoden med innehållslösa, pseudotidsbegränsade nätartiklar för att försöka behålla pappersimperiet:

“Trygghetskameror” – vad gör de för nytta?

Först ett irriterat meddelande till tidningar med hemsida: Publicera fullständiga, länkbara artiklar! Jag kan inte, med 2000-talets kommunikationsvägar, referera till en analog papperstidning. Särskilt inte om jag inte ens kom hem förrän ett par dagar efter den slängdes till återvinning. Västerbottens Kuriren har t.ex. tre artiklar på nätet som refererar till “torsdagens tidning” för en artikel om övervakningskameror. Mmm, tidlöst…

De ovan länkade artiklarna nämner antingen något intressant, något oanalyserat eller något meningslöst. Beroende på vilken du läser. Följande är i alla fall min sammanfattning av artiklarnas avsaknad av poäng och relevans:

  • Någon byggnad “har flest kameror” i Umeå. Detta jämförs på absolut antalnivå mot övriga byggnader, som t.ex. är mycket mindre. Jag vill ha måttet kamera/m² om det ska säga något.
  • Inte ens kamera/m² säger särskilt mycket då det finns olika syften och behov. T.ex. har Willys och Forex båda 16 övervakningskameror:
    • Forex som sysslar med renodlat pengahanterande har ganska berättigad övervakning.
    • Willys har ganska måttligt antal kameror motsvarande nödvändighet (men var är dessa placerade?).
    • ICA Maxi har 10 gånger fler kameror (162st) trots rimligen lägre stöld/rånrisk än Willys (Strömpilen vs. tillgänglighet etc.).
  • Av 1700 kameror sparas inspelningarna från närmare 2/3 av dessa.
  • Bussarnas kameraövervakning, 3-7st kameror per buss, nämns inte alls.
  • Stadshuset har inte en enda övervakningskamera. Lennart Holmlund (s), kommunstyrelsens ordförande, säger att “vi strävar efter att ha så stor öppenhet som möjligt”. Noteras bör även denna mans uttalande om övervakningskameror på Umeås torg som ett “nödvändigt ont”.

Låt mig fokusera på kameraövervakningens effektivitet. Till detta tar jag som primärt exempel bussarna i Umeå. Nobina, bussbolaget i Umeå, ansvarar över bussarna med tillhörande installerade kameror. Jag har tidigare rapporterat att de kan ha överskridit sitt tillstånd, varefter jag t.o.m. blivit meddelad om ytterligare en kamera på åtminstone en del dubbelbussar. Argumentationen är att “hindra förstörelse”, vilket enligt bolagen varit omfattande. Särskilt i utrymmen chauffören inte kan överblicka. Materialet får dock endast granskas om något särskilt allvarligt inträffat.

Välkommen ombord, här har du en kamera mitt i nyllet!

Förvisso rymmer Sveriges lag om allmän kameraövervakning endast straff som ger fängelse i upp till 1 år. Det är alltså världens grövsta företeelse att övervaka felaktigt, ur juridisk synpunkt. Konstigt nog lägre än straffskalan för t.ex. fildelning, där straffet kan bli fängelse i upp till två år. Det är väl dock inget annat än ett tydligt tecken på hur svensk lagstiftning prioriterar en döende teknikålders önskemål från industrins bolag hellre än medborgarens rätt till skyddat privatliv.

Mitt inlägg ämnar alltså diskutera utvecklingen i dagens samhälle där man verkar betrakta kameraövervakning som en lösning mot brottslig verksamhet. Det är lätt, antar jag, att uppleva en skillnad på kameraövervakade områden med en på kort sikt minskad brottslighet. Nyckelorden är dock på kort sikt eftersom undersökningar, även långt tillbaka, har visat att övervakningskameror i t.ex. London (där de sitter i praktiskt taget samtliga gatuhörn) lider av mycket låg effektivitet:

[...] a study of London’s widespread use of CCTV cameras, found that for every 1,000 cameras installed, only one crime has been solved. [...] The report found that CCTV cameras were used to catch just 8 out of 269 suspected robbers.

En oerhört dålig “return of investment” som man säger i affärsvärlden. Tänk ifall resurser, tid och engagemang lades på vanligt, hederligt polisarbete. Så frågan är var övervakningsivern kommer från. Folk kanske bara synar dessa undersökningar och tycker sig minsann märka en skillnad på minskad brottslighet – så låt oss betrakta en sådan världsuppfattning! Vad händer med brottsligheten om den upphör på grund av kameraövervakning? Jo – ser du – den byter plats.

Banksy's surveillance critical graffiti "One nation under CCTV"

Således försöker man med övervakningen snarare dölja symtomen än bota sjukdomen, så att säga. Kameraövervakningen kommer endast att förflytta den brottsliga verksamheten till en oövervakad plats – och när alla platser är övervakade övergår det i total ineffektivitet istället. För att faktiskt lösa brottslighetens dilemman behöver man gå till roten av problemet och istället förstå varför brott utförs. Utan den insikten kan man aldrig bygga ett samhälle med tillförlitlighet och förtroende.

Filosofin till varför kriminella handlingar utförs är oerhört fragmenterad. Allt från teorier om klass-skillnader till människans natur, genetisk betingning och miljöpåverkan dyker upp i sådana samtal. Ifall man synar dessa filosofier och granskar utvecklingen över tid och rum kan det nog snabbt dras slutsatser om människans avidentifiering och förlusten av en social roll i samhället. Brottslingar är ofta av någon anledning, innan sin kriminalitet, frånstötta eller utsatta i samhällets diverse hierarkier. Kriminalitet blir en lösning för att hitta sig själv – och med växande befolkningsmängd blir dessa grupperingar alltmer sofistikerade och självberättigande…

Och där lämnar jag snabbt ämnet innan det blir för mycket ordbajsande. Jag diskuterar det gärna, men inser att detta inlägg gör sig bättre i att fokusera på övervakningsamhällets orsak, verkan och fortsatta utveckling. Vilket är varför jag går över till min avslutande tes om den subliminala anpassningen och hur man enkelt vänjer sig med storebrors öga som vakar.

En effektiv metod att leda till “förståelse” och “acceptans” för horribla, påträngande och integritetsutmanande metoder för kontroll, att väcka rädsla eller förvränga vardagliga beteenden är att helt enkelt missbruka språket. “Newspeak”, nyspråk, är ett begrepp som myntades i en alltför ofta i konspirationsteorier refererad litteratur, nämligen 1984 av “George Orwell”. Det var inte riktigt samma lurendrejeri där som jag upplever idag, men samma medvetna missledande språkbruk återfinns idag.

Anledningen till utvecklingen mot alltfler kan jag inte tänka mig är något annat än att man ser på det som en “lösning”. För att sedan vifta bort folks oro med den resulterande konstanta övervakningen anspelar man på säkerhet och ofta rentav trygghet. Som att en individ skulle känna sig tryggare av att veta att det kan vara någon som sitter och tittar på när man petar snorkråkor, söker ett hörn för att gråta ut eller umgås med människor som orsakar så kallad klander genom association.

Argumenten för att slippa kameraövervakning är många. Ifall förespråkarna och övervakningsivrarna däremot förvränger överenskomna betydelser av ord, ja då blir det förstås lättare att samla stöd. För att återkoppla till bussarna så har en del av dem numera, istället för övervakningskamera, minst en monterad trygghetskamera:

"Trygghetskamera"? Nu får det vara nog. Ingen mer övervakningshysteri, tack!

Det här är inte okej. Som tur är finns det en aktiv opposition utanför maktens korridorer. Häromveckan lyckades en vän till mig, som dessutom är aktiv i Piratpartiet, väcka en rask medianotis om för många övervakningskameror vid Liljaskolan i Vännäs.

Missbruket av ordet hacker i media

Eftersom jag spontant lade märke till rubriken Pågående hackerattack mot vk.se så blir mitt inlägg rätt spontant också, även om det finns mycket på ämnet att orda om. Följande försökte jag skicka in som en kommentar till artikeln, men vet ej ännu om det faktiskt kom fram just på grund av överbelastningen.

Det är ju inte en hacker-attack ifall det bara handlar om ökad internettrafik.

DoS- eller DDoS-attack heter det då – och står för “[distributed] denial of service”. Vilket inte har något med hacking att göra.

Hacking är i grund och botten metoder/problemlösning – och DDoS har inget med något sådant att göra. Vänligen använd korrekt terminologi, typ “överbelastningsattack” eller så.

Mvh,
Mikael Nordfeldth
Umeå Hackerspace

Jag har även ringt redaktionen och noterat detta för Västerbottens Kuriren. Det känns i mina ögon fel att man spinner vidare på ett så missriktat bruk av ordet “hacker”. DDoS kan endast i undantagsfall ö.h.t. faktiskt användas som en metod för t.ex. säkerhetsanalys eller kringgående av hinder, vilket skälet sannolikt inte är i just denna attack. Det är snarare att jämföra med någon slags våldsam och högljudd fotbollshuligan – medan en hacker är någon som faktiskt tänker igenom en problemställning och försöker applicera en lösning.

Tidigare fall på senare tid av detta felaktiga ordval har varit vanliga gällande gruppen Anonymous som utfört överbelastningsattacker mot exempelvis Mastercard, Paypal och många andra för att protestera mot yttrandefrihetsattackerna som skett mot Wikileaks av majoriteten västländers regeringar. Anonymous utför en massa andra DDoS-attacker också, men även om man kan betrakta organisationerna de ger sig på som problem så är attackerna inte en lösning. Och därför är det inte hacking.

Notisen i sin helhet nedan:

Pågående hackerattack mot vk.se
Just nu är vk.se utsatt för någon form hacker-attack.

- Det är en jättestörning som gäller vk.se, folkbladet och apberget, berättar Anders Vännman, IT chef.
Attacken innebär att trafiken på sajten går trögt under perioder. Störningen är inte permanent, utan trafiken kommer och går.
- Vi har tagit kontakt med vår internetleverantör som undersöker hur man ska hantera situationen, säger Anders Vännman.

Publicerad: 24 mars 2011 kl 12.00

Norran, CC och Norrlandsparleyt

Skellefteåpiraterna har varit handlingskraftiga och styrt upp ett Norrlandsparley dit såväl piratpartister som allmänheten från hela landet är inbjudna. Intressantast av föredragen tror jag blir Anette Novak, chefredaktör på tidningen Norran.

Jag sitter på bussen dit just nu eftersom jag fick klart förra veckan att mitt schema tillät mig åka dit. Något som passade sig extra väl eftersom jag blivit inbjuden som talare.

Mikael Nordfeldth från Umeå som kommer att prata om den väldigt aktiva rörelsen kring fri kultur som finns i Umeå. Han har även lovat att pusha lite för att lokala medier ska använda mer CC-licensierat material.

Inriktningen jag kommer ha är upphovsrätten inom amatörkulturvärlden. Detta följt av hur media bör nyttja den – särskilt om alltmer kultur blir fritt licensierad.

Föredraget har sin utgångspunkt i Creative Commons, dagens syn på upphovsrätt och givetvis varför man behöver bry sig även som amatör. Jag kommer att avsluta med tips till pirater och sympatisörer hur man bäst odlar opinionen.

Holmlund bryter möjligen mot lagen

Yttrandefriheten är en av de viktigaste lagar, grundlagarna, vi har i Sverige. Politiker är diskuterbart de mäktigaste personerna i Sverige och bör således respektera lagboken, särskilt bestämmelser som är förutsättningar för demokrati. En högt uppsatt politiker, exempelvis demokratiskt valda kommunalråd, är en mycket utsatt position där man rimligen bör vara försiktig i hur man förhåller sig till exempelvis yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet.

Anders E. Björkman är en privatperson som, likt de många andra, inte vill flytta Umeås stadsbiblioteket till kajen. Förvisso finns det inget sådant beslut än, men Anders E. Björkman synar kraftigt Umeå kommuns agerande i ärendet och lyfter även kritik gentemot lokala medias tveksamma oengagemang i genomlysande och granskning av relationerna mellan Balticgruppen (ett kapitalstarkt, lokalt privat företag) och alla dess konstellationer. Det gäller såväl såväl lokala tidningsmedia (tidningen i singular) som kommunen, universitetet och förmodligen även övriga eventuella okända samarbeten/överenskommelser.

Förmodligen skulle den grävande journalisten inte hitta några egentliga olagligheter, däremot troligen en del lagliga oegentligheter, och lika förmodat upptäcka hur maktsfärerna glider om varandra som varma geléhallon i både formella och mindre formella sammanhang – kapital, konst, politik, medier, akademi – i en kantig tango, med emellanåt plats för fler än två i taget.

Nu senast har dock alltså Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå och ordförande i kommunstyrelsen, kritiserat Anders E. Björkman. Inget ont om det, mer än tillvägagångssättet. Lennart Holmlund sms:ade nämligen Anders E. Björkmans chef, trots att inlägget var skrivet som privatperson, och menar att Västerbottens Museum – där han jobbar som webbredaktör – minsann inte alls borde söka sponsring från Balticgruppen i framtiden. Vem han nu är att yttra detta kan man ju fundera över:

“Hej Ulrica. Jag läste den debattartikel som din webbredaktör skrev mot Baltic. Det är ju en person som haft flera sådana artiklar förut men nog är jag helt säker på att du och museet för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet. Jag vet ju att han skriver vad han vill som privatperson men han kan långt ifrån må bra med alla de insinuationer som fanns. Dessutom en massa fel, men det ansvaret ligger ju på VK som publicerar.”

Lennart Holmlunds SMS till Anders E. Björkmans chef

Ovan menar alltså Lennart Holmlund att en privatperson som yttrar sina åsikter skulle påverka möjligheterna för organisationen denne jobbar hos att få bidrag från ett privat företag där Lennart Holmlund själv inte har någon formell makt. Är det ett hot eller ej? Vidare publicerade Lennart Holmlund ett inlägg på sin blogg med mailkommunikation som skett mellan han och Anders E. Björkman. Hela det blogginlägget har jag lagrat i en backup-textfil, men det intressanta följer här nedan, smått redigerat för layoutens och kronologins skull:

>> On Feb 17, 2011, at 7:59 AM, Lennart Holmlund wrote:
>> Din artikel i VK kommenterade jag den 2 februari på min blogg och skrev att jag tog upp några av de sakfel du hade i den. Några hot om andras bidrag kan jag aldrig göra så det är enbart skitsnack, det är de kommunala bidragen vi hanterar i Umeå kommun.

> Från: “Anders E Björkman” <x@x.x>
> Datum: 20 februari 2011
> Vad jag däremot inte riktigt upptäcker i din blogg som du skrev med anledning av min artikel är de “lögner och falsarier” du påstår att jag kommer med. Jag tror att du läser mellan raderna och hittar sådant som inte finns där. Jag skulle vara ytterst tacksam om du ville peka ut de lögner och falsarier som du faktiskt hittar i min text, på själva raderna alltså och inte i mellanrummen. Detta bör ju naturligtvis också komma VK:s ansvarige utgivare till del.

On 20 feb 2011, at 20.10, Lennart Holmlund wrote:
> Jag har kommunicerat färdigt med dig, du får aldrig mer svar av mig.

Utöver att Lennart Holmlund inte säger något alls, allra minst pekar ut vilka felaktigheter som finns i artikeln (förutom eventuellt bastubadandet), så kan man tolka in att han faktiskt menade sms:et som ett gott råd till Västerbottens museum. Efterkonstruktion eller inte så antyder Holmlund att det snarare gäller kommunen i helhet och dess 2014-bidrag etc, som privata företag kanske avstår från att ge ifall de blir påhoppade av, på ett eller annat vis, kommunalt anställda. Fast det tror jag ärligt talat inte på, hur klumpigt uttryckt Holmlund än brukar vara.

Min absoluta tolkning är att han syftade direkt Balticgruppens bidrag (utöver det han medger själv, att det gäller kommunens bidrag) och önskade tysta ner Anders E. Björkman genom att rikta sitt hot mot dennes chef. Denna tolkning står jag för om inget omvälvande nytt uppdagas. Holmlunds agerande anser jag definitivt väcker första stycket i detta inlägg till minnes om hur en högt uppsatt politiker faktiskt bör respektera demokratiska grundläggande rättigheter men inte alltid gör:

[TF 3kap 4§ 2s] Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1347).

[...]

[TF 3kap 5§ 3s] För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Vem vågar kritisera ett politiskt agerande, särskilt som anställd i en politiskt styrd organisation, ifall politikernas högsta höns är beredd att hota om indraget stöd? En diskussion i kommentarsfältet har noterat att det mycket nyligen till tryckfrihetsförordningen överförda “repressalieförbudet” (citerat ovan) rimligen är vad man bör se närmre på. Min uppfattning är att meddelande om disciplinpåföljd i så fall skulle behöva innefatta den typ av hot kommunalrådet ifråga utövar mot en arbetsplats vars anställde uttrycker åsikter helt för egen maskin.

Anders Andersson hjälpte mig oerhört mycket i kommentarerna och länkade en lämpligare lagtext att referera till ovan. Tidigare citerade jag ett högmålsbrott, vilket jag medger var mycket långsökt. Mer juridisk erfarenhet, kompetens och diskussion behövs dock för att få en god uppfattning om eventuellt lagbrott.

PS. Är du emot flytten av Umeå stadsbibliotek till kajen? Aktivera dig!

PPS. Tidigare har Lennart Holmlund kommenterat Björkmans text på sin blogg, men utan att alls bemöta biblioteksflytten, kommentera blivande hyresavtals nackdelar och allra minst ge en djupare förståelse för den spontana bolagsbildningen mellan Umeå kommun och Balticgruppen för Kulturmötenas hus. Sedan saknade texten även Holmlunds karaktäristiska stav-, syftnings- och grammatikfel, så vem på info/PR-avdelningen skrev det åt honom?