Detta inlägg skrivs eftersom jag flera månader efter publiceringen hittar en frågeställning av Fritz-Anton Fritzson, doktorand i praktisk filosofi vid Lunds universitet, som kommenterar Oscar Swartz inlägg Kulturarbetare missförstår: Exemplarförsäljning död. Jag har inte läst några uppföljningar eller sett om Swartz svarat. Så det här är helt och hållet baserat på det enda jag läst av Fritzson.
Inlägget tar upp Swartz påstående att kulturentreprenörer måste anpassa sig till “den nya miljön”, att marknaden inte fungerar som för 10 år sedan längre. Fritzson invänder:
Om den nya miljön uppkommer via människors fria val på en fri marknad utan inslag av stöld och bedrägeri så håller jag fullständigt med honom. Men om “den nya miljön” är ett resultat av piratverksamhet så bör vi inte hålla med.
För det första så handlar det inte om stöld eller bedrägeri, det som sker på internet. Det som har förändrat marknaden är, som Swartz skrev, att “det digitala nätsamhället ställer oss inför fullkomligt nya utmaningar”. Hur kan man tjäna pengar när “varje 15-åring är en lika effektiv exemplarproducent som t.ex. världens alla CD-presserier tillsammans”?
För det andra tror jag inte Fritzson riktigt greppar vad den nya tekniken möjliggör. Det är förståeligt, koncepten är ganska abstrakta och man behöver en ryggmärgsvana för att verkligen kunna sätta sig in i resonemangen. Här är hur doktoranden i praktiskt filosofi resonerar med fler ord än tidigare (fetstil av mig):
Om jag förlorar mina kunder på grund av att en konkurrent börjar erbjuda lika bra produkter till ett bättre pris, eller bättre produkter till samma pris så kan jag inte klaga. Sådan är den fria marknaden, [...] Men om jag förlorar mina kunder på grund av bedrägeri, stöld eller liknande så har jag helt klart rätt att klaga. Att i det senare fallet komma och säga att jag måste anpassa mig efter “det nya läget” är ”to add insult to injury” som det heter.
Är det så svårt att förstå? Film, musik och allt annat digitaliserbart blir allt lättare att producera på amatörnivå för allt lägre budget. Vem som helst kan göra det – och samtidigt distribuera till miljontals människor på så gott som nolltid. På nolltid!
Det här innebär att alltefter tekniken börjar användas kommer vi att få en större och större legal gratismarknad. Anledningen till att forntida kulturentreprenörer inte kan leva på “sina” verk (dvs. t.ex. skivbolag dör) är för att den marknaden inte kan leva i konkurrens med gratis – laglig gratis.
Värt att notera är dock – som Oscar Swartz skrev men Fritzson inte uppfattade – handlar “gratis” om exemplarframställningen, inte att avsäga inkomster i samband med sin verksamhet. Swartz påpekar alternativa inkomstkällor – sådant folk alltid vill ha (live, t-shirt, kommersiella uppdrag). Även om de artister jag lyssnar på inte tar betalt för musiken så vill jag stödja dem. Detta betyder att pengar omfördelas från den rigida plastbitsbranschen till en levande, utövar- och konsumentstyrd marknad.
Vi har tyvärr ännu inte sett bra exempel på att finansiera filmer, men detta har mycket att göra med att det inte ännu kommit lika många amatörfilmare. Däremot är det definitivt på uppsving och alternativa finansieringsmodeller kommer att dyka upp.
Det går inte att konkurrera med gratis. Men vad det handlar om är inte fildelningsgratis. Det handlar om att det finns så många kreatörer miljoner och åter miljoner, som gör väldigt bra produkter. Och det behövs endast en bråkdel av dessa som är villiga att sprida musiken i sig gratis för att topplistornas affärsmodell raseras totalt. Skivbolag kommer att dö, musikbolag kommer att överleva.
Makten har omfördelats. Skivbolagen tappar ställningen – nu är det kreatörer och konsumenter styr.
Och nej, det här betyder inte att upphovsrätten urholkas. Det betyder att den kan användas till att skydda kreatörerna – istället för skivmonopolet.
