Posts Tagged ‘open source’

Människor är mjukvara

Sunday, February 14th, 2010

Jag kände en stark övertygelse att göra ett inlägg efter att ha blivit konfronterad med insändaren “Uppgraderingsproblem Make 1.0″. Essensen är följande i svaret till den problemdrabbade signaturen “Desperat”:

Som sammanfattning är Make 1.0 ett suveränt program, givet dess begränsade minneskapacitet och att det inte har förmåga att snabbt lära sig nya funktioner. Överväg att köpa tredjepartsprogramvara för att öka prestandan.

Det är därför open source-alternativet Partner är bättre. Den ersätter funktionaliteten i både Pojkvän och Make, oberoende av version. Partner går även att köra på unisex-standardiserade plattformer. Pojkvän och Make fungerar som många märkt oftast bara för kvinnliga användare, även om det finns dokumenterade installationer även hos män.

Partner är som sagt öppen källkod, vilket innebär en särskild transparens, så det är lättare att identifiera buggar och eventuell inkompatibilitet. Tack vare detta kan man i förhand granska koden, fixa buggarna samt ofta lägga till önskvärd funktionalitet. Inte nog med det så kan även användarvänligheten anpassas.

Eftersom källkoden dessutom är fri är det ens rättighet att sprida vidare kopior av Partner t.ex. till andra som fortfarande krånglar med Pojkvän och Make. Kopieringen bör inkludera ändringarna man gjort, men påverkar förstås inte den personliga nyttjanderätten till ens egna installation.

Update: För relationsanarkister heter forken Partnerskap, vilket egentligen är “Partner 2.0″ med inriktningen att nyttja “molnet”. Partnerskap erbjuder en decentraliserad miljö, som dock därav löper större risk för t.ex. virus och trojaner genom opålitlig tredjepartsmjukvara. Partnerskaps kodbas för den nya funktionaliteten är dessutom ganska fulhackad, troligen för att forken har färre utvecklare.

Partnerskap är ett halvdant peer to peer-nätverk med ett ostandardiserat API, är opålitligt i drift samt kan ibland clogga the tubes. Molntjänster är även otillgängliga oftare än t.ex. en lokal installation av Partner, vilket förvisso kan lösas genom att ansluta till fler Partnerskap-tjänster för backupande. Administrationen blir ofta mer ork-/tidskrävande än med Partner. Partnerskap är ännu i alphaversion och utvecklarna överväger att göra en modul till Partner istället, men i dagens utvecklingstakt är detta långt borta.

För norrlänningar etc. finns Ensamhet’n. Inte så mycket funktionalitet, men det täcker grundbehoven och lämnar mycket lagringsutrymme för annat. Ofta paketeras Ensamhet’n med t.ex. BBS-klienten Stön, Jämmer & Ojande genom vilken du kommer åt några mycket aktiva diskussionsforum och andra sidor på internet där man kan fördriva tiden.

Ett lokalpolitiskt experiment i Umeå

Saturday, January 9th, 2010

Inom en vecka kommer jag att till Umeås fullmäktigepartier skicka ett mail till vardera gruppledare. Mailet kommer att användas som mätinstrument för att bedöma varåt mina krafter bör riktas i bearbetningen av kommunpolitik på det/de områden jag finner intressanta/relevanta.

Jag kommer att presentera kort vad jag tror blir ett par ämnen där jag har uppfattningen att Umeå kommunfullmäktige kan påverka. Dessutom är min uppfattning att vad jag påtalar är politiskt obundet, så det handlar inte om ideologi eller sådant crap i grunden. Det går att tolka in, ja, varpå jag gärna ser kritik som kan hjälpa mig förtydliga den konkreta, praktiska rationaliteten i förslagen.

De ämnesområden jag kommer att beröra i mailet är starkt kopplade till mina intressen och således saker jag brinner för. Denna första runda grundar sig i samma tankegångar som håller mig aktiv inom Piratpartiet och har samma mål:

  • Öppna standarder i kommunens verksamhet
  • Fri mjukvara i kommunens verksamhet
  • Indexerad, gärna wikifierad, tillgång till kommunala beslut etc.

Inget parti i fullmäktige kan rimligen vara mot detta. Det finns inga ideologiska motsägelser mellan demokratiska principer och demokratiska partier. De som snappar upp på vad jag har att säga skulle ha en helt ny plattform att arbeta efter – vilket i sig kan gynna dem i valdebatter. Om alla nappar på det, så är ju det en seger i sig (förutsatt att det genomförs).

Mitt experiment ska alltså kolla om engagemanget från partiernas gruppledare är starkt nog i de frågor jag brinner för. Annars kan jag inte rekommendera det partiet till de som inte bestämt sig än i valrörelsen senare detta år, 2010. Är engagemanget från gruppledarna begränsat bör det åtminstone delegeras till partiernas ansvariga för det området. Saknar grupperna en ansvarig för området får de skylla sig själva, eller försöka styra upp sig när de nu får chansen.

Med detta menar jag inte att jag på något sätt skulle ha möjlighet att påverka valet. Däremot erbjuds härigenom en helt ny sakpolitisk fråga på Umeås arena. Jag hoppas att våra lokala politiker tar chansen att göra det till en valfråga. Kan vi statuera en genomgående självklarhet för öppenhet och transparens så kanske de inte behöver oroa sig över Piratpartiet så mycket på riksnivå…

Creative Commons and the Capital of Culture

Tuesday, January 5th, 2010

Umeå municipality was last year elected to become “Capital of Culture” in Europe during 2014. Every year two cities are elected this position, which are in turn granted funds and encouraged to promote cultural activites. “Open source”, “participation” and “accessibility” are three of the guiding phrases Umeå have used to describe its cultural stamina. However, the actual meaning behind these words seem to be slightly disregarded.

Downloading this image from here is illegal. Umeå 2014 probably wants you to do it, though. Photo: Darren Packman

Today I was linked a spectacular HDR photography (all HDR pics look spectacular…) of the logotype Umeå uses for its Capital of Culture campaign. I know I somewhat praised Flickr in my last post on Creative Commons, but truth be told most material there is still monopolistic. Such as this photo of Umeå’s former town hall, elegantly positioned behind the 2014 logo.

However, the photograph is not licensed specifically and thus falls into the claws of copyright. No one is allowed to share it without permission, except to ones closest friends and family. Please also note that Sweden does not have “fair use” laws.

This is not a complaint, apart from my general nagging, but rather an expressed wish that the group behind Umeå 2014 really sit down together and think about what they want. What does one really mean when using the phrase “accessible” culture? Or “open source” for that matter. Participatory culture (“The art of co-creation”) is even the subheader for part 1 of Umeå’s proposed application, which is efficiently eradicated through the use of “All rights reserved”.

Co-creation is at the heart of the Open Source software movement, where users have full access to the source code and are empowered to make their own changes and improvements to it.

Now, that sounds all fine and dandy. Sure, it’s mostly a rip-off from Gävle’s their portrayed view of the freedom to roam cultural life (“kulturell allemansrätt” in Swedish), but that’s what is encouraged. “Rip-off” is just a negative word – it’s actually a “spin-off”, or “development” of the phrase. I’d like it if they weren’t just throwing words around.

Umeå attitude to Open Source isn’t just empty talk. Umeå has a proven track record of co-creation, and this has lead to pioneering modes of expression.

…is how the application formulates it. Though none of the projects listed (operas/librettos, closed source library applications, architectural design, Cultumea.com) below really specify what one is actually allowed to do with the immaterial creations. As mentioned above this means the works are defaulted to a restrictive copyright which bans sharing, participation and even consuming. The only reflection on legal rights to works I can find is the mundane statement on Cultumea.com’s ToS: “Check that you have the legal right to post for example texts, images or audio. A lot of material is copyrighted and may not be uploaded to this site without permission from the copyright holder”.

My interpretation of actions taken by – despite the phrasing – are that culture is something one consumes. However. the slight glimpse of hope I can extract from the documents by the Umeå 2014 group is what I really support. The fact that culture is something one participates in. My definite recommendation is the use of Creative Commons licensing both as a means to an end, but also to be true to the written word. The fact that it might also encourage others to use the same sort of licenses is a purely good consequence.

The day I can proudly say that material produced by, for and during the Umeå 2014 campaign is encouraged to be shared (through its licensing) – not even the most bitter of cultural accessibility proponents would complain. Please, Umeå 2014, take into account that the nature of today’s copyright impedes cultural development. If sought for, I’d be happy to hold lectures on the possibilities of Free cultural licenses. Give me coffee for the evening and I’m yours. You can even copy my presentation and share it with anyone – legally.

“Social media” does not mean “Facebook and Twitter”

Thursday, December 31st, 2009

There’s a constricted idea of what the internet is capable of. Social media is immediatly attributed to Facebook and Twitter because they’re the biggest players on the field. In Sweden, Spotify is getting great press even though Jamendo is the superior choice for music distribution. The internet is not trade or services – it’s communication.

Someone suggests teaching Facebook to schools to make them understand social media. But if we attribute it the label “social media”, do we not suggest much more than a lucky US-based company which merely offers a centralised, restrictive, surveilled and censored service? This post is not aimed at that specific article however. It’s much more general than that.

What we see today are only a proof of concept for a baseline of possibilites available by way of the internet. The current “globally used” (what about Brazil and China?) services are all centralised and restrictive. We are bound to see future development in even more awesome social networking technologies available to common internet users – similar to Google Wave. Today we have user-created services with user-generated content and the key of the future is decentralization. This implies even more social interaction, resulting in greater user-based filtering.

Personally, I’m seeing the world from a technical point of view. Unfortunately, for the end-user, the development process is often irrelevant. Free software is thought of as “free as in beer”, not free as in speech. Culture is copied and fileshared without regards to copyright laws, and thus Free culture is also viewed just as if it wasn’t priced. The steps to a common understanding of librethe right to use, modify and share – seem long and far away. Nevertheless they’re prerequisites for future development in online social networking.

Then how do we change this nihilistic, disrespective view on social media’s true nature? One might start with presenting Twitter’s main open source competitor identi.ca, using Creative Commons Attribution licensing. Also there’s the open source Wordpress, which I use, that is superior in all aspects to any proprietary platform such as Google’s Blogger or Sweden’s popular “blogg.se”. Another service is the unfortunately closed source Flickr, but at least CC-licensing is a given choice there.

If the general public starts recognising what separates these services from the proprietary and restrictive ones, we are not far from a social media revolution. One might not immediatly think about it, but copyright issues today enforce a noticable restriction on social media development. Sites like YouTube are more successful than progressive open source alternatives simply because they have a legal department financed by Google. Free licenses, however, effectively reduce the amount of bureacracy needed to come up with new ideas.

A lighter copyright regulation would immediatly spawn several new internet top sites. To catch a glimpse of the future-to-be, compare the all-praised Spotify with its direct libre counterpart, Jamendo. The latter allows you to listen without registration, payment or advertisement. Jamendo also allows you to choose your music player of choice, embed it on other web services, download entire albums for offline-access. Heck, Jamendo even lets you support the artists and easily share your own works! From what I hear, Spotify can’t do any of those things.

The future is decentralization. With my above conclusions, users can soon also take part in the distribution, not just generation, of content. It’ll be harder to make mad profit, so there’ll be resistance – but this also introduces significantly lower costs. Given that the internet isn’t crippled along the way, we’ll be getting there site by site, API by API. Open standards, one by one. Shortly followed (or introduced?) by Free – libre – software implementations. Paving the path for true social networking.

Update 2009-12-31 14.23: I forgot to mention the most important part about Jamendo – they allow you to upload your own, independent work to benefit from the entire Creative Commons community.

Cory Doctorow, I found through the EFF, mentions that anyone against DRM-free e-books by consequence wishes to abolish the printed book, since printed books have an ancient history of being shared regardless of copyright. That’s exactly why social media can’t be social as long as we’ve got specific laws which are different from afk social behaviour.

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Wednesday, October 28th, 2009

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.

Ubuntu on school laptops in Umeå

Tuesday, August 25th, 2009

Wouldn’t it be awesome if open source software was the de facto standard in state-funded organisations? Not only because of costs and easy licensing, but mostly the general idea of an open and free infrastructure. Something which is especially necessary within information technology – and principally even more so within government related work. Transparency is a keyword for trust.

So I thought, yesterday when I fiddled around with a school laptop, that “wouldn’t it be neat to run Ubuntu on these?”. The laptop I played around with was a Lenovo Thinkpad 7440 something running the official Umeå school configured Windows XP install with access to a heavily filtered wireless network and stuff. Interestingly enough the machine also had a Vista Basic license tag with a CD key underneath… (have they paid for Vista Basic licensing as well?)

To run Ubuntu you have to be able to boot a USB key or install somehow, for example with Wubi. Booting is practically impossible since Lenovo has delivered the laptops with TPM chips and thus you can’t select another boot device without the correct password. And unfortunately you can’t merely reset the CMOS… When installing with wubi there was a random error I didn’t bother looking into more closely. Instead I figured it might be more fun to actually install it with a legitimate reason and official support from the schools…

(more…)

Importscript från blogg.se

Monday, August 24th, 2009

Jag håller på att knåpa ihop ett import-script så man kan mata över blogg.se till Wordpress. Förmodligen kommer det att sparas i en WXR-fil (dvs RSS med extra metadata).

Jag googlade runt lite men hittade inget vettigt verktyg för just detta. Det krångliga är väl att även bevara bilder och sådana bifogade saker, men det borde inte vara omöjligt att fixa rätt kvickt. Kommentarer känns jobbigt att meka in, men är ju en nödvändighet… Känner ni förövrigt till ett verktyg (med god funktionalitet) som gör detta redan så jag kan strunta i att koda det så hojta!

Detta hoppas jag i alla fall kan hjälpa folk att byta från den proprietära, utdaterade crap-blogg.se-plattformen. Frågan är om jag släpper källkoden till själva verktyget dock, med tanke på vilket fulhack det verkar bli. Man kan ju inte visa upp kod man skäms för ju! :)

Noliaefterskalv och Open Source på politisk väg

Tuesday, August 11th, 2009

Vi har fått in alla medlemmar i Pirateweb nu från Nolia och verkar ha cementerat medlemsantalet på 50k+ i Piratpartiet för stunden. Kika på dessa fina bilder som Frank Drotz tog under Nolia innan du scrollar ner alltför långt så får du se hur kul vi hade!

mikel_saljer_floppydrive_for_180kr_exkl_momsskrotsortering_efter_varje_dagpiratgrillning_pa_nolia
camillas_pirathundpiratnolia_i_ett_notskalmikel_makitar_med_slips_pa_huvudet
Fler bilder finns såklart, men jag funderar på om vi inte borde fixa ett lokalt bildgalleri… Vilket inte direkt är en ny tanke…

Men över till mer intressanta saker – framtiden! Norra distriktet i Piratpartiet hade möte igår och gjorde ett principbeslut på att man stödde engagemang för att ställa upp i lokala val (kommun och landsting). Riksstyrelsen hade också möte igår, men där har jag inte inhämtat några rapporter från än.

Så vad ska man ta upp på kommunal nivå? Diskussionerna är fortfarande ganska heta på vadnärvarhur man ska kika på dessa frågor. Jag har nämnt tidigare att min största drivkraft förmodligen är open source-initiativ. Därför passade det väldigt bra att Umeå Kommun i våras blev färdig med en analys om att minska kostnaderna inom IT-sektorn med hjälp av open source-mjukvara.

Jag blev tipsad av Nicklas Sandström (m) som skickade över dokumentet och ska börja läsa igenom den 29 sidor korta PDFen. Den verkar bland annat referera till andra kommuner samt t.ex. Münchens open source-satsning.

Nu ska vi bara få folk att förstå skillnaden mellan fri och gratis, för att sedan arbeta på olikheterna mellan “öppen källkod” och “fri mjukvara”. Men det nämns lite hastigt i rapporten i alla fall vad jag har sett hittills…

Pirater till kommunerna härnäst?

Tuesday, June 9th, 2009

Mattias Bjärnemalm diskuterar hur riksdagslistorna ska se ut. Att överlåta till distrikten att bestämma listorna tycker jag låter som en bra idé, vilket ger en lokal prägel men inte utesluter “kändisröster” heller.

Personligen ligger dock kommunvalet närmast hjärtat. Att få möjlighet att diskutera piratpolitik i kommunfullmäktige vore en väldigt betydelsefull del av den grogrund Piratpartiet behöver för att föra in Sverige i informationssamhället.

“Vad kan pirater göra i kommunen?” är den vanligaste frågan jag får på detta. Så låt oss ta en stund att fundera på detta, skriva ner det i ett slags manifest och ställa upp med det till 2010 års nationella val. Mina omedelbara förslag är:

Vilka andra pirater i Sverige tycker att Piratpartiet ska in på kommunnivå? Riksdagsvalet är mycket viktigare för många än EU-, kommun- och landstingsvalet. Det innebär att färre proteströstar på ett mindre parti som Piratpartiet och hellre lägger sitt förtroende i de stora vallöften [som sällan upprätthålls]. Därför kan vi förlora på att lägga allt krut till riksdagen, när även kommunpirater skulle kunna göra en oerhörd skillnad!

Ni som kämpar med riksdagsvalet, go go go! Jag ställer t.ex. gärna upp som riksdagskandidat. Däremot har jag tänkt lägga mitt engagemang på att arbeta fram en piratpolitik för kommunerna. De som vill hjälpa till, hör av er till mig så internetar vi lite.

Update: Länsstyrelsen verkar vara de som beslutar om kameraövervakning enligt folk. Jag har dålig koll. “Pysslar inte landstingen med typ sjukvård?” är ungefär vad jag tänker. Fram tills regeringens nya kulturpolitiska reform drivs igenom, då tar de alla kulturarrangörers statliga stöd också…

Update 2: Jag har även utvecklat lite varför vi ska bygga informationssamhället i kommunerna redan nu.