Tag Archives: Net neutrality

Ericsson främjar diskriminerande internet

Not only supporting surveillance in dictatorships, they promote discriminating network traffic by economic incentives.

Ericsson, Sveriges stolta exportör av övervakningsutrustning till diktaturer, har nyligen visat ännu en hemsk utveckling av sin affärstrategi. De angriper nu nätneutraliteten – konceptet att man “inte får manipulera eller nedprioritera trafiken beroende på innehåll, ursprung eller destination”. Detta gör Ericsson genom att marknadsföra lösningar [PDF] som ställer sig i rak opposition till denna grundprincip för ett fritt och tillgängligt internet. Och hotet mot nätneutraliteten är redan idag oroväckande.

[...] And that’s where priority functionality comes into the picture, as operators can use it to prioritize users and content providers who will then benefit from, and be willing to pay for, improved QoE.

Quality of Experience är ett begrepp jag inte sett marknadsföras tidigare, men det kanske är väletablerat. Till skillnad från “Quality of Service”, det tekniska måttet på tjänstens funktion, handlar QoE om vad användaren upplever. Alltså rent och skärt marknadsfluff. Är man extrem kan det läsas in att QoE handlar om hur man försämrar en tjänst för att en annan ska upplevas bättre. Dokumentet beskriver givetvis endast den PR-vänliga varianten “förbättra för betalande kunder”.

Förutom försämrade tjänster är en stor oro kring framtida nätdiskriminering att tjänsteleverantörer på infrastrukturell nivå köpa till sig bättre nätkapacitet och inte bara genom bättre distribuerade serverhallar (flera länder etc.). Oron väger in möjligheten för t.ex. Microsoft-Skype eller Facebook att kunna prioritera sig själva direkt i internetkapaciteten hos Telia, Tele2 etc. Erinra gärna dilemmat “du behöver Internet Explorer” så verkar Ericssons marknadsföring absolut kunna realisera “du behöver betala 100kr mer i månaden för att besöka denna sida”:

How should operators use traffic prioritization? Should they prioritize subscribers who are willing to pay a premium for im-
proved performance or should they prioritize content providers that are willing to pay for improved QoE?

Operators can and should do both.

Redan idag är mobiloperatörerna ute efter att strypa IP-telefoni över mobil datatrafik, något exempelvis Telia verkar mycket stolta över:

All datatrafik ingår utom trafiktyperna IP-telefoni och fildelning (peer-to-peer), vilka inte är tillgängliga i detta erbjudande (OBS! gäller ej Mobilsurf Extra+).

För ett fritt internet är detta absolut katastrofalt. Ericsson levererar inte teknik som ökar marknadens marginaler – vad som görs är att användares trafik diskrimineras på ekonomiska grunder. Ericssons teknik i den utformning som de förespråkar är ett farligt steg mot ett mer slutet och otillgängligt internet. Att begränsa datapaket på så godtycklig grund som abonnemangskostnad är en direkt attack mot nätneutralitet.

Lösningen till vad Ericsson målar upp i dokumentet är förstås egentligen en bra cache. Strömmande video och data för “content providers” är sällan eller aldrig i behov av att vara live – och faktum är att inget på internet är omedelbart förmedlat. Allt är fördröjt.

Det är dock närmast omöjligt att övertala upphovsrättsindustrin idag att deras kunder borde få tillgång till material lokalt, varför man målat upp en bild av “strömmande media” – vilket i slutänden innebär borttappad kultur. Nätverken skulle klara mycket mer om peer-to-peer var accepterat och upphovsrätten blev historia.

Jag, telefoner och nätneutraliteten

Jag har försökt lära min omgivning och mitt umgänge att jag inte tycker om att finansiera telefonbolag. Det har inte gått så bra. Jag vill t.ex. inte tänkt fylla på telefonen mer än nödvändigt och idag har jag inga pengar att ringa upp med. I dessa lägen har jag bett folk sms:a eller maila mig istället, då internetanslutningar inte kostar mer än 4000kr per megabyte.

Metoden är som sagt föga framgångsrik. Folk verkar ha förstått i meningen att de säger “jo det har du sagt”, men mailen (som brukar vara HTML-formaterade) består oftast av ungefär denna kaliber – utan varken ärendesförklaring eller något matnyttigt i övrigt (“Viktigt!” lär man sig att ignorera genom spam-överflöd):

Hej!

Kan du ringa mig så snart som möjligt? Finns på 123456 eller 070-1234567. Viktigt!

Tack!

/Mr. X

Resultatet, mitt svarsmail, citerar jag i slutet av inlägget.

Så nu till min kritik gentemot telefonföretagen. Dessa onda kreationer arbetar (generellt sett de största, men förstås inte alla) aktivt med att lobba för inskränkta möjligheter att använda internet fritt och neutralt. På engelska, i Amerikat där det är mest omdebatterat, heter fenomenet “net neutrality” – nätneutralitet. Nätneutralitet är fenomenet där en en tjänst på internet endast inskränks av tekniska eller juridiska skäl – ett beteende som idag ej är lagstadgat, men kanske kommer att behöva vara det framöver om företagen får härja fritt.

Många av telefonbolagen kämpar förvisso för att försvara sin rätt att vara “mere conduit” (“endast budbärare”), vilket är förståeligt när man ser vad Sveriges riksdag, regering och “rättsväsende” gjort mot exempelvis Black Internet. Det är en helt orimlig princip att en budbärare ska ta ansvar för vad dennes meddelande innehåller – t.ex. ska inte Posten (Sveriges största narkotikadistributör) dömas för knarklangning. Man kan tycka att det är självklart att så är fallet, men tydligen för lagstiftare och övriga korrupta.

Frågan är hur man ska få bovarna att lagstadga mot sina juridiska kommers-intressen.

Mitt svar till ovanstående sorters mail brukar lyda ungefär på det här viset:

Nej det kan jag inte. Har inga pengar på mobilen och vill ej gynna skräpbolag i onödan.

Jag har dessutom ingen aning om vad det gäller, vilket tar c:a en rad att förklara men ej har gjorts. Så det känns ännu lite mer onödigt att ringa och betala för det ifall jag inte ens vet vad det gäller.

Telefon är dyrt och telebolagen arbetar aktivt för att inskränka möjligheterna med ett fritt internet. Stå emot dem och finansiera ej i onödan. Annars behöver du förmodligen i framtiden köpa extratjänster för att kunna surfa på de hemsidor du önskar.

Men det är klart. Man kan ju inte få allt här i världen. Fast då behöver man väl inte stå ut med allt heller. Jag avstår gärna från mitt överpriserade telefonabonnemang. Vill man kommunicera via röst/video finns internet – och jag använder mig av det öppna, standardiserade protokollet XMPP (Jabber, Google Talk, etc…) vars funktionstillägg Jingle erbjuder en mycket mer flexibel lösning än GSM-nätets röstöverföring och 3G-nätets videoöverföring.

För de som inte riktigt förstår vad jag menar med internet ovan (“va? jag trodde det var Facebook och Twitter och modebloggar”) bör läsa mitt inlägg om social media, dess uppföljare fast egentligen kanske börja med DNs introduktion till just internet (till skillnad från “webben”).

Fast but censored in South Korea

Lately many local news and media in Umeå have caught on to our broadband success story. In Umeå you can get high-speed, uncensored internet (100 Mb/s full duplex) in a majority of the households.

Infotech Umeå writes about Umeå as one of the world’s fastest internet cities. Editorial Ola Nordebo writes for Västerbottens Kuriren about how the future will look back on Umeå and mentions that broadband barely makes a physical mark. This may thus be overlooked in the future, even though Umeå is currently the fastest city in Europe.

Cities in Asian, mainly in Japan and South Korea, dominates the broadband league worldwide. Masan in South Korea is on the top spot and out of the hundred best connected cities, more than half are in Japan. Umeå has the fastest broadband in the western world and comes in 18th worldwide, shows the report from networking company Akamai.

That’s what Infotech Umeå writes, which is interesting because Akamai’s report (pdf anyone?) does not take into account how the connection may be used. Taking South Korea as an example, Reporters without borders lists South Korea as an Enemy of the Internet:

South Korea’s internet censorship policy is highly political and particularly strong toward suppressing anonymity in the Korean internet. In 2007, numerous bloggers were censored and their posts deleted by police for expressing criticism of, or even support for, presidential candidates. This even lead to some bloggers being arrested by the police.

Wikipedia on Internet Censorship in South Korea

Yikes! This is exactly the reason why pro-internet activists daily fight Swedish government oppressiveness towards internet freedom. We actively have to dive through new proposals, suggestions of censorship and severe privacy intrusion.

The concept of communication freedom, net neutrality, availability and usability of the internet are questions we must actively nurture. Today’s politics – in Sweden as well as the rest of the world – are actively threatening the net’s neutrality. Remember that adding any censorship to a data stream causes that entire stream to be corrupted.

The Pirate Party in Umeå, Sweden – top 18th broadband city in the world – wants to share Umeå’s experience with the top 17 cities in keeping their connections unrestricted – without users being unlawful. Or help any other region get to the top for that matter.

“Social media” does not mean “Facebook and Twitter”

There’s a constricted idea of what the internet is capable of. Social media is immediatly attributed to Facebook and Twitter because they’re the biggest players on the field. In Sweden, Spotify is getting great press even though Jamendo is the superior choice for music distribution. The internet is not trade or services – it’s communication.

Someone suggests teaching Facebook to schools to make them understand social media. But if we attribute it the label “social media”, do we not suggest much more than a lucky US-based company which merely offers a centralised, restrictive, surveilled and censored service? This post is not aimed at that specific article however. It’s much more general than that.

What we see today are only a proof of concept for a baseline of possibilites available by way of the internet. The current “globally used” (what about Brazil and China?) services are all centralised and restrictive. We are bound to see future development in even more awesome social networking technologies available to common internet users – similar to Google Wave. Today we have user-created services with user-generated content and the key of the future is decentralization. This implies even more social interaction, resulting in greater user-based filtering.

Personally, I’m seeing the world from a technical point of view. Unfortunately, for the end-user, the development process is often irrelevant. Free software is thought of as “free as in beer”, not free as in speech. Culture is copied and fileshared without regards to copyright laws, and thus Free culture is also viewed just as if it wasn’t priced. The steps to a common understanding of librethe right to use, modify and share – seem long and far away. Nevertheless they’re prerequisites for future development in online social networking.

Then how do we change this nihilistic, disrespective view on social media’s true nature? One might start with presenting Twitter’s main open source competitor identi.ca, using Creative Commons Attribution licensing. Also there’s the open source WordPress, which I use, that is superior in all aspects to any proprietary platform such as Google’s Blogger or Sweden’s popular “blogg.se”. Another service is the unfortunately closed source Flickr, but at least CC-licensing is a given choice there.

If the general public starts recognising what separates these services from the proprietary and restrictive ones, we are not far from a social media revolution. One might not immediatly think about it, but copyright issues today enforce a noticable restriction on social media development. Sites like YouTube are more successful than progressive open source alternatives simply because they have a legal department financed by Google. Free licenses, however, effectively reduce the amount of bureacracy needed to come up with new ideas.

A lighter copyright regulation would immediatly spawn several new internet top sites. To catch a glimpse of the future-to-be, compare the all-praised Spotify with its direct libre counterpart, Jamendo. The latter allows you to listen without registration, payment or advertisement. Jamendo also allows you to choose your music player of choice, embed it on other web services, download entire albums for offline-access. Heck, Jamendo even lets you support the artists and easily share your own works! From what I hear, Spotify can’t do any of those things.

The future is decentralization. With my above conclusions, users can soon also take part in the distribution, not just generation, of content. It’ll be harder to make mad profit, so there’ll be resistance – but this also introduces significantly lower costs. Given that the internet isn’t crippled along the way, we’ll be getting there site by site, API by API. Open standards, one by one. Shortly followed (or introduced?) by Free – libre – software implementations. Paving the path for true social networking.

Update 2009-12-31 14.23: I forgot to mention the most important part about Jamendo – they allow you to upload your own, independent work to benefit from the entire Creative Commons community.

Cory Doctorow, I found through the EFF, mentions that anyone against DRM-free e-books by consequence wishes to abolish the printed book, since printed books have an ancient history of being shared regardless of copyright. That’s exactly why social media can’t be social as long as we’ve got specific laws which are different from afk social behaviour.