Tag Archives: Miljöpartiet

Miljöpartist röstade för hårdare tag mot fildelare

Gallo-rapporten, som nämndes tidigare idag av internet, mig och en massa media, visar sig vara ett intressant exempel på hur inget paketpolitiskt parti är att lita på i enskilda frågor.

Miljöpartiets representant Isabella Lövin i EU-parlamentet röstade för antagandet av detta yttrande från en EU-parlamentariker som säger att hårdare tag mot icke-kommersiella fildelare behövs. Okej att det var en massa andra saker med, såsom varumärkesskydd och liknande, men stöder man rapporten i helhet stöder man följaktligen allt vad den tar upp.

För er miljöpartister som stöder fildelning och kanske t.o.m. är kritiska mot EU så kan det nämnas att Isabella Lövin är en av miljöpartisterna som tycker att EU-samarbetet är bra, dvs det fri handel-projektet som även verkar för upplösandet av nationers suveränitet.

För mig personligen var åtminstone detta en av de anledningar att jag valde att aldrig rösta på Miljöpartiet igen (vilket jag gjorde 2006). Jag kan inte rösta på ett parti som aktivt stöder Europeiska Unionen och faktiskt tror att det går att vända till Sveriges fördel. Ska man lyckas med något sådant behövs en helt annan typ av samarbete.

Nu har jag skickat iväg ett mail till Isabella Lövin och hoppas på ett svar som ger klarhet i huruvida hennes ja till Gallo-rapporten var hennes egna initiativ, eller om hon anser att det går i led med Miljöpartiets politik i övrigt. I vart fall kan vi konstatera ännu en gång att paketpolitik inte är att lita på.

Anledningen till att röster kan hamna på snedden såhär är högst sannolikt eftersom partiprogrammet säger för mycket och att enstaka folkvalda aldrig företräda det i helhet. Mailet jag skickade lyder förövrigt såhär:

Hej, jag noterade genom Christian Engström att du röstade ja till Gallo-rapporten i EU-parlamentet:

http://christianengstrom.wordpress.com/2010/09/22/mp-kraver-hardare-tag-mot-fildelare/

Detta strider mig veterligen enligt den syn på fildelning och upphovsrättsproblematiken som Miljöpartiet stoltserar med. Huruvida du “endast sade ja till en del” (t.ex. varumärkesskyddet) är i denna fråga irrelevant eftersom ditt ja även stärker hotet mot fildelare.

Var detta ett eget, medvetet beslut som individuell parlamentariker eller tycker du att ditt ja passar in med Miljöpartiets informationspolitiska åsikter?

Om du har möjlighet får du även gärna redovisa hur du ser på upphovsrätt, avkriminalisering av fildelning för icke-kommersiellt bruk och ifall detta – enligt dig eller andra – är i strid mot de grönas politik.

prelresultat_skolval2010

Att ta till sig av valresultatet, särskilt i Umeå kommun

Själv är jag rätt nöjd med Umeå kommuns preliminära valresultat faktiskt. Piratpartiet har en egen stapel på 1%, eller 737 röster. Det är en ganska betydande siffra som dock inte räcker till mandat i fullmäktige.

Mer skrämmande är Sverigedemokraterna som i ett i övrigt historiskt sett rött Umeå lyckats ta sig an 1,5% av rösterna – 1069 stycken. Det är förmodligen ett kombinerat resultat av ordinarie stagnationstyre i kommunen, den nationellt överspännande mediabelysningen av SD och faktiska främlingsfientliga individer.

Så låt oss faktiskt fokusera nu en stund på att drygt 1800 röster i Umeå – 2,5% eller var 40:e person – har valt ett parti som inte sitter i fullmäktige idag. Detta vid sidan av ett nästan icke existerande “övrigt”-resultat, vilket antyder att väljarna är mycket bestämda av sig.

Tittar vi sedan på särskilda grupper – t.ex. det väl gängse diskussionsämnet “ungdomar” så tycker jag att det preliminära resultatet i skolvalet visar tydliga resultat på en misstro i etablerade riksdagspartier:

I Umeå gav skolvalet Sverigedemokraterna 8,04% och Piratpartiet 7,2% – alltså 15,24% totalt. Detta bör samtliga partier – även de som vuxit i år – ta till sig å det grövsta. Särskilt när en viktig fråga som brukar diskuteras på ungdomspolitiska möten är varför ungdomar inte engagerar sig politiskt.

De enda som gynnats av de senaste årens riksdagsval har varit partier som antingen pratar reell politik för ett framtida samhälle (Mp), förstår sig på kommande generationers vardag (Pp) eller vågar yttra sig kontroversiellt (Sd). Skillnaden gentemot “resten av partierna” är att samtliga dessa står för sina åsikter.

Piratpartiets engagemang i Umeå kommun gav inga mandat till kommunfullmäktige. Detta gör det mycket svårare att faktiskt bedriva en politik dels rent praktiskt – med politiska samtal – men även ekonomiskt sett. Vi har inte resurserna att bibehålla engagemang, vilket gör att våra idéer har mycket svårare att ö.h.t. komma till skott. Detta placerar ack så mycket större krav på sittande fullmäktigepartier.

Sverigedemokraterna kan dock fortfarande komma in i fullmäktige och här ser vi ännu större krav ställda på sittande partier. De kan inte fortsätta dalta runt och totalignorera detta parti. Oavsett om Sverigedemokraterna kommer in i Umeås politiska spelrum tycker jag det är dags för partierna att ta sig en tankeställare kring de förmodade missnöjesrösterna:

Vilka är det man tappat medan man suttit på mandat?
Hur ska vi göra dem delaktiga i det politiska samtalet?

Det handlar om kommande generationer och vi är varken rasister eller rättshaverister. Istället representerar vi en svängning i politiken som hanteras uruselt av dagens makthavare. Börja stå för vad ni säger och ta till er av vårt nytänkande och vår expertis.

Tas inte valresultatet på allvar Sverigedemokraternas valresultat 2010 upprepas i framtida riksdagsval – och då det finns inga andra än politikerna själva att skylla. Utan sandlådebeteendet från toppolitiker som “aldrig någonsin” vill ens diskutera med Sverigedemokraterna hade de inte kunnat komma in i riksdagen.

Ni visste alla att detta skulle hända. Såväl på riksdags- som kommunnivå. Och ni vet att det blir värre om inte nya perspektiv lyfts – och debatter tas. Fast det kommer inte att göras så länge som kompisgängen styr.

Miljöpartiet vill fildela trots allt

Trots Miljöpartiets officiella retorik med ordvalet “privat bruk”bekräftar Max Andersson (mp) att Miljöpartiet faktiskt vill avkriminalisera icke-kommersiell upp- och nedladdning av upphovsrättsskyddat material.

Så jag rättar min slutsats: Om man som mig “anser att internet, kultur och att dela med sig är något bra” så kan Miljöpartiet vara ett alternativ. Frågan man får ställa sig är ifall man även tror att miljön, “arbetslösheten”, skatteavdrag och procentsatser inte bara struntas i efter valdagen. Eller kanske ännu viktigare, anser att de sakerna ö.h.t. är något som behöver förändras i dagens Sverige.

Jag håller alltså fast vid min kritik om att de bör sluta med paketpolitiken. Precis som att jag anser att alla andra partier även de bör banta sina partiprogram. Till de värden man faktiskt håller kära. Hellre mångfald i politiken, med olika partifokus och gärna flerpartimedlemskap, än att behöva välja mellan pest och kolera.

Hellre en röst på Miljöpartiet än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Feministiskt Initiativ, Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Det kan jag säga rakt ut, öppet och ärligt och stå fast vid i ur och skur.

Fast jag personligen tror som sagt inte på paketpolitik och röstar då på Piratpartiet. Man vet ju annars inte vad man får ut från ett parti i koalitionsunderläge som säger sig vilja ta del av all politik i alla sammanhang för alla människor och för allas bästa. Vilket är konsekvensen av paketideologi.

Miljöpartiet behåller fildelning illegalt

DN skrev förra valrörelsen att Mp vill släppa privat nedladdning fri.  Notera även följande oerhört viktiga paragraf i artikeln:

Däremot vill miljöpartiet att uppladdning också i fortsättningen ska vara förbjudet – alltså att man ställer sina egna filer med upphovsskyddat material till förfogande på internet eller i andra digitala nätverk.

Men nedladdning är skitsamma. Du kan inte ladda ner utan att någon laddar upp. Varför legalisera något som förutsätter illegal verksamhet i första början? Notera att detta har i praktiken ej ändrats (2006 vs. 2009) – man är bara försiktigare att nämna uppladdarna. Mp snackar bara om att legalisera nedladdning.

Dessutom vill ville (Edit: Max Andersson (mp) skriver i kommentarsfältet att detta ej är aktuellt) Miljöpartiet höja privatkopieringsersättningen enligt kampanjen “Släpp filerna fria!” som fortfarande länkas officiellt från deras infosida om Fildelning. Detta om något tycker jag de borde veta bättre om. Jag känner på mig att jag kommer att stå i deras valstuga och vara skitsur nu till hösten.

En utökad “kassettavgift” (det heter privatkopieringsersättning numera) påverkar endast fysiska media negativt. Hårddiskar t.ex. lagrar proportionellt mot deras kostnad alldeles för mycket data för att rimligen kunna avgiftbeläggas förnuftigt.

- Vi vill göra det så bra som möjligt utifrån den nya tekniken, säger miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Alternativet är att låtsas som om man kan fortsätta som tidigare, fast det i praktiken är omöjligt. Verkligheten har förändrats

Fast är inte det exakt vad man låtsas med Miljöpartiet själva vill? De vill ju bara bläddra kalendern till rättsläget innan 2005, istället för dagens (om än lite mer obstruktiva) juridiska rävsax. Mer behöver göras – internet är horisontellt.

Vi måste se till att legalisera samtlig icke-kommersiell kopiering av data. Ifall det sedan t.ex. används för varumärkesförfalskning – vilket alltså inte är kopiering, utan just varumärkesförfalskning – så finns det en uppsjö lagar för att hantera just det.

Miljöpartiet är alltså inte ett alternativ för den som anser att internet, kultur och att dela med sig är något bra. Oavsett vad miljöpartiets medlemmar på lokal nivå hävdar. För detta kan man endast rösta på ett alternativPiratpartiet. Om man nu tror att miljön, “arbetslösheten”, skatteavdrag och procentsatser inte bara struntas i efter valdagen. Samt anser att de sakerna ö.h.t. är något som behöver förändras i dagens Sverige.

(Eller har de ändrat sig? Då hoppas jag de faktiskt väcker öppen debatt i frågan.)

Mp säger ja till EU-polis? Sluta upp med paketideologin!

Jag ids inte kommentera detta mer än att Miljöpartiet tappar greppet allteftersom. Alltmer har det försvunnit viktiga delar av deras politik som jag uppskattar. Det kanske är en strategi för att visa upp “rödgrön enhetlighet” à la Alliansen, men frågan är om inte det i sig är en försämring av det politiska klimatet. I vart fall hittade jag följande nyhet hos Dagens Nyheter nyss som jag uppenbarligen missat:

EU-kritiska Miljöpartiet ­säger nu bland annat ja till stärkt EU-­ledarskap internationellt och ökad överstatlig kamp mot internationell brottslighet med stärkt EU-samarbete mellan polis, tull och åklagare.

För Miljöpartiet har väl inte varit ett miljöparti på länge, utan numera ett paketideologiskt som försöker lösa alla världens problem samtidigt. Det är ju bra med samhällsengagemang på stor skala som så, men jag är den som förespråkar att koncentrera sig på en sak i taget. För då kan man göra den saken rätt.

Med rätt planering kan man, genom att bearbeta rätt frågeställningar och samhällsförändring, låsa en negativ utveckling. Först bör man identifiera något som är viktigt och påverkar så många andra områden som möjligt – styra upp detta – och sedan beta av det övriga. Och se till att man lyckas innan man hittar på att man ska pyssla med en massa annat bullcrap.

Som idag öppen piratpartist, som röstade på Miljöpartiet i 2006 års riksdagsval, anser jag personligen att partier borde koncentrera sig mer på vad de faktiskt håller kärt. Annars får man en oförutsägbar grisen-i-säcken-politik som de rödgröna och Alliansen bedriver. Eller är problemet att man blivit för stora för att hålla sina värderingar nära?

Oavsett vilket partiblock som får majoritet i 2010 års val verkar det tyvärr som att alla partiers kärnfrågor går förlorade. Inom Alliansen saknar Centerpartiet ryggrad, vi har “nya moderater” (socialdemokrater), Folkpartiet förlorade liberalismen för länge sedan och Kristdemokraterna är det ju ingen som lyssnar på. Bland de rödgröna så vill Socialdemokraterna bara finnas kvar, Miljöpartiet närmar sig imperialistiska värderingar och Vänsterpartiet lyssnar ingen på.

Utöver detta närmar sig dessutom blocken varandra.
Alltmer av den viktiga politiken, som folk brinner för, försvinner ut i tomma intet.

Fast jag personligen tror att antingen Kristdemokraterna eller Centerpartiet åker ut (pga 4%-spärren), varken Sverigedemokraterna eller Piratpartiet kommer in. Detta resulterar i en rödgrön regering trots stöd från mindre än 50% av valdeltagarna. Mycket intressant om så blir fallet. För om det blir så kommer jag att skatta min teori om specialiserad politik som den överlägsna framtidsstrategin. Paketideologernas tid är förbi.

Och vad i satan. Jobb är inte politik. Och alla ska inte jobba. Och “problemet” med ungdomsarbetslösheten löses inte genom att skapa icke-utvecklande skitjobb.

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.

Män som glöms bort pga feminismen

Nu är jag tillbaka på det där spåret igen som jag blev starkt kritiserad av Fi-Liv för. Helt enkelt att feminismen som den ter sig i debatter idag är diskriminerande i sig och därmed blir redundant. Utan genusdrabblet skulle vår syn på kön ha möjlighet att vara mer jämställd helt enkelt.

En panda postade videon på sin blogg and I liked it. Magnus Betnér är inne på samma spår. Jag hoppas han är seriös här, för han är ju awesome här mot Miljöpartiets Zaida Catalán. Bland annat för han samma resonemang som jag – fast han fick istället tillbaka frågan “hur många är det då?”. Män som glöms bort i debatten alltså.

[youtube _4FQB8YhL5I]

Zaida med många övriga trångsynta genustards är helt enkelt inne på fel spår i debatten och inte på väg mot någon lösning. Med det sagt så kan det nämnas att jag ogillar den klichéliberala “göra vad man vill med sin egen kropp”-attityd som Betnér har.

“Varför ska man köpa sex för pengar?” frågar Zaida Catalán. Nu råkar ju hon tyvärr vara en person med relativt hög sex appeal. Hur ställer sig Zaida till att personer av diverse skäl har stora svårigheter för att upprätta intima relationer eller ö.h.t. sexuella kontakter? Bör dessa bara “skärpa sig”, eller kanske “leva med det”? Att köpa sex handlar inte bara om att “andra tar sig rätten över andras kroppar och sexualitet”. Det finns många legitima syften med legaliserat sexköp och att vara mot detta är ungefär som att räcka ut tungan åt socialt missanpassade individer och säga “haha, ni får inte doppa”.

Magnus Betnér är eventuellt inne på samma spår. Jag hoppas han är seriös här, för han är ju awesome i debatten mot Miljöpartiets Zaida Catalán.

Zaida ser bl.a. inte möjligheten att man ska kunna vara prostituerad som ordinarie yrke. Betnér tycker det mycket väl kan vara ett jobb – eftersom “sex inte är så dramatiskt”. Jag håller med Betnér i resonemanget ganska långt i den här diskussionen. Fast helt övertygad är jag inte att man borde avdramatisera alltför mycket. Jag är övertygad om att många “konservativa” saker, t.ex. monogami, till stor del är högst fördelaktiga för samhället. Det är nämligen en allmänt smart grej att kontrollera spridning av STDs…

Lämna paketpolitikens Sverige

Många har sagt att enfrågepartier är dåliga. Vi behöver inte sådana! Många har vidare insett att t.ex. Piratpartiet inte alls är ett enfrågeparti och säger att vi inte alls behöver fokuspartier. Paketpolitik är idealet idag och det tycker jag är problematiskt på många sätt.

Ju fler debatter och politiska manifest etc. jag läser desto starkare känslor får jag för specialister inom ämnesområden. Parlamentarismens nackdel är att politikerna behöver sätta sig in i alltför många områden på samma gång. Det är svårt för vem som helst – och därför har vi remissinstanser etc. Tyvärr fungerar ju de inte alltid riktigt som de ska – eller snarare så lyssnar inte politikerna på dem.

Och så tänker ni er här ett rabbel om “friska vindar” och “nytt blod” i politiken, så får ni det gamla tjabblet om att vi behöver engagera unga. Men jag hade tänkt ta det steget längre och se över hur vi bör engagera.

Miljöpartiet och Piratpartiet har varit de tydligaste fokuspartierna med chans att – eller till och med lyckats – få mandat i maktens korridorer. Båda grupperna har etablerats från specialiserade intressen med djup ämnesrelaterad kunskap. Junilistan kan jag även erkänna att jag respekterar, mycket tack vare den sakkunskap om EU (men inte så mycket annat) Sören Wibe har förmedlat (+ kritiskt tänkande).

Jag säger inte “avskaffa parlamentarismen och ersätt med specialister”. Däremot tycker jag att när ett viktigt och brett ämne, där erfarenhet och kunskap är A och O, får ett så starkt intresse som miljö- och piratfrågor… Då ska det uppmuntras! Inte minst av de etablerade partierna!

Det tog Miljöpartiet ett tag att komma in i Riksdagen, men ärligt talat. Tror någon att Sverige hade haft en så avancerad miljösyn – som får resten av världen att verka retarderad – om vi inte haft ett starkt Miljöparti i Riksdagen?

Tror någon då att vi i Sverige skulle kunna ta täten inom informationsteknologin om regeringen står och fnyser åt frågor som dominerar intresset hos de kommande politikernas generation?

Med detta sagt vill jag även styrka att jag är nöjd med ett Miljöparti som riktar in sig på miljöfrågor och ser till att det är vad de kämpar för. Enligt deras överenskommelse med vänsterblocket – i kombination med att behöva upprätthålla en egen samhällsideologi – känns det dock för mig som att mycket bara blir floskler.

Tillräckligt många specialister i samma ämne kommer att nå konsensus. Tillräckligt många utan kompetens i samma riksdag kommer att stifta lagar som våldsraperar inte bara specialisterna utan även resten av nationen.

Miljöpartiet och Piratpartiet fungerar bäst i symbios

Crashcourse i min tolkning av Piratpartiets mål och strategi:
Debattera, driva på utveckling och få till ändring i samtliga partiers politik.

Crashcourse i min tolkning av skillnaden mellan MP och PP:
Miljöpartiet gillar piratpolitik på en rent ideologisk basis. Piratpartiet i sig står dock för pan-demokratiska principer som täcker hela färgspektrat. Piratpartiet har etablerats som parti för att dessa principer har glömts bort hos många partier.

För att få till stånd en förändring i de frågor piraterna huvudsakligen brinner för behövs det något tydligt. Närmast symboliskt. Precis som att 80-talets fokusparti Miljöpartiet behövdes för att få till stånd ett rejält snack om miljötänk.

Så nu kommer vi till själva grejen.
Meningsskiljaktigheten hos pirater och miljöpartister.

Kritiken från Piratpartiet är, vad jag uppfattat, att de gröna inte kan driva “sina frågor” samtidigt som de driver “piraternas frågor”. Inte med så få mandat de har – och dessutom får man med paketpolitik som inte alla pirater går med på. Piratpartiets stöd kommer från alla möjliga håll, inte bara grönt. Varför föra en splittrad kamp för allas lika, grundläggande demokratiska rättigheter?

Dels sammanför Piratpartiet alla politiska – och även opolitiska – intressen. Viktigast är dock att lyssna på vad de faktiska kandidaterna Miljöpartiet har tänkt skicka till EU själva säger om vad de vill göra i EU-parlamentet:

[youtube hSqes3nQ80Q]
Inte ett ord om någon av de vanliga piratfrågorna.

Värt att notera är att kommentarerna från Mp-kandidaterna gjordes innan Piratpartiet fick sitt uppsving och började tas på allvar inför EU-valet. Idag svarar typ alla med piratinfluerade åsikter för att fiska röster.

Men vad är slutsatsen då?
Vad ska man rösta på?
Kan man verkligen lita på något parti?

Jag vill hävda att Miljöpartiet och Piratpartiet är de idag sundaste alternativen. Sedan handlar det om personlig övertygelse. Är de viktigaste frågorna att driva dem om fiskepolitik, kärnkraft och ekologisk mat? Eller ska man se till att lampan riktas mot vår våldsraperade rättssäkerhet, informationsfrihet, personliga integritet och demokrati så det ger gehör även hos de dominerande S & M?

Miljöpartiet har redan platser säkrade. Nu behöver vi även ge Piratpartiet mandat. Piratpartiet kan ta hand om att driva sin politik aktivt och så kan Miljöpartiet visa ett stöd genom bl.a. fortsatt gott omdöme vid omröstning.

Tillsammans, i symbios, kan vi samarbeta och göra skillnad!

Detta inlägg baserades på en kommentar till Maria Ferms uppföljning till Rick Falkvinges post som var en reaktion på Marias typ-svar-inlägg på min ursprungliga MP/PP-jämförelse. Förhoppningsvis fångar respektive bloggares egna inlägg upp kommentarsdebatterna någorlunda.

Andra på ämnet som jag snappat upp: infallsvinkel, Tvivlar, Johan Ronström, Jakop Dalunde, Fredrik Frangeur.

Heeeyy, miljöpirater!

Miljöpartiet shanghajar Piratpartiet!

Miljöpartiet röstfiskar

Bilden är från random länk på random kommunikationskanal. Ta det med nypa salt, men klandrar vi egentligen någon ifall det nu är en legitim google ad? :)

Förövrigt så har jag tidigare beskrivit varför jag är pirat och inte miljöpartist!

PS. Det roliga var att jag bara häromdagen undrade varför Google egentligen har med URL längst ner i sin reklam… Nu vet jag!