Posts Tagged ‘internet’

Självmord och internet, ansvar och kunskap

Saturday, March 6th, 2010

Artikelserien om självmord, bild på Västerbottens Kuriren 2010-03-06

Västerbottens Kuriren har en artikelserie (endast i papperstidningen… shitpissers…) om självmord i tonåren. I den nämns ofta en del av de effekter som ett “dolt” internetliv kan ha hos individer, t.ex. negativ karaktärsutveckling och grejer. För den som vill kan detta vara en svartmålning av nätnärvaro och eventuellt sporra en önskan att kontrollera sina avkommor striktare än vad som görs idag.

Artikelserien har ett par tips till föräldrar, så deras barn/ungdomar inte ska behöva behöva begå självmord på grund av det överväldigande trycket från internets. Två av dem lyder som följer:

  • Filtrera hemsidor på datorn är ett förslag – “men ofta är barn och ungdomar duktiga på att komma förbi sådana hinder, så se inte filter som något hundraprocentigt säkert”. True that.
  • “Som vuxen är det viktigt att intressera sig för och lägga sig i vad unga gör på internet. Försök prata med barnen och de unga om vad de gör.”

…och jag bör direkt säga att jag tycker att artiklarna i sig faktiskt är rätt bra och är osäker på vad jag skulle önska mer av journalisterna Stefan Åberg och Jessica Wennberg egentligen. Det har dessutom spunnit vidare på ett par tankegångar som jag vill dela med mig av.

Vem bär ansvaret egentligen för de självmord som begåtts? Det skrivs att signalerna som borde ha märkts “fanns på nätet”. Skolorna i Umeå menar att de “saknar insyn” i nätet och hemsidorna som unga besöker.

-Vi behöver kunskap om hur vi tar upp ämnet i skolan idag, i lektioner och i diskussioner, säger kuratorn [på en skola som berörts av självmord bland unga].

Föräldrarna tycker att allt har skett alldeles för snabbt, man visste inte att sina barn mådde dåligt. Ofta när man möter ungdomarna är det för sent, på ett eller annat vis. Man kan ställa sig frågan om föräldrarna har för dålig kontakt med barnen, eller om barnen kanske upplever en bättre kontakt med andra.

-Varför vågade hon inte berätta om problemen för mig? Var jag inte värd att prata med?

Internet rymmer allt, som jag och många andra konstaterat många gånger. Ofta skapar man sin egen värld, baserat på egna intressen, vad man söker, snöbollseffekt och en gnutta slump. Att slösurfa kan väcka helt nya intressen, bra som dåligt, vare sig det funnits ett frö tidigare eller ej. Allt är bara mycket mer lättillgängligt.

Internet är ingen låtsasvärld. Precis som det i den fysiska världen finns bra miljöer parallellt med dåliga och destruktiva platser för barnen att vistas på.

Den betraktande föräldern verkar anse att vad som gäller är avsaknaden av auktoritet på nätet. Rätt typ av auktoritet, förstås, som ser till att man inte tar del av fel information och kommunicerar med fel personer. Även fast det i många fall kan handla om att man rent ut sagt behövde sömnen för att orka stiga upp dagen därpå. Skolan är ju bättre för att lära sig vad man ska – och på rätt sätt.

Mina personliga erfarenheter från när jag var yngre var att man “ryckte kabeln”, eller satte en timer på fiberkonvertern. Det var det enda sättet att hindra en från att sitta kvar vid datorn. Hindra en från att läsa, lära, konversera, struntsnacka, utveckla och kasta bort tid. Vad som nu än gällde den kvällen.

Men vi vet väl alla att internet är asynkront? En konversation kan sträcka sig över flera dagar, tack vare backlog, trots att de flesta idag använder “instant messaging”. Att rycka kabeln kanske får ungdomen att gå och lägga sig, med ett temporärt förakt mot denne förälder. En snabb och enkel lösning för stunden, så att säga. Andra familjer använder andra metoder, vissa skiter i det totalt. Oavsett auktoritär metod så är dock nätet bestående.

Total anarki.
Det är därför det är bra.
Men vad händer sedan?

Vi kan konstatera att internet saknar auktoriteter på det sätt man finner i afk-livet. Ansvarsbeläggandet måste alltså åläggas personer i den fysiska världen. Där vi verkligen vet vad som gäller. Där signalerna märks. För på internet kan du vara vem du vill och du kan rationellt avväga vilken bild du vill avge. Man söker den information som behövs, är man intresserad lär man sig oerhört snabbt, och begränsas inte av något mer än en själv.

Internet hjälper ens “reella” identitetsbyggande. Skapandet av en ytlig, fysisk fasad kan gå oerhört långt, om än mänsklighetens sfär fråntar individen möjligheten till Ctrl+Z. Frånvaron av en ångra-funktion orsakar att de ovannämnda “signalerna” ändå slipper ut, antingen av misstag eller ett slags undermedvetet realitetens bekräftelsebehov. Detta sker dock sällan förrän det är för sent på ett eller annat vis. Av detta följer att: ansvaret för självmord ligga hos den fysiska person som begår det.

“För sent på ett eller annat vis”. På eget ansvar. Snabbinlärning.
Idag växer man upp ett decennium i förtid.

Kids, correlation does not imply causation.

Det är fantastiskt. (Jag återkommer ofta och gärna till just detta.) När människor får tillgång till information kommer människan att sluka den hel. Likheterna med matsmältningen är slående också; begrundar man inte sin kunskap kommer den inte att sätta sig lika väl. Analyserar man inte sina intryck kan hjärnan komma att spela skumma spratt.

Det växande antalet ungdomliga (allmänna) psykiatriska problem beror på den samhällsutveckling vi befinner oss i. Allt går snabbare, människan får mycket mer information att hålla koll på hela tiden. Stressen ökar, kontakten människor emellan avviker snabbt från evolutionärt utpräglade sociala levnadsmönster. Allt blir därigenom mycket ytligare, mer flyktigt och mindre genomtänkt när allt händer samtidigt, hela tiden. Det verkar som en dålig utveckling…

…men jag vill absolut inte fly från det! Jag vill insupa det. Ta del av mer, lära mig mer, förstå alltmer. Jag vill vara en del av informationssamhället där kunskap är något man delar oberoende av mänskliga attribut. Konversationer ska kunna ske mellan alla parter, över alla medier, i alla syften och på alla språk. Problemet mänskligheten upplever är att vi ej varit beredda på informationsexplosionen.

Lärosäten, pedagogik och bemötande glappar just nu.
Vi står inför den största generationsklyftan någonsin genom historien.

En 5-åring som är ansluten till världens största informationsdatabas kommer att ha tillgång till exakt samma information som du har genom din dator. Man kan spärra tillgången med filter om så önskas, men när barnet fyllt 6 år har det säkert lärt sig kringgå det. Lösningen är inte att förbjuda barnet från att lära sig – sådant ska uppmuntras! Barn är vetgiriga, det har vi väl alltid vetat?

Fast hur handskas man med att människor i tidig (5, 10, 15 års ålder?) stöter på det som äldre generationer inte mött förrän 15, 30 eller rentav 45 års ålder? De yngre behöver snabbskolas i vuxenlivet. De behöver ges en självdistans som även många vuxna saknar. En bättre vana att rationalisera – såväl samhället, omgivningen och sig själva. I och med att ocensurerad kunskap kryper allt längre ner i åldrarna bör det rimligen innebära att bemötandet av detta även måste läras ut till yngre målgrupper.

Ansvaret ligger hos den som begår självmord, skrev jag ovan. Det står jag fast vid. Dock ska vi komma ihåg att all kunskap är kollektiv kunskap. Vad någon vet, kan, beslutar och utför är ett resultat av den miljö personen levt i. Därför behöver vi uppfostra ansvarstagande individer. Inte tråkiga byråkrater alltså, utan sådana som kan känna sig säkra i sig själva, har respekt för sig själv och andra, samt förstår vad orsak och verkan faktiskt innebär. Orsak och verkan för såväl sig själv som andra, genom såväl sina egna som andras handlingar.

Min direkta tanke till ett första, viktigt steg är i alla fall att introducera filosofi/”livskunskap” redan i högstadiet. Det behövs. Jag vill dra igång denna debatt. Nu. Det behövs.

Socialt internet, objektivitet och mättat afk-liv

Thursday, February 18th, 2010

Jag är glad för mitt nya fynd i den lokala kultur- och krönikavärlden, Sara Meidell. Nedanstående text skrev jag nästan färdigt innan VDn för Earbooks uttalade sig på Netopia och gav lite mer vikt till ämnet asocial/social.

Fan vad jag blivit pretentiös märker jag, men björna med mig om ni orkar…

Till att börja med existerar internet som en allinbjudande tillflyktsort. Det är ett bra ställe att finna gemenskap, likasinnade, information, privatliv och världsflykt. Hela spektrat från asocial till social tillåts – uppmuntras – existera sida vid sida med endast ens egen valfrihet och nyfikenhet som spärr. “Man kan ju alltid blocka”. Även om det finns de som avskyr denna flexibilitet och jämlika potential för utveckling.

Ursprungligen tillhörde internets domäner den tekniska eliten. De som inte använde kopparkablarna för forskning på universitet använde dem för att kommunicera världen över. Det sociala var en stor drivkraft för, men kanske än mer övervägande var nyfikenheten i stort – vare sig det var människa eller maskin man kommunicerade med. Som resultat av det begränsade mediat – text – utvecklades här språket hos användarna till en mer informationscentrerad dialekt.

Informationscentrerad dialekt. Sociala situationer. Dialog.
Det är här Sara Meidells blogginlägg blir intressant.

Vad man vill förmedla i den anstormande informationscentrismen, är kärnan, inte känslan. Att använda sig av ords överenskomna betydelse är en direkt nödvändighet i digitala sammanhang. Ljud och bild kan underlätta mänsklig interaktivitet där man antyder eller menar något mer än orden, även om f2f-dialog har sina brister. Men att skriva underliggande betydelser? Lycka till i en IRC-stiliserad miljö! (tänk Twitter, fast rörigare)

Klart är att våra sociala livs kliv ut på internet flyttat gränserna för hur nära inpå skinnet vi kan ta oss varandra, hudnära inpå människor vi knappt visste eller mindes fanns.

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Sara Meidell skriver om hur våra sociala liv tar sig ut på nätet. Ungdomarna var först ut efter teknikeliten, när väl internet kom till hemmen. Nyfikenhet och utforskande – av såväl det sociala såsom fakta – var den största drivkraften. Till detta har internet även gett möjligheten att vara anonym. Att pröva på att vara någon annan, i sin omedvetna strävan efter en identitet, går fort och är kul. Vips har man växt som person snabbare än någon tidigare generation. Men det finns förstås begränsningar.

Den korta, hastiga kommunikationen. Det är vad som är i språng. Jämför det med “lunariseringen” (felstavningar, påhittade förkortningar etc.) av det svenska språket. Mycket av den annars naturligt tillkomna sociala kompetens växande individer upplever får inte riktigt fäste.

Spegelneuroner är min favorithjärncell och jag återkopplar gärna och ofta till dem. För betänk detta: när tränar vi idag vårt nervsystem för de sociala interaktioner som evolutionen slutligen gett oss? Alltmer sällan, i och med vårt självförvållade alltmer digitala sällskap. En teori jag gärna lyfter rätt snabbt är den upplevt ökande mängden t.ex. av Asperger-överensstämmande symtom. Trollhare har skrivit om liknande medan Meidell ytterligare stärker min teori:

Men – börjar inte allt fler tecken visa sig på att vi, samtidigt som vi på nätet bjuder på mer av oss själva än vad vi i själva verket finner bekvämt, i det vanliga livet blivit mera snåla med oss själva, lynnigt snarstuckna och mera blint försvarandes vår integritet?

Mera gruff och knuff i köer, ilsknare markerande av sittplatser på bussen, på krogen, ökat motstånd mot att släppa ifrån oss personlig information i även de odramatiska fallen (se bara på BB-annonserna, där rituella vikt och längduppgifter på den nyfödde ofta nu ersätts med ett ”lagom stor”).

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Handlar detta om en ovana att hantera fysiska situationer? Där det inte längre “bara är att blocka”. Objektiviteten, kunskap och kommunikation hamnar i fokus, med den begränsade kommunikativa förmåga som 160 tecken i ett SMS har gett oss. Mänskligheten tappar social kompetens, bland annat på grund av skevheten mellan fackspråk och skönlitteratur. Om man nu alls kan betrakta realtidskommunikation för fackspråk.

Personlighetsklyvning, självdistans eller mångfaldighet?

Historiskt har kulturella skillnader på internet knappt existerat. Varken kön eller etnicitet spelar någon roll för internetianer i det stora hela. Världsuppfattningen blir mer objektiv – vilket låter en osäker individs virtuella super-ego att närma sig dennes id. Ens utåtriktade ego delar/kopierar sig filtrerat genom känslomässiga barriärer – ofta omedvetet – som resultat av att flertalet alteregon (avatarer) samexisterar. Tidigare har dessa superkrafter endast förbehållits skådespelare samt psykiskt sjuka.

Informationssamhället gör mänskligheten mer öppensint. För närvarande befinner vi oss i ett paradigmskifte – en värld där den inneboende mänskliga blygheten (skamsenheten) ännu är begränsande. Vilket “jag” måste representeras utanför den digitala kommunikationen? Vem är jag afk? Man är försiktig, tippandes på tå eftersom ens virtuella karaktärer tar tiden för personlig, “reell” utveckling. Trots att ens virtuella ego kommer att dö långt före den bakomliggande köttstrukturen.

Samma argumentation gäller även icke-digitala virtualiseringar.
“Klassens clown”, mobbade barn och vuxna med yrkesroller, ta till er!

Min personliga övertygelse är dock att det framöver inte kommer att upplevas som något problem. Jag är själv tacksam för avpersonifierad – konkret och tydlig – kommunikation. Det är direkt gynnande av öppenhet och tydlighet, i och med att alla spelar på villkor. Utöver detta krävs detta i vilket fall lika mycket av globalisering/internationalisering som av det informationscentriska textspråket.

Kalla det anonymisering, likformande eller själadödande om du vill.
Alla orden passar nog in på var sin del. Ibland överlappande något annat.

Många ser en närapå global politisk/beteendemässig strävan mot individualisering. Sannolikt en följd av informationscentrismen. För den som betraktar virtualisering som själadödande och vill bevara “det riktiga” (tänk LP vs. CD) är detta katastrofalt. Jag förstår kritiken och anser den vara nyttig, om än jag inte sympatiserar fullt ut. Dessa möjligheter vi anammat att anta andra roller kan användas för att utöka, inte ersätta människan och samhällets utveckling, kreativitet och skapandelust.

Det vore ju som tråkigt ifall ens livsverk försvann när hårddisken kraschar. Böcker, statyer, klädesplagg och målningar går inte spontant sönder lika ofta som ett digitalt lagringsmedia. Och nej, redundans och backup är inte samma sak, för om 1000 år, efter samhällets förfall och återuppbyggnad, kan vi inte förutsätta att någon kan läsa ext4-filsystem.

PS. Jag har inte sett filmen, men folk säger “åh, det där är så jävla likt Avatar” om slutsatsen i detta inlägg. Det gör mig ungefär lika grinig som när man behöver försvara att t.ex. Descartes faktiskt levde före Wachowski-bröderna. Suck my balls.

“Mejlbedragarna” är inte farliga

Sunday, January 31st, 2010

Alla vi som använder internet är väl medvetna om att man kan registrera sig i vems som helsts namn på hemsidor? Data som data, det är bara att skriva på tangentbordet. Nu verkar tidningar få panik över “mejlbedragare” och identitetstjuvar.

– E-postsystemen utvecklades under 80-talet när internet var litet och vänligt. Det kommer förmodligen inte att hända att världens alla e-postservrar får en ny standard.

E-mail är ju suveränt! Jag tycker att SMTP är en helt underbar standard. Alla servrar litar på varandra, precis som de ska. Data ska inte hindras. Önskar en användare, administratör eller whatever verifiera identiteten så finns det fria implementationer i överflöd som alla följer öppna standarder. Mailsystemet som det är idag, sedan 80-talet, är en backend, inte helhet.

Mailsystemet, som grundar sig på SMTP, bryr sig inte om vad som skickas hit och dit. Precis som det ska vara. Precis som att Posten inte kräver ID för ett brev.

GPG kan verifiera identitet. TLS kan verifiera servrar och kryptera trafiken. Internet bryr sig inte om vad du gör. Det ska det heller inte.

Och vad fan. Använder man en avbruten kvist som nyckel till sin lägenhet är det väl klart att folk kommer att bryta sig in? Skaffa bra lösenord, folk.

Mejlbedrägeri är inte ett problem precis lika mycket som att utbilda den stora, grå massan i sunt förnuft inte är ett problem… Eller, now wait a minute…

Dialog, utveckling och framtid

Friday, January 22nd, 2010

Senaste utvecklingen i ärendet kring misstanken mot mig gällande dataintrång är att jag besökt Jan Långström och pratat litegrann. Han är lite av en tredjepart i det här fallet, men är den som fört kontakt med media eftersom IT-kontoret själva kniper tyst. Jag var nöjd med samtalet och känner att man definitivt kan bygga bra saker utifrån händelserna.

Vid sidan av kontorets verksamhet har jag även hjälpt till med IT-småkrafs i övrigt, fortfarande ideellt, på Hamnmagasinet. Förvisso sedan nyår har jag stått i kaféet ett par gånger, men det är inte IT-relaterat utan bara som liten extra inkomst. Så jag har haft viss insyn i funktion och icke-funktion på deras infrastruktur, typ att kaféets internet aldrig faktiskt fungerat tillfredsställande medan jag varit i huset. Det har jag löst – och IT-chefen på Umeå Fritid har åtminstone sett lösningen – genom att sätta upp en privat, trådlös router i kaféet. Den var ansluten till samma icke-personidentifierade uttag som kafépersonalen tidigare kunnat använda för internetsurf/musikstreaming medan det funnits en fungerande dator. Jag har t.o.m. ersatt den trasiga datorn där som Umeå Fritid aldrig fixade med en privat…

Nu har jag dock ryckt ut allt det där.
Ingen besökare kan surfa på Hamnmagasinet nu.
Jourhavande förundersökningsledare tycker ju att sådant är dataintrång.
Trots att Umeå Kommun själva haft en icke-personkopplad dator på deras nät.

Back in the days så fanns ett öppet trådlöst nätverk på Hamnmagasinet (en hotspot med “megastor” anslutning!). Efter det någon gång (antar jag?) fattades beslut i Umeå kommunfullmäktige att alla användare av kommunens uppkoppling måste identifiera sig på personnivå (tydligen räcker inte signerat hyreskontrakt dock :D). Jag har för mig att det första av dessa trådlösa nät, dvs Umeå Energis uppkoppling, var öppet för alla. Pressmeddelandet antyder åtminstone det.

Men oavsett om det var öppet eller ej, så efter man fått nys om identifiering var det “WWW”-nätet som gällde om man inte hade personal-/elevkonto hos Umeå kommun. Det här är alltså det trådlösa nätverket som man EJ kunnat använda utan autentisering. Kafé Stormen (föreningen Daisy) drev kaféet i Hmag på den tiden och hade möjlighet att skriva ut gästinloggning dock. Problemet var att det sög då knappt någon kunde, rent tekniskt, surfa. WWW-nätet är identiskt idag – förutom att man inte ens kan få gästkonto idag (yay!). Denna situation skrev jag om när jag var med i Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren för drygt två år sedan. Icke-funktionaliteten har även påtalats flera gånger sedan dess i mina samtal med personal IT-kontoret.

Stefan Granberg på IT-kontoret har tidigare för mig påpekat att Sjöfruhallen på Tomtebo kopplats upp genom en transparent proxy. Där behöver man inte konfigurera om sin webläsare åtminstone, samt förmodligen inte vara begränsad till HTTP på port 80 och HTTPS på port 443 (endast). Denna “nya” (…) teknik skulle alltså kunna vara en lösning för Hamnmagasinet om det inte ska vara helgalet supertrasigt – vilket allt är för icke-personal/elev där idag. Jan Långström kontaktade Lars Klefbohm (IT-chef för Umeå Fritid, dvs ansvarig för Hmag) och bad honom inleda dialog med bl.a. mig för omstruktureringen av nätet i Ungdomens Hus. Tack Jan, det uppskattas varmt!

Enligt Jan Långström, som förvisso inte sett statistiken heller, låg trafiken uppskattningsvis kring mina påtalade 50-100KiB/s. Detta var alltså 22% (inte 30, som uppgivits tidigare) av användningen i det administrativa nätet. 9% av den totala användningen. Oavsett om man räknar in “toppar” och sådant så är 100 KiB/s marginellt. Men ingen har sett någon faktisk statistik än, trots beslut om såväl husrannsakan och teknisk undersökning. Jag hade då misstänkt IT-kontoret för fabricering av bevis om de dröjer flera dagar för att leverera samma material som husrannsakan enligt mig bör ha beslutats utifrån. Vilken statistik har de då själva tittat på?

Jag ser positivt på detta. Dialog, kommunikation och öppenhet är bra. Vi kan bygga infrastruktur tillsammans, kommunen och dess invånare. Där folk inte förbjuds från något så självklart som internet, privat kommunikation och informationsutbyte. Nu skulle jag kanske ta och fila på de där mailen till lokala politiska gruppledare i Umeå

Felaktig husrannsakan och självklar internetaccess

Thursday, January 21st, 2010

Jag har funderat på misstanken om dataintrång, tillståndet för husrannsakan och dessutom spånat utifrån vad IT-kontoret har sagt till media. Samt varför förundersökningsledare Mats Bruhn ej bör ha beordrat en husrannsakan.

Således är alltså det som skett en husrannsakan enligt en brottstyp åklagaren valt i överensstämmelse med vad IT-avdelningen påstått. Ska det rimligen få gå till så, att polisen enbart baserat på någons ostyrkta påstående, skall tillåtas genomföra en husrannsakan?

Ja alltså. Det finns ju inte så mer att säga om den saken. Polisen har fått höra påståenden om trafik som ännu ej framlagts. Skandalöst. Jan Långström, fortfarande en cool snubbe som jag tycker om, kommenterade följande till VKs Stefan Åberg:

- Ur vår synvinkel var det inte så komplicerat. Här hade vi en lokal som använde vårt internet utan att ha något avtal om det och som brukade trettio procent av trafiken, säger Jan Långström på kommunens samhällsbyggnadskontor.

Sure, det fanns inget skrivet internetavtal, men som tidigare nämnt har min verksamhet pågått i >1.5 år i likartade former. Internet var en förutsättning för när jag lämnade in projektansökan till Umeå Fritid (som jag hyrde kontoret från). I och med att det inte står att internet ej ingår i mitt hyreskontrakt så har jag förutsatt att den uppkopplingen som fanns där, fungerade automatiskt och gjorde det i mer än 1.5 år, helt enkelt var överenskommen. Särskilt när jag flertalet gånger snackat om verksamheten med chefsanställda både på Umeå Kommuns IT-avdelning, samt Umeå Fritid.


Hyreskontrakt med Umeå Fritid för projektkontoret, 2008-2009. Bekostat ur egen ficka och helt utan avlöning för själva projektverksamheten.

Projektverksamheten i kontoret var bland annat livesändning av arrangemang från Hamnmagasinets lokaler, utrymme för videoredigering av material från andra arrangemang, handledning av elever som går Individuellt Val på Ungdomscentrum i Umeå (avhopp från gymnasie etc.) och behövde praktikplats etc. Läs gärna projektbeskrivningen som beviljades 2008 av Umeå Fritid (genom rekvisitioner, inte föreningsbidrag).

Jag kommer att besöka IT-kontoret idag och se om någon är inne som jag kan prata med. Då kanske jag får se den statistik som ingen har sett ännu, endast blivit påtalad, som var grund för husrannsakan. Då blir det ett nytt inlägg, när jag sammanfattat det.

Faktura för kontoret ht2009

Update 2010-02-22:

Verkar inte ha signerat kontrakt för höstterminen 2009, men en faktura fick jag och betalade därefter.

Misstanke om dataintrång. Ansluta till internet olagligt?

Wednesday, January 20th, 2010

Mitt juridiska ombud antecknar uppdateringar och utvecklingen kring misstankarna och den förundersökning som sker i samband med tillslaget på mitt kontor.

Ikväll sänds ett specialinslag på UmeTV om detta tillslag klockan 19.00. Ni kan se webströmmen på UmeTVs webtv, om ni inte bor i Bostaden-lägenhet i Umeå: http://radio.piracy.se:8000/umetv (Ogg/Theora+Vorbis)

Senaste händelserna är i alla fall alltså att jag, efter förhöret igår, nu är misstänkt för dataintrång. Brottsrubriceringen är alltså “dataintrång”. Och jag är sedan mitt frivilliga förhör igår misstänkt för detta. Igår var jag endast hörd “som annan”. Således hade mitt namn aldrig angivits i anmälan.

En fundering som dök upp nyss var att detta innebär att jag inte kan åtala kommunen för falsk tillvitelse. Visst, skadestånd för att min verksamhet varit trashad under beslagstiden är ju givet. Men de som anmälde internetanslutningen bör rimligen stå till svars för ett sådant missbruk av statliga resurser när jag ändå inte döms för något.

I vart fall, den aktuella lagparagrafen om dataintrång är ju i alla fall helt galet icke-överensstämmande med situationen. Det man från åklagarens sida har pekat på är en paragraf i lagboken där dataintrång beskrivs som att man allvarligt stör eller hindrar användningen av en “uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”.

9 c § Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift. Lag (2007:213).

I praktiken betyder detta att jag måste ha “allvarligt stört” kommunens administrativa nät för att vara skyldig. Detta misstänks jag alltså vara genom att koppla in en dator i ett uttag varpå jag automatiskt tilldelas ett IP-nummer som jag utan problem kan ansluta med över internet till andra datorer. (kommunens nät är blockerat utifrån dock, varpå jag behövde VPN-tunneln för att komma åt data från kontoret t.ex. i situationer ute på fält och saknar hårddiskar + strömförsörjning…)

Men okej. Det som IT-kontoret har hakat upp sig på var att jag inte hade ett skrivet avtal har jag fått veta. Det är väl inte undra på dock, när jag aldrig blivit ombedd att skriva under något sådant. Särskilt när jag i projektbeskrivningen för Livestation Hamnmagasinet, dvs vad föreningen hethane gjorde i kontoret, skrev att det skulle sändas livevideo över internet till UmeTV. Kopplar man därefter in en kabel i väggen på sitt kontor, vilket ger omedelbar internetanslutning, så förutsätter man att det är tänkt att det ska fungera så.

Och för att kommentera lite djupare för detaljer:

Umeå kommun har ej ännu delgivit nätverksstatistik. De har påstått att jag har stört trafiken å det grövsta, typ. “Mycket trafik mot ett IP-nummer” sades det ju. Detta har polisen alltså inte fått se skärmdumpar av och då ej heller förundersökningsledaren som beslutade om att genomföra tillslaget. Man har alltså från kommunens sida hävdat hög belastning och att detta då skulle vara dataintrång.

Inga egna åtgärder, inga bevis, ingen misstänkt – ingenting har “Umeå IT-kommun” levererat. Men dataintrång, det ska det tydligen vara.

Jag vill förövrigt påpeka att jag inte stöder konspirationsteorierna om att detta skulle vara med anledning av att jag är medlem i Piratpartiet. Jag förstår att man kan tänka sig det, samt att många pirater gärna läser in mer i medlemskapet (fuck the etablissemang-retoriken etc.) än bara principerna. Men gör man det och tror att man blir utsatt för sådant här pga partitillhörighet är man dum i huvudet.

“En tredjedel av kommunens trafik” har det påståtts – men det är väl ingenting? Kontorsdatorer tar ju knappt någon bandbredd – och är avstängda under kväll och natt, medan mina är igång dygnet runt typ. Och att påstå att det skulle lida brist på kapacitet är ju bara löjligt, särskilt när mina mätningar som sagt gett 50-100 KiB/s i normallägen.

Jan Långström, en super awesome dude, är vad jag förstått högsta hönset på IT-kontoret. Han är cool, tycker bra saker etc. och gillar fri mjukvara. Han förklarade i ett mail till VK att jag “förbigått säkerhetsåtgärder”. Det hade jag förstått om jag hade knäckt någon säkerhet, typ spoofat min MAC-adress eller så. Han vidarebefordrade nog bara uppgifter från IT i övrigt dock, troligen relaterat till mitt Ubuntuprojekt, då elevers Ubuntudatorer anslöt över wlan->mittkontor->internet. Dock fortfarande genom helt legitima anslutningar som tillåtits av kommunens switchar och routrar. (sedan har den lösningen inte varit aktiv sedan november typ…)

Dagens artikel i Västerbottens Kuriren om gårddagens tillslag. (2009-01-20)

Henrik Alexandersson orsakade min temporära webserver att kolavippa under dagen. Leif Ershag drar slutsatsen att ärendet påvisar stora brister i kapacitet i Umeå kommuns nät. Noteras görs även att Forskningsavdelningens hemsida drabbades, som hade klarat sig från tillslaget i deras lokaler.

http://ershag.se/2010/01/20/riksdagskandidat-anklagad-for-dataintrang/

Polisen raidade mitt kontor

Tuesday, January 19th, 2010

Jag har, som enda med nyckel, haft tillgång till ett projektkontor på Ungdomens Hus i Umeå, dvs Hamnmagasinet. Det kontoret blev imorse utsatt för ett tillslag från polisen på misstanke om “mycket trafik mot ett IP-nummer” som kom från Umeå Kommuns IT-avdelning.

Min verksamhet där var i egenskap av ideell kulturarbetare (utan någon slags arvode ö.h.t.) och i projektbaserad form genom en ideell förening (helt utan ekonomi, så hyran betaldes ur egen ficka). Saker som gjorts genom min verksamhet i kontoret har varit dokumentation av Ungdomens Hus i Umeå, kulturarrangemang, politiska debatter (“EU-val WTF?” eftersom kommunen totalratade EU-info till ungdomar) och en massa spinoff-grejer, mest i samband med UmeTV.

Props till de som skrivit om detta (inkl. mitt juridiska ombud!), efter min statusuppdatering på Facebook. Låt mig sammanfatta situationen nedan. Jag lär uppdatera med nya inlägg allteftersom fler detaljer kan förtydligas.

Mikael Nordfeldth Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).

Sett från någon annans ögon kan jag förstå tankegången hos IT-avdelningen. De ser ovanlig (för kommunanslutning) trafikmängd, typ 50-100 KiB/s konstant, mot ett specifikt IP-nummer. “Trojan?” hade varit min första tanke som systemadministratör. Skillnaden är väl att  jag som systemadministratör inte polisanmäler det, utan snarare kollar upp det närmare – själv, fysiskt – eller rycker kabeln.

Huvudsakliga anledningen är väl att jag inte har skrivit under avtal för uppkopplingen. Så formellt “vet de inte” att jag använt linan, därav kan IT-kontoret skylla bort att de inte vet. Däremot har de varit i kontakt med de anställda i huset tidigare – dock inte mig, som innehaft kontraktet för kontoret där det kommer från. De har bett verksamhetschefen om tillgång – men inte mig. Inte en enda förfrågan.

Jag har förövrigt relativt frekvent kontakt med IT-kontoret i Umeå kommun, har påtalat min uppkoppling etc. De vet vem jag är och troligen även vad jag gör i huset. Samt så har det varit närapå identisk nätverksetup sedan maj 2008 (>1.5 år)… Jag har förutsatt att eftersom jag tillåtits interneta så har tillgången varit tillåten (de spärrar t.ex. deras trådlösa nät med den teknik som skulle ha kunnat användas för min anslutning).

Anledningen till att “mycket trafik” genereras är för att uppkopplingen hos kommunen är kraftigt filtrerad och jag löst det genom att skicka så gott som all trafik genom en VPN-tunnel. Då samlas alla anslutningar vilket, givetvis, orsakar en enda, väldigt långvarig, anslutning med den samlade bandbredden.

Bakom det krypterade dunklet låg en webserver som orsakade mest trafik (min blogg, backups och en databas över filers hash-summor), en konstant webtv-ström för UmeTVs webtv, projektets kontorsdator (videoredigering) och min irc-burk. Jag medger att jag har laddat ner filer i researchsyfte (Bert Karlsson does it too, se Best of Bert S02E02)- men specifikt sett till att inte sprida vidare. Jag har ingen aning om den nedladdningen varit lagligt/straffbart eller något, men jag kan säga att majoriteten av sådan trafik varit Creative Commons-licensierad.

För närvarande så är jag alltså inte misstänkt för något. Dock var jag till polisstationen för att försöka luska ut någon information ö.h.t. vad jag drabbats av. Hamnmagasinets personal sade till IT-administratörerna (och/eller polisen?) som var på plats att de bör underrätta mig snarast. Jag misstänker dock att IT-folket var för upptagna med att leka brutal polis för att bry sig om det. Jag har inte fått veta något utan att gräva ännu.

Kommunens IT-tekniker sade specifikt till personalen på Hamnmagasinet att inte ringa mig för att komma in på kontoret eftersom jag “skulle kunna ta bort sådant som är olagligt” (obs, citerar från återförtäljande).

För att debunka lite myter så hade jag tänkt dra följande:

Hur sysslolösa är snuten i Umeå egentligen om de har tid att sno datorer av nån nörd som laddat ovanligt mycket internetz?

Polisanmälningen var ett initiativ från IT-avdelningen vid Umeå kommun, vars anslutning orsakade “mycket trafik”. Lars Klefbohm (IT-ansvarig vid Umeå Fritid, som driver Hamnmagasinet) hävdade sig inte ha med saken att göra och refererade till Stefan Granberg på IT-kontoret. Stefan Granberg sade över telefon att de “sett mycket trafik mot ett IP-nummer hos Riksnet, en VPN-tunnel eller så”. Vilket stämde – och han var väl medveten om sedan tidigare samtal och diskussion.

Jag vill även kommentera att jag ej är misstänkt för något. Jag har besökt polisstationen för ett förhör – som jag blev erbjuden och gladeligen genomförde. Det innebar att jag förhördes som “annan” – och får inte veta något ö.h.t. om misstankar eller liknande. De 5 beslagtagna datorerna bekräftades i förhöret, samt en extern hårddisk.

Internet är precis när du vill

Saturday, January 16th, 2010

Jag blev lite småglad idag när jag märkte att Evelina Burström har en blogg som man faktiskt kan länka till, så det ger lite feedback åt hennes texter. Till skillnad från crap-artikelformaten på VK.se i övrigt.

Jag lade i alla fall märke därigenom till ComHems desperata försök att promota sig själva: “Tv – precis när du vill”. Oh my! Man får välja SJÄLV när man ska se tv-program. Det är ju ASBALLT och nästan 90-talshäftigt (läs: det minst spännande decenniet i modernt mannaminne).

Jag har internet. Internet har allt när som helst, var som helst och hur som helst. Till och med tv-reklam finns på internet, som länkklickandet ovan visar! Internet går till och med att använda på sin tv, eller spara ner i delar för att kunna titta på internet även utan internet! Internet!

Update: Eller vänta, va? Har inte VK-bloggarna kvar Twingly-länkarna? …vilket antiklimax på mitt internetvänliga inlägg. Nu taggar jag det här VK-censur och går iväg och ojar mig ett tag över den censur nättidningar tror sig behöva. Om det inte bara är något från Twinglys sida… Men det skulle förvåna mig mer än att VK inte vill/vågar länka externa bloggar. (men kanske pingbacks är på gång? … nä, skulle inte tro det)

Update 2: chredd> @mikaelnordfelth Vi har inte längre något avtal med Twingly. Pingbacks finns med på vår ToDo-lista, gäller bara att få tid till det.

Piratpartiet är inte en familj

Thursday, January 14th, 2010

Piratpartiet är inte en familj. Dels är analogin dålig ur den rena aspekten att man kan värva medlemmar, så då är vi väl snarare som en “la familia”. Dessutom är det mycket häftigare med kostymer, pressveck och Tommy guns än gulliga små barn som springer omkring och en farmor som nyper en i kinden. Gangsterhistorisk korrekthet åt sidan.

Häftigare än din familj.

Marit Deldén på “Grodorna kokar” har uppenbarligen fått goda vänrelationer – typ-som-familjemedlem alltså – genom Piratpartiet. Det finns andra som snarare dragit med sina vänner och på så vis gjort något kul av det hela. Grupptillhörigheten och familjetänket hjälper givetvis moralen inom partiet på sätt och vis – men skapar samtidigt exakt samma vi-de-tänk som alla andra sorts grupperingar. …skriver jag, väl medveten om att det har varit retoriken från styrelsen ända från partiets början.

Det här är inte riktat särskilt mot Marit Deldén. Så får det inte uppfattas. Hennes inlägg råkar bara vara det inlägg jag sett refereras till och berömmas mest. Jag har ingen aning om hur hon tycker och tänker egentligen. Vad jag påtalar är snarare fenomenet att bygga vänkretsar efter partipolitik. Och att se politiska överenskommelser som något liknande vänskap.

Ursäkta att jag är så krass. Vill man hitta vänner får man väl hitta vänner på det sätt man vill. Men när folk tappar distansen och börjar se Piratpartiet som en familj går det lite väl långt. Jag kanske är den upproriska tonåringen som vill fly hemifrån i det fallet, men jag tror inte på familjetänket. PP är ett parti – ett jävligt rationellt baserat parti – och det är vad medlemmar bör förhålla sig till, inte kompisklubb eller familj.

Internet öppnar för en lättsammare öppenhet, granted, men att vi båda vill ha delad kultur och en förnuftig syn på privatliv betyder inte att jag bryr mig om att du har PMS eller att flickvännen nyss gjorde slut.

SNÖSTORM SLOG UT INTERNET

Monday, December 28th, 2009

AHHHHHHHH, WHAT DO WE DO?!?!

VK har beskrivande rubriker och artikelsammanfattningar.

Men phew, själva artikeln börjar med att det bara gäller Ammarnäs:

För de boende i Ammarnäs är situationen besvärlig. Sedan julafton fungerar inte internet i byn.

Jag trodde nästan att vi hade förlorat internet där ett tag. Och att det första ställe jag läste det på var just internet. Aah, it’s like an extended consciousness or something.