Tag Archives: Filesharing

Google: BitTorrent is an illegal word (kind of)

Google has an instant/autocomplete service that, when you type something, gives you suggestions on what to search for. Nowadays, however, this search is crippled due to fear of modern technology.

The RIAA/MPAA MAFIAA has now persuaded Google into censoring its suggestions to remove “piracy related” words. Such as “BitTorrent” apparently. I’m not going to lay out much more on this, TorrentFreak does that well enough. However I’d like to sum up the misfires caused by this action:

  • BitTorrent Inc. is the name of the private company which originally developed the BitTorrent standard. They are entirely legal and in no way affiliated with any piracy practices of any kind. This news shows however that they are deliberately censored by Google as a result of this, just because they have developed an efficient algorithm for transferring data and released the technology to the general public.
  • Rapidshare, a company to whose site you upload files at a slow rate – allowing people to later download them at a faster rate, were recently freed in court in a case of piracy related issues. Despite that, they are deemed unfit for Google’s search terms, which of course results in a heavy discrediting.
  • Would it be ok to censor other companies like, say, “Universal”? Removing words for the global dictionary may have unexpected consequences. There’s nothing illegal in a word and thus it should not be considered harmful. Any other behaviour may have unwanted sideeffects.
  • The BitTorrent protocol is a very efficient method of distributing files and widely adopted. Thus searching for various clients for comparison is of utter importance to avoid malware or trojans. One example is the uncensored client name “BitLord” which is a heap of crap and ads compared to BitTorrent Inc’s official client “µTorrent”, which is otherwise the first hit on the search for an autocompleted “bit[...]” search term.
  • The BitTorrent protocol is used legally in distributing not only patches for legally purchased games, but also for the ever-increasing content on free culture video sites.

Noted should be, of course, that Google has not censored these search terms in its actual search engine. Only the automated suggestions when beginning to type a search term. However, as mentioned with the suggestion of BitLord instead of “BitTorrent client”, this may definitely result in a very skewed usage of Google’s search. This doesn’t affect me personally as I never use the autocomplete function and I find Google’s “instant search” incredibly annoying. The thought has crossed my mind to entirely disable Javascript, at least for google.com, permanently.

It seems however that if you know the term (and spell it correctly), you are still given the related additional terms. Such as “Rapidshare premium” or if you’ve successfully spelled “bittorrent”.

Dude, it’s code. We can do anything!

Per Strömbäck, en sällan välinformerad individ, bloggar på den ofrivilliga humorsiten Netopia. Han skriver för musik- och datorspelsbranschens särintressen i att stänga ner, hindra och blockera människor från att använda sig av de digitala verktyg människan har utvecklat de senaste årtiondena.

Per Strömbäck vill låsa in kultur, begränsa internet och får betalt för det. Fast ibland så skriver han faktiskt bra saker, som vore riktigt bra om han faktisk tänkte steget längre:

Dude, it’s code – we can do anything! Det är ett triumfrop om den digitala revolutionens möjligheter. I det perspektivet tycks det märkligt att så mycket av internetdebatten handlar om teknikens begränsningar. Nästa gång någon påstår att det är omöjligt att blockera webbsidor, kontrollera spridning av material eller skydda sin identitet på nätet, så vet du vad du ska svara.

Så låt mig beskriva nästa steg i tankeledet: Nästa gång någon påstår att det är möjligt att blockera webbsidor, kontrollera spridning av material [eller skydda sin identitet] på nätet, så vet du vad du ska svara.

Idag finns ingen praktisk möjlighet att begränsa spridning av information. Inte ett enda DRM-skydd i världen kan – knappt ens i teorin – fungera pga det analoga hålet. Det enda som begränsar är människors lathet eller välvilja. De få gånger du inte hittar något på t.ex. The Pirate Bay är det för att ingen orkat lägga upp verket – inte för att det är omöjligt att kopiera. T.ex. finns det mycket som är värdelöst och/eller ointressant.

Det där med att skydda sin identitet är ju i övrigt frågan om vilken identitet. Jag menar, att dölja sin afk-identitet är ju inte nämnvärt krångligt, förutsatt att man faktiskt uppför sig som två separata identiteter. Men jag tror nästan det är värt att slänga in att det är omöjligt att skydda sin identitet – för när väl informationen är tillgänglig så är den spridbar. Precis som med allt annat. Det enda sättet att inte sprida är att aldrig sprida.

Att kopiera och sprida är dock inga problem. Dude, it exists. We can copy it!

Who profits from online piracy?

“Who profits from online piracy?” (permalinked “Hello world”), this question is asked by Ellen Seidler, a young filmmaker who has co-produced the film And then came Lola. She also produced this film showing ad-filled pages being used to make profit from illegally sharing pirated films – people making money from her and others’ hard work:

[youtube xgh0wWHxF4k]
Please note that Ellen never downloads the film per se. She only looks at the pictures. She’s offered a download but does not verify it. It might as well be a fraud.

This is of course bad. Unfortunately I found no way whatsoever of contacting her through the blog. Neither comments nor a contact field. This is however common with antipiracy spokespeople, considering how everytime they say something the internet sets out to prove them wrong.

Had I been able to contact Ellen Seidler in any way (heck even YouTube comments are disabled), I would have told her about the benefits of sharing culture. That money cannot be made from “protecting” media and that the world is changing. And that this is a good thing. People who speak this issue much better than me are Lawrence Lessig and Cory Doctorow, to name only two of the world’s plentitude of free culture promoters.

There are quick solutions to stop ad-infested websites from making money. This includes just-about-any-newspaper and film-distributing, as Ellen calls them, “cyberlocker sites”:

  • Solution #1: Adblock Plus for Firefox (or similar adblocking software). It’ll remove just about all annoying, invasive and illegal funding activity.
  • Solution #2: Distribute the film without “cyberlocker sites” – use The Pirate Bay (or any other BitTorrent tracker). This way you can distribute a torrent any way you like – and use the free, decentralised peer-to-peer backend.

Using either (or both) of these methods will distribute the film at the same time as making it harder for sites to make money from illegal downloads. Better yet, it also (given we have a free, neutral internet) makes it harder for illegal markets to sell pirate DVDs. This because fan-subbed material for those who want subtitling in “other” languages usually (as with anyone) prefer the internet rather than pieces of plastic (DVD/Blu-ray).

Sharing content makes sure only the original, credited film distributor has the rights, and chance, to make money from the produced film. While at the same time building a world-wide fanbase who gladly support future film-making! Might just be me, but this seems a lot better than suing and threatening fans…

By the way, here’s an ad-free, totally uncommercial BitTorrent file linking you to a huge swarm of dedicated fans who give up their broadband connections to distribute Ellen Seidler’s movie “And Then Came Lola”: And.Then.Came.Lola.2009.DVDRip.XviD-VoMiT.torrent

An e-mail to the maker of “Primer”

I wrote an e-mail just now to the maker of the film Primer, Shane Carruth. Shane is currently planning/producing the movie “A Topiary”, but that was not the immediate topic of my e-mail. My spark was an enquiry to his view on free culture.

Having found an old post on the Primer discussion board [archive], discussing the budget and production, I noticed his attitude towards expensive editing and production software:

Music: I did it on my computer using lots of samplers and sequencers (fruity loops, sound forge, sonar, etc.). I’d rather not say how I got that software, but if I ever make a living at this I know which ones to buy.

This of course inclined me to ponder whether he could ever produce that film without the help of filesharing. Thus, maybe he may see the possibilities of sharing his work too under a copyleft license? We’ll see if he answers me, assuming that e-mail address I found even works…

Hello Shane! I recently rewatched the movie Primer together with a couple of friends, together with whom I am planning the second year of a local “free culture festival” in Umeå, Sweden.

By free I mean the type of free which the Free Software Foundation promotes, that is “open source software”. When it comes to culture, you may know of the prominent license “Creative Commons”. If not, you may read more about it on http://creativecommons.org/ (or Wikipedia for that matter, where all content is licensed “CC by-sa”: http://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:CC-BY-SA )

Our discussion after watching Primer was mostly related to the low budget of the production, and what great opportunities there are today for amateur film makers. My personal point of view is that amateur film makers are a much greater threat to the short-sighted, popularity contest Hollywood film market that’s the reality of today’s cinema.

The discussion encouraged me to write you this e-mail to ask whether you have given any thought about licensing the movie Primer as a “Creative Commons” work?

I am also passively collecting information to an essay on how contemporary culture is formed, produced and distributed which may benefit from an answer to that question.

Having seen the news about you also producing the new film “A Topiary”, would a free “copyleft” license be possible to apply to that material?

In either case it would be interesting to hear your quick thoughts, or elaborative if you please, on free culture and the Creative Commons.


Mikael Nordfeldth

http://blog.mmn-o.se/

mmn@hethane.se

Miljöpartist röstade för hårdare tag mot fildelare

Gallo-rapporten, som nämndes tidigare idag av internet, mig och en massa media, visar sig vara ett intressant exempel på hur inget paketpolitiskt parti är att lita på i enskilda frågor.

Miljöpartiets representant Isabella Lövin i EU-parlamentet röstade för antagandet av detta yttrande från en EU-parlamentariker som säger att hårdare tag mot icke-kommersiella fildelare behövs. Okej att det var en massa andra saker med, såsom varumärkesskydd och liknande, men stöder man rapporten i helhet stöder man följaktligen allt vad den tar upp.

För er miljöpartister som stöder fildelning och kanske t.o.m. är kritiska mot EU så kan det nämnas att Isabella Lövin är en av miljöpartisterna som tycker att EU-samarbetet är bra, dvs det fri handel-projektet som även verkar för upplösandet av nationers suveränitet.

För mig personligen var åtminstone detta en av de anledningar att jag valde att aldrig rösta på Miljöpartiet igen (vilket jag gjorde 2006). Jag kan inte rösta på ett parti som aktivt stöder Europeiska Unionen och faktiskt tror att det går att vända till Sveriges fördel. Ska man lyckas med något sådant behövs en helt annan typ av samarbete.

Nu har jag skickat iväg ett mail till Isabella Lövin och hoppas på ett svar som ger klarhet i huruvida hennes ja till Gallo-rapporten var hennes egna initiativ, eller om hon anser att det går i led med Miljöpartiets politik i övrigt. I vart fall kan vi konstatera ännu en gång att paketpolitik inte är att lita på.

Anledningen till att röster kan hamna på snedden såhär är högst sannolikt eftersom partiprogrammet säger för mycket och att enstaka folkvalda aldrig företräda det i helhet. Mailet jag skickade lyder förövrigt såhär:

Hej, jag noterade genom Christian Engström att du röstade ja till Gallo-rapporten i EU-parlamentet:

http://christianengstrom.wordpress.com/2010/09/22/mp-kraver-hardare-tag-mot-fildelare/

Detta strider mig veterligen enligt den syn på fildelning och upphovsrättsproblematiken som Miljöpartiet stoltserar med. Huruvida du “endast sade ja till en del” (t.ex. varumärkesskyddet) är i denna fråga irrelevant eftersom ditt ja även stärker hotet mot fildelare.

Var detta ett eget, medvetet beslut som individuell parlamentariker eller tycker du att ditt ja passar in med Miljöpartiets informationspolitiska åsikter?

Om du har möjlighet får du även gärna redovisa hur du ser på upphovsrätt, avkriminalisering av fildelning för icke-kommersiellt bruk och ifall detta – enligt dig eller andra – är i strid mot de grönas politik.

Tystnad är medgivande? Dags för civil olydnad!

Jag har en tanke härstammandes från releasen av min bootleg från Umefolk 2010. I måndags filmade jag nämligen hastigt och lustigt bandet Sweet Seed när de framförde sin låt Hangover Blues på “Sommarkul” i Rådhusparken, Umeå. Givetvis publicerade jag videoklippet på YouTube.

[youtube mCy6U8MOFPE]

Så jag tänker: Vad hindrar mig från att sätta Creative Commons-licens på detta? Förutom juridiken förstås, men det är just exakt den striden jag vill ta i och med detta. Vi har ett så klumpigt jobbigt juridiskt klimat att det är svårt att veta ens hur musik äger rum. Jag menar, hur kan man vara säker på hur ett verk är licensierat?

Organisationer som gillar upphovsrätt menar givetvis att tystnad är medgivande, att om man inte säger något så stöder man den låsta kulturnormen. Sett ur ett våldtäktsperspektiv är detta givetvis rätt – man ska som tredjepart alltid respektera personer och inte ta för sig bara för att någon inte klarar av att neka. Fast att jämställa immateriella verk och människors personliga integritet känns lite väl tafatt.

Förvisso är straffsatserna för våldtäkt lindrigare än medhjälp till fildelning. Så vad jag argumenterar för nedan är enligt praktisk juridik i Sverige idag bortom förkastligt och kan komma att likställas med sexuella överfall i den kära Europeiska Unionen. Fast det är som sagt denna strid jag vill ta med civil olydnad – att justera det oerhört världsfrånvända upphovsrättsläget. Därför har jag beslutat mig för att orsaka maximal tänkbar förvirring bland upphovsrättsskyddade verk. Jag överväger t.o.m. något löjligt projektnamn à la:

OPERATION CC FÜR ALLES

  • Mål: Inrätta Creative Commons som upphovsrättslig grund.
  • Motto: Kopiera, licensiera, ignorera & arrangera! (KLIA)

Metod

Genomföra bootleg-verksamhet, eller bara kopiera grejer, och sedan fildela materialet (t.ex. via YouTube). Samtlig form av kultur och information skall tas i beaktande. Digitalisering är huvudmålet, produktionskvaliteten sekundär men strävas konstant efter att förbättras.

När väl ett verk eller en samling av verk har digitaliserats skall detta sammanställas i en representabel form och tillgänglig form. Det vill säga inga reklampauser, väl bestyckat med metadata och ett format så att alla kan ta del av det.

Vid tillgängliggörandet och spridandet av material skall alltid licensuppgifter med korrekt upphovsrättsinnehavare användas i så stor utsträckning som det är möjligt. Att sätta sitt eget namn på en känd artists senaste album hade ingen trott på i vilket fall. Licens som väljs skall tillhöra Creative Commons-spektrat, med CC-by och CC-by-sa som rekommenderade alternativ.

Endast de grundlagstadgade, samt inskrivna i FNs mänskliga rättigheter, ideella rättigheterna skall respekteras – och dessa skall respekteras väl. Ingen respekt för renodlat ekonomiska rättigheter inskrivna i svensk lag. Digitalisering av verk är en önskvärd och oundviklig handling som i sig gynnar rättsinnehavarens möjligheter att få erkännande för sitt verk.

Argumentation

Verksamheten lade ner Piratbyrån. Länge leve verksamheten!

Twilight-besökare fick inte se film

Jag tycker egentligen att mailet jag skickade till skribenterna för nöjesredaktionen på Västerbottens Kuriren respektive Västerbottens Folkblad talar för sig självt. Fast ni får ändå en liten utveckling av tankegången nedanför. Det handlar om respektive tidnings artikel (VK [bild] och VF [bild]) om filmvisningar dagen innan Umeå-premiären för Twilight-seriens tredje film, Eclipse.

Vad jag visst hade missuppfattat var att Eclipse hade en åldersgräns från 11 år och att artiklarnas skriverier om 15 år endast handlade om den första filmen. Fast som det var nu på en “Twilight night” – där seriens hittills tre filmer visades – drabbas ju även efterföljande filmer indirekt av 15-årsgränsen då minderåriga besökare behöver vara utan film i väntsalen under den åldersbegränsade visningen.

Skickar detta till båda journalister som täckte Eclipse-premiären i VK och VF .)

Tänka sig så kul det vore om, t.ex. i dagens artiklar om Eclipse, man frågade tittarna hur de ska göra för att se filmen. Vad svarar de då? Tar de med sina föräldrar eller kanske rentav laddar de hem filmen “illegalt” (de har ju betalat!)?

Samt skrev ingen om man får tillbaka pengarna om man är för ung men ändå köpt biljett? Det är väl den minsta kompensation man kan tänka sig, t.ex. för de som är 15 men inte betalat för ett ID-kort…

Om ni råkar ha koll på läget i dessa funderingar får ni gärna svara, annars lämnar jag det bara som önskade frågeställningar framöver .)

Min kritik grundar sig alltså i åldersgränsen (på de tidigare filmerna). För det första är det konstigt att en film vars förmodade största besökarskara består av folk under 15 år har en åldersgräns på 15 år. Handlar det om naivt kontrollbeteende (censur etc.) eller en önskan att locka dubbla antalet besökare då ungdomarna måste ta med sina föräldrar också om de vill se den? Man kan tycka att t.ex. (2*14=) 28 sammanlagda år borde vara tillräckligt för att man ska kunna hålla varandra i handen när det blir skräck, sex och/eller blod. Så går man på bio med en vän bör man väl åtminstone få komma in?

Kritiken vandrar därefter vidare till det faktum att man förmodligen hellre laddar hem en åldersbegränsad film om man inte får se den (utan föräldrar) på biografen. Hejdå, biografintäkter. För det är ju symtomet piratkopiering man vill laga istället för att bota sjukdomen censur/kontrollbehov. Fast det har man ju då alltså löst för Eclipse (och New Moon), även om första filmens åldersgräns består.

Men en av kvällens tiotalet besökare som inte var lika glad var Frida Lundberg. Hon passerade inte den noggranna 15-årskontrollen, där legitimation var ett krav.- Jag är 15 år, men har inget leg… sa Frida sorgset.
Henrik Norman, vid insläppet, beklagar det hela. Men reglerna är hårda och inget som personalen i Umeå kan göra något åt.
- Det känns såklart tråkigt, särskilt när folk åkt långt för den här kvällen, säger Henrik.

Noteras bör även det faktum att jag nämner “betalat för ett ID-kort”. Min övertygelse är att man inte ska behöva betala något för att få vara en själv. Skatter och andra samhällsnyttiga utgifter stöder jag, men specifika avgifter – där banker åtminstone är en del av processen – tar jag starkt avstånd från. Precis som med kontanter hellre än betalkort (där man bl.a. måste betala för att betala) anser jag att ID-handlingar endast bör användas i undantag och nödfall.

Det finns nämligen saker som kallas förtroende och tillit – och utan det kommer samhället att braka ihop uppifrån. Ifrågasätter och misstänker man samtliga människor – dvs. kräver identifikation, övervakning och blind lojalitet – bygger man snabbt grunden till ett otrevligt samhällsklimat.

…och anledningen till att jag mailade journalisterna var för att jag tycker man bör belysa dessa problemställningar när personer bevisligen direkt drabbas av det. Det var lite av uppdraget som journalist trodde jag. Att det är en nöjessida betyder inte att man ska undvika konsekvensanalyser och ställa kritiska frågor.

I sko heller dö

Imorse hittade jag äntligen, efter att ha gått igenom typ femtielva hårddiskar efter tillslaget, en kopia av den bootleg som gjordes på releasefesten med Glesbygd’n och deras skiva Tid’n Lid. Inte för att det var vad jag letade efter, men jag blev glad ändå. Att jag sedan faktiskt hittade det på en MP3-spelare som inte ens är min? Ah, kulturspridning som backupmetod…

Så nu sitter jag och spelar igenom bootleggen och hittar på egen text för en dialekt jag skamligen nog ej behärskar. Se det som mitt uppror mot Umeåpolisens passiva destruktion av min tro i rättsväsendet. Utöver det, se det även som motsvarande den drivkraft tillsammans med likasinnade som göds genom omvärldens sakteliga förfall.

Samhällets maskin, äter allt som håll oss fria.
men folket som lever här, oumbärliga som rötter,
och när västliga vindar svep bort vår profetia,
står vi med rak rygg kvar, stolt på egna fötter

Glesbygd’n – Betong

Kjell Jannesson, kammaråklagare, är mannen som “håller på med viktiga saker” (utöver devalvering av förtroende) och inte vill att jag ska ringa honom. Trots att han sprider misstankar som endast kan upplevas sanna om man rökt något mysko. Sådant jag endast trodde man pysslade med nere bland sörlänningarna.

Jenna upp i Norrland, hava ve syna å ve sett,
folke borti rosenbad, folk utan vett å etikett!

Glesbygd’n – Parasita

Igår snackade jag förövrigt med ett band i stan som ska göra något som inget oetablerat band gjort tidigare. Sorry, Let’s Bowl!, som har noteratsandra fronter lokalt, ska släppa sin EP i vår. Det låter inte nämnvärt coolt i sig, men håll utkik! När allt är spikat kanske ni klurar ut varför jag nämner det i detta inlägg.

Ikväll blir det än mer på ämnet. Diskussion om framtid. Skapande. Utveckling. För min del lite lagom påeldat av de desperata försöken från IFPI etc. att klamra fast vid en obefogad maktposition. Följande sjöngs inte på releasefesten, men är ändock backupad:

sen kommer dagen då vi alla bör, gå ut på byn å marschera
[skrika högt å propagera]
göra som alla andra göra, lyfta näven ännu mera

Glesbygd’n – Tomma ord för döva öron

I sko heller dö än å dansa efter din pipa. (Nu känner jag mig sådär supertaggad som bara ett självpeppande, egocentriskt blogginlägg kan få en att känna sig bara man sätter fetstil på rätt ställen.)

Kvinnonedladdning, wtf? Afghanistan löper amok

Det här är ungefär så fel som det kan gå. Dels rubriksättningsmässigt, men även själva innehållet i artikeln.

Dömd för kvinnonedladdning fri. Liksom, wtf? “Kvinnonedladdning, är det porr vi snackar om då” frågade jag mig själv och tänkte på tankarna kring feministisk porr som Habib alltid tar upp.

Men nä, så var det inte. Det här handlade om reportern Perwiz Kambakhsh i Afghanistan som laddat ned en iransk text från internet om att profeten Muhammed inte hade brytt sig om kvinnors rättigheter. Först dömdes han till döden för detta oförlåtliga brott – något jag gärna likställer med fildelning.

Bra det! Utrota journalistpacket! Fast tyvärr kom ju Carl Bildt med sina kompisar och klagade – så det blev endast 20 år fängelse istället. Detta ynka straff trots att reportern även hade spridit texten till sina vänner! Skandalöst!

…men nu slutar jag med sarkasmen…

Jag undrar vid det här laget hur fan saker och ting faktiskt fungerar där nere i retardland. Hur det faktiskt kan gå runt. Om man ö.h.t. betraktar det som ett brott att ladda ner [och länka] text, särskilt sådant som kritiserar något. Jag menar, kan man ens ansluta till internet utan att bli bombarderad med texter som – i Afghanistan – kan ge en dödsstraff?

Nu blev duden visserligen friad i slutänden, men att domen ö.h.t. någonsin föll tyder väl på att situationen där nere är ren och skär jävla katastrof? Så jag ställer mig ett par frågor till Sverige, som idag ställer upp med militärstyrkor där nere. Inget ont om det i sig – ett gott syfte för militären må jag säga – men what the shitcrap? Vad händer där egentligen?

  1. Varför skulle vi vilja skicka fredsbevarande trupper till några som dömer till döden för fildelning? Hur kan man bevara “fred” i en så retarderad nation?
  2. Om vi skickar folk av humanitära orsaker, varför inte skicka med lite bandbredd och datorer? Ge afghanska dumstolen tillgång till 4chan så får de se what they’re dealing with.
  3. Demokrati föder demokrati. Kommunikation, öppenhet och informationsutbyte. Piratpartiet Afghanistan, var är ni? Fast det kanske redan var demokrati där nere, sedan USA frigjorde nationen… Eller hur var det…

Damp, aids och röw. Under Sundsvall börjar Israel.

Västerbottens ISP:er avvisar Ipred

Västerbottens ISP:er avvisar Ipred. Värsta PR-tricket. Alla hakar på Bahnhof, men aldrig i debatten nämns det stundande datalagringsdirektivet. (Data Retention Directive @ Wikipedia)

Vad blir konsekvensen av detta på juridisk plan? Lagstiftning kommer strax, eftersom EU-lagstiftarna sagt så (med Thomas Bodström som ledfigur), som illegaliserar vad leverantörerna håller på med nu. Snart är det – som i Tyskland där det fått drastiska konsekvenser – ett lagstadgat krav att bevara den typ av information som krävs ut genom Ipred.

Missförstå mig inte, jag tycker det är jättebra med denna typ av civil olydnad. Däremot har det ju effekter på riktig brottsbekämpning. Förstör man personuppgifter kopplade till IP-nummer förstör man även övriga kriminella spåruppgifter.

Vad som behöver göras är att avkriminalisera fildelning. Samhällsfrämjande, kulturberikande och artiststödjande fildelning ska ej vara brottsligt.

Än mindre ska man väga naturliga rättigheter som den personliga integriteten över en påhittad, social konstruktion som kallas “upphovsrätt”. Som idag inte används för att skydda upphovsmän, utan snarare affärsmodeller och industrier. Inte ens indirekt tjänar kreatörer på 70 års upphovsrätt efter sin egen död.

Skärp lagstiftarna, inte lagen, för fan.
Sund upphovsrätt åt folket, bitte!

Ipred ska bort – för min del spinner jag gärna tillbaka de större ändringarna i upphovsrätten till pre-2005. Det var då rätten till privat kommunikation, pga upphovsrätt, initiellt avskaffades. Vad Ipred gjorde var ju bara att instifta privatpoliser för att skrämma folk till lydnad.

Men ja, allt det här är bara PR-trick. Vi vet fortfarande inte hur någon leverantör står sig i press. Håller de vad de lovar? Står de verkligen rakryggade mot lagens långa arm?

Jag är skeptisk ett tag framöver. Kommersiella intressen kommer inte att “pull a TPB“. Men det förstås – det är bra att de uttrycker sitt missnöje!

PS. Jag vet att Riksnet och Telecom3 i Umeå (+ andra städer) är pålitliga och skyddar personuppgifter så långt det är möjligt. Välj någon av dem om du har möjlighet, t.ex. i Umeås två öppna stadsnät från UmeNet respektive Bostadens Öppna Nätverk. De vet vad internet är till för.