Det är en dimma av oförståelse i stora delar av exempelvis Ipred-debatten. Detta kan leda till att missförstånd skapas – och om missförstånd skapar grund till tolkning av andra frågor kan det leda till förståndskaos. Därför vill jag förklara varför det debatteras så hårt om FRA-lagen, Ipred och datalagringen – som alla innebär kränkning av den personliga integriteten, men inte t.ex. om lagstiftningar som innebär censur av hemsidor. Nu senast den nya lotterilagen.
Jag tror stenhårt på att internet bör vara ocensurerat. Människor ska inte få hindras att besöka sidor på digital väg – eftersom det enda sätt man kan göra detta är att avlyssna trafiken – och ta beslut därefter om anslutningen ska tillåtas eller ej. Lotterilagen begränsar människors surfande. Det kan man gärna få hålla med om ifall man tycker att svartpoker är en hemsk företeelse, men då saknar man grundläggande kunskap i den stora, vida webben.
Det pratas om “blockeringar av IP-adresser och domännamn för lotterier som inte anordnas med stöd av lotterilagen”. Utöver detta även “blockering av betalningsförmedlingar av insatser i ett sådana lotterier”. Blockering av IP-adresser och domännamn är vad jag tänkt koncentrera mig på.
- Internet är föränderligt, eller “internet betraktar censur som ett fel och går runt det“. En server kan flytta (eller bara byta IP-nummer), egna domänservrar kan användas och domännamn kan variera. Konstant uppdatering av filtret är nödvändig och aldrig fulländad. Fast man kan förstås installera något “NET SAFINATOR”-program på sin dator som håller koll på såväl privat som publik data.
- En IP-adress kan ha flera sidor. På samma sätt som att en dator kan köra flera program kan man lagra många hemsidor på samma system, bakom samma IP-nummer. Det finns stor risk att man censurerar tillgång till legitim affärsverksamhet (som då tappar kunder) eller kanske världens bästa metod att sprida laglig kultur.
Pokercensuren är lika mycket styggelse som vilken censur som helst. Att det inte debatteras lika hårt är inte för att det skulle vara acceptabelt att censurera internet på något sätt. Att det inte debatteras är för att integriteten avskaffas med de mer genomdebatterade lagförslagen. Man kan kalla det “möjligheten att vara anonym”, vilket är grundläggande i samtliga demokratiska nationer. Finns möjligheten att ta reda på vad folk tycker (åsikter, röstade, sexuell läggning, bakgrund går att bedöma enligt surfbeteende och dylikt) så finns lockelserna att diskriminera, ha fördomar och passivt hota whistle-blowers.
Får sådana som exempelvis bidrar till innehåll och drift av Wikileaks sin integritet kränkt tappar man det starkaste demokratiska verktyget människan är beskaffad med – sin röst. Vare sig den är analog och publik eller digital och anonym. Förresten, Wikileaks självt har “blockerats”, men gynnades såklart av en s.k. Streisand Effect.
Så egentligen har jag ingen kritik mot den nya lotterilagen, förutom att det som förbjuder [vissa] IP-adresser och domännamn är såväl korkat, tandlöst och kränkande. Vad däremot FRA-lagen, Ipred etc. gör är att försöka kontrollera beteenden på ett sätt som kräver övervakning på individnivå.
Och jo, det är individnivå om FRA kan använda sin utrustning till att följa en specifik, utpekad individ. Med FRAs utrustning och/eller den förmodligen kommande datalagringen kan svenska statsmakten om den önskar ta reda på mer om människors beteenden än vad de själva är medvetna om. Jag har förtroende att det inte missbrukas idag, men möjligheten ska inte finnas. Det är så vi bevarar demokratin.
Att bara säga åt folk att de inte får surfa på vissa sidor (göra surfande marginellt svårare) är bara lönlöst, patetiskt och moralkaka-material. Inte integritetskränkande.
