Säkerhetskopiera upphovsrättskyddade bilder?

Som läget är idag så tillhandahåller jag gratis serverutrymme för gratistidningen QLTR i Umeå, som först och främst handlar om kulturlivet i staden. Jag anser att kulturlivet förtjänar att lyftas fram och idag är ju hårddisk + bandbredd så gott som gratis. Frågan är dock vilka konsekvenser det kan få på administrationen.

Nyligen har QLTR börjat liverapportera från kulturarrangemang i staden, med diverse nyheter, recensioner och bildreportage. Denna helg pågår Umefolk 2011, vilket uppmärksammas genom sådan bevakning. En hel del bilder och inlägg har redan publicerats utan någon som helst tanke på vidaredistribution, enligt vad som uppges på hemsidan åtminstone.

Är denna bildkopiering tillåten? Bildfilen har egentligen aldrig lämnat servern då min blogg hostas på samma fysiska apparatur. Eller kanske den har det? I vart fall är den tillbaka. Och ifall jag nu kopierar den till min backuplokation..?

Problemet som jag ser det ur administratörsperspektiv för deras hemsida är att det råder rätt dålig koll (överallt i hela världen, inte bara på den tidningen) på upphovsrätt, dess konsekvenser och särskilt hur man faktiskt nyttjar skyddade verk. Hur får jag hantera filerna? Är det juridiskt fel av mig att säkerhetskopiera exempelvis? Det är ju inte privatkopiering ifall det inte är jag själv som har rätt till originalet…

...och ifall jag bara länkar den?

Jag har ingen aning vad som gäller, men förutsätter det värsta, eftersom standard upphovsrättskydd är oerhört strikt. Till exempel skulle inte ett band som ser sig själva på QLTR.se har rätten att kopiera bilden till sin egen hemsidan – och särskilt inte t.ex. det kommersiella intresset Facebook. Därför mailade jag redaktionen och bad dem se över licensieringen av bilder (och förhoppningsvis ser de även över licensieringen av sina egna texter så de kan sätta en stor, fin Creative Commons-metadatastämpel på sin hemsida).

Jag tycker ni borde avtala med fotograferna att de bilder de bidrar med till QLTR faller under Creative Commons-licens, by-sa. Annars är jag ej säker på att jag kan hosta hemsidan.

Detta för att t.ex. band etc. ska ha möjlighet att använda dem (varför annars publicera på hemsidan ö.h.t?). Det blir med sådan licens (eftersom “non-commercial utelämnas) tillåtet att ladda upp på ex. Facebook och Myspace etc. (vilket det absolut ej är rent juridiskt annars).

Fotograferna lämnar ju oavsett vad inte över högupplösta bilder (så de bör ej bry sig om spridning) – om de inte faktiskt är smarta och t.ex. vill nyttja konkurrensfördelarna med fritt licensierade bilder. Dvs att deras bilder faktiskt får visas upp och de ö.h.t. kan få framtida uppdrag.

Annars vet jag inte om jag vågar lagra dessa bilder på min server. (får jag som serveradmin t.ex. backupa bilderna? om inte så blir det dödsdrygt att hålla koll på vad som är upphovsrättsnazistiskt och faktiskt tillåtet att säkerhetskopiera).

Noteras bör att under förra årets Umefolk bootlegade jag (med en skruttig videokamera, så ljudet blev lite taskigt) Tor Lundmark & Nervernas spelning som idag är tillgänglig under Creative Commons Attribution Share-Alike 3.0. Precis (förutom versionsnumret) som Tor Lundmarks övriga musik.

Någon annan som skriver på ämnet media och upphovsrätt är Erik Fichtelius, idag VD för UR (under SVT/SR), som nyligen publicerats på DN Debatt under rubriken ”Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria”.

För att programmen ska fortsätta att nå sin publik i rätt sammanhang måste vi lösa upphovsrätterna. Det kommer att kosta både ansträngningar och pengar, men vår attityd måste vara att vi ska dela med oss, skriver Erik Fichtelius.

(och ifall jag länkar utan hela fotografblaffan?)

12 thoughts on “Säkerhetskopiera upphovsrättskyddade bilder?”

  1. När nuvarande (svenska) upphovsrättslag utformades på 1950-talet var det nog få som hade en tanke på säkerhetskopiering, åtminstone av det slag som envar idag med lätthet utför av digitalt lagrade alster. Det tidigaste spåret av sådana tankegångar hittar vi troligen i lagens nuvarande 16 §, enligt vilken vissa arkiv och bibliotek får framställa exemplar bland annat för “bevarande- eller kompletteringsändamål” (jag tolkar det som att biblioteken dels får gardera sig mot framtida förluster genom att framställa kopior av de egna exemplaren, dels får fylla ut uppkomna luckor i samlingarna med kopior från andra bibliotek, men jag bör nämna att jag inte har läst förarbetena på denna punkt och därför inte kan uttala mig med bestämdhet om tolkningen). Vem som helst kan inte hänvisa till denna bestämmelse, utan det framgår av andra stycket att den i princip bara gäller arkiv och bibliotek som drivs av det allmänna.

    Nästa bestämmelse om säkerhetskopiering infördes på 1980-talet tillsammans med särregleringen av datorprogram (nu i 26 g § andra stycket). Vid denna tid skiljde sig datorprogram väldigt mycket från andra slags upphovsrättsskyddade alster, bland annat genom att de normalt inte var offentliggjorda och utgivna i vanlig mening, utan distribuerades till enskilda kunder mot tecknande av licensavtal. Det gjorde att flertalet av de undantag från ensamrätten som fanns (finns) i 2 kap. inte ansågs tillämpliga på datorprogram. Likväl skrev man in uttryckliga undantag från undantagen för just datorprogram när det gällde bland annat kopiering för enskilt bruk och bibliotekens kopiering (det var väl ingen jurist som föreställde sig att biblioteken skulle inneha datorprogram annat än för sin interna administration).

    Själv menar jag att friheten att kopiera för enskilt bruk, och även privat bruk som det heter numera, innefattar friheten att framställa enstaka säkerhetsexemplar av vad som helst, och därför skulle detta egentligen inte vara något problem. Denna frihet har dock kraftigt inskränkts under åren genom att allt fler verkstyper samt vissa slag av kopiering undantagits från enskilt/privat bruk, såsom datorprogram och databaser.

    Dödsstöten för “säkerhetskopiering såsom kopiering för privat bruk” kom dock i och med förbudet mot att vid kopieringen använda annat än “laglig förlaga” (12 § fjärde stycket). Själva poängen med säkerhetskopieringen är ju att en tidigare framställd kopia skall återanvändas som förlaga för att framställa ett nytt bruksexemplar. Det torde fortfarande vara lagligt att framställa bruksexemplar från det köpta (auktoriserade) exemplaret som man sedan låser in i ett skåp, men då riskerar man fortfarande att förlagan skadas eller går förlorad.

    Det är också oklart i vilka lägen man egentligen får använda en säkerhetskopia av ett datorprogram framställd med stöd av 26 g §. Microsoft har framhållit att om en dator blir stulen, då är det tjuven som har kommit i besittning av de licensierade exemplar av operativsystemet och övriga program som finns på den stulna datorn, och då tillåter inte licensen att den tidigare ägaren med hjälp av säkerhetskopiorna och nyinköpt hårdvara skapar en dator att behålla. I rättslig mening måste säkerhetskopian åtfölja originalet, alltså den stulna datorn! Det är bara när man vet att bruksexemplaret har förstörts (typ vid brand, inte bara att det har “försvunnit”) som man får använda säkerhetskopian.

    Jag är trots din beskrivning ovan inte helt införstådd med förutsättningarna för dina frågor, men om du direkt eller indirekt har fått upphovsrättsinnehavarens uppdrag att förvara dennes alster (fotografier likväl som andra verkstyper) på din server (och eventuellt att sprida dem vidare), då har du en licens som jag menar innefattar säkerhetskopiering om inget annat uttryckligen har avtalats. Det är vedertagen praxis i branschen att säkerhetskopiera, och syftet är ju enbart att säkerställa ett fortsatt tillhandahållande av tjänsten. Att kräva en särskild licens för att medge säkerhetskopiering menar jag är en dålig praxis, för då erkänner man implicit att säkerhetskopiering vore otillåten utan denna licens. Tag gärna ett samtal med motparten så att ni är överens om uppdragets innebörd, men skriv inte in din ordinarie säkerhetskopiering som ett eget uppdrag med särskilt medgivande om det inte går utöver den service du normalt tillhandahåller. Gissa varför amerikanska licensavtal är så förtvivlat långa? Slipp det!

    Det blir knepigare när du tillhandahåller lagringstjänster åt kunder som själva lagrar material de inte har rättigheterna till. Deras kopiering kanske är tillåten, samtidigt som din säkerhetskopiering av allt de lagrar inte är det. Här får du nog luta dig mot rättspraxis, men om det inte redan finns någon etablerad praxis förstår jag att du kanske inte vill att någon dylik uppstår med din verksamhet som statuerat exempel…

    Huruvida det skulle vara tillåtet eller förbjudet att kopiera för privat bruk beror mig veterligen inte på vem som har rätt till förlagan, utan på hur den är framställd. Kravet på lovlig förlaga i 12 § fjärde stycket hindrar knappast mig från att kopiera en fysisk CD som du har köpt i butik och lånat ut till mig, men däremot får du inte kopiera den till din server och sprida innehållet till mig den vägen.

    Att friheten att kopiera för privat bruk omfattar fysiska personer torde väl stå klart. Det jag undrar är huruvida den även kan gälla juridiska personer? Får ett företag utan upphovsmannens lov framställa “enstaka exemplar” av skyddade verk inom ramen för sin näringsverksamhet, till exempel kopiera en tidningsartikel för utdelning till ledamöterna inför ett styrelsesammanträde? Begreppet “enskilt bruk” har funnits i upphovsrättslagarna sedan åtminstone 1919, och jag är inte säker på att vad som menas med enskilt kontra allmänt, privat kontra offentligt, är detsamma idag som för hundra år sedan. Ett privat företag är också en enskild juridisk person.

    1. Att kräva en särskild licens för att medge säkerhetskopiering menar jag är en dålig praxis, för då erkänner man implicit att säkerhetskopiering vore otillåten utan denna licens. [...]

      Det blir knepigare när du tillhandahåller lagringstjänster åt kunder som själva lagrar material de inte har rättigheterna till. Deras kopiering kanske är tillåten, samtidigt som din säkerhetskopiering av allt de lagrar inte är det.

      I det här fallet har de ju publiceringsrättigheter för tidningen, QLTR.se samt övriga publikationer, även om jag inte är helt säker på hur långt deras rättigheter går. Så deras rättigheter att inneha bilderna finns, men frågan är ifall detta överlåts till mig.

      Jag har hittills förutsatt att det som laddats upp till mig varit, som du nämner det, “laglig förlaga” och att jag därmed får göra en säkerhetskopia. Det du nämner om arkiv och bibliotek som drivs av det allmänna får en ju dock att fundera på ifall säkerhetskopieringen faktiskt är tillåten när det faktiskt inte finns något formellt avtal kring backuper.

      Ett exempel i samband med säkerhetskopiering av laglig förlaga du gärna får titta på, Anders, är mitt tidigare inlägg om Glesbygd’ns skiva som “johan – från glesbygdns ljugarbänk” önskar få kopiera. Han kommer att ha tillgång till en laglig förlaga som tillhör mig. Får han då rippa + bevara den själv. Och ifall han gör det, får han lyssna på kopian eller ej – eller blir det som med MS-licensen där originalet måste ha förstörts? (och får jag som ägare av skivan själv, rent juridiskt, lyssna på min digitala säkerhetskopia innan skivan brunnit?)

  2. Gillar att du exemplifierar med mina bilder – är det för att du anar att jag CClicenserar bilderna i de flesta fall? :) (Håller dock inte med om din slutsats om att NC utesluter publicering på ex. facebook – men då jag har bråttom och en vän väntar så tar vi det senare)

    1. @Lars Johansson:

      Hej! Här finns en norsk guide som försöker hjälpa till att reda ut vilka fall som räknas som non-commercial eller inte. Den ger i vart fall en fingervising, även om den har ett par år på nacken och inte heller gör anspråk på att vara juridiskt prövad rådgivning. Det finns även en nyare diskussion och studie över gränserna för kommersiell användning. Hoppas det hjälper!

        1. Mycket intressant – mitt rent vanemässiga tillägg av NC tas nu bort när jag fått anledning att fundera på vilka konsekvenser det får. Tack! :)

          (Har du tips om bra diskussioner om hur share alike ska tillämpas får du gärna maila mig dem)

          1. Det låter bra, Lars! Jag tycker personligen det viktigaste är kompatibilitet med Wikipedia och liknande satsningar. Därefter faktumet att det blir färre frågor gällande legitimt användande/kopiering ifall man tar bort tjafset kring kommersiell/icke kommersiell.

            Enklaste lösningen är oftast den bästa. Non-commercial är förvisso “bra” för den som hatar människor som tjänar pengar på ens verk. Problemet är väl mest att kommersiellt bruk kan tolkas vara så mycket annat än så.

            Vore det dock så att någon skulle försöka tjäna pengar uppstår nog de problemen EFTER att man blivit stor, känd och välciterad. Och det blir man inte idag ifall det kommersiella bruket (tänk tv, radio, tidning) begränsas av otydligheter och svåra lagrum.

    2. Oavsett vad som gäller för själva uppladdningen i sig till det privata företaget Facebook så säger det avtalet att du ger DEM rätt att sälja bilden eller annars använda den kommersiellt. Vilket du/de inte har rätt till enligt Non-Commercial.

      Alltså utför man antingen avtalsbrott gentemot Facebook eller skapar förutsättningarna för upphovsrättsintrång by proxy.

      1. Kan du peka ut eller citera den punkt i avtalsvillkoren som ger Facebook rätt att sälja eller använda uppladdade bilder kommersiellt? Jag anar att jag inte kommer att tolka texten likadant som du, men jag är inte heller så glad i CC-definitionen av “non-commercial”…

        1. För det första ska vi inte stirra oss blinda på Facebook. De är bara ett exempel av många på hur människor använder internet utan att tänka efter.

          Från Facebooks Terms-sida, min fetstil:

          2. Sharing Your Content and Information

          You own all of the content and information you post on Facebook, and you can control how it is shared through your privacy and application settings. In addition:

          1. For content that is covered by intellectual property rights, like photos and videos (“IP content”), you specifically give us the following permission, subject to your privacy and application settings: you grant us a non-exclusive, transferable, sub-licensable, royalty-free, worldwide license to use any IP content that you post on or in connection with Facebook (“IP License”). This IP License ends when you delete your IP content or your account unless your content has been shared with others, and they have not deleted it.

          De specifierar inte alls hur detta “use” faktiskt är, vilket gör att vilket use som helst gäller. Även om just Facebook åtminstone inte använt sig av integritetskänsliga användarbilder i reklam ännu så har deras plattform möjliggjort för utvecklare att göra så.

          Nu har jag för mig att det står något specifikt på sidan där man laddar upp bilder också om att man måste ha rätten att ladda upp etc, där det står mer information. Dock använder jag inte Facerape, så jag kan inte dubbelkolla det.

  3. “Det kommer att kosta både ansträngningar och pengar, [...]”

    Det tror jag nog inte, allt som krävs är lite ryggrad i Riksdagen. De har makten att stifta lagar som i enkelhet säger att saker som bekostats av allmänna medel per automatik ska finnas tillgängliga under CC.

    Fast det lär väl inte ske…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>