En sak jag har märkt i samband med tillslaget mot mitt kontor har varit hur oerhört negativt inställda människor är till polisväsendet. Det ställer jag mig faktiskt kraftigt emot.
Polisväsendet är ett nödvändigt ont, det medger jag i sann nyliberal anda. För att upprätthålla ordning måste man ha en översittarmakt, trots att den – som av mänsklig natur – inte alltid sköter sig till 100%. Dock är inte polisen din fiende. Förutom, beroende på betraktelse av lagen, om man utfört ett brott. Rimligen är polisen rentav ens vän ifall olagligheten i brottet är befogat.
Folk hävdar att polisen ska samla “bevis för att göra någon skyldig”. Sure, de samlar säkert en massa crap som bara verkar relaterat eller misstänksamt. Dock är det ju inte polisen som dömer huruvida detta bevismaterial är nog för att straffa. Oavsett hur mycket skit polisen hämtat in är det ändå i slutänden upp till en domstol att ta beslutet.
Den dagen jag måste böta, eller sitter i fängelse, för ett brott jag ej begått (typ dataintrång) är dagen jag utvecklar ett förakt för rättsväsendet i helhet. Dock är det ju inte polisen som är problematisk i det fallet, utan domstolarna. Lägg inte fokus på polishat. Vill man styra upp juridikens Sverige finns det mer konstruktiva metoder.
Ni som uttryckt starka åsikter mot polisväsendet, är det från personlig erfarenhet? Har ni då behandlat dem som ni själva vill bli behandlade? Har ni varit skyldiga eller oskyldiga till det utredningen har gällt? Jag har ingen anledning att dölja något eftersom min verksamhet varit fullkomligt legitim och öppen. Därför kommunicerar jag gladeligen med polisen, även om jag framöver har tänkt ha offentlig försvarare eftersom de har bättre koll än mig på rättigheter etc.
Det jag kan säga på gatan om någon frågar har jag inga problem att säga i ett förhör. Jag står för vad jag gör och säger. Jag har ingen anledning att hyckla. Jag må vara naiv, men låt händelseförloppet ske i så fall. Jag hör nämligen samma nedlåtande snack om polisen från de jag vet är skyldiga som de som hävdar sig oskyldiga. Hittills har jag inga dåliga erfarenheter av polis, mer än utfrågningar som även vanliga människor nog hade gjort efter mitt normala beteende i vissa lägen.
Det är heller inte på polisens initiativ som husrannsakan skedde mot mitt kontor. Även om den dåvarande jourhavande FU-ledaren Mats Bruhn förmodligen borde läsa på lite om IT-infrastruktur, alternativt krävt något annat än hörsägen från IT-kontoret.
Hej, jag förstår att de senaste dagarna varit omskakande och det kan vara svårt att tänka klart. Faktum är väl ända att det är du som utmanat polisen. Det var ju du som arrogant uppmanade dom att försöka sätta dit dig för barnpornografibrott. Det är ju du som visat polisförakt. Inte dom som i all välmening har varnat dig.
Teknisk undersökning etc. skulle i vilket fall göras som regel i ett sådant här fall.
Det om barnpornografi är inte gentemot polisen (som fortfarande bara varit schysta) utan snarare för att låta åklagaren veta detta innan så han kan föra en fullt utvärderat talan. Om han väljer att inte åtala för det eller ej återstår att se.
För tänk dig vad ruttet om Johanna Sjödin åtalas för att vara en levande representation av barnporr. Jag vill bara se till så att de inte missar det av misstag – ifall sexualliberala 16-åringar nu faktiskt är så groteskt och moraliskt fel som drottning Silvia tycker. :)
Man formas av sin omvärld. Polisen arbetar utifrån ett misstankeperspektiv, dvs alla de jobbar med är misstänkta för något. Ingångsvärdet för polisen SKA vara att utröna om misstankarna stämmer eller ej. Eftersom rättsprincipen är att man aldrig behöver bevisa sin oskuld, återstår bara en princip för polisen att arbeta med – bevisa skuld. Om de i sitt sökande efter bevis som styrker skulden hittar bevis på motsatsen är det bara en bonus, för den misstänkte!
Sen ska du inte blanda ihop myndigheten polisen med individerna som arbetar där. Det är myndigheten du inte ska prata med. Tyvärr representerar individerna myndigheten och får således “klä skott” för det. Säg inget, på ett trevligt sätt!
Du försöker i alla fall resonera logiskt kring varför polisen inte skulle vara några man vill prata med. (utöver folk som länkar random youtubevideos)
Som jag tidigare har nämnt så har jag gått och sagt allt jag är nöjd med i princip vid det här laget. Och eftersom polismännen jag varit i kontakt inte sagt sanningen (pga okunskap, lögn eller missförstånd?) så kommer jag framöver att ha en offentlig försvarare.
Nu har jag inte läst alla kommentarer här, men jag har inte sett särskilt mycket polisförakt, om något alls. Jag har sett en lång rad kommentarer som påpekar något du inte verkar ha tagit in: polisen försöker få dig fälld. Ett av de främsta medel de har för att lyckas med det är vad du själv säger till dem. Om du är mån om att förbli ostraffad gör du bäst i att inte berätta något för polisen när du är misstänkt. Du verkar ju dessutom ha ansträngt dig för att bli misstänkt till att börja med.
Visst är du övertygad om att du inte har gjort något fel. Men hur mycket kan du om juridik? Lagen är en väldigt svår sak att förstå sig på. Det finns mycket goda skäl till att en rättstat bör garantera offentliga försvarare, till exempel. Precis som det finns mycket goda skäl till Miranda-varningen du hört hundratals gånger på TV: “You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to an attorney. If you cannot afford an attorney, one will be appointed to you. Do you understand these rights as they have been read to you?”
Om du är oskyldig bör det vara svårt att bevisa din skuld. Alltså behöver du inte lyfta ett finger eller säga ett ord innan eventuell rättegång. Om du ska säga något eller göra något bör du veta att det stärker din sak. Det kan du omöjligt veta utan advokathjälp. Du kan faktiskt inte ens veta själv om du är oskyldig i lagens mening än. Din egen uppfattning om saken räcker inte långt.
Du skulle knappast börja leka kirurg på dig själv gissar jag. Men du har nu klampat rakt in i operationssalen och börjat pula runt med skalpeller och narkosmedel. Det är mycket respektlöst och dumdristigt. Men jag gissar att det beror på okunskap och brist på erfarenhet. Några som ser detta hos dig försöker lära dig lite om hur det faktiskt ligger till. Du gör bättre i att lyssna och tänka efter än att beskylla dem för förakt.
Du kanske har inställningen att det du har gjort inte är moraliskt fel och är det juridiskt fel blir du gärna straffad för att visa att lagen har fel. Är det så kan du väl kanske fortsätta på den inslagna vägen. Om du redan nu har siktet inställt på någon särskild orättfärdig lag du hoppas bli dömd efter gör du nog ändå bäst i att skaffa en advokat. Det vore ju trist om du blev dömd för fel brott.
Vadå dömd för fel brott? Jag har inte gjort något brott alls i lagens mening :)
Det handlar alltså inte ens om moraliskt fel, det handlar om inget fel ö.h.t. som skulle ha föranlett husrannsakan.
Om det nu till exempel hittas filer som kan vara olagligt nedladdade och du har suttit och erkänt att du laddade ner dem spelar det ingen roll om husrannsakan var riktig, om det var för “researchsyfte”, eller om du var “anonym” när du erkände. Du ligger ändå sämre till än om du inte medgivit något. Om du nu inte är ute efter att bli någon sorts martyr, utan bara vill hålla dig undan straff, gör du som sagt bäst i att tänka på att du och polisen har lite olika intressen i det här ärendet. Det är inte förakt, det är fakta.
Amenkomigen: Om jag misstänks för upphovsrättsintrång pga researchnedladdningar har jag tänkt anmäla Bert Karlsson och hans skivbolag för exakt samma brott. Han har ju trots allt erkänt det i nationell tv.
Är det så du har tänkt försvara dig i en rättegång? Lycka till.
Nä, det är inte så jag tänkt försvara mig. Det är inte ett försvar. Det är en konsekvens. Ifall jag är kriminell i det fallet så har det implikationer på övriga Sverige.
Dvs, jag står för vad jag gjort. Jag har inget att försvara mig mot, förutsatt att ingen kommer med falska anklagelser och misstankar (typ dataintrång och olovligt bruk, eller spridning av upphovsrättsskyddat material som jag misstänker kommer framöver).
Kan tillägga att jag hade en dålig bild av polisen, som inte var grundad på erfarenhet. När man väll haft att göra med polisen några gånger så ändras bilden. Tror det grundas i något slags myndighetsförakt varpå jag personligen har otroligt svårt för exempelvis väktare som ofta anser sig ha polisbefogenheter utan att fylla samma viktiga funktion i samhället.
Det känns som en trist inställning att man inte ska sammarbeta med polisen, jag må vara naiv, men rättssamhället har ändå växt fram i någon slags koncensus, det skulle inte finnas om ingen villa ha det!
Personligen är min inställning, bryt inte mot en lag – även om du inte gillar den. Försök ändra den istället. Och har du brytit mot en lag så ta på dig straffet.
Begrepp som “samhällskontrakt” kommer i åtanke, även om du kortsiktigt kan tjäna på att bryta mot de regler vi gemensamt satt upp så ligger det i allas långsiktiga intresse att rättsstaten respekteras.
Pontus: Vad är din tanke om att ta på sig straffet ifall man inte brutit mot en lag ö.h.t? Jag är clean i fråga om lagbok och grejer här, så därav att jag är villig att spela med på öppenheten.
Är det någon som fäller mig i slutänden är det ju som sagt inte polisen.
Men jag har sagt allt jag vet och kommer ihåg nu i förhören, så därmed anser jag att fler förhör ej behövs. Och för att skydda mot felaktig informationsdelgivning så har jag tänkt ha en juridiskt utbildad person närvarande framöver.
Talade mer i allmänna termer om att vissa inte anser att man ska kommunicera med polisen. Givetvis ska man inte ta på sig straff för brott man inte begått… Syftade mest på att det spelar ingen roll vad man säger till en polis, i regel blir man inte straffad om man är oskyldig. Och är man skyldig förtjänar man straffet. Givetvis är inte samhället perfekt men att inte tala med polisen i rädsla för att bli anklagad för andra brott löses enkelt genom att inte göra andra brott. Igen, i generella termer. :)
Jag har respekt för polisämbetet, men vad gäller kommunikation med polisen måste jag ändå hänvisa till legendariske åklagaren och domaren Robert Jackson:
“Any lawyer worth his salt will tell the suspect in no uncertain terms to make no statement to the police under any circumstances.”
Jag har hört samma sak från både advokater och poliser: det finns inga omständigheter över huvud taget där det gynnar dig att prata med polisen, förutom då du är ett uppenbart offer. (Däremot kan det förstås vara gynnsamt för upprätthållandet av principer.)
Eftersom du vill slippa random youtubevideos avstår jag från att länka till juridikprofessor James Duane’s föreläsning (på Google Video) i frågan, där han ger halva tiden till en polis som säger exakt samma sak. Den är dock lätt att hitta. ;-)
De flesta poliser jag har haft att göra med har varit vettiga människor, men de är dock människor och inga övermänniskor. De gör fel, precis som du och jag. Och de, precis som alla andra människor, vet att man skall aldrig erkänna ett misstag ifall man inte absolut måste, för att slippa få efterräkningar.
Problemet när polisen gör misstag och vägrar erkänna det, är att det drabbar andra. Sen verkar statens syn på det hela vara att poliser ÄR övermänniskor som inte gör fel, eller erkänner felen när de gör dem.
Detta skapar en grund för polisförakt. I mitt eget specifika fall har jag varit offer för en polis fel som denna vägrade erkänna, vilket gav mig en personlig ekonomisk förlust. Trots att jag kunde bevisa felet, så beskyddade de andra poliserna den som felat och ignorerade övergreppet. Hade jag då varit äldre och mera insatt i lag och rätt hade jag agerat annorlunda, och slutet hade då förhoppningsvis varit ett annat.
Idag är nog det hela preskiberat och jag försöker låta bli att döma en hel yrkeskår efter några få rötägg, men det svåra är att man vet aldrig när man stöter på rötäggen….
http://hackaday.com/2008/06/16/dont-talk-to-the-police/ intressant föredrag!
Av egen erfarenhet är jag mycket skeptisk till polisens kompetens i alla avseenden. Var med om att min kompis blev misshandlad när jag var ute en gång och polis tillkallades, en person “greps” på platsen. Jag frågade polismannen som intervjuade mig och ett par kompisar om de behövde ha några bildbevis eller liknande för att styrka detta, svaret blev nej. Efter någon vecka ringer polischefen mig och frågar om jag har några bilder som kan användas för att hjälpa situationen, annars måste förundersökningen läggas ner.
Alla har vi olika referenser till polisväsendet. Hoppas du får rätt och detta löser sig snabbt. fortsätt posta uppdateringar efter hand, det är intressant att läsa!
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/var-de-oskyldiga-1.710658
Ett litet lästips om hur svensk polis kan agera.
Vidare bör du ju också ha i åtanke att tillslaget skedde på felaktiga grunder, eller kanske snarare inga grunder alls. Om de vore så noga med att allt ska gå rätt till som du tror så hade de aldrig gjort tillslaget.
Var hade de intresset för dina rättigheter och lagen då?
Jag har inget förakt för eller hat mot polisen. Men man måste hålla isär de tillfällen då man ska vara öppenhjärtig och ärlig mot dem och när man ska knipa käft och drabbas av temporär minnesförlust.
Rätt eller fel att prata med polisen? Ärendet kommer ju att läggas ner så småningom och han får tillbaka sina datorer. Det som spelar roll då är vad folk i Umeå kommer att tycka. Därför är det oerhört viktigt att gå ut med eventuella udda saker som kan finnas på datorerna. Tänk er själva om polisen börjar säga att det finns barnporr på datorerna. Han blir ju helt körd sen.
Jämför med Marjasin. Han blev rådd av sin adovkat Silbersky att inte tala med någon. Han blev mycket riktigt också friad för han hade inte gjort något brottsligt. Däremot fick han ett helvete ändå – http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/anger-ar-inget-for-marjasin_220855.svd
Det är helt rätt skött av MMM-o, de som alla tycker är korkade och oärliga just nu är ju de som bussade polisen på hans datorer.
Det är rörande att se vilken barnatro du har när det gäller polisen, Mikael. Självklart är polisen din fiende. Men alternativet vore ju att de inte fanns och hela samhället var din fiende, så därför är de ett nödvändigt ont.
Vi är alla lagbrytare i polisens ögon. Och de har ju rätt, vi bryter säkert varje dag mot någon lag eller förordning. De vet bara inte hur grova lagbrytare vi är, men utgår gärna från det värsta (vilket är naturligt – annars riskerar de att bli överrumplade). Deras uppgift är inte att finna sanningen, utan att samla bevis mot oss. Sanningen är domstolens uppgift att finna, inte polisens.
Du faller i precis samma fälla som de som vurmar för FRA-lagen gör; “har du rent mjöl i påsen, har du inget att frukta.” Men om polisen inte tror på att det är mjöl du har i påsen…?
Förakta inte polisen, men tro inte att de är dina personliga skyddsänglar heller.
Om man skapar ett samhälle i sin tanke där den instans som ska upprätthålla ordningen betraktas som en fiende… Nä alltså. En sådan syn är endast destruktiv.
Så länge man ser ordningsmakten som något ont så bör man väl inte heller använda den för att skydda sin egen ordning? Men när du krockar på en väg, eller någon gör inbrott i ditt hus. Låter du det bara vara då, för du vill väl inte ta hjälp från en självklar fiende?
De länkar jag postade ang att inte tala med polisen är inte baserat på “Polishat” eller att jag ser polisen som fienden. Faktum är att jag har nära vänner som jobbar just som poliser.
Dock måste man inse att i den situation du sitter i så har du och polisen olika roller, polisens roll är att samla in bevis för att styrka brott. Ja vissa vill nog påstå att polisens uppgift är att objektivt utvärdera situationen för att skapa en bild av vad som hänt… men strukturerna inom rättsväsendet gör att de i praktien arbetar för att styrka brott. Dessutom har de flesta poliser rätt dåliga erfarenheter där de flesta misstänkta de har att göra med ljuger, varpå det är stor risk att det du säger som inte passar in i anmälan misstros, medan det som styrker uppfattningen de har ligger dig till last.
Så även om du inte ser polisen som fiender och tror på rättsväsendet, bör du vara lite försiktig och inse att polisen inte nödvändigt vis arbetar till din fördel.
Pingback: Ershags eskapader ~ Piratfrågor i Västerbotten