Jag har tidigare varit inne på det här spåret lite, men tycker att det behöver förtydligas. Nedanstående text kommer mestadels att bygga upp inför mitt nästa inlägg på ämnet – så det inte blir för mycket på en gång. Men slutklämmen kommer att vara att jag saknar den kulturidealism som piratrörelsen till stor del byggts upp kring.
Saker som gör mig lite förundrad är hur t.ex. opassande fick lite identitetskris, eller att folk faktiskt ö.h.t. tänker tanken att K-märka domäner. Folk jag trodde greppade det här med internet. Fast uppenbarligen är det ensamt på toppen. Så nu behöver jag klargöra min överlägsenhet för att ruska upp mig.
För det första är grundregel nummer ett på internet att desensibilisera sig från trollen. Alltså alla som tycker annorlunda än en själv – så bli för det första inte sur, det överför bara energi till retardsen. Var skeptisk till allt (källkritik bl.a.) och – kanske mest av allt – tro inte att du är något. Samt är det viktigt att komma ihåg att trollen är en minimal del av nätsamhället i stort, men sticker ut eftersom den stora massan snarare är lurkare.
Jag menar nu inte à la Jantelagen att man ska tro att “det finns alltid någon som är bättre”. Snarare syftar jag på ekvilibrium, eller att man förmodligen är bättre än andra på mycket – men det som andra är bättre på är minst lika viktigt. Eller åtminstone bidrar andra till något som påverkar ens egna slutresultat. Jag uppmuntrar alla till att hävda sin inre besserwisser, på gott och ont. En god självkänsla, med bevarat öppet sinne, kan reda ut många dilemmor.
Vidare trodde jag att visa intresse för K-märkning av domäner var helt jäkla off för någon som faktiskt fattar internet. Uppskattar man internet trodde jag att det var för dess egenskaper – inneboende (inherent in the system) såväl som artificiella. Enligt direkt och indirekt design. Själva grejen med internet är ju förnyelse och dynamik. Inget varar för evigt (läs: the Tao of Backup).
Att K-märka en domän skulle strida mot internets oskrivna grundlag.
Varken Bloggelito, Helené eller Carl Bildt är viktiga nog för det.
Men i vart fall så har opassande-emma åtminstone en viktig poäng i sitt inlägg. Det kanske inte är helt glasklart hur, men det fick mina tankegångar att spinna vidare på “hur man kan tappa bort sig i ett syfte”. Typ.
Även om det är ofta roligt, i grunden underbara människor som hänger där, så blir det ibland — ptjaa, ofta faktiskt — ganska “arg” stämning; målmedveten. Som ett jobb, nästan.
Vi (i Piratpartiet) har koncentrerat oss för mycket på den stenhårda marschen i strid mot “etablissemanget” (Falkvingeretorik). Att “bekämpa storebror” etc. I största allmänhet att arbeta “för stärkt integritet”. Många anger det som största anledningen till att de stöder Piratpartiet. Integritetsfrågor. “Upphovsrätten är en konsekvens av Piratpartiets integritetspolitik” etc.
Själv tycker jag att det är ganska mycket bullshit.
No, really. Jag körde med det under valrörelsen mycket, även om jag även påpekade att mina hjärtefrågor handlar om fri mjukvara (dvs upphovsrätt/patent). I helhet tycker jag dock att vi mörkar åsikterna kring varför vi vill korta ner upphovsrätten. Medvetet eller ej är nog upp till individen, men faktum är att vi hellre skyddar oss bakom “integritet” än säger att vi på en helt egoistisk bas faktiskt förespråkar fri fildelning.
Fast det är ju politiskt korrekt med integritet. Det är hippt. Jag upplever rentav hos folk att upphovsrättskritiken är någon slags nödvändigt ont. Kritiken finns bara där för att det är källan till hotet mot internet. Att bolagen använder upphovsrätten som metod för att driva igenom galen lagstiftning. Vilket har lett till random retards som blandar ihop FRA med att jaga fildelning, samt att alla besserwisser-”sakkunniga” i alla debatter om upphovsrätt säger att “integritetsfrågorna måste lösas”.
Som att integritet skulle vara relevant för delad kultur.
Det är förvisso inte ett konflikterande intresse att luckra upphovsrätten gentemot integritetspolitiken. Det finns även många gemensamma intressen olika typer av pirater emellan. Många tillhör båda lägren, men ändock tycker jag personligen att integritetsdebatten har fått lite väl mycket fokus på sistone. De som förespråkar reviderad upphovsrätt verkar inte göra det för kulturidealistiska skäl till den grad jag hade önskat.
Kulturlivet är beroende av demokrati och yttrandefrihet.
Att Sverige skulle riskera tappa endera egenskap är dock skitsnack.
Grunden för Piratpartiets upphovsrättsliga kritik är fortfarande kring delad kultur. Det har egentligen inget med integritet eller Storebror att göra. Det handlar om att ta del av andras arbete och vidare ha rätten att modifiera, förbättra och dela vidare. Det förutsätter inte på något vis en stat utan t.ex. kabelspaning.
Integritetsdebatten är ett stickspår. Där är det egentligen bara en tidsfråga innan förståelsen för den nya tekniken finns hos gemene man. Tills dess gäller helt enkelt damage control. Däremot är det oroväckande att piratpartister ö.h.t. kan stödja idéer i stil med digital K-märkning. Eller för den delen när man inte argumenterar för en reformerad upphovsrätt ur andra perspektiv än “integritet”. Idealism, bitte!
..men, mer om varför upphovsrätten behöver ändras i ett annat inlägg. Från en som sympatiserat med Piratbyrån sedan innan den startade.
Tja, problemet är att etablerade media ganska lyckat lanserat bilden av oss som ett fildelningsparti. Vi är förstås ett fildelningsparti, i samma mån som miljöpartiet är ett vänsterparti: vi tar ställning i frågan, men det är inte vår viktigaste. Medborgarrätten är viktigtast. Det går förstås att argumentera för fildelning på dess egna meriter (fildelningen skulle alltså böra legaliseras helt även utan integritetsfrågan), men anledningen till att den är så viktig – för det är den emm inte på egen basis – är att upphovsrätten är i vägen för medborgarrätten (det går ju inte att ens försöka upprätthålla upphovsrätten på Internet utan att montera ned rättssäkerheten, avskaffa privatlivet eller så).
Vad du skriver nu Calandrella grundar sig i exakt vad jag kritiserar.
Jag anser inte att upphovsrättskritiken är en bifråga, vilket du verkar antyda. Jag anser att det är en viktig fråga i sig. Det handlar inte bara om att storbolagen – eller vem som helst annan – använder det som ursäkt för att kontrollera folk/marknaden/whatever.
Kulturen ska vara fri i vilket fall. Även ifall internet inte fanns skulle jag förespråka kopiering av bilder och böcker. Även ifall RIAA var smarta typer skulle jag inte godta deras önskan att låsa in verk i jobbiga licenser och avtal.
Det är fel på upphovsrätten som den är idag. Inte pga integritetspolitik. Det är helt enkelt fel för att den inte fungerar. Det tycker jag har kommit i skymundan pga försök att få folks förståelse och acceptans för den kontroversiella åsikt partiet har i frågan om upphovsrätt.