Kenth Muldin på Stim svarar på fem centrala frågor i Ipred-debatten.
- Varför ska rättighetshavare och deras organisationer och företrädare, till exempel Stim eller skiv- och filmbolag, få rätt att driva processer i domstol mot den som fildelat? Är det inte bättre att polis och åklagare bekämpar intrång i upphovsrätten?
- Enligt förslaget ska en rättighetshavare kunna få ut information om vem som står bakom ett visst ip-nummer om de i domstol kan presentera tillräcklig bevisning för att det har begåtts ett intrång i upphovsrätten med hjälp av den aktuella ip-adressen. I andra länder har bevisningen ofta bestått av en skärmbild. Men en skärmbild kan lätt bli missvisande. Finns det inte en risk att rättighetshavare får ut fel identitet bakom ett ip-nummer och alltså agerar mot fel person?
- I debatten varnar en del för att rättighetshavare kan komma att bedriva massutpressning mot personer som anklagas för fildelning. Finns det inte en risk att många kan komma att betala skadestånd av rädsla för att förlora i rätten – där de även skulle tvingas betala rättegångskostnader?
- Men om det nu är svårt att bevisa vem som ligger bakom ett intrång (se svaret på frågan ovan) – innebär inte det att lagen blir tandlös?
- Är det inte bättre att branschen själv utvecklar bättre lagliga tjänster för spridning av musik? En sådan utveckling skulle ju göra Ipred-förslaget överspelat och onödigt.
Fråga ett är den enda fråga där Kenth faktiskt har något bra argument. Det är att polisens resurser bör bevaras för grövre brottslighet. Ni vet, sådant som faktiskt är ett problem snarare än en utveckling av informationssamhället. Vad Kenth verkar glömma är att domstolars resurser fortfarande missbrukas med dessa brottsfall. Fast han har på sätt och vis argumenterat mot sig själv på senare frågor:
Fråga två hittar jag inte ett uns av svar till – trots att det var den längsta frågan(?!). Han skriver i princip att “det är olagligt att förfalska bevis”. Men det är lugnt, han håller bara tillbaka på svaret till nästa fråga!
Fråga tre besvaras med att massutpressning inte ses som ett reellt scenario. Det kan jag gå med på! Men relativt antalet fildelare i Sverige behöver man inte anmäla så många promille för att det ska bli väldigt många människor ändå.
Vidare så svarar Kenth (som passar till fråga två!) att vem som faktiskt utfört brottet kan vara svårt att bevisa. Dock är det absolut mest klockrena i svaret att efter att ha hämtat ut namn så lär nästa steg “i normalfallet vara att skriva till abonnenten och kräva att han eller hon ser till att intrånget inte upprepas“. Men serdu det är lugnt, Kenthan! När jag laddat hem en låt så har jag den ju! Och med dagens teknik så går det så blixtsnabbt att sprida till tusentals människor innan ni ens “gått” till domstol! Rather hard fighting, huh? Jag har hört att det finns bättre metoder att lösa situationen (dvs fråga fem).
Fråga fyra är bara ett bekräftande att vad man vill göra är att visa “vi vet var du bor”. För ärligt talat, vem tror att det är lagligt att fildela upphovsrättsskyddade verk utan att betala? Det är ju snarare så att alla vet om det och ingen bryr sig – så då behöver STIM etc. höja rösten lite och göra hembesök (om än i skriftlig form).
Fråga fem är följden av fråga tre. Är det inte bättre att vara konstruktiv? Jo, det tycker Kenth! Men han har någon snedvriden uppfattning om att alla artister vill bend over and take it in the ass. STIM som det existerar idag (som en del av skivindustrin) är bakåtsträvande. 1900-talets skivpressar ses som standard distributionsmedel – det här med digital teknik har man inte riktigt greppat. Håhå, men det är klart det går att begränsa dataflöden! (“trafikstråk”?)
Kenth påstår att “tydlig lagstiftning och sanktioner som backar upp denna” är en förutsättning för att man ska kunna göra betaltjänster från industrins sida. Är inte det ungefär som att få korven levererad innan grisen är slaktad?
Sedan avslutar han med debattens största lögn:
“Regeringens förslag handlar i grunden om att värna möjligheterna till fortsatt mångfald på musikens område.”
//En blåljugande Kenth Muldin, Stim
Hur kan ett stärkande av en upphovsrätt där kreativa derivat och vidareutveckling av produktioner är illegala upp till 70 år efter kreatörens död vara att “värna fortsatt mångfald”?
