Egentligen tillhör detta inlägg Common Culture of Umeå. Men att dela med sig är ju fint. Och det var ju jag som skrev det, så. Samt så är det relevant för andra aktuella händelser.
—-
Amatörkultur är något människor brinner för. Fast det heter fortfarande “amatör” på den nivån. Så något som får andra att betala för kulturen – proffskultur – bör väl rimligen vara bättre? Man tycker det, och så kan det i många fall vara, men skillnaderna ligger inte nödvändigtvis i kvaliteten. Amatörkulturen uppmuntrar kreativitet, samarbete och talang – inte lögn och falskspel.
Sara Meidell är kulturredaktör vid Västerbottens Kuriren och har nyligen bloggat på ämnet.
ingen hyser längre riktigt någon tro på att den goda litteraturen klarar av att tala för sig själv, kring både den viktiga och riktiga litteraturen som kring lågstatuslitteraturen kletar sig i dag samma kommersiella strävan fast
Det handlar om professionella som i bra och “professionella” som i yrkesverksamma. Den andra gruppen påverkas av kommersialismens klandervärda, ihåliga utseendefixering. De förstnämnda är ofta de lyckliga få som grott ur amatörernas rabatt.
Sara Meidell skriver om hur boken idag tappar fokus, att kulturen påverkas av marknadsknep. Det finns så mycket där ute att något måste sticka ut för att man ska hitta det. Böcker skrivs dock fortfarande i stort med samma bokstäver och med samma material. Folk är intresserade av hjärndöd skräplitteratur, verktyg för världsflykt eller en djupare mening beroende på humör och miljö. Ändå läggs energi, fokus och kapital på att just den boken är intressantast just nu.
Boken är accessoar, författare ikoner och idoler och behovet av kringprodukter till litteraturen tycks hos hungrande kulturkonsumeter omättligt.
Så är det förlagens eller konsumenternas orsak att denna utveckling sker? Konsumenterna är som oftast att betrakta som en stor massa av gråaktiga får. De springer efter saker som glänser och skräms lätt på plats av en ensam hund, trots att de själva är i hundratal. Att locka dem till just den boken är alltså ingen match, vilket förstås hjälper förlagen på traven i strategin att marknadsföra.
Även de med rötter i amatörkulturen dras in i denna cirkus. För att synas bland de “professionella” är läget svårt idag utan att släppa på sina principer. En kraftig linje behöver nu dras i sanden. Mellan lägret där skapandet ligger till grund – och lägret där utsmyckningen inte längre grundar sig i kreativitet.
“Vi bjuder på tre kakor till boken. Vi är 50% bättre än de som bara ger två!” lyder marknadens eko när boken alltmer tappar betydelse i litteraturens värld.
